Medeltidens mode

16111 visningar
uppladdat: 2005-12-06
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Inledning.

Jag valde att jobba om medeltida kläder eftersom det är något jag inte har jobba om tidigare och som jag inte är speciellt bekant med.
Det kändes som ett ämne som passar min utbildning och som kan vara rätt så givande.
Jag hoppas på att få ut så mycket som möjligt utav detta och tror det kommer att bli roligt att jobba med.




Medeltidens skönhetsideal.


Förutom att kläderna på medeltiden var en statusgrej så hade de och en stor nytta. De skyddade nämligen mot väder och vind. Ofta var kläderna fulla av symboler och det hade ofta med olika värde och även materialet var ”klassbart”.
Under hela medeltiden var huvudbonader för kvinnor sensuellt och det var bara unga, ogifta kvinnor som gick med håret helt utsläppt annars täckte man för hela håret eller delar av det.
Det fanns i princip lika många olika slöjor som kvinnor och alla bar dem på sitt sätt.
Vissa menar på att detta var kvinnans sätt att visa männen att männen var bättre än kvinnor och om man inte bar slöja var det mycket opassande.
Det som kännetecknade den typiska medeltida dräkten var att den var heltäckande.
Som sagt var kläderna en status och man kunde se på långt håll om det var en bonde som kom till staden eller en begåvad köpman. De rika hade ofta många olika färger och sammetskostymer. De dyra tygerna kom ofta från Flandern som är nuvarande Holland.
Det som hörde till de flesta dräkter var ofta skinnväskor och bälten.
När det var kallt ute komplicerade man med en mantel över kläderna och den var gjord utav ylle.
Barnen hade oftast bara ett enkelt linne på sig och på huvudet bar dem en hätta eller mössa.



Romansk tid.
Den tidigare delen av medeltiden kallas för romansk tid och på gick mellan 800- och 1200-talet och under denna tid håller sig dräkterna ”naturliga”. Med det vill säga att över och underklädnad har i princip samma fason som nutidens bussarong och dras över huvudet. Halsringningen gick högt upp och ofta såg man underklänningen titta fram i urringningen Man utnyttjar hela tygstycket, skär plaggen i enkla modeller och syr i kilar för att få vidd och form.
i grund och botten så hade både män och kvinnor en rakt skuren klädsel med små detaljer och det som skilde rika från fattiga var egentligen bara materialet då ull och lin var för ”vanligt” folk medan siden och sammet var för det rika. Både kläderna och materialet gjordes i hemmet.
Det som skilde männens kjortlar från kvinnornas var att det männens kjortlar gick till knäna eller till vaden beroende på socialställning. Kvinnornas kjortlar var hellång och de hade oftast en överklänning som var något kortare än kjorteln.

Vikingarna.
Vikinga männen brukade bära en mantel som var hopfäst över axeln. Deras byxor var vida upptill och smala nertill, somliga med fot. Till detta så bars en enkel skjorta.
Kvinnorna bar många kjolar uppfästa med band över axlarna och bar också mantel.
Skor av läder var det vanligast att ha. Mantelspännet var mycket viktigt och stor möda lades ned på att få fram vackra spännen. Med kristendomen får man smak på fotsida dräkter och männens skjorta/kjortel och kvinnans dito blir längre. Detta gäller dock främst de högre kretsarna. Vanligt folk reagerade trögare på det nya dräktskicket.






Gotisk stil.
Under 1300- till 1500-talet så utvecklades gotisk stilen och kvinnoidealt förändrades till s-formad kropp med putande mage. Nu kom knappen också in i bilden då man kunde göra mer figursydda dräkter. Männens kjortlar krympte från knäna/vaderna till midjan och blev mer som en slags jacka. för att kompensera den vidd som tagit borts höst upp på de kvinnliga dräkterna satte man dit kilar (, att sy dit ett litet extra stycke). Färger blev väldig populärt och därför brukades klänningarna delas upp i två delar och hade olika färger på dem. En surcot, en slags tunika, hade kvinnorna ofta över. Den var oftast stor och ärmlös och ”ärmhålen” kunde gå ända ner till höften och hade ofta ett långt släp.
Skillnaden mellan mäns och kvinnors kläder börjar skilja sig allt mer eftersom modet börjar ta sin fart.
Struthättan kommer även här, det plagget som här det mest populära under medeltiden. Att ha en lång hätta var ett tecken på status och var till för att stoppa saker i eller ha som halsduk. Skorna skall också ha spetsat framåt. Nu var inte heller klädsömnad bara en kvinnogöra utan även vissa män började sy.

Hosor och brokor.
När klädedräkten blev fotsid vid kristnandet, blev Vikinga byxorna för klumpiga att ha under. Överdelen skars bort och man bar dem istället som hosor (strumpor) uppfästa med snören i ett midjebälte. Ibland kunde man använda något som kallas brokor, ett par kortare byxor som kan liknas vid dagens boxershorts. När sengotikens korta tröja kom, blev man mer eller mindre tvungen att återigen sy ihop hosorna till byxor för att bevara anständigheten.

Burgundiskt mode
Det gotiska modet fick sitt genombrott i Burgund (nederländerna) efter att Englands krig mot Frankrike hade gjort att frankrike inte kunde utveckla sig. Detta gav burgund fria händer att driva modet till sin fulländning. På kvinnornas huvud skulle en hög konisk hatt, eller hennin som det heter, med en slöja så lång att den räckte ner till backen finnas. Snabelskorna var det som fötterna skulle vara bekläda i men tillslut blev snablarna så långa att man var tvungna att binda upp dem mot knäna för att kunna gå. Kläderna bar ofta bjällror.
För männen gällde att kortare och tightare tröjor. För att inte visa för mycket fick männen bära en blygdkapsel över det även så snäva byxorna.
Under denna tid skaffade kvinnor sig mer makt eftersom modet var feminint och männen skulle vara långhåriga och slätrakade.

Kyrkans dräkter.
På medeltiden vacklade kyrkans makt eftersom det blev konflikter och alla vill vara med och ha en världslig makt. För att återbygga kyrkan skapades kloster för nunnor och munkar. De dräkter som munkarna och nunnorna bara då är i princip de samma som än idag bärs av nya munkar och nunnor.
Dräkterna såg relativt likadana ut, munkarnas och kvinnornas. Det bestod av en eller två särkar eller tunikor och ibland ett bälte. Även ett skapular, ett slags tygstycke med hål för huvudet. Munkarna hade en hätta fast satt eller lös hängande över axlarna medan kvinnorna hade dok och slöja.
Som ytterplagg bars en mantel och samtliga plagg var långärmade och långa.





Allmänt om de olika klasserna.

Jag har ju berättat lite om de olika tiderna och vad som kännetecknade vilken, men jag berättade inte mycket om hur man var kläd i när man var rik eller fattig så jag tänker ta hur det såg ut under hela medeltiden lite snabbt här.


Adelskvinnan.
Adelskvinnan hade ofta en röd underklänning och en lila överklänning. På överdelen befann sig många detaljer som t ex moderiktiga hängarmar samt guldkantade fickslitsar.
Kläderna var nästan alltid importerade från utlandet och även mycket färggranna.
Överklassens färger var rött och blått och den lila färgen fick man genom att färga tyget först rött och sedan blått.
Den blåa färgen kom från en växt som hette vejde medan den röda skapades med hjälp av en sköldlus från sydfrankrike.
De unga kvinnorna som än var ogifta fick ha håret utsläppt.

Adelsmannen.
Adelsmannen hade hosor och en kort jacka och på huvudet bars en sammetsmössa.
Det var i slutet på 1300-talet som jackorna blev så korta att dem inte täckte benen.
I Sverige kom det franska och nederländska modet kring 1380-talet.
Sammetsmössan bars både ute och inne men om man var på fest lade man mössan eller hatten på vänster axel när man skålade.
Adelsmannen hade även s.k. snabelskor med detta mode blev dock inte så vanligt i norden.

Tjänstekvinnan.
Medeltidens tjänstekvinna bar en oblekt underklänning, en särk i linne och grön, surcot, i ylle.
Band var det som smyckade arm- och halsringningen.
Om denna kvinna var gift fick hon bära ett knytadok på huvudet eftersom gifta kvinnor inte fick visa håret.

Remslagaren. (Ungefär som en tjänstekvinna fast en manlig hantverkare)
Denne hantverkare bar en kjortel i brunt och beige. Även denne bar hosor som adelsmannen men spände upp dem med band runt midjan. Det bälte runt midjan brukade oftast en penningpung befinnas sig som denne man lade saker i.
Remslagaren kunde ha en mössa och ett par skor i skinn.














Yttre skönhet.


På medeltiden var det inte mycket smink som gällde utan väldoftande vatten eller parfymer. Det var inte förens 1400-1500 talet, alltså i slutet av medeltiden, som människor började tänka mer på huden på kroppen och ansiktet. Röd ockra eller färgad vitt bly var det som användes som rouge och det hade kvinnorna på kinderna. Ögonmakeup var inget som passade denna genre.
Modet för hår och skägg på medeltida män har självklart skifta mellan de olika delarna av medeltiden.
1100- talet så var det vanligt med långt hår och skägg, men redan på 1200-talet förändrades modet och männen skulle ha håret bobbat, luggen var tvärklippt eller med en framkammad lock under örat.
1329 klagade man på att männen återupptagigt det gamla modet med långt hår och skägg. Man tyckte dem såg ut som djur. Därför så förbjöds det att ha skägg 1350-talet, men den regeln försvann nog ganska fort på tanke på att kungarna vid början av 1400-talet bar helskägg. På 1400-talet blev det skägglöst igen.
Kvinnorna bar haklin och hättor för att dölja håret om de var gifta. Det var endast det unga flickorna som fick ha håret utsläppt och för att pryda det gjorde man ofta flätor och satte i blommor.
Smycken var på medeltiden, som nu (?), En status pryl och de vanligaste metallerna var brons, guld och silver. Men även stora smycken med stenar var vanliga, men dock ej slipade.
På medeltiden bar man ringar på alla fingrar och ofta många, många på samma fingrar.
Om du ha...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Medeltidens mode

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2005-12-06]   Medeltidens mode
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=5041 [2024-07-18]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×