Pablo Picasso

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Pablo Picasso föddes i Málaga som son till José Ruiz y Blasco, målare och konstprofessor, och María Picasso y López. Av sin far lärde sig Picasso grunderna, som figurteckning och målning med olja. Han gav från tidig ungdom prov på en brådmogen, konstnärlig skicklighet. Han bedrev större delen av sina studier i Barcelona, där han bodde 1895-1904. Han studerade vid ett flertal konstskolor, ofta de där hans far arbetade. Den sista skolan Picasso gick på var San Fernandos Kungliga Akademi i Madrid. Men där var han mindre än ett år och han tog inte någon examen.
Picassos tidigaste verk, som Porträtt av Coquiot (1901), återspeglar en påverkan från jugendstilen och det postimpressionistiska måleriet, som han lärt känna genom tidskrifter i Barcelona och från sina besök i Paris. Målningarna från 1901-1904, "den blå perioden", har i huvudsak fattiga och lidande människor som motiv, t.ex. Den gamle gitarristen (1903). Den återhållsamma färgen och de förenklade formerna bidrar till att skapa en känsla av intensiv melankoli och patos.

1904 bosatte sig Picasso i Paris och började träffa konstnärer och författare, däribland Apollinaire och Kees van Dongen samt sina första mecenater. Pessimismen i hans tidigare verk gav plats för den s.k. "rosa perioden", t.ex. Pojke med häst (1905), i en ljusare sinnesstämning och färgskala. Alla Picassos tidiga verk ger prov på en extraordinär förmåga att assimilera mycket olika uttryck och hans ohämmade lust att experimentera i sökandet efter mer tillfredsställande uttrycksformer. Fastän han förblev oberörd av fauvismen intensifierades den experimentella sidan av hans arbete omkring 1906-1907.

Han gjorde även skulpturer, Picassos mest originella skulpturer utgörs av kubistiska bronsskulpturer (c:a 1909), collagekonstruktioner (1912-1916), konstruktioner i smidesjärn tillsammans med Julio González (1931-1934) och åtskilliga spirituella ready-mades, t.ex. Tjurhuvud (1943).


Kubismen

I tidiga "analytiska" kubistiska målningar som Porträtt av Vollard (1910) är motivet fortfarande tydligt igenkännligt även om det helt fritt har skurits i småbitar och ordnats på nytt i enlighet med ett komplicerat system av halvt genomskinliga plan där gestalten och det grunda rum den befinner sig i har ingått total förening. Senare blev själva "omstruktureringen" mera uppenbart ett självändamål. I den "syntetiska" kubismen, t.ex. Stilleben med fiol (1913), innebar användningen av verkliga föremål på bildytan dels en uttalad betoning av ytan, dels fastställdes på ett omstörtande sätt att målningen snarare skapar sin egen verklighet än imiterar verkligheten. Kubismens inverkan på den europeiska konstens utveckling, både vad gäller skulptur och måleri, har varit omfattande och varierande.
Picassos arbeten från 1914, då hans samarbete med Braque upphörde på grund av första världskriget, hade alla sitt ursprung i kubismen. Fram till 1921 fortsatte han att arbeta i den "syntetiska" kubismens formspråk; ett arbete som kulminerade i den monumentala Tre musikanter (1921). Mellan 1917 och 1921 arbetade han med dekoren till flera av Diaghilews baletter (t.ex. mellanaktsridån till Parade, 1917) och besökte tillsammans med balettsällskapet Rom, Neapel, Florens och Barcelona. Det är möjligt att besöken i Italien uppmuntrade det starkt klassiska draget i hans figurkompositioner från 1919 till 1925.

De orörliga och monumentala gestalterna blir alltmer groteska och våldsamma och leder fram till de omstörtande verk...