Henning Mankell

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Henning Mankell är en av de moderna författare. Henning blev mest känd för sina polisromaner. I 1995 skrev han boken “ Villospår”. dör denna bok fick han priset för årets bästa deckare. Han skrev båda för barn och ungdomar. Han skrev politiska romaner, i år 1974 skrev han “ Sandmålaren” som handlar om två svenska ungdomar som träffade i Afrika. Han skrev också många andra böcker, t.ex. “ Hunden som sprang mot en stjärna”, “ Skuggorna växer i skymningen”, “Pojken som sov med snö i sin säng” och “ Resan till världens ände”.

Henning bodde i många olika länder, och nu bor han i ett land i Afrika Moçambique. Han säger alltid “ Jag har den ena foten i den svenska snön och den andra i den afrikanska sanden”. 1995 kom ut romanen Commedia infantil, som handlar om gatubarn. 2000 kom boken om Eldens hemligheten.

Boken handlar om två afrikanska systrar som bor med hela familjen (mamma Lydia, pappa Hapakatanda, bror Alfredo i en by). Där träffar Sofia en gammal kvinna, Muazena som berättar för henne och Maria om eldens hemlighet. Tyvärr kommer banditerna en natt och dödar många personer i byn, bland annat Hapakatanda och Muazena. Då måste familjen fly till en annan by, närmare huvudstaden. Flickorna hjälper mamma Lydia med det dagliga arbetet.

En dag, träffar Sofia och Maria en pojke, Lino, som berättar för dem om skolan. Mamma Lydia har mycket respekt för vita människor och godkänner att flickorna går till skolan. Prästen som leder skolan heter José Maria. En kväll berättade han för alla som nyligen har kommit till byn att minor grävts ner i jorden, därför får man inte ta genvägar. I byn träffar Sofia Totio, en gammal man som ha en symaskin. Han hjälper Sofia att sy en vit klänning åt Maria.

En dag trampar Sofia tyvärr på en mina. Systrarna förs till sjukhuset i stan. Maria dör och Sofia överlever, men hon förlorar sina ben. Hon lär sig att gå med proteser. När hon kan gå med sina nya ben, återvänder hon hem. Under den här tiden fick mamma Lydia ett barn, Faustino, och en ny man som är elak. Då kan inte Sofia stanna här. Hon bestämmer sig för att åka tillbaka till stan. Där träffade hon läkaren som opererade henne, doktor Raul. Han och Sulemane, som är läkarens nattvakt, hjälper henne att hitta ett ställe där hon kan bo, hos Sulemanes syster, Hermengarda. Samtidigt träffar Sofia Fatima, en kvinna som syr kläder. Hon lär Sofia att sy.
Sedan hälsar Totio på Sofia för att föreslå henne att ta över hans symaskin för att han har blivit gammal och kan inte fortsätta att arbeta. Sofia tänker på förslaget och accepterar. Dessutom säger mamma Lydia till sin dotter att hennes nye elake man försvunnit och då kan Sofia återvända till byn.
På slutet flyttar Sofia in i Totios hydda och öppnar sin egen syaffär.
Boken är bra för det fanns hopp och tro. Jag tycker om boken för att det är sant och den visar om vad som händer i Afrika. Dessutom är boken lätt att förstå, då kan många människor läsa den och förstå problemen med minor i Afrika, och hur de andra människor lever.

Sofia är jättefattig och har förlorat sina ben, men vill hon leva. Trots att hon inte mer kan springa och dansa som de andra 12-åriga flickorna, då hittar hon ett mål för sitt liv. Sofia visar mycket styrka, mod och hopp i boken. Jag ha lärt mig mycket av denna boken, lärt mig att man inte ska ge upp, man ska ha ett hopp i livet alltså ett mål att uppnå...