Costa Ricas ekonomi

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Historiskt sett hörde Costa Rica till jordbruksekonomierna i världen fram till för ett par decennier sedan. Men under senare år har den ekonomiska kulturen börjat förvandlas. De tidigare så viktiga exportprodukterna bananer och kaffebönor är fortfarande viktiga inkomstkällor, men har under senare år minskat väsentligt i betydelse för Costa Ricas export.
Sedan 1990-talets mitt dominerar globala högteknologiska elektronikföretag Costa Ricas exportmarknad, där de byggt upp fabriker i frihandelszoner för att komma undan skatter. Multimediaföretaget Intel, som bland annat tillverkar dataprocessorer, är den ledande operatören på denna marknad. Den högteknologiska branschen lockades hit med hjälp av frihandelszonerna samt låga löner för kvalificerad arbetskraft. Trots detta betyder den högteknologiska branschen mer för Costa Ricas idag än både kaffeexporten och bananexporten och har blivit en stor framgång för Costa Ricas export. Det är denna export som gjort Costa Rica till den exportnation den är idag. Genom multinationella företags exploatering i landet har exportmarknaden mot EU och USA vuxit avsevärt, då denna typ av exportvaror efterfrågas på den internationella marknaden.
Det kan förklaras genom sjunkande världsmarknadspriser på både kaffe och bananer samt EU:s handelshinder mot utomeuropeiskt frukt och grönt. Efter en lång tvist mellan EU och de latinamerikanska odlarna förmådde slutligen WTO EU att lova ett avskaffande av förmånssystemet för europeiska odlar år 2006.

Inom kaffe- och bananodlingen är aktörerna såväl små som stora bönder, även om de stora bönderna på senare år kommit i klar majoritet p g a att deras modernare produktionsprocesser och internationellt brett kontaktnät för handel.

Rent teoretiskt sett borde Costa Rica ha goda förutsättningar för ett etablerande av en lukrativ turistindustri. Klimatet är behagligt och landet är att betrakta som lugnt och säkert. Det som i Costa Ricas fall talar emot en sådan etablering är dels vissa osäkerhet i den direkta närheten (grannländerna) samt förekomsten av orkaner. Det var ju i detta område som orkanen Mitch drog fram i slutet av 90-talet och senast i veckan var det dags för en översvämningskatastrof att drabba landet. Avskräckelsen p g a rädsla för naturkatastrofer borde dock kunna avhjälpas genom bättre förvarningssystem, bättre katastrofberedskap samt stadigare byggnadskonstruktioner.

Vad gäller elektronikmarknaden är aktörerna som regel stora internationella företag, oftast från USA. Intel är som sagt den ledande aktören, men frågan är hur mycket Costa Ricas välfärd gynnas på sikt av dem, då Intel etablerats här p g a låga produktionsfaktorer. I allra högsta grad innebär detta låga löner, som ju står i ett slags motsatsförhållande till en allmänt hög välfärd för en nation. Något som förstärker antagelsen om elektronikföretagens centrala roll inom Costa Ricas export uppkommer då vi jämför exportstatistik för landet under ett antal olika år. Mellan åren 1980 och 1990 förändrades exporten mycket lite, från 1002 milj. $ 1980 till 1448 milj. $ 1990. Samtidigt så minskade invånarnas bruttonationalinkomst (BNI) från 2040 $/år 1980 till 1790 $/år 1990. Detta kan förklaras genom att priserna på Costa Ricas i särklass viktigaste exportprodukter, kaffebönor och bananer, sjönk till botten under 1980-talet. Under 1990-talet och fram till år 2001 ökade dock exporten dramatiskt, från 1448 milj. $ 1990 till 5010 milj. $ 2001. Under tiden ökade också genomsnittet för BNI dramatiskt till 4060 $/år 2001. Det råder ingen tvekan om att dessa förändringar har en direkt sammankoppling till de globala elektronikföretagens etableringar i landet. Det går dock att påvisa att medelcostaricanen snarare fått en allt hårdare vardag och en dalande levnadsstandard under dessa år. Hur förklara jag då detta, då BNI-värdet stigit med flera hundra procent under perioden? Jag menar att den ökade handeln och etableringarna av multinationella företag i Costa Rica visserligen har lett till att en liten högutbildad elit fått en allt högre levnadsstandard. Det stora flertalet har visserligen fått lite mer pengar att röra sig med, men så har också de sociala nedskärningarna dragit fram över landet. Då visar det sig plötsligt att fastän en vanlig familj i Costa Rica kanske på pappret fått ca 300 $ mer per år att röra sig med. Men det som inte beskrivs är att den nu får betala allt mer själva, som tidigare ingick i den sociala samhällstryggheten.

Det globala ekonomiska trycket har alltså inte enbart visat sig nyttigt för landet. Statens satsningar under 1990-talet, vilka syftade till att göra Costa Rica till ett attraktivt land för utländska investerare, har även lett till en ökad statsskuld. Detta har i sin tur gjort att Costa Rica, som Centralamerikas i särklass bäst fungerande välfärdsstat, tvingats till stora nedskärningar i den sociala infrastrukturen. När landets första socialförsäkringssystem utformades och infördes under det tidiga 1940-talet innebar detta en unik välfärdssatsning, både jämfört med övriga Centralamerikanska länder men även betydligt rikare och tekniskt mer välutvecklade stater. Emellertid var satsningen på välfärd avsedd främst för den dominerande andelen av befolkningen vilka är spanskättlingar. Övriga folkgrupper, främst ättlingar från asiater, afrikaner och indianer, var segregerade och levde i vissa delar av landet där de tilläts bo. Diskriminering av den indianska urbefolkningen var vanligast och förkommer till viss del även idag, då de flesta ur denna folkgrupp lever i särskilda indianreservat. Detta kan till viss del hämma den ekonomiska utvecklingen, då potent arbetskraft inte tillvaratas. Å andra sidan finns det säkert många som hävdar att eventuell världsekonomisk inblandning i landsbygdsindianernas liv skulle skada dem mer än det skulle hjälpa dem. Man kan tänkas hävda att deras självförsörjande kultur inte är avsedd för den sortens påfrestningar, medan andra hävdar att storskalig handel och förvärvsarbete bland indianerna kraftigt skulle öka deras levnadsstandard.

Sveriges och Costa Ricas handel med varandra är att betrakta som relativt begränsad. Detta är dock inget unikt om man tittar på vilket område i världen det handlar om. Costa Ricas export till Sverige är väsentligt högre än dess grannländer i Centralamerika. Detta kan enkelt förklaras genom att landet rent allmänt är mer välutvecklat och rikt än grannländerna Panama, Nicaragua och San Salvador. Den stora skillnaden mellan Costa Rica och övriga centralamerikanska länder beror på att man medvetet försökte avskärma sig från de våldsamheter som utspelade sig i närområdet under främst 1960-80-talen.

Rörande elektronikexporten från Costa Rica till Sverige kan den å ena sidan betraktas som betydande, å andra sidan är den det inte. Det handlar om en definitionsfråga. Detta beror på att de processorkomponenter som multimediajätten Intel producerar i landet visserligen sitter i många av våra persondatorer, men då dessa datorer i sin tur är tillverkade i andra länder så kan det inte räknas som någon regelrätt export till just Sverige. Snarare exporteras komponenterna till andra länder där datorerna monteras ihop och då är det också till dessa länder exporten sker. Det kan mycket väl förhålla sig så att du har en dator med en processor tillverkad i Costa Rica, tillsammans med en rad olika komponenter från lika många länder. Men i slutändan står det Made in China eller liknande på din dator, eftersom det är där den hopmonterad. Men sådan är den globala handelns villkor. Tillverka varje komponent på den ekonomiskt och kompetentmässigt mest strategiska platsen och sätt sedan ihop komponenterna till en slutprodukt i ett av dessa mest gynnade länder. Detta tolkar jag som en slags modern tolkning av Adam Smiths gamla liberalistiska teorier. Anledning som då gör att Costa Rica var landet Intel investerade i och inte t ex grannlandet Nicaragua anser jag vara som följande. Nicaragua har visserligen ännu lägre löner än Costa Rica, men problemet är produktionskompetensen. Det förhåller sig nämligen så att Costa Rica har ett betydligt mer välutvecklat utbildningssystem än Nicaragua med en allmänt högre utbildad befolkning (läs potential arbetskraft). Kontentan av detta är att Costa Rica ändå är ett attraktivare land för Intel att investera, trots de högre lönerna, då tillgången av kompetens för produktionen är betydligt mer gynnsammare där. Ett fåtal svenska storföretag har trots Costa Ricas utsatta läge och begränsade yta etablerat dotterbolag här. De företag det handlar om är ABB, Ericsson och NCC. Ett begränsat antal andra svenska företag, däribland Volvo, har lokala kontor i landet, men låter själva kärnverksamheten koncentreras till andra delar av Centralamerika.

Det globala exportföretag som verkar i Costa Rica har för vana att förlägga sin produktion och handel till de speciella frihandelszoner som skapats i landet. Dessa fungerar ungefär som en frihamn, med undantaget att det sker produktion där och att en hamn inte är en nödvändighet. Det är i dessa frihandelszoner som de stora elektronföretagen har förlagt sin produktion.

Vid sidan av frihandelszoner är även ett relativt nytt handelsavtal mellan Centralamerika och USA värt att ta upp. Den 1 januari 2004 skrev nämligen Costa Rica på det s k CATFA-avtalet (Central American Free Trade Agreement), vilket El Salvador, Guatemala, Honduras och Nic...