Jostein Gaarder

3 röster
9666 visningar
uppladdat: 2005-11-08
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
”Sitter du bra?”


Inledning

Filosofi är ett ord som dyker upp allt oftare och oftare i vardagliga sammanhang. Ändå är det bara få som vet vad det egentligen betyder. Ännu mer sällsynt är det att ha förmågan att filosofera. Bästa förklaringen jag hittils har hittat på för filosofi är ”att se helheten”. Det är något vi verkligen inte verkar kunna se nuförtiden, utan vi fördjupar oss i detaljer. Yrken blir också mer och mer specialiserade med tiden, när man förr var tvungen att själv både vara snickare och läkare. Vi har blivit vana med världen, det är mycket mer spännande att träffa en annan jordbo än att forska i varför vi gör det. Filosofer är förundrade över världen som barn. Det ser ut som detta skulle vara det som Gaarder strävar till, att unga inte skulle tappa bort sin förmåga att tänka som ett nyfött barn. Jag stöder denna strävan. Jag tycker vi ska veta vilket spel vi spelar och hurudana dess regler är.

Jag fick boken Sofies värld för tre år sedan och även om jag inte läste den till slut då så hade orden i den stannat i mina tankar och bildat nya tankebanor. Jag vågar t.o.m. påstå att den inverkat djupt i min nuvarande personlighet. Gaarder skriver sina böcker på ett helt annorlunda sätt än andra författare. Hans böcker väcker mindre känslor men mera tankar. De är överlägset de mest uppfostrande skönlitterära böcker jag någonsin läst. Jag visste det redan före jag hade läst dem. Så modersmålets slutarbete gav mig en bra orsak att traska igenom dem med tanke.

Dehär 13 sidorna handlar om vad jag läst 1300 sidor om, alltså om Jostein Gaarders värld.



Jostein Gaarder

Det var en gång ett land i norr. Landet i norr hette Norge. I Norge fanns det en stor stad som kallades Oslo. Där gav en känd barnboksförfattare och en rektor början till ljushåriga Jostein, eller så står det iaf. i Ulkomaisia Nuortenkirjoja-boken. Detta skedde den åttonde augusti år 1952, säger de på adressen http://en.wikipedia.org/wiki/Jostein_Gaarder. Redan i barnträdgårdsåldern satt han gärna för sig själv och funderade på världen och dess magnifikhet. Föräldrarna var stolta över hans nyfikenhet, enligt Ulkomaisia Nuortenkirjoja-boken som också påstår följande. I tonåren började han överväga de djupaste frågorna i dyster stämma. Han var så rädd för döden att han började lida av mardrömmar och sömnlöshet. De oroade föräldrarna förde honom till en psykolog. Under den tiden lärde han känna en flicka som hette Siri. Winter informerar att hennes efternamn var då Dannevig.

Gaarder överlevde ungdomen och började studera Skandinaviska språk och teologi i Universitetet i Oslo upplyser Winter. Det står i Lasten- ja nuorten- kirjailijoita-boken att han blev magister. Det berättas i Ulkomaisia nuortenkirjoja att han gifte sig som 22-åring med Siri. I Litteraturhandboken kan man läsa att han varit lärare vid Fana folkhögskolan under 10 år och under den tiden redan skrivit läroböcker. Med hjälp av Wikipedia får man veta att han arbetade som filosofilärare. Från Bill Winters text får man veta att han och hans familj flyttade till Bergen 1981. Denna familj består nuförtiden av två söner och de bor alla i Oslo.

Vid sidanom hans yrke skrev han en mängd böcker. Han blev heltidsförfattare först efter Sofies värld-bokens succé. Då fick han också möjlighet till att vara en större välgörare och startade därmed 1997 en donationsfond för miljö och utvecklings pionjärer. Fondens namn kommer från världens mest sålda roman 1995, Sofies värld. Föregående uppgift är konfimerad av förlaget Aschehoug. Denna bok skrev han ursprungligen eftersom han inte hittade filosofiböcker åt ungdomar, han visste inte heller om den skulle bli en lärobok eller en roman. Han skrev 3 månader i streck dag och natt. Så sägs det i Ulkomaisia nuortenkirjoja. Ändå var det nära att boken inte alls skulle ha publicerats, men förläggaren publicerade den genom att säga att man ibland måste utge lönlösa böcker. Nu har den sålt 25 milj. böcker.



Bibliografi


Diagnosen og andre noveller, 1986

Barna fra Sukhavati, 1987

Froskeslottet, 1988

Kabalmysteriet, 1990
Norsk Litteraturkritikerlagspris(1990), Kulturdepartementets pris(1990)

Sofies verden – Roman om filosofiens historie, 1991
Översatt till 49 språk, filmatiserad, gjort till en musikal, tv-serie,
bordspel, teater och används som filosofilärobok. Fått följande priser:
Sonja Hagemanns Barnebokpris (1991), Deutscher
Jugendlitteratuspreis av tidningen Die Zeit (1994), Bancarella(1995),
Flaiano(1995) och La Vanguardia(1995)

Julemysteriet, 1992
Norsk skolebibliotekarförenings litteratuspris(1993)

I et speil, i en gåte, 1993

Bibbi Bokkens magiske bibliotek, 1993 (med Klaus Hagerup)

Hallo? Er det noen her?, 1996

Vita Brevis, 1996

Maya, 1999

Sirkusdirektorens datter, 2001

Appelsinpiken, 2003




Böckerna

Sofies värld

Snart 15 år gamla Sofie är vald av Alberto Knox till en filosofikurs som består av filosofins 3000 år gamla historia. Under kursens gång får Sofie till en början konstiga födelsedagsvykort från en FN-major till sin dotter Hilde men så småningom blir hela Sofies liv omtumlad. Överallt bubblar det av gratulationer till Hilde på hennes födelsedag, t.o.m. Albertos hund gratulerar Hilde. När Alberto berättade om Berkeley, biskopen som ifrågasatt vår existens, påpekade han att det var sannolikt att de inte fanns till. Direkt efter detta kommer vi till Hildes värld och det visar sig att Sofie och Alberto är figurer i en roman som hennes pappa hade skrivit till henne. Boken var pappans födelsedagspresent till henne. Därefter börjar huvudpersonerna planera rymningen ur boken till en riktig värld. De lyckas i den, men de får inte en kropp av kött och blod, utan existerar i samma form som spöken för all evighet.

Idén är perfekt för en roman om filosofins historia, att huvudpersonerna tänker ut att de bara är karaktärer i en annans medvetande. Om denna fråga bara skulle ha stannat som den var ända till slutet ”Finns vi till?” istället för att uppmuntra gestalterna att börja ett eget liv utanför majorens medvetande. En sådan händelse passar in i en vanlig barnbok men inte i en bok vars uppgift är att få läsaren att tänka logiskt.

Det märks att Gaarder inte kunde bestämma om den skulle vara en lärobok eller en roman, eftersom berättelsen som filosofins historia är inflätad i är märkbart mer lättläst än själva filosofi-kursen. Storyn kunde ha varit en vanlig barnbok medan det var tungt att i ett streck läsa om tiotals filosofer, deras teorier och olika historiefaser. Jag vet inte vilken åldergrupp jag borde rekommendera den åt. Officiellt är den en ungdomsbok och det kan jag hålla med om, men den passar lika väl åt alla äldre och åt endel yngre.

Efter att man får veta sanningen bakom Sofie och Alberto så känner man igen det faderliga sättet att skriva, uppfostrande, snällt men ironiskt.
”Den tyske diktaren Goethe sa en gång att ”den som inte kan redogöra för de senaste 3000 åren, lever bara ur hand i mun”. Jag vill inte att du ska bli sådan. Jag gör vad jag kan för att du ska lära känna dina historiska rötter. Annars blir du ingenting annat än en naken apa. Annars svävar du omkring i tomma rymden.”

Spelkortsmysteriet

Frode var den ende som överlevde skeppsbrottet över hundra år sedan, han flöt upp på en märklig ö. Han råkade få med sig ett kortlek. Som tidsfördriv började han hitta på personligheter till korten, berättelser och spel, snart började han samtala med dem. Tiden gick och till slut hoppade korten ur hans fantasi och fick fysisk form. Ett helt samhälle som utgjordes av en kortlek med dvärgar existerade nu på den magiska ön. Dvärgarna fråga aldrig varifrån de kom eller vilka de var, de visste alltså inte att de var figurer ur Frodes fantasi. Frode lärde dem att snickra, göra glas, baka och ta hand om den märkliga naturen. Jokern visade sig inte före många år efter. Han försökte väcka dessa frågor i dvärgarnas tankar. Men de hade druckit sig dumma av livets dryck.

En dag flöt en till skeppsbruten på Frodes land, han hette Hans. Samtidigt närmade sig kortlekens år sitt slut. Frode hade nämligen delat in åren i spelkort, ett år per spelkort. Varje år spelade de på jokerdagen(årets sista dag) jokerspelet, ett spel som Frode hittat på. Spelet gick ut på det att varje dvärg skulle hitta på en egen mening åt sig själv, vilket var oerhört svårt för en så enkel gestalt och till på köpet skulle de minnas den hela året. I spelets början skulle alla säga sin mening medan Jokern skrev ner dem, senare på kvällen skulle Jokern blanda kortleket så att deras meningar bildade en sammanhängande berättelse. Denna berättelse fick en stor roll till slut, eftersom den den gången talade om historien, nutiden och framtiden. Den kvällen fick Jokern dvärgarna övertygade att Frode skapat dem, detta orsakade obehag bland dvärgarna och kungarna bestämde att han skulle dräpas. Detta orsakade att ön började falla ihop och medan både den skeppbrutne sjömannen och Jokern försökte rädda sig själva förvandlades dvärgarna tillbaka till kort. Sjömannen Hans klarade av att plocka åt sig korten, några märkliga fiskar och öns mest fantasifyllda dryck.

Både Hans och Jokern klarar sig, men när de kommer till ett annat land rymmer Jokern iväg. Hans startar istället ett bageri i en by i Schweiz som heter Dorf. Hemligheten om korten som blev till dvärgar vandrar från bagare till bagare i den lilla byn, liksom den odödlige Jokern som skuttar omkring på jorden.






Brev från ljusårs avstånd



För elva år sedan, då Georg var bara fyra år gammal, dör hans far. Han visste om det i förväg för han var sjuk. Han är speciellt ledsen för att han aldrig skulle lära känna sin son. Han börjar också se på livet från en annan synvinkel. Skulle han hellre aldrig ha levt eller skulle han hellre ha levt bara en stund? Han börjar skriva ett brev till Georg som sonen ska läsa då han är äldre. Där berättar han en spännande historia om att förälska sig och till slut frågar han Georg om han vet svaret till frågan fadern funderade på då han skulle dö.

”Tänk dig att du fö många miljarder år sedan stod på tröskeln till den här sagan, just när allt skapades. Och att du då kunde välja om du en gång ville födas till ett liv på den här planeten. Du skulle inte få veta hur länge du skulle få vara här, men mer än några år kunde det i alla fall inte bli tal om. Det enda du skulle veta – om du valde att få komma till världen när tiden var mogen, som vi brukar säga, eller när ”tiden var inne” – det var att du också skulle bli tvungen att en dag bryta upp från den och lämna allting.”

Boken är helt klart avsett för yngre personer än mig, men den där tanken borde alla bli påminda om med jämna mellanrum. Det är den tanken som boken baserar sig på. De två sidorna i livet, och om hur man skall minnas de båda. Filosofer genom tiderna har upprepat detta meddelande på flertal olika sätt. Men att ge denna bok åt någon för ung kan vara farligt, jag tror inte att barn förstår sig på döden om de är för unga.

Boken ställer också många andra frågor. Vad är en människa? Finns svaret i galaxerna? Vad är kärlek?








Cirkusdirektörens dotter

Petter har sedan han var liten haft en fantastisk fantasi. Han var ofattbart smart. Han satt för sig själv i barnträdgården och byggde upp en egen värld i sitt huvud, eller så satt han och betraktade de andra barnen som myror. I skolan överträffade han läraren o alla ämnen, men korrigerade honom sällan. Hans mor och far hade skiljts och han tillbringade mycket tid med sin mor som han älskade väldigt mycket. Men en dag dog mamman i en plötslig sjukdom. Petter var ännu i gymnasiet då. Han fick bostaden för sig själv men han var tvungen att skaffa nytt sällskap till teaterförställningar och sånt som han och modern hade hållit på med. Han började charma flickor från butiker och gator. Han kunde ha flickorna att övernatta hos honom några dagar eller så kunde han ge bort ett av moderns plagg åt en. Före han hade gått ut gymnasiet kände han till en stor del av flickorna i hans ålder som befann sig i Oslo. Men han blev inte förälskad i någon, inte ens så värst förtjust, inte förrän han träffade Maria.

Maria var några år äldre men Petter hade alltid tyckt att han var äldre till sinnes. Han berättade åt henne hans vidunderliga sagor. Han kunde föreställa hela sitt liv tillsammans med henne. Men efter en tid meddelade Maria om att hon ville endast bli gravid av honom, efter det skulle hon flytta ifrån honom. De skulle aldrig se varann mer. Petter gick med på det eftersom han inte kunde tänka sig själv som far men ville ändå att hans släkte skulle fortsätta. Maria blev med barn, flyttade bort och Petter stannade kvar.

Petter tyckte han var för vuxen för att studera och för intelligent för att arbeta. Han började livnära sig själv genom att sälja sina idéer. Han hade själv hjärnan full med idéer. Han både kunde inte skriva dem till böcker själv och ville inte. Först sålde han intrigerna för ett pris men snart började han ange ett procenttal som han ville ha av det författaren tjänade på boken. Han blev rik på detta, men ingen fick nånsin veta att det var hans idéer romanerna eller novellerna utspelades på. Författarna fick själva inte heller vara medvetna att de fick sin historier från samma ställe. Ingen fick heller använda samma idé. Snart började Petter kontrollera hela marknaden. Rykten kring ”Spindeln” började sprida sig. Plötsligt börjar någon skriva böcker kring berättelser som redan har blivit publicerade, då måste Petter fly.


Gemensamma drag

Jag läste en barnbok, en intelligent roman, en filosofisk roman och en roman om filosofins historia. Trots totalt olika litteraturgrenar hade de överraskande mycket gemensamt. De har inte bara författaren gemensam. De har faktiskt hela repliker gemensamt.

Stort sett handlar de alla om att tänka. Det är det som Gaarder uppmuntrar oss alla att göra. Sofies värld berättar om tänkandets historia. Spelkortsmysteriet handlar om tankar som får fysisk form. I Brev från ljusårs avstånd står det om en död persons tankar. Cirkusdirektörens dotter berättas en man vars huvud har för mycket tankar. Det skall sannerligen vara intressant att se i vilka andra former Jostein har skrivit om att tänka i hans andra böcker. Gaarder fick mig iaf. att tänka på ett alldeles annorlunda sätt och jag hoppas minsann att han fortsätter väcka nya tankar i andra människor.

Näst vill jag se att han kopplat in böcker i ett större sammanhang i de alla. Sofies värld visar sig vara en bok om en bok. Spelkortsmysteriet berättas i en pytteliten bok som hittas i en bulle. Brev från ljusårsavstånd är en bok som en son och en död far på sätt och vis skriver tillsammans med hjälp av brevet fadern lämnat åt sonen. Cirkusdirektörens dotter är en självbiografi en far lämnat åt sin dotter. Jostein verkar vilja påminna oss om att lämna nånting efter oss i världen då vi dör eller så vill han att vi omedvetet får en törst för böcker eller så är han enkelt själv ytterst insatt i böcker.

En liten detalj som bevisar att en romantisk man skrivit böckerna är det mystiska med kvinnorna i böckerna. Huvupersonerna i Sofies värld var flickor, Hilde som Sofies värld var skriven till och huvudpersonen i Sofies värld. Spelkortsmysteriet handlar egentligen om män, men de tänkte på kvinnor. Frode hade lämnat efter sig en kvinna och saknade henne, som de andra bagarna i Dorf, Hans Thomas som läser om Spelkortsmysteriet är på en resa med sin far för att leta efter hans försvunna vackra mamma och kvinnliga hjärter Ess spökar i bakgrunden. Brev från ljusårsavstånd handlar nästan i sin helhet om Apelsinflickan, den mystiska varelsen som förbryllade Georgs pappa. Sagan om Panina Manina berättas minst tre gånger på tre olika sätt i Cirkusdirektörens dotter, Petter saknar perfekta Maria och till slut är ju hela självbiografin riktad till hans dotter.

Sedan hittade jag tre sammanhang var Jostein använde vinstlotter som liknelser för något.

Sofies värld s. 425 Alberto berättar för Sofie om Darwin
”’Man kan säga att livet är som ett stort lotteri där vi bara ser vinstlotterna.’
’Vad menar du med det?’
’De som har förlorat i kampen för tillvaron, är ju försvunna. För varenda växt- och djurart på jorden har det tagit många miljoner år att dra en ’vinstlott’. Och ’nitlotterna’ – ja, de visar sig bara en gång. Det finns alltså inga växt- eller djurarter i dag som inte kan kallas för vinstlotter i livets stora lotteri.’”

Spelkortsmysteriet s.134 Pappan diskuterar slumpen med sin son
”’Jag tycker att vartenda litet kryp på den här planeten ha haft en fantastisk tur.’
’De som har haft otur då?’
’De finns ju inte!’ nästan vrålade han. ’De blev ju aldrig födda. Livet är som ett stort lotteri, men det är bara vinslotterna som syns.’

Brev från ljusårs avstånd s. 62 Pappan berättar om hans försök
”Det är meningslöst att berätta om alla gånger jag inte träffade den mystiska Apelsinflickan. Precis lika meningslöst som att skriva en berättelse om alla Lotto-kuponger som inte ger någon storvinst. Har du någonsin hört en sådan berättelse? Berättelsen om Apelsinflickan är som en historia om ett jättestort lotteri där bara vinstlotterna är synliga.”

Både i Sofies värld och Spelkortsmysteriet används denna liknelse för att bortförklara onaturliga händelser som blir upphyllade i New Age rörelsen. I Cirkusdirektörens dotter minns jag inte att jag skulle ha läst om livets lotteri, men det är mycket man missar då man läser en bok.

Annat som hittas både i Sofies värld och Spelkortsmysteriet, möjligtvis också i Brev från ljusårsavstånd, är en anekdot som går ungefär såhär:
En astronaut skryter om att hur många gånger han än varit i rymden så har han aldrig sett någon himmel. Hjärnkirurgen svarar honom med att säga att hur ofta han än opererat hjärnor så har han aldrig sett en tanke.

Nu har jag fäst mig vid detaljer. Gaarders böcker följer dock samma mönster. Böckerna är från första början intressanta och originella men de går i samma takt ända till mitten, precis före man bestämmer sig för att lägga ifrån sig boken så sker det en stor vändpunkt eller så tar den röda tråden själv en ny riktning. Denna nya riktning bär ofta med sig en ny syn på boken eller en helt ny berättelse som får en att ta ett fastare tag om boken. Man ser att detta är avsiktligt, Gaarder tänker på läsaren då han skriver sina böcker.

Jostein i böckerna

Det verkar som Jostein skulle leta efter svaren i stjärnorna eftersom två av papporna i böckerna jag läst är intresserad av astronomi. Hildes pappa i Sofies värld och Georgs pappa i Brev från ljusårs avstånd. Det kan ju förstås vara att det bara råkas bli så för att böckerna är filosofiska och för att man ska se världen i sin helhet. Jag har glömt att nämna om papporna i böckerna. I varje bok har en pappa eller flera en viktig roll. Sofies värld är skriven av en pappa. Spelkortsmysteriet är skriven av en pappa och Hans Thomas reser med sin pappa. Fadern skriver ett brev till sin son i Brev från ljusårs avstånd. Som jag sagt redan några gånger är Cirkusdirektörens dotter en självbiografi från en far till en dotter.

Månskenssonaten. Månne det vara Jostein favoritlåt. Georg tycker om den i Brev från ljusårs avstånd och när Alberto berättar om Romantiken och nämner Beethoven känner Sofie genast till Månskenssonaten. Än en gång fäster jag mig vid detaljer. Men jag nämner ännu en annan detalj i böckerna. I Spelkortsmysteriet spanar Hans Thomas på en kvinna som förvånar honom genom att blinka åt sig själv i sin lilla spegel. Samma sak sker i Sofies värld, Hilde försöker blinka så snabbt att hon hinner se sig själv blinka med båda ögonen i spegeln. Denna detalj tyckte jag var förundransvärt, för man blinkar sällan åt sig själv i spegeln.

Jag tror också att de tankar Georgs pappa hade i Brev från ljusårsavstånd kan väl ha varit de samma som Jostein hade i tonåren, då han var en aning deprimerad. Hans Thomas pappa upplyser också om att världen inte får bli en vana, exakt som Alberto i Sofies värld.

Följande mening finns i samma form både i Sofies värld och Spelkortsmysteriet
”Om vår hjärna var så enkel att vi kunde förstå den, då skulle vi vara så dumma att vi ändå inte skulle förstå oss på den.”


Sammanfattning



Jostein Gaarder är en lärare, en författare, en far och en man. Men han är också en av världens jokrar, filosofer som vi kallar dem. Han hör till dem som undrar över allting och som aldrig kommer att tappa barnasinnet. Han är en av dem som ser något som vi andra inte ser, men han vill visa oss och han ger oss stöd till att själva se. Han ko...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Jostein Gaarder

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2006-04-08

    jag tycker du har varit väldig

Källhänvisning

Inactive member [2005-11-08]   Jostein Gaarder
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=4876 [2024-07-23]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×