Pyramiden

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

-Uppfinnaren
Pyramiden skapades i Egypten av Imhotep för att de trodde att varje människa dels hade en själ (ba) och en andlig motsvarighet (ka). Efter döden lever ba kvar på jorden och vilar i kroppen på natten.
Ka däremot färdas fram och tillbaka mellan jorden och den
"andra världen". Man kunde bara få evigt liv om ba och ka kunde hitta sin kropp. Därför bevarade man de dödas kroppar genom mumifiering. Graven där de la ner fyllde två viktiga funktioner. Dels att skydda kroppen och de dyrbarheter som de la ner i och omkring kistan mot tjuvar och dels för att vara bostad åt den dödes ka. Ju mer betydelsefull person - desto mer storslagen grav.
Eftersom faraonerna blev gudar efter sin död var gravarna störst och ståtligast av alla. Kungens speciella gravkammare skyddades av ett konstgjort stenberg...pyramiden!
Fyra triangelformade sidor utgick från den spetsiga toppen föreställande solens strålar. Som bekant går solen ner i väster och det var därför alla gravplatser placerades på Nilens västra strand. Där började faraonerna sin färd mot en annan värld - samma färd som ka måste göra.

Pyramiderna misslyckades att skydda gravarna mot plundrare men de lyckades i alla fall göra sin skapare odödlig. Pyramiderna står än idag kvar och visar hur skickligt tusentals människor arbetade i ett försök att förneka döden. De ville efterlämna något som skulle stå kvar i all tid.


-Utveckling
Från sandgravar till pyramider

Under den neoliska tiden begravde man den döde i sanden, tillsammans med personliga värdesaker och om man hade råd klädde man graven med bräder. Ett stort problem med denna begravningssed var att vinden blåste bort sanden och liket fick då inte vara ifred från asätare. Man började då använda tegel till gravarna och såg till att de fick ett kraftigt tak. Ur dessa gravar utvecklades sedan mastaba-gravarna. En mastaba är en låg tegelbyggnad med inåtlutande väggar. Dessa gravar utformades som kopior av palats och tjänare begravdes levande för att kunna tjäna sin herre i eftervärlden. I mastaba-gravarna la man den dödes personliga smycken och andra värdefulla föremål. Gravarna var attraktiva för plundrare och man började göra schakt, tunnlar, trappor, fällportar m.m. för att hindra plundrarna att få tag i dyrbarheterna.

Den allra första pyramiden, som byggdes för en kung tillhörande den tredje dynastin, började byggas som en mastaba men det slutliga resultatet blev en trappliknande pyramid med sex trappsteg. Arkitekten Imhotep var inte säker på vad han ville åstadkomma med detta bygge - hela monumentet tyder på att han sökt efter en lösning under tiden som byggandet pågick.

När man senare byggde den s.k. Hunispyramiden försökte man att omforma en trappstegspyramid till en riktig pyramid med släta sidor. Detta försök misslyckades dock totalt p.g.a. att fyllnadsstenen, som skulle hålla sidorna jämna och plana, sattes i rörelse. Denna sten drog med sig stödmurarna i fallet och nu återstår endast kärnan av Hunis pyramid. Detta monument blev en läxa för egyptierna. Man insåg att man måste använda rektangelformade stenar med plana anläggningsytor som var sammanfogade med cement, för att kunna hålla stenen kvar på plats.


-Hunis pyramid
När man byggde dessa pyramider skedde övergången från trappstegspyramider till släta pyramider. För att få plana anläggningsytor på stenarna krävdes det mycket arbete. För att underlätta använde man större stenar. Det var gigantiska stenblock som kunde väga flera ton. Med de här "bautablocken" byggde man nu tre pyramider till farao senferus ära. Därmed grundade Senferus den fjärde dynastin cirka 2680 f.kr.

Den förste av de tre pyramiderna byggdes i Memfis och planerades som en trappstegspyramid men den fick ett sjunde steg och lutningen blev då 75°. Efter det ökade man höjden med ytterligare 13,5meter och den blev även lite bredare. Av någon okänd anledning fyllde arkitekten igen stegen så att det blev en geometrisk riktig pyramid med fyra släta sidor täckta med turasten. Denna kallas för Mediumpyramiden. De två andra pyramiderna byggdes 40km norr om Medium vid Dahshur. Den södra pyramiden av dessa två är den bäst bevarade av Egyptens pyramider. Vid bygget byggde de med lutningen 54° men ändrade till 43°. Antingen för att de var rädda för ras eller också så fick man bråttom att slutföra bygget. 43° är en säkrare vinkel men det tar dubbelt så mycket sten att komma upp i höjd än om man bygger med 54° vinkel.


-CHEOPSPYRAMIDEN
Två år efter det att faraon krönts till konung i Memfis började han planera för sin död. Arkitekten Mahnud Hotep fick i uppdrag att göra faraon en grav som inte skulle förstöras med tiden. Farao beslöt att pyramiden skulle bli 140 meter hög - tre meter kortare än Khufuspyramiden några kilometer längre söder ut. Som kompensation för detta valde han en platå som låg sex meter högre upp. Ritningarna var snart klara och kunde presenteras för farao. Den största byggnaden på området var själva gravpyramiden. Området innefattade för övrigt gravtempel och daltempel dit faraos kropp skulle föras. Dessa tempel låg 200 meter från varandra och bands samman av en täckt processionsgång.

I planeringsstadiet samlade man ihop en arbetsstyrka på över 50 000 man. Dessa indelades i arbetslag som skulle forsla sten från stenbrotten till byggplatsen. Varje lag bestod av 25 man inklusive en soldat som var förman. Lönen för det hårda slitet var mat och kläder.

Hoteps skrivare räknade ut hur mycket sten som skulle gå åt. Största delen av stenblocken som skulle användas var kalksten som kom ifrån trakten.
Den finaste stenen bröts i Tura som ligger på andra sidan floden. För att få tag i den bästa kalkstenen grävde man sig långt in i berget där stora grottor höggs ut. Ett spår av timmerstockar grävdes ner i marken för att inte medarna, med de tunga stenblocken på, skulle sjunka ner i sanden.

Nu kunde man börja själva bygget!

I november 2468 f.Kr. stakade man ut platsen där pyramiden skulle stå. Varje sida av pyramiden skulle mäta 222 meter och man drev ner metallstänger i berggrunden i alla fyra hörnen.
Markytan jämnades genom att rännor, som höggs ut i berggrunden, fungerade som vattenpass.
Vatten fylldes i rännorna och vattennivån markerades. Sedan jämnades hela markytan i nivå med markeringarna och därefter fylldes rännorna igen med sten. Under tiden marken jämnades ut, började man arbeta på den underjordiska gången till kammaren. Man knackade sig fram med hjälp av runda doleritstenar. Tunneln byggdes 4,5 meter under markytan och under den blivande pyramiden högg man ut två kamrar. I den första skulle faraos ägodelar förvaras och den andra var själva gravkammaren.
Båda rummen grävdes ut uppifrån för att senare täckas med väldiga granitblock. Graniten användes också till att klä in de båda kamrarna samt till femton varv täckstenar.

September 2467 f.Kr. var marken jämnad och blocken färdiga att läggas på plats. Först la de ett lager täckstenar utmed pyramidens baslinje. Den tomma rutan innanför täckstenarna fylldes med ett lager sten med perfekt tillputsad yta. Nitiska uppsyningsmän kontrollerade arbetet, för minsta slarv kunde försvaga hela pyramiden. Sommaren efter första varvet påbörjats var varvet färdigt och stenarna till andra varvet hade anlänt. Mahnud Hotep fick detta och kommande lager på platsen genom att bygga ramper av grus och lera från Nilen. Från varje hörn av pyramiden utgick en ramp som gradvis steg utmed sidan, stödd av täckstenarnas trappsteg.

Farao hade en hustru som också ville ha en pyramid och Hotep fick i uppdrag att bygga en mindre pyramid bredvid Cheops. Bara några veckor senare var bygget igång. År efter år fortskred arbetet med de båda pyramiderna och det blev allt tydligare vilken skicklig arkitekt Mahnud Hotep var.
Tidsschemat hölls så väl att varje sten fanns redo när den behövdes. I juli 2457 f.Kr. sändes många arbetslag till Tura för att transportera toppsten till faraos pyramid.
Tusentals stenblock släpades upp på pyramiden, höggs till rätt storlek, och las på plats.
När faraos pyramid nått 120 meters höjd övergav man två av ramperna.
Uppför den ena av sidorna fraktades stenen och nerför den andra fördes de tomma slädarna ner. Tjugosex år efter starten, hade man byggt 124 lager sten. Den plana toppen på ytan var inte större än nio kvadratmeter och man förberedde en särskild ceremoni för toppstenen. Granitblocket som skulle bli toppsten var i sig själv en liten pyramid och efter många förböner drog dragarna igång stenens långa färd upp mot toppen. När släden väl var uppe passade toppstenens undersida ihop med en försänkning i det översta stenskiktets mittpunkt. Därmed låg stenen säkert och garanterat över pyramidens mittpunkt.
Byggnadsfasen avslutades genom att präster brände rökelser och läste tacksägelser stående på ramper runt toppen. Ramperna började sen att rivas och under tiden uppfördes byggnadsställningar av trä runt pyramidens blottlagda yta. Pyramidens yta höggs jämn och därefter polerades den tills ytan glänste. När den översta delen var färdig revs ytterligare en bit ramp och arbetet fortsatte tills hela pyramiden stod glänsande i solskenet.

Arbetet med att bygga Cheopspyramiden höll på från 2467 f.Kr. till 2442 f.Kr. och man använde sig av mer än två miljoner stenblock och visst lyckades man - pyramiden står ju kvar än idag!


-ARBETARNA
Att bygga Cheopspyramiden krävde ett mycket stort antal arbetare. Skickliga arbetare högg ut stenar och lade dem på plats men det var slavar som utförde det tunga arbetet med att transportera stenarna från stenbrottet till pyramiden och släpa dem uppför rampen. En del av dem var fångar eller brottslingar men de flesta av dem var vanliga bönder som utsetts av faraos tjänstemän. Att bygga pyramider var inget slöseri med tid för bönderna eftersom man bara arbetade under den tid som Nilen var översvämmad. Detta skedde varje år och då täcktes åkrarna med vatten och ingen kunde arbeta med jordbruk. Folk var lyckliga över att få arbeta åt farao därför att han kunde tillfredsställa gudarna och garantera en god översvämning. Detta var faraos viktigaste uppgift, för utan översvämningar skull folket svälta och landet bli en öken.

Stenhuggare, lantmätare, snickare, metallarbetare, bildhuggare och målare behövdes för att utföra det krävande arbetet på pyramiden. Dessa män arbetade året runt på byggplatsen och bodde antingen i kaserner nära byggnaden, eller i städer inte långt därifrån som byggts endast för deras skull.
Arbetet med att hugga stenblocken i rätt storlek kontrollerades hårt av förmän. Männen hade som sagt indelats i arbetslag på 25 man i varje och förutom soldaten, som jobbade som förman, fanns även en skrivare som dagligen skrev en rapport om arbetet och om de verktyg och det material som använts.
Man vet att det förekom en del strejker på arbetsplatsen. Orsakerna är inte kända men man tror att det grälades om betalningen.
Arbetsdagen gick till som så att man anmälde sig till sin förman varje morgon. Skrivaren kollade sen sin namnlista för att se att alla var på plats. Eventuell sjukdom meddelades här och skrivaren antecknade noga orsaken. Därefter hämtade var och en ut sina verktyg och sin mat för dagen.
Förmannen fick instruktioner av chefen för byggverksamheten och han i sin tur berättade för arbetarna vad som skulle göras under dagen.

Dagarna var långa under Egyptens heta sol och under de korta raster och luncher arbetarna tilldelades försökte de ta skydd i skuggan av ett stenblock. Arbetet med att hugga till stenblock i rätt format var hårt och olyckor var vanliga. Stora stenblock kunde slita sig och män krossas under dess enorma tyngd. Många familjer förlorade sin far eller son på detta sätt.
Vid arbetsdagens slut återlämnade männen sina verktyg och skrivarna kontrollerade dem för att se hur många av mejslarna som måste vässas.


-Påverkan
Samhället

Det vanliga folket var bönder som levde på att Nilen översvämmade varje år. När Nilen var översvämmad kunde de inte arbeta på åkrarna och eftersom de trodde att det var tack vare faraon som Nilen svämmade över hjälpte man till med bygget. En pyramid skulle hjälpa faraon att få Nilen att svämma över.

Naturen

Resurserna tas från berg, fast naturen blir inte riktigt skadad av Pyramid byggande.

Individen

De som arbetade fick kläder och mat för dagen.
De fick också en bättre skörd eftersom faraon ge...