Populärmusik från Vittula

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Handling
Boken handlar om pojken Mattis uppväxt i staden Pajala. Man får följa Matti från femårsåldern upp till tonåren. Boken växlar hela tiden mellan berättelse och fantasi, allt från skrönor till en möjligtvis sann och rolig historia.

Vänner
Mattis första vän Niila, har potatisnäsa och är tystlåten. I början av boken kan inte Niila svenska, bara språket esperanto som han har lärt sig på radio. Men efter att Matti lärt sig detta språk så börjar han lära Niila svenska. Resultatet blir att Niila bara pratar när han måste. Annars är han mycket tystlåten. När de senare startar ett band så spelar Niila gitarr. Mattis vill hjälpa honom att skaffa flickor när de kommit upp i den åldern men Niila är expert på att skrämma iväg dem, antingen spelar han överlägsen eller blyg och tafatt. Dessa knep visar på att han inte ville ha någon tjej men Mattis insisterar och försöker hjälpa honom, så gott han kan, för han är nämligen inte heller så skicklig. Men han tror att han i alla fall är bättre än Niila.
Matti har även andra vänner, Erkki och Holgeri, men dessa får man aldrig något riktigt grepp om. De spelar i hans band. Och dricker oerhörda mängder alkohol.
Till exempel har ungdomarna i Pajala en sprittävling som Erkki lite förvånat blir vinnare av medan hälften av traktens ungdomar ligger medvetslösa och ”nerkissade”.

Miljö
Boken utspelar sig på sextio och sjuttiotalet. Miljön i boken är våldsam, spritfylld och primitiv. Det verkar som att storstädernas regler och lagar inte nått ut till de mindre samhällena. Det sups och slåss väldigt mycket, man leker primitiva lekar och hämtar fruar från Finland, inte som man är kära i, utan som kan få barn lätt och som är bra på att servera.
Religionen har en stor roll i boken, och även det finska språket som hela tiden dyker upp, det finska språket är en ganska stor del i boken, eftersom en stor del av folket är finska invandrare. Religionen i boken verkar hänga ihop med finskan eftersom att det händer mycket magiska saker i Pajala och det är uråldriga finska religioners magi. Befolkningen i Pajala är på något sätt primitiva i boken. De slåss, super och har ”släkt hämnd”. D.v.s. om någon gör någon illa så har hans barnbarns barn rätt att hämnas honom. När barnen når en viss mognad tar pappan ett snack med sina barn om vilka man ska tycka om, vilka man ska hämnas och vilka som bidragit med någonting bra till släkten under generationer. Barnen får därför växa upp med hat och förtryck. Det pågår även mycket barnmisshandel och de flesta fruarna har en förtryckt roll i hemmet. Mannen ska arbeta och kvinnorna ska vara hemmafruar. Folket i boken framstår även som lite utstötta, lite annorlunda, lite underlägsna och lite udda.

När de blir lite äldre upptäcker de rockmusiken som får en stor roll i boken. Mattis startar ett eget band efter att han har hört den magiska musiken av Elvis Presley och Beatles. Bandet spelar låtar som Mattis hört på radio programmet ”tio-i-topp”.
Nedanstående stycke ur boken kan beskriva författarens kunskap på att göra en något tråkigt kul.

Sidan 11: ”De hackade sig ner i den ringlande byvägen som om den varit ett gammalt kadaver. En lerväg med otaliga små gropar som brukade fyllas av regn, en koppärrig rygg som mjuknade som smör i tjällossningen och saltades på somrarna. Som en köttdeg för att dammet skulle bindas. Grusvägen var gammalmodig. Den tillhörde den för- gångna tiden, den som våra föräldrar fötts i men slutgiltigt ville lämna bakom sig.”

Vilken härlig beskrivning av något så vardagligt som en grusväg som nu skulle få ett nytt utseende med en svart härlig matta av asfalt över sig.

Citat.
Ett citat som kan beskriva folket i boken är. ”Med tiden förstod vi att vår hembygd egentligen inte tillhörde Sverige. Vi hade liksom kommit med av en tillfällighet. Ett nordligt bihang, några ödsliga myrmarker där det råkade bo människor som bara delvis förmådde vara svenskar. Vi var annorlunda, en aning underlägsna, en aning outbildade”
Detta citat visar lite på hur folket var. Men på samma gång tycker jag att det inte stämmer. Dom bor i en svensk kommun med alla dess regler, men har finska traditioner som till exempel björkrissmiskning i bastun, mycket sprit mm. Så dom känner sig nog inte som svenskar.

Ett exempel på humor i boken står på sidan 48 ” Ibland fick vi Lyckoslanten från Sparbanken, prytt av Deras åldriga ek. Sparade man pengar växte de upp och blev lika stort som det trädet, fick vi lära oss. Men eken växte ju inte ens i Pajalatrakten, så vi fattade att det var något skumt med reklamen. Samma sak med Lyckoslantens korsord, där förekom ofta ett högt, cypressliknande träd på två bokstäver. Rätt svar: en, trots att enen aldrig såg ut så där utan var en snårig, spretande buske i knähöjd.”
Aningen roligt tycker jag. ”Men eken växte ju inte ens i Pajalatrakten, så vi fattade att det var något skumt med reklamen”.

I en annan del av boken finns ett stycke som är för långt att göra ett citat av, så jag berättar så som jag kommer ihåg det. Här kommer det i korta drag. Niila har blivit hemsökt av sin döda farmor en tid, hon har strypt honom och försökt döda honom. Men varje gång hade någon annan kommit in och stört bort spöket. Det var bara Niila som såg spöket och därför hade jag lite svårt att tro på honom, men när jag en dag såg stryp märkena på hans hals förstod jag att det var allvar, vi visste vad vi skulle göra men vi vågade inte riktigt. Efter ett tag så sökte vi upp stadens ”häxa”. Det var egentligen en man, men han hade trollat sig själv till en kvinna och stannat i den formen lite för länge, så han var nu både och. När vi kom dit sa han att det ända sättet att stoppa henne var genom att klippa av hennes snopp. Vi tyckte att gubben vara alldeles knasig och konstig så vi försökte fly därifrån så snabbt som möjligt, men när Niila sprang iväg för att starta den lånade mopeden så ville den inte starta. Under tiden hade häxan brottat ner mig och hon började ta på mig. Vilken tur att vi inte sovit över tänkte jag när jag låg där och kämpade för mitt liv. Till slut startade mopeden och jag lyckades slita mig loss, vi for upp på mopeden i all fart och flydde. Efter en bit på vägen så märkte vi att träden brann. Mopeden stannade så vi kollade vad som hade hänt. När vi gick av så stod en gammal flygande, vit kärring där. Hon började attackera oss. Eller hon försökte attackera Niila. Vi tänkte på vad häxan sagt om att klippa av kärringens kuk, vi drog upp hennes klänning och mitt där så stack det ut en livs levande liten sak, vi lyckades klippa av den och alla träden slutade brinna. Allt var över, farmor hade slutat hemsöka Niila, hon var död.

Det är de övernaturliga delarna i boken som jag inte tycker om. Just denna var ganska mild, om man jämför med andra saker. Denna del av boken tycker jag inte om. Opassande och udda i handlingen.

Egen kritik
Boken är ganska vanlig med en torftig handling, men författaren skriver så bra att boken blir både rolig och intressant. Författaren Niemi har ett stort sinne för detaljrikedom och även för tid och rum. Det är nog det som gör boken, inte själva ”storyn”. Det som höjer boken är sättet som han skriver på och de roli...