Sierra Leone - U-eller I-land?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sierra Leone
Inledning:

Jag har valt att skriva om Sierra Leone för att se varför det klassas som ett U-land. Vad är det som avgör vilka länder som är U-länder. Vem bestämmer det?

Lite fakta:

Sierra Leone är ett land som ligger ut med kusten i Afrika. På östra sidan har man Guinea, och på västra sidan har det Atlanten. Det är ett land på 71 740 km2 (kvadrat meter). Huvudstaden heter Freetown där ca 1 miljon av befolkningen är bosatt. I hela landet bor det ungefär 4,8 miljoner.
Den naturliga befolkningsväxten låg, år 1999, på 2,9 %. Medelåldern är 17,5 år och medellivslängden är 42,8 år. Spädbarnsdödligheten är hela 15 %.
Sierra är det land i världen som är sämst utvecklat. Animisterna står för 50 % av religionen i landet, på 40 % ligger muslimer och bara 10 % av befolkningen är kristna. De fem största folkgrupperna är: Mende, Temne, Kono, Lima och Krio. Det officiella språket är engelska men vissa folkgrupper pratar sitt eget språk, t ex Krio, Mende och Temne.
Valutan i Sierra är Leone. 100 Leone = 0,30 SEK.
Man undrar ju varför Sierra Leone är ett U-land, när de har så många naturtillgångar. De har tex. diamanter, ädelträd, järnmalm, guld och bauxit. (Jag tar upp det mer längre ner). Diamanter är en av de varor man exporterar. Några andra är kakao och rutil.
De är ett U-land för att de har EXTREMA skulder till andra länder. De har en skuld på 1190 miljoner Dollar. Så 75 % av de pengar de får in från export och naturtillgångar går till att betala av den. Därför tjänar man inte på det så mycket. Sierra Leone är ett av de fattigaste länderna i världen. Hela 60 % av befolkningen lider av fattigdom.

Utbildning:

Ända sedan landet bildades, år 1787, har barnen i Sierra Leone kunnat gå i skolan. De fanns så kallade missionsskolor. Den första ”riktiga” skolan bildades ca 40 år senare år 1827. Den skolan finns än idag och tar emot studerande från hela regionen. Den kallas Fourah Bay College, och anses som Västafrikas äldsta universitet. Allt gick bra fram till det att inbördeskriget startade. Då kan man säga att hela skolsystemet så gott som kollapsade.
Men år 2000 började man så smått bygga upp verksamheten igen, tack vare att Internationella valutafonden och Världsbanken har skrivit av lite av utlandsskulden. År 2000 kunde 49 % av männen läsa och bara 23 % av kvinnorna. Ca 70 % av den vuxna befolkningen var analfabeter år 1995.

Politik/Historia:

Ahmad Tejan Kabbah är landets nuvarande president. Han har varigt president sedan 1998.
I Sierra Leone ses presidenten som stads – regeringschef och överbefälhavare. Han utses i allmänna val vart femte år. Alla de som är över 18 år får lov att gå och rösta. Lagarna utses av parlamentet, och i det sitter det 124 stycken ledamöter. Samma som val av president så väljer folket vart femte år 112 av dom 124 stycken. Man kan säga att välsystemet är som i Sverige man är indelat i 14 valkretsar, och ett parti måste ha 12,5 % av rösterna för att komma med i riksdagen. Därför har jag dragit slutsatsen att Sierra Leone är en demokrati.

Efter andra världskriget började politiska partier att bildas. Det första allmänna valet hölls år 1951. Då vann Sierra Leones Folkparti (SLPP), och när Sierra hade fått självstyre blev deras ledare Milton Margai premiärminister. Även de valet fem år senare van man. Men valet ytterligare fem år senare förlorade man och Allmänna folkkongressen (APC) tog över och styrde nu Sierra. Killen som blev president hette Siaka Stevens gjorde år 1971 om landet till en republik, och han själv blev president. SLPP drog sig ur nästa val, så APC vann och Stevens blev återigen president. Landet gick närmare och närmare en diktatur. I och med att SLPP hade dragit sig ur fanns det bara ett parti, vilket blir en enpartiregering. År 1978 kom en författning som sa att det enda tillåtna partiet var APC. Det fanns inget att välja på för folket. De åren Stevens satt som president blev landet mer och mer fattigt. Han tog stora utlandslån och det ledde till att folket strejkade och det blev mycket mer våld inblandat. Trycket blev för hårt och i oktober 1985 hölls ett val om ny president. Stevens avgick och hans efterträdare Joseph Momoh styrde nu landet. Hela landet trodde nu att det skulle bli förändringar men allt fortsatte som förr, och partiet tappade folkets intresse. Joseph blev kritiserad, vilket han inte gillade, så han införde en ny författning som innehöll press – och brevcensur så att han inte kunde bli kritiserad. Folket tryckte på för en flerpartisregering och Momoh fick ge sig och skaffade ännu en författning, som accepterades i ett allmänt val 1991.
Det skulle ha hållits ett val för allmänheten i maj 1991, men det fick skjutas upp eftersom landet var i krig med Libanon. ECOMOG hette den internationella styrkan som Sierra skickade ca 500 men till. Libanons milisledare Charles Taylor blev ursinnig och hotade med att gå till attack i de inre delarna av Sierra Leone. Den sierraleonska armén drogs in i strider när Taylor och hans milis marscherade över gränsen och in i Sierra Leone.
År 1996 hade, det innan regerande, SLPP tagit sig upp igen, och vann valet. Ledaren för det partiet är den nuvarande presidenten Ahmad Tejan Kabbah. Han avsattes dock igen i maj år 1997. Året efter vann hans parti valet igen och han blev åter president.

År 1700 blev slavhanden den viktigaste exporten. Detta gillade inte Britterna så på slutet av 1700-talet skapades Freetown (nuvarande huvudstaden) en frisstad för frigivna eller förrymda slavar.
År 1896 blev Sierra Leone en koloni till Storbritannien. Men landet styrdes fortfarande av sina hövdingar. Den 27 april 1961 blev Sierra Leone fritt från Storbritannien. Efter det blev oroligheterna för stora för landet, och år 1991 utbröt ett inbördeskrig. Det stod mellan regeringen och Revolutionära enhetsfronten (Revolutionary United Front, RUF). Tack vare detta krig dog flera tusentals människor. Vissa av dem som klarade sig flydde till andra länder, oftast grannländerna Liberia och Guinea. Det var ca 2 miljoner människor som flydde de åren. Det är ca 1/3 av befolkningen. Detta krig håller fortfarande på där nere. Men FN är där nu med sina fredsbevarade styrkor. Även världsbanken är där och försöker hjälpa till. De har bidragit med pengar och RUF och de andra grupperna har man avväpnat och demobiliserat. Regeringen förlorade, i samband med kriget, sin auktoritet. Men med hjälp av allmänna val som hölls i maj 2002 håller de, sakta men säkert, på att få tillbaka den.

Ekonomi:

Som jag sa innan så är Sierra Leone ett av världens fattigaste länder. Det skulle kunna vara ett rikare land om man hade tagit till vara på sina mineraltillgångar. Under åren som Stevens, och även Momoh var president så vansköttes tillgångarna och man fick inget exporterat. Inbördeskriget gjorde det inte lättare heller, produktionen stoppades helt. All förstöring och plundring gör det svårt för landet att komma i ekonomisk balans igen. Ekonomin blev ju inte bättre för att de dåvarande ledarna smugglade ut diamanter och körde med svarthandel. Även på arbetsplatser fanns det saker som inte riktigt stämde. Kontorsjobb gjordes av ”spökarbetare”. Dvs. personer som inte fanns på riktigt, vars löner gavs till någon annan. De hjälpte inte att staten hade pengar, för de försvann på dåliga och oplanerade projekt. Åren mellan 1985 – 1995 var inga bra år för Sierra. Inflationen per år var i genomsnitt 60 %, och bruttonationalprodukten (BNP) minskade med 3,65 per år.

Det var på god väg att bli lite bättre när Internationella valutafonden (IMF) hade startat ett åtstramningsprogram, som skulle innebära att regeringen skulle avskaffa prissubventioner, göra handeln friare och betala gamla skulder. Men detta fick avbrytas år 1988, för att regeringen inte gjort som man blev tillsagd att göra. Regeringen sa att de skulle försöka en gång till, och så höll förhandlingarna på ett par år framåt. Som jag sa innan så är Sierra Leones valuta leone. I januari 1990 devalverades den med 85 %. Tack vare att den tilläts att handla för igen april samma år så sjönk den i värde. Karusellen kan nog pågå ett tag till för, år 1994 gick man samman med IMF igen, efter att man betalat av alla skulder till dem. Men de hade man kunnat göra för att man hade lånat pengar av andra länder. Så nu var man ju skyldig pengar igen. Det blev ju inte bättre för att man fick ett inbördeskrig på halsen. Då hamnade deras diamantgruvor i händerna på rebellrörelsen RUF.
År 1998 hade landet skulder på hela 1,2 miljoner kronor till omvärlden. Då hade man inte mycket hopp kvar. Men sen sommaren 1999 ingick man i ett fredsavtal. I det lovade omvärlden ett ekonomiskt stöd för Sierra. Det gick inte så bra i början, för samma år så gick ekonomin back med 8 %. Men ett år senare så kom det en ökning på 3,8 %. Året efter ökade även landets BNP med 5,4 %. I september 2001 så sa IMF att de skulle kunna låna ut 172 miljoner till låg ränta om regeringen kunde hålla det dom hade sagt om fattigdoms-
bekämpningen. Under 2002 ökade BNP igen och denna gång med hela 6,6 %.
Varför hände detta då?
Jo för att byggverksamheten växte efter kriget och diamantexporten gick prima. Inte bara dessa utan även jordbruksproduktionen väntas bli bättre. För att kunna göra något åt den kraftiga fattigdomen måste den ekonomiska tillväxten ligga på två siffriga tal ett par år framöver, för att befolkningen ökar ca 2,5 % per år.
För ett par år sen sjönk prisnivån med 3 % i Sierra, men den gick upp lika fort igen. För något år senare så gick den upp med 15 %. Varför det blev så, var för att staten inte var så bra på att betala in skatterna och för att stora summor av pengar kom in från utlandslån och bidrag.
För två år sen så skrev IMF av en skuld på 950 miljoner, och därmed sjönk skulderna med 80 %.

Jordbruk:

Det vore ju dumt och säga att kriget förde något bra med sig. Precis som diamantexporten, gruvorna och ekonomin så blev även jordbruket lidande. Jordbruket försörjer ungefär två tredjedelar av Sierra Leones befolkning. Det är mycket hem odling. De flesta odlar Ris, majs, kassava och grönsaker. De fyra sakerna är de viktigaste basgrödorna. Förr var Sierra Leone ett stort risexport land, men på senare år har man fått importera istället. Ungefär en fjärdedel av sin konsumtion har man fått importera.
Men kakao, kaffe och oljepalmer exporterar man fortfarande, de är de största exportvarorna man har. Det är dessa som har lidigt mest inom jordbruket av inbördeskriget år 1991. Dessa varor odlas i de sydöstra delarna av landet. Nära gränsen till Liberia. Innan kriget startade så svarade jordbruket för 8 % av all exportinkomst i landet. Som jag sa innan så flydde många till grannländerna när kriget började. Så år 2002 började folk komma tillbaka och bosätta sig på nytt i sina byar. Det ledde till att livsmedelsproduktionen ökade kraftigt.

Industri:

En industri för tillverkning av konsumtionsvaror byggdes på 1960 – talet upp i Sierra med hjälp av staten. I Freetown fanns ett ställe som staten hade fixat, där man kunde rekrytera arbetare. Men detta höll tyvärr inte länge, för 1970 föll industrin på grund av för lite utländsk valuta. Andra faktorer till nedläggningen var att det var ofta strömavbrott och väldigt dåliga telefonförbindelser. Vissa saker blev kvar tex. Textil – och möbeltillverkning och ölbryggning, men de förstördes eller plundrades under inbördeskriget. De förstördes av militärväldet åren 1997 och 1998 när RUF var i Freetown.

Utrikeshandel:

Som jag har sagt mycket, så är diamantexporten otroligt viktig för Sierra L. Utrikeshandeln var kanske inte jätte bra innan kriget, men den blev ju absolut inte bättre efter. Kriget förstörde de normala försörjningsmönstren och Sierra L fick öka sin import av varor. Detta, som jag skrev innan, fick ju konsekvenser när det kom till ekonomin. Exporten av mineraler blev också dålig under kriget, för de flesta av gruvorna hölls ju bevakade av RUF soldater. Det gick lite trögt att få igång exporten av diamanter igen, för mellan 2000 och 2003 var det förbjudet för landet att sälja diamanterna om de inte hade certifikat på att de var brutna lagligt. De ville förhindra att RUF anhängare skulle tjäna massa pengar på att sälja så kallade bloddiamanter. I Kimberlyprocessen ingår 52 länder som importerar och exporterar diamanter, bland annat Sierra Leone, de försöker bekämpa den illegala diamanthandeln som utspelar sig i Afrika. De diamanter som skeppas ut måste ligga i förpackade lådor, med förfalskningssäkra certifikat som det står vilket land som stenen kommer från.
Det är inte bara diamanter som skeppas ut från Sierra Leones kust, utan också mineralen rutil, kakao och fiskeprodukter. Som jag sa innan så importerar de livsmedel, men även olja, kemikalier och maskiner kommer till landet.

Att leva i Sierra Leone:

Som sagt så ligger Sierra Leone väldigt långt bak när det gäller utvecklingen av landet. Det säger FN:s utvecklingsindex som mäter:

Livslängd
Barnadödlighet
Hälsoläge
Tillgång till rent dricksvatten
Utbildningsnivå osv.

Sedan 1980 – talet så är förändringen på detta inte ens lönt att ta upp, den är så liten att det är löjligt. Spelet mellan liv och död spelar HELA 2/3 av befolkningen. Det är så himla många som lever i KRAFTIG fattigdom. Männen klarar det lite bättre än kvinnor och barn, som har det svårt. FN: s barnfond UNICEF gjorde en undersökning år 1997, och kom fram till att bara i Freetown dog det ca 5000 barn innan de ens fyllt ett år. Precis som allt annat har inbördeskriget även påverkat folkets livs standard. Man har kommit fram till at över 2 miljoner människor blev av med sitt boende och tiotusentals blev av med kroppsdelar när RUF drog igenom byn. Det var inte ovanligt att kvinn...