Kalla kriget

7 röster
25782 visningar
uppladdat: 2008-04-01
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Förord:
När jag äntligen bestämde mig för att skriva om något i historia, vilket det blev kalla kriget, rusade jag till Karlhugo för att säga detta till honom. Han svarade kort att jag måste läsa om kommunismen för att förstå vad det hela handlar om. När jag väl kom igång, avgränsade jag det hela en aning med att lyfta fram vad kommunismen var och vad den betydde under kalla kriget och sedan skrev jag om viktiga personer som hade en betydande stor roll under kriget. Annat som var väldigt intressant att skriva om var om Cubakrisen och Vietnamkriget.

Du kommer att märka att det finns några ord som är mörkskrivna, det är ord som jag har förklarat vad de betyder i ordförklaringen som finns längre bak i arbetet. Det ska kunna underlätta för mig och för dig som läser arbetet.


Grundfrågan: Varför ville man avskaffa kommunismen?

Frågeställningar:
 Vad är kommunism?
 Vem var det egentligen som startade kriget – ”Kalla kriget”?
 Vem var det drivande aggressiva parten? Sovjet eller USA?
 Eller var det kanske så att båda var ”skyldiga” till att konflikten uppstod och utvidgade?
 Vem kan anses vara som en ”vinnare” i kriget?



Centrala punkter ur arbetet: -
 Karl Marx
 Vladimir Lenin
 Oktoberrevolutionen 1917
 Josef Stalin
 Atlantdeklarationen
 Teherankonferensen
 Jaltakonferensen
 Potsdamkonferensen
 Harry S. Truman
 Franklin D. Roosevelt
 Järnridå
 Winston S. Churchill
 Orsakerna till kalla kriget
 Marshallplanen
 ”Rymdkapplöpningen”
 Cubakrisen
 Vietnamkriget



Albert Einstein skrev ett brev till amerikanske politiker och vicepresidenten Harry S. Truman där man citerade ironiskt ett stycke:
”Jag vet inte med vilka vapen det tredje världskriget kommer att utkämpas, men det fjärde världskriget kommer att utkämpas med käppar och stenar.”
Det finns flera exempel där det har varit väldigt nära med ett utbrott av ett tredje världskrig och det kalla kriget har varit ett av dem. När andra världskriget upphörde, fanns det en oro i världen om det skulle bryta ut ett tredje världskrig.
Det som kännetecknar detta krig var att det aldrig bröt ut riktigt och det kan man tycka konstigt i början men det kan vara ett sorts kylig krig som inte går att jämföras med andra krig som var hetare. Där emellan fanns det en konkurrens mellan två supermakter - USA och Sovjetunionen. Det varade i nästan femtio år, det vill säga att från andra världskrigets slut år 1945 till Sovjetunionens fall år1991.

Kalla krigets rötter ligger långt tillbaka i tiden. Till skillnad från ett ”hett” krig började kalla kriget inte med en krigsdeklaration eller en plötslig attack.
Den tyske samhällsforskare Karl Marx idéer (1818-83) bygger på en modern kommunism. Enligt honom styrs historien av bestämda lagar. Att samhället utvecklas genom olika nivåer, från feodalism till kapitalism och slutligen till kommunism. Det som styr samhället är framförallt de ekonomiska förhållandena. Marx ansåg att den kapitalistiska gick mot sin undergång. Rikedomen skulle samlas hos färre och färre personer, så kallade kapitalister. Kapitalister ville göra vinster och då fick arbetarklassen (proletariatet) en lägre lön än vad de borde egentligen har fått. Arbetarna utnyttjades och det de ville göra var att göra ett uppror och störta kapitalisterna och bygga upp ett klasslöst och ett demokratiskt samhälle där alla var lika värda och inte att man ägde någon privat egendom.

”Kommunismen, på latin communis, gemenskap. Det är en term som ursprungligen använts för att beteckna olika politik system som syftar till samhälleligt ägande av produktionsmedlem och avskaffande av klassamhället”. Kommunismen före när den skulle moderniseras och efter, var den som ett virus för länderna som skulle kriga. Det var också en orsak till att länderna krigade med varandra, till exempel när USA var med i Vietnamkriget (som du kommer att läsa om lite senare i arbetet). Största delen som ingick i detta krig var att USA ville avskaffa och få slut på spridningen till kommunismen i landet. Kommunismen kallas även den rörelse som med marxism-leninism som grund arbetar på att störta det kapitalistiska samhället under ledning av ett kommunistiskt parti. Arbetarna som det var synd om var förbannade på kapitalisterna för dem ville inte att någon skulle äga någon egendom men att det borde vara jämnfördelat. Ännu djupare, ville man avskaffa kommunismen för att man inte ville att staten skulle få bestämma och att staten skulle ha makten över industrier och naturtillgångarna som människorna kämpade hela sitt liv med för att kunna bygga. Kapitalismen är ett ekonomiskt system där de som är privatägda och där priserna styrs av marknaden. Båda systemen var farliga för varandra och var och en av dem ville inte förlora sin ställning i samhället och inte heller låta att den andra sidan tar över.


Det var meningen att ett antal kommunister som skulle rensa ut de sista resterna av kapitalism och klasstänkande men när Marx teorier prövades för första gången så var det inte i ett I-land vilket är ett industrialiserat land som till exempel USA eller Storbritannien detta prövades. Utan det prövades i Ryssland. Vilket det var ett utpräglat jordbruksland. Bolsjevikerna, en grupp av kommunister tog ledningen tillsammans med Vladimir Lenin och tog makten i landet 1917. De besegrade motståndarna i ett hett och blodigt inbördeskrig (1918-21) och därefter började de bygga upp världens första kommunistiska stat.


VLADIMIR LENIN
1870 – 1924
Lenin hette egentligen Vladimir lljiti Uljanov. Han tyckte om Karl Marx
verk men enligt Lenin tyckte han att ett samhälle som till exempel Ryssland, kan direkt passera ett feodalt stadium till ett kommunistiskt utan att man behövde passera det kapitalistiska utvecklingsstadiet. När bolsjevikerna tagit makten i Ryssland genom oktoberrevolutionen 1917 så försökte Lenin lägga sina idéer i praktiken. Under de följande åren skapades ett kommunistiskt samhällssystem i Sovjetunionen och det fanns sedan kvar i mer än sjuttio år.

Lenin tog makten men det fanns i alla fall tydliga svagheter för kommunismen – man undrade först och främst vem som skulle kontrollera ledarna?
Lenin och flera av bolsjeviker tänkte mycket på att ge bättre löner, utbildning och hälsovård men anhängare kom på första hand som troligen ville skaffa sig egna fördelar. Lenin visste och han var övertygad om att hans sätt och hans väg var den ena rätta att han till sist gav sig på att skapa en enpartistat där all opposition var förbjuden, det vill säga att det fanns ett förbud om att vara eller säga emot.


Det var ett parti som innehöll alla partier i en enda enpartistat. Rösträtten räknades diktaturiskt. Ville man inte rösta så fick man inte heller skippa det. Man tvingades hel enkelt att vara med, gjorde man inte som man blev tillsagd, misshandlades, fängslades man och döden skulle vara ett annat alternativ.

Vid oktoberrevolutionen 1917 störtade bolsjevikerna en regering som hade sagt sig stå för demokratiska regeringar. Regeringarna i västvärlden var då bolsjevikernas fiender och demokraterna i västvärlden förblev misstänksamma mot bolsjevikernas enpartistat under 1920- och 1930-talet. Misstänksamheten växte när Sovjetunionen började ge bistånd till revolutionära kommunistiska partier i andra länder. USA var då en ledande motståndare mot kommunismen och erkände inte staten Sovjetunionen förrän 1933.

Stalin kom till makten 1928 och ledde också som en diktatur efter Lenin. Då fanns det inte längre hopp som man hade hoppats innan att Sovjetunionen skulle kunna utvecklas till en kommunistisk idealstat. Det gick faktiskt inget vidare för Stalin, han bärde på hänsynslösheten inom sig och styrde diktatoriskt Sovjetunionen till sin död 1953. Stalin ville modernisera den Sovjetiska industrin vilket fick honom att tvinga igenom femårsplaner. Hans terror gick på miljonstals bönder samtidigt när de tvingades att förflytta sig och att allt flera dödades. Alla motståndare från partiet samt myndigheter och de väpnade styrkorna som kändes som ett hot eller att han misstänkte något om dem, gav han sig ut på att rensa ut de ordentligt. Utrensningarna stod vibben först innan Sovjetunionens fall 1991, då var förtrycket under Stalins tid över.


JOSEF STALIN
1879 – 1953
Stalin blev medlem i bolsjevikpartiet (Lenins kommunistiska parti)
redan innan revolutionen 1917. Efter Lenins död 1924 utnyttjade
Stalin sin plats och blev partisekreterare och på det sättet skulle
han kunna isolera och utplåna sina motståndare. När han ledde,
moderniserade han Sovjetunionen och landet besegrade Nazistyskland.
Resultatet var obeskrivlig, det kostade livet av miljontals människor.
Ryssland som landet heter idag, bär fortfarande på såren efter Stalins
brutala makt.


• STARTEN SAMT ORSAKERNA TILL KALLA KRIGET

Augusti, 1941
Det började med att den brittiske premiärministern Winston Churchill och den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelt träffades på ett krigsfartyg utanför Newfoundlands kust. Efter att andra världskriget hade tagit slut då samtalade de om en sorts mål som de borde sätta upp, en god planering för målen till fred. Jobba med och för världen efter kriget. Den här principen kallades för Atlantdeklarationen. I denna deklaration innehöll åtta principer som man fastbesluten vid. En av principerna var att varje folk hade rätt att utse sin egen regering och att handeln skulle vara fri. Människorna hade rätt i den här deklarationen och flera saker skulle inte förändras utan att invånarna var medvetna om och att de också godkände det. Sovjetunionen var ett av många länder som gav sitt stöd för deklarationen.


November, 1943
Roosevelt, Churchill och Stalin, de så kallade ”De tre stora” allierade ledarna, möttes för första gången i Teheran som ligger i Iran. De pratade om Atlantdeklarationen ur eget perspektiv där de även diskuterade om hur olika länder skulle påverkas utav deras synpunkter. Det här mötet kom att kallas för Teherankonferensen.


Februari, 1945
De tre träffades igen i Jalta på Krim. Där kom de djupare in om saker som gällde uppdelningen av Tyskland och Österrike i ockupationszoner. Något som Roosevelt och Churchill var överens om vad när det gällde att Tyskland skulle betala tjugo miljarder dollar i krigsskadestånd till Sovjetunionen. Polen var också hotat och ödet för landet såg inte lovade ut i andra världskriget. Stalin lovade att polackerna skulle själva välja en regering men Churchill och Roosevelt trodde inte på det han menade.


17 juli, 1945
Det var sista mötet mellan de allierade som började i Potsdam som ligger i Tyskland. Det är ett viktigt datum för dagen innan hade USA provsprängt den första atombomben. Sovjetunionen var hela tiden inblandat i samtalet där Stalin och Truman planerade in den i ett krig mot Japan. Där man sprängde atombomben mot Hiroshima och Nagasaki. De kapitulerade Japan efter fem dagar. Stalin nådde flera av sina mål i Europa som han ville nå. Han accepterade att dela in Tyskland i ockupationszoner där Sovjetunionen skulle kräva skadestånd. På det sättet hamnade den östra delen av Tyskland i Sovjetunionens händer.


Harry S. Truman
1884 – 1972

Han jobbade från att vara en lantarbetare till en soldat till en
Dålig affärsinnehavare till sist till år 1935 när han blev senator. Han blev president år 1945 och hade inte tillräcklig med bra kunskap
om utrikespolitik. Han lät sig att tro på sina rådgivare och för starka känsla för sitt personliga integritet. Detta gjorde honom mindre flexibel
än vad Roosevelt var egentligen och det gjorde kanske situationen värre mellan öst och väst men han var en stark och fast ledare för USA under de första hårda åren av kalla kriget.


Vissa historiker påstår att det kalla kriget är en förlängning av det andra världskriget och det kan man tycka att det kanske stämmer men det som pågick mellan öst och väst trädde fram en annan tidsperiod och att den fortsatte därefter mycket längre och in på 1990-talet.


Franklin D. Roosevelt
1882 – 1945
Roosevelt föddes i en rik New York-familj och innan han blev
en politiker hade han utbildat sig till en advokat. Han vann
presidentvalet 1932, där han hade lovat att kunna ge väldigt stöd
mot den stora depressionen, och han blev känd som en reform-
vänlig demokrat. Han nådde vissa framgångar med sina åtgärder.
Bevis på hans enastående skickliga ledarskap i både krig och fred
valdes han till president 1936, 1940 och 1944.


Man har tre teorier om varför det kalla kriget började och de är: den traditionalistiska, revisionistiska och den postrevisionistiska teorin. Den traditionalistiska går ut på att det var Sovjetunionen som var den aktiva parten. Den revisionistiska innebär att det var USA som var den aktiva och den sista betyder att det var bådas fel.

Mindre än två veckor innan andra världskriget tog slut i Europa, hade de amerikanska soldater nått till floden Elbes som är västra stranden i Tyskland. På det sättet kunde de se soldater från den sovjetiska Röda armén. Sovjetunionen var USA:s mäktigaste allierade i kriget. De amerikanska trupperna var trevliga och med ett leende på läpparna omfamnade de sovjetiska soldaterna. De skålade och drack vodka och det var väl någon som hade dragspel och festen var redan i full gång för att fira det första mötet mellan de allierades fronttrupper.


Efter några veckor efter mötet vid Elbe, där USA och Sovjetunionen möttes hade den brittiske premiärministern Winston Churchill ett tal i USA där han använde ett uttryck så kallad en ”järnridå”. Han uttryckte sin oro över att Röda armén hade dragit ner en ”järnridå” längs fronten. Det var då slut på firandet och att det inte skulle bli något mer skålande och dansande. USA och Sovjetunionen kom allt mer ifrån varandra. Konflikten som uppstod efter det här var mycket större än förväntat, ett öppen aggressiv krig och inte nog med det… den fortsatte i fyra årtionende - det kalla kriget.


WINSTON S. CHURCHILL
1874 – 1965
Churchill tillbringade en kort tid i armén men han hann göra sig
beröm som en journalist innan han gick in i politiken år 1900.
Hans politiska karriär uttryckte man det som en berg- och dalbanan.
Anledningen var att han bytte parti två gånger och han hade flera
poster i regeringen men karriären närmade sig slutet 1930-talet.
Hans aggressiva varningar för nazismen visade sig vara riktiga
att han blev i maj 1940 premiärminister och han var vid 65 års ålder.
Han hade goda relationer med USA han hade utnyttjande sin
personlig vänskap med Roosevelt på ett framgångsrikt sätt.


Uttrycket kalla kriget har faktiskt använts tidigare men formades tydligare av den amerikanske presidentrådgivaren Bernard Baruch 1947. Han menade att det var ett krig utan att så långt att det blev ”hett” vilket det betyder att man inte använde vapen. I andra krig så vet man att det finns/fanns en utrustning med vapen och på så sätt skrämmer den andra sidan vilket det kan vara motståndare eller fiender. Det krigsmakterna använde som vapen var mer genom propaganda och hotelser mot varandra. Annars har det förkommit ”heta punkter” och velat skrämma den andre genom att rusta för krig. Den här kapprustningen blev kalla krigets tydligaste kännetecken.

Unga män och kvinnor tjänstjobbade i Röda armén men det blev i alla fall meningslöst att samtala. Man talade ju helt olika språk. Samma sak vad det gällde soldaterna när de samtalade med amerikanska och sovjetiska regeringar. Ändå om man visade vänskap, talade och tänkte man på helt olika sätt. Sovjetunionen och USA, kom helt från olika världar och det gick inte att föra de samman på något sätt heller. Mellan de två ideologierna fanns det två samhällssystem som grundade sig på dem. Den ena systemet som byggde på en liberal demokrati efter västvärldens mönster. Detta system syftade på att enligt den ska ett land styras av folkets valda representanter men att regeringen ska låta den fria marknaden styra ekonomin. Det andra systemet var kommunistiskt och formade Sovjetunionen och senare även Kina.


Maktpolitiska och ekonomiska och ideologiska motiv låg bakom de båda supermakternas lista. Det är svårare att skilja dessa faktorer åt när de är liksom sammanväva. Ett exempel är att få kontrollen över områden och länder som kunde ge såväl maktpolitiska som ekonomiska fördelar samtidigt som det var ett sätt av spridandet av ideologin etcetera.


Dessa supermakter var ute att ha makt över hela världen. Båda hade mycket kärnvapen men ingen av de vågade anfalla den andra. Anledningen var att man inte var ute efter att utplåna mänskligheten och det var det som skulle hända om dem krigade mot varandra. Det de gjorde istället var att skicka vapen till andra länder som var i krig.

Det som var så speciell med det här tema är, USA:s och Sovjetunionens manipulationer och på vilket sätt de har velat förbättra sina positioner som spelar också så stor roll. Andra länder som bör nämnas i denna utveckling är Storbritannien, Frankrike, Kina, Italien och Tjeckoslovakien. När situationen mellan varandra förvärrades då sökte varje sida allierade. Efter att Sovjetunionen har fått kontrollen över större delen av Östeuropa försökte man få allierade längre bort. Å andra sida förstärkte USA sina band till Storbritannien och Västeuropa och byggde upp andra vänskapliga relationer med olika länder och delstater.
Aggressionen på öst och väst påverkade och gav konflikter till världen. Ett exempel är krigen mellan arabvärlden och Israel och de europeiska kolonialväldenas sönderfall i Afrika och andra världsdelar. I Europa blev kalla kriget en självklarhet och det är skälen att EU växte fram. Marshallplanen är ett skäl hur EU växte fram. Marshall var en amerikansk utrikesminister 1947 – 49 som hade gett ut namn åt Marshallplanen. Den innebär en stor hjälpinsats för att återuppbygga Västeuropa.

Kriget omfattade inte bara inom det militära utan bland annat ekonomiska åtgärder. Sovjetunionens ekonomi snedvrids för att den största delen till tillgångarna gick till militära ändamål. USA:s och Sovjetunionens militära behov gick upp inom den teknologiska utvecklingen, särskilt inom flyg- och kommunikationstekniken.

Kriget räckte inte att vara kvar i jorden att de tävlade också om makten i rymden, ”rymdkapplöpningen”. Sovjetunionen var först med att få upp en satellit i rymden. Den kallades för Sputnik1. Satelliterna sändes upp i bana runt jorden och den första månlandningen var år 1969. Inte konstigt att detta chockade USA som trodde att vara överlägsna inom teknologin. Anledningen med att Sovjetunionen ville upp dit först var att förhindra ett överraskningsanfall från USA där atombomberna åkte långt genom rymden och bombade Moskva. Detta ledde som sagt till en av de mest berömda kapplöpningarna i människas historia och där Sovjet har kommit upp först i rymden och det betyder helt enkelt att Sovjetunionen vinner. Men USA tar igen då de skickade en bemannad farkost och fick upp en människa på månen.

Det även tävling om vem som hade mest kärnvapen. Under kriget använde sig USA av atomvapen/atombomber i Hiroshima och Nagasaki i Japan för att visa sin makt. Hela världen blev medveten om kärnvapnets stora betydelse för framtiden. Detta betydde också att om man hade kärnvapen till hands så var det både snabbt och effektivt att kunna eliminera sin fiende i en enda attack. Världen insåg också att ägande av kärnvapen skulle få staten att få en betydelse stor makt. Därefter var det en kapplöpning att sätta fart på kärnvapenutvecklingen. För Sovjet var det nästan som ett måste med kärnvapen. Genom stulna dokument om Nagasakibomben, kopierade de bomben och utförde sin första provsprängning år 1949. Här efter, sprängde England sin första atombomb år 1952. USA fortsatte så småningom och lyckades ännu utveckla en annan typ av kärnvapen vilket det är vätebomben som provsprängdes år 1952.



Målet var på ett sätt att ”vara bättre än den andre” eller åtminstone matcha varandra men helst att ingen skulle vara sämre än den andre.

Mitt inne i Sovjetstyrda delen låg Berlin, delat på samma sätt som en järnridå. Det var en tydlig gräns som man markerade med en betongmur för att skilja väst och öst fronten åt.
När kalla kriget upphörde, rasade man ner Berlinmuren. (Det kommer du att läsa mer om i texten om Cubakrisen.)



--------------------------------------

Här kommer du att läsa om tre väldigt viktiga krig, konflikter och kriser i olika länder där USA har varit en ledande dominant och där avskaffningen för kommunismen hade en allvarlig stor roll.


Cubakrisen 1962:

Cubakrisen är en lång konflikt mellan USA och Sovjetunionen som varade från andra världskrigets slut till Sovjetunionens kollaps 1991.

I oktober 1962 utspelade sig en av de farligaste kriserna i mänsklighetens historia. Världens två supermakter, USA och Sovjetunionen stod i vibben till krig mot varandra med kärnvapen. De hade tillräckligt med vapen för att bomba och förstöra motståndaren och på sätt ödelägga halva av världen med denna katastrof. Detta krig gällde landet och ön Cuba som ligger 140 km utanför USA:s kust.
Cuba var allierat med Sovjetunionen och mitten av samma månad visade man flygfoto från amerikanska spaningsflygplan att i Cuba byggde man avfyrningsramper för kärnvapenrobotar. Om robotarna skulle vara på plats i USA skulle de inte kunna försvara sig mot dem.

Den amerikanske presidenten John F. Kennedy var fastbesluten att få bort de sovjetiska medeldistansrobotarna, även om USA skulle invadera Cuba och kriga mot Sovjetunionen. USA hade förberett sig för attack. Hundratals fartyg fanns runt Cuba, tusentals stridsflygplan var på plats och 100 000 soldater var beredda att sig in i kriget.
På Cuba hade man en armé med 42 000 soldater vilket överraskade Kennedy. De var lika
förberedda – utrustade med taktiska kärnvapen som de var beredda att använda.

Varje ubåt var utrustad med robotar som hade större effekt än samtliga bomber som fälldes under andra världskriget. Risken är att Kennedy eller den sovjetiske regeringschefen Nikita Chrusjtjov skulle starta ett krig var stor men risken för att det skulle misslyckas eller att det skulle ske ett misstag inom det kriget var ännu större. Den 27 oktober hade ett amerikanskt spaningsflygplan flugit till ett cubanskt luftrum och det skulle ge sig ut i ett anfall för att den sovjetiska generalen på Cuba beslöt att skjuta ner flygplanet. ”En kärnvapenkatastrof var mycket nära” sa den sovjetiske generalen vid namn Anatolij Gribkor och menade att de hade räknat minuterna för det.

Både John F. Kennedy och Nikita Chrusjtjov hade starta personliga skäl och tro på det egna politiska systemet. Kennedys bakgrund: han pappa Joseph Kennedy var miljonär. Han hade blivit rik på aktiehandel och hade sedan dessa ägnat all intresse åt politik. Joseph jobbade bland annat som ambassadör i Storbritannien och han uppmuntrade sina söner att ägna sig åt politiken.
Nikita Chrusjtjovs bakgrund: han var son till en bonde. Chrusjtjov var analfabet innan fyllde tjugo år. Som person var han en skicklig politiker och avancerade snabbt inom kommunistpartier, men han såg till att jobba hårt med det. Chrusjtjov glömde aldrig sin fattiga bakgrund och skämdes inte heller över det. Stolt berättade han om en gång för västdiplomaterna ”jag gick barfota och i trasor”



”När ni lekte i barnkammaren vallade jag kor för två kopek.” Han konstaterade att kapitalismens frihet är en ”frihet att exploatera, frihet att stjäla, frihet att dö av svält.”

John F. Kennedy valde till president när han var 43 år och genom tiden var han den yngste presidenten i USA:s historia. Enligt honom blev Cubakrisen den svåraste uppgiften för honom.
Den sovjetiske regeringschefen Chrusjtjov ansåg att Sovjetunionen kunde gå om västvärlden och visa vägen framåt för hela mänskligheten. Skrytsamt sa han till amerikanerna ”vi kommer att begrava er!”

Den 6 augusti 1945 fällde USA världens största atombomb över den japanska staden Hiroshima. Ett enda bomb som förstörde en hel stad och dödade 80 000 människor. Bara några dagar sedan fällde amerikanerna över Nagasaki och det var 75 000 människor som dog på direkten. Strax därefter kapitulerades Japan. Den som hade gett order om bombningarna var den amerikanske presidenten Truman. Anledningen är att få slut på kriget och samtidigt kunna rädda amerikanska soldaters liv. Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var bara början på en kapprustning, vilket man tror till det yttersta att det kommer att hota planetens existens.

Anledningen till att USA bombade Hiroshima och Nagasaki var att amerikanerna ville visa att de är beredda att använda det vapnet (kärnvapen) och för oss andra ville de visa att de har vapen som kunde utplåna mänskligheten.
Sovjetunionen byggde snart en egen atombomb som man provsprängde i september 1949. amerikanernas svar till detta vapen som Sovjetunionen byggde var att de skapade ett ännu mera fruktansvärt vapen, nämligen vätebomb.
Effekten för vätebomben var en explosion som var tusen gånger starkare än atombomber. När man provsprängde vätebomben i november 1952 förstörde den en hel ö i stilla havet. Inte nog med det, nio månader senare provsprängde även Sovjetunionen en vätebomb.
Skillnaden mellan dessa effektiva bomber var att vätebomben var liten och lått. En atombomb måste fock fällas från flygplan men en vätebomb kunde man placera som en stridsspets på en robot.

Vätebomben var en avskräckande effekt och det var en sådan grej man inte alltid kunde tänka sig att använda i krig. Syftet med kärnvapen blev att skrämma fienden från att starta krig eftersom följderna för det egna landet skulle bli så hemska.


I USA fanns det två av världens ledande experter på robotar. De var tyska vetenskapsmän som hade bland annat utvecklat robot för Hitler under andra världskriget. Så småningom började de att utveckla robotar som kunde bära vätebomber på 1950-talet. År 1975 stod roboten Atlas klar. Den kunde färdas 9 700 km och slå ner inom en radie av 1,5 km från målet. Det är den första interkontinentala roboten, ICBM.

USA såg Sovjetunionen som ett hit, och det är en av orsakerna till kapprustningen. En annan orsak är påtryckningar och behovet av vapenindustrin under krig. Under andra världskriget hade USA byggt upp en väldig krigsindustri med 3,5 miljoner anställda. Efter kriget ville man förbättra industrin och till det behövde man nya uppgifter och en av de blev att bygga robotar. Den amerikanska militären och vapenindustrin blev tillsammans en mäktig påtryckningsgrupp och med intresserad fingrar i kapprustning.

År 1959 härdade Chrusjtjov att robotarna som de byggde kunde träffa en fluga i rymden och att sovjetiska fabrikerna producerade interkontinentala robotar i samma takt som när man kokar korvar. Vilket vara bara en bluff från Chrusjtjov. De sovjetiska vetenskapsmännen kunde faktiskt sända en satellit men deras robotar kunde inte mätas eller ens vara i närheten av de amerikanska interkontinentala robotarna som har all denna säkerhet och precisering. En grej som går att bevisa effekten om sovjetiska robotarna var att de flög hela tiden hundratals kilometer åt fel håll när de var vid provflygningen. Annat som går att visa var att Sovjetunionen klarade av att bygga kortdistansrobotar som kunde nå mål i Västeuropa men inte i USA.

Chrusjtjov ville inte längre lägga merpengar på rustning. Det han ville göra var istället att höja levnadsstandarden och bygga om ekonomin som hade blivit rejält försämrad under andra världskriget.
För hans del var kärnvapen ett bra alternativ till konventionella vapen eftersom de antagligen blev billigare. Chrusjtjov ville inte låta bygga en stor mängd kärnvapen men han hoppads att detta skulle skrämma USA och vara som en ”ersättning” för riktiga vapen. Inte konstigt med det, övertygade Chrusjtjovs bluff många amerikaner om att det fanns ett utrustningsgap mellan supermakterna och att Sovjetunionen hade ett försprång. Kennedy lovade i presidentvalskampanj år 1960 att USA skulle ta ledningen igen i kapprustningen. När Kennedy blev president bekräftade militären att USA var den minst starkaste parten i kapprustningen men genom ett flygfoto från spionflygpaln visade att Sovjetunionen hade ett mindre antal interkontinentala robotar. Kennedy fortsatte med rustningen. USA hade år 1961, 18 000 kärnvapen. För dem fick de att fixa en mycket överlägsen sprängkraft som var en miljon gånger effektivare och väldigt kraftigare som bomben över Hiroshima. Skämtsam sa man att USA ledde en kärnvapenkapprustning med 17 – 1 mot Sovjetunionen. Detta ledde till att Kennedy avslöjade Chrusjtjovs bluff i oktober 1961. han upplyste då för världen om hur efterbliven Sovjetunionen egentligen var jämfört med USA.

Cuba ligger 140 km söder om Florida och är den största ön i Karibiska havet. USA har alltid varit fascinerade av Cubas storlek, läge och plats där den befinner sig. 1890-talet började de engagera sig med i utvecklingen på Cuba. En grej som skulle få Cuba att vara med på det, visade sig när kubanerna gjorde uppror mot spanska härskarna och USA gick in i kriget på Cubas sida år 1898. Detta ledde till att upprorsarmén besegrade de spanska trupperna med USA:s hjälp och Spanien tvingades lämna ön. Vinst för denna insats, kan man säga att USA fick de spanska områdena Filippinerna och Puerto Rico som kolonier. USA ockuperade Cuba efter fyra år och landet blev 1962 först självständig men då på amerikanska villkor. Vad det menas med ”på amerikanska villkor” är nog att USA hade rätt att bland sig i Cubas affären om USA kände att egna landets intresse var hotade.

Det var flera korrumperade ledar som styre Cuba och en av de värsta var Fulgencio Batista som började leda i politiken från 1933. Länge höll han sig inom sitt skal men utgår vi till praktiken kontrollerade han fem kubanska presidenter i rad. Han har haft flera motståndare och en av de skulle vinna år 1952. Batista utsåg sig själv som en diktator genom att han genomförde statskupp. Som diktator krävde han mutor och pengar för beskydd och det betydde att han samlade sig en väldig privat rikedom på 300 miljoner dollar.

Havanna var Cubas huvudstad under Batistas tid och det var en favorit resmål för amerikanska turister. De hade kul och spelade spel och nattlivet var fantastisk. Utifrån det byggde man flera lyxhotell och kasino längs stranden men bakom det där lyxiga hade staden Havanna slumkvarter med 5000 tiggare.

Arbetslivet i Cuba var väldigt tufft. De som bodde på landsbygden levde i fattigdom det vill säga de flesta lantarbetarna. Det var många som arbetade under ett halvår för sockerskörden, för den pågick under denna period. Det betydde att resten av året var de arbetslösa. De bodde i trähyddor utan rinnande sötvatten och el och toalett. De hade få skolor och inga läkare.

Nu kommer en känd person in i bilden, nämligen Fidel Castro. Det var då han började synas efter att USA hade kommit in i Cuba och tagit makten där. I december 1956 seglade han tillsammans med en liten grupp (81 kubanska revolutionärer) från Mexiko till Cuba. Fidel Castro, 31 år, advokat, han var ledare till gruppen. Castro har grundat en revolutionär kubansk rörelse i Mexiko. Denna grupp gömde sig i berget Sierra Maestra på Cuba. Castro lovade att återställa demokratin och friheten och för det fick han stöd av många kubaner. Under denna tid blev Batista tillräcklig hatad att USA inte hade längre någon lust att hjälpa honom. Då flydde Batista från landet år 1959 på nyårsdagen och Castro marscherade in i Havanna.

Fidel Castro var en vänsterpolitiker men han såg inte sig själv som kommunist. Han var en nationalist som i först och främst ville ge Cuba friheten och självständigheten och respekten till sitt eget land. Han lovade att göra slut på landets beroende av USA och sätta stora sociala reformer inom landet.
Castro började sätta åtgärderna i praktiken och ville fördela de stora jordegendomarna som amerikanskt företag ägde. Han delade jord till små kooperativ med landarbetare som fick att äga makten utan en större mak och jobba åt och för samma mark gemensamt.

Man kan säga att detta skapade en lite konflikt mellan USA:s och Cubas sockerimporten. Det blev en minskning som står amerikanerna på Cuba dyrt, varnade Castro. På grund av det sökte Castro desperat efter andra handelspartner. När han närmade sig Sovjetunionen gick de med på att köpa allt socker som ön kunde producera. Castro tog lån som Chrusjtjov erbjöd honom med. Han skulle kunna köpa maskiner och olja från Sovjetunionen.

Fidel Castro gav väldigt stort stöd till Cuba och när han kom till makten genomförde han flera ordentliga reformer som ändrade invånarnas liv. Problemet om de dåliga bostäderna fick Castro ta itu med. Han stiftade en lag som halverade hyrorna och förbjöd personer att äga mer än en bostad. Han såg till att omvandla hyresbetalningarna till inteckningar i bostäder så att en halv miljon kubaner kunde äga sina hem. Det var nog dåligt med läkare på landsbygden också, Castro lät bygga läkarstationer som kunde ge fri sjukvård åt alla. Castro startade en kampanj för att alla skulle lära sig läsa och skriva. Det här skedde på landsbygden där många lantarbetare inte hade råd eller chansen att vara med. istället stängde man skolorna på Cuba och åtta månader senare år (1961) reste studenter och lärare runt i landsbygden för att lära lantarbetarna att läsa och skriva.

Castro har delat den cubanska nationen till två läger. Det var flera från medelklassen som hade stöttat Castro men när han vägrade ännu fria val och pressfriheten tyckte de att han hade svikit revolutionen. Det som slogs hårt mot medelklassen var de ekonomiska reformerna. Anledningen är att de förlorade sina jobb på amerikanska företag och inkomsterna från hyrestäderna. Tusentals personer som utvandrade till USA beskrev Castro som en kommunistisk diktator. Detta gjorde inte Castro sämre. Han fick enormt mycket stöd från de fattiga på Cuba. Det gav de styrka att göra mycket mer nu när de har rätt så hyfsade bostäder, sjukvård och bra utbildning.

Före revolutionen hade personer av blandat ursprung blivit behandlade som andra klassens medborgare. Det Castro gjorde först var att öppnar stränderna för alla. Tidigare hade bara vita fått vara där. Med dessa reformer som han har planerat och byggt i Cuba var gamla murar på väg att rasas ner och det var ett sätt att bryta mot gamla rutiner som Cuba länge har haft. Människorna kunde känna trygg- och stolthet.

Castro och regeringen blev mycket populära och cubaner som blev ett med de, blev deltidssoldater som hade sina vapen för att försvara revolutionen om det behövdes. Vore Castro en hatade diktator så hade han inte låtit så många medborgare ha egna vapen.

På Cuba var Castro en ny ledare. Han levde väldigt enkelt och lade inte ens tanke åt att samla in privata rikedomar som Batista hade gjorde. Han lät sig fotograferas med lantarbetare för att visa att han var en arbetare, som andra.

John F. Kennedy blev president i USA i januari 1961. Han kom på att man har planerat för att störta Castro och en invasionsarmé med 1 500 kubaner i exil stod redo för CIA hade utbildat dessa kubaner nu i flera månader. Chefen för CIA var Allan Dulles. Allan trodde sig att de hade goda chanser för att invasionen skulle lyckas för både Dulles och Kennedy trodde att Castro var impopulär på Cuba. Dulles trodde också att ett allmänt uppror startar så fort invasionen börjar för den skulle genomföras av exilkubaner. Kennedy godkände planerna men på villkor att inga amerikanska trupper deltog. Invasionen misslyckade den 14 april 1961. Exilkubanerna fastnade på stranden vid Grisbukten på södra Cuba. De var innestängda mellan flera träsk och regeringstrupper.

CIA (Central Intelligence Agency)
CIA bildades 1947 för att samla upplysningar om sådant
Som handlade om USA:s säkerhet. CIA hade också fingrade
Inblandade i hemliga operationer. Den största framgången för
CIA var när de störtade Jacobo Arbenz som var president i
Guatemalas. Precis som Castro hade han olika reformer som
Påverkade de amerikanska företag.

Något uppror mot Castro bröt aldrig ut i Cuba. Tusentals kubaner försvarade sitt land mot attackerna och till och med kubaner som tidigare har varit emot Castro, såg honom som en nationell hjälte.
Efter denna händelse blev Castros ställning ännu starkare än tidigare. Han blev mer stadigt mer fientligt inställd mot USA. I december 1961 tillkännagav han att han såg sig som marxist-leninist, det vill säga kommunism. Kennedy anklagade sig själv för att han borde inte har lyssnat på de militära experterna.



En viktig fråga som man tog upp efter att Kennedy mötte Chrusjtjov i Österrike samtalade de om Castros hot efter Grisbuktens händelse och frågan gällde Berlin som tycktes var en het punkt, en hetare punkt inom kalla kriget i Cuba. Berlin låg mitt i det kommunistiska Östtyskland och kommunisterna styrde bara de östra delen av staden. Striderna mellan väst och öst delen var inte avklarad och ockupationen fortsatte eftersom andra världskriget var ”bokstavligen” inte avslutat.
Det fanns inget fredsavtal som var färdigspikat om Tysklands ställning.

Fördelningen av Tyskland
När andra världskriget tog slut var USA och Sovjetunionen inte överens
om hur framtiden skulle se ut i Tyskland. Det USA ville ha i Tyskland var
ett demokratiskt och enat Tyskland och att Berlin skulle vara huvudstaden.
I andra världskriget hade tjugo miljoner sovjetmedborgare dödats och det
Sovjetunionen ville var att Tyskland skulle bli fördelat så att den skulle bli
Svag för att kunna anfall andra länder igen. Då skapade Sovjetunionen en
Kommunistisk stat i Östtyskland så kallad DDR och USA var inte övertygad.
Västtyskland blev då en demokratisk förbundsrepublik.


Chrusjtjov hade ett problem att tiotusentals östtyskar flydde varje vecka till väst via Berlin. De som flydde var de som var välutbildade, rättare sagt de som kunde tjäna mycket mer pengar i Västtyskland där man visste att ekonomin blomstrade. De enorma flykterna som skedde hotade fullständigt den östtyska ekonomin. Det skedde en konflikt mellan Kennedy och Chrusjtjov där den gick ut på att Chrusjtjov bad Kennedy att skriva ett fredsavtal som kunde erkänna Östtyskland som ett självständigt land där den kunde ha kontrollen över Västberlin. Kennedy vägrade. Han ville inte skriva under ett fredsavtal helt ensam och detta gjorde Chrusjtjov helt vansinnigt.


Rasandet av Berlinmuren var slutet av kalla kriget år 1991 men nu går vi tillbaka till år 1961 när man har planerat att stänga av den kommunistiska kontrollerade östra delen från den västra delen.
Innan man hann bygga avgränsningarna fanns det bara en taggtråd men snart började östtyskarna bygga gränsen mellan två delarna a Berlin med en betongmur. Relationerna mellan Sovjetunionen och US var väldigt spända under hela året när det gällde Berlin. Det skrevs om Berlinkrisen i tidningarna och Chrusjtjov lät sig att sätta ännu sitt verk det vill säga skriva själv under fredsavtalet. Kennedy var bekymrad över Berlin under hela sin presidenttid. För när som helst kunde det stå för Chrusjtjov att utlösa en ny kris och erövra staden. Chrusjtjov löst problemet med massflykten till väst genom att bygga en mur och det hindrade östtyskarna från att fly. Man menade ”Berlinmuren undergrävde tysklands legitimitet”

När Berlinmuren byggdes hade ingen kunnat tro att denna mur skulle splittra familjer och vänner i 28 år. Muren vaktades vakter och hundar och blev en laddad tecken för kommunistisk förtryck.
Efter det som hade skett efter Berlinmuren, började en ny fas som Kennedy och hans yngre bror Robert (Bobby) som var justitieminister var överens om. De ville störta Castro, nu när de misslyckades med Grisbukten. Denna fas blev att kallad för ”Operation Mongoose (mungo)” av Kennedy och både två litade på varandra att tillsammans skulle de kunna hämnas på Castro efter allt det han hade gjorde mot dem. Förslaget presenterade för CIA och ledningen och de blev glada för att de äntligen har möjligheten att återupprätta ryktet som hade skadats vid Grisbukten. Detta projekt kostade 50 miljoner dollar. När de samlade på sig tillräckligt med anställda till att genomför projektet så krävdes det en stor grupp av tusentals amerikanska och exilkubanska agenter med mera. De första sju månaderna år 1962 började man bombad byar, fabriker och brände fält där man skördade socker och mördade ett antal kubanska myndighetspersoner.

Fidel Castro var övertygad att detta var ett sorts förspel till ännu ett amerikanskt invasionsförsök och man tänkte att kanske den här gången skulle amerikanerna kanske lyckas. Kennedy hade inte på tanken att invadera Cuba utan det han gjorde var bara att övertyga Castro att det fanns ännu en invasion som var på gång. Denna nyhet fördes till de sovjetiska ledarna.

CIA hade spridit andra rykte om Castro. de ville på flera sätt hitta olika saker för att döda eller sprida misstro mot honom, bland annat:
• Skicka en cigarr som innehöll drogen LCD för att få Castro att prata strunt under
ett av sina långa tal.
• Ge Castro ett pulver som skulle få honom att tappa skägget och på det sättet
skulle han förlora utstrålningen.
• Skicka ut falska fotografier som visar att han är med två skönheter i ett rum.

Castro övertygade Chrusjtjov om att USA tänkte invadera Cuba. Chrusjtjov tänkte då att han borde skydda i så fall det enda kommunistiska landet i väster. Under våren 1962 bestämde han sig att sätta dit kärnvapenbärande robotar på Cuba. Det var inte färdigt bara för att man skicka massa med robotar. I september året innan det här, hade USA meddelat Chrusjtjov att Sovjetunionen inte hade något övertag i kapprustningen som Chrusjtjov påstod. För det här satte den sovjetiske militären stor press på Chrusjtjov för att öka utgifterna för långdistansrobotar och robotar som skulle vara på ubåtar som kunde nå USA. Chrusjtjov vägrade. Han ville inte öka den militära budgeten. De stora militära utgifterna undergrävde hans viktigaste politiska mål nämligen att höja levnadsstandarden för sovjetmedborgarna. Sovjetunionen hade bara några långdistansrobotar men flera kortdistansvapen. Att sätta och placera dem på Cuba skulle vara ett billigt och enkelt sätt att kunna ta sig på USA:s ledning i kapprustningen.

Det kom en period där Chrusjtjov blivit anklagad av Kinas kommunistiske ledare att han var svag för han kunde inte driva ut amerikanerna ur Berlin. Detta gjorde Chrusjtjov ledsen och underlägsen. USA hade placerat robotarna i Turkiet nära den sovjetiska gränsen och Chrusjtjov skrev att genom att sända tillbaka robotarna till Cuba ”inte gjorde mer än at ge amerikanerna lite av deras egen medicin”.
Ändå om det fanns fördelar till kärnvapen på Cuba så fanns det i alla fall risk att placera de där. För Chrusjtjov visste inte hur Kennedy skulle reagera.

Enligt Chrusjtjov gällde det att placera ut kärnvapen på Cuba i hemlighet för om man meddelade om sina planer i förväg då skulle amerikanerna säker reagera snabbt för att tvinga Chrusjtjov att dra sig tillbaka. Castro var lite förtvivlad om denna idé om att placera ut robotar i hemlighet men tackade nej till den. Castro menade ”Vi hade full rätt att göra så [placera ut dem]. Om vi nu hade rätt att göra det, varför skulle vi då handlar på ett sätt som gav intryck av att vi gjorde något som inte var tillåtet?”

För USA kunde det här vara en nackdel – Kennedy skulle ha svårt att få världsopinionen att vara på sin sida eftersom Sovjetunionen har gjorde samma sak som USA, placerat ut robotar. Världen skulle inte ser det som en märklig grej om både två hade samma grejer att visa för dem. Ingen av de skulle få någon vinst i detta spel. Ökanden av antalet sovjetiska fartyg som anlände till kubanska hamnar var väldigt enorma under sommaren år 1962. Ökandet också av fraktfartyg växte stegvist under juni till september månaderna. Dessa fartyg var också överlastade med kärnvapenstridsspetsar och robotar samt tiotal bombflygplaner plus många konventionella vapen, jaktflygplan, stridsvagnar och luftvärnskanoner. Att bygga avfyrningsramperna var ett mycket stort projekt. Det gick tid åt att avlägga nya vägar för lastbilarna som transporterade robotarna och man avverkade stora skogsområden för ramperna och lagerbyggnaderna.


Det har varit väldigt svårt att dölja arbetena med kärnvapen på Cuba för de amerikanska spaningsflygplanen U-2 som hela tiden flög över ön.

U-2
Är ett strategiskt spaningsflygplan eller spionflygplan som USA utvecklade år 1955.
Den flög då i mycket lång höjd 21 km och hastigheten var på 740 km/h.
Planet kunde ta flygbilder utan att någon lade märke till det eller att den
ens blev uppräckt och inte heller kunde den bli utsatt för luftvärnseld.
Under flygkroppen satt sju kameror med mycket avancerade linser.

En major vid namn Rudolf Anderson flög till över västra Cuba med till spaningsplan av modell U-2. Han tog massor av flygfoto. Dagen där på när man kollade på bilderna och förstorade de då insåg experterna att inom särskilt område hade de avlånga föremål som tycktes likna robotar på lastvagnar. Ännu mer precisering dömde man de till medeldistansrobotar med någon modell. Vid sprängningen hade de en räckvidd på 1770 km och på det sättet skulle det kunna nå New York City och Washington D.C. presidenten säkerhetsrådgivare McGeorge Bundy gick med denna dåliga nyheten till Kennedy en morgondag. Kennedy blev rasande och skyllde på att Chrusjtjov ljög för honom. Han var verkligen förbryllad över avslöjandet. Han visste inte heller varför Chrusjtjov gjorde detta mot honom. Det fanns missförstånd på båda sidorna och det riskerade att förstora hela problemet om Cubakrisen.

I Vita huset gick det mycket åt att diskutera om Cubakrisen med presidenten och hans viktigaste rådgivare. De möttes regelbundet och ville att diskussionerna skulle vara helt öppna och att alla kunde dela med sig på det de tänkte och att allas åsikter ska väga lika mycket. Kennedy skyllde på det som hade hänt i Grisbukten var hans fel för han borde ha lyssnat på flera råd det är därför han är helt ärlig nu och vill att alla ska dela med sig utav sitt tänkande. I början av krisen möttes ofta i hemlighet för att kontrollera att allt gick som den ska. Denna grupp kallades för ExComm. Den är förkortning av ”Executive Committee of the National Security Council”.
Om gruppen kommer överens om en grej så ligger resten hos presidenten. Det enda rådgivaren kunde ge honom var bara råd och det är bara president som kunde fatta beslut om han tyckte om idén. De gav tydliga råd om hur han kunde sätta dig Castros Cuba. ExComm fortsatte med deras diskussioner och gruppen började allt mer tvivla på ett överraskningsanfall, om den nu var en bra metod.

Försvarsminister Robert McNamara var emot överraskningsfallet och han sa:
” Jag vet inte riktigt vilken slags värld vi kommer att leva i när vi anfallit Cuba, och vi, vi har startat det.. Hur, hur ska vi kunna sätta stopp efter det?”

Det han säger verkar stämma, för om USA skulle ge sig på ett överraskningsanfall då skulle det här påminna om hur det var i andra världskriget. Där det skedde mycket tragiska händelse inom det amerikanska raseri som är en annan fas i andra världskriget. Robert Kennedy förklarade också en grej om överraskningsanfallet. Att det inte heller skulle rådde någon som helst balans mellan de heller för USA som är en mycket stor stat skulle anfalla en mycket liten ö. Hur skulle det gå till?

McNamara som var så förbannad över denna metod kom på ett annat. Han ville att USA skulle införa en flottblockad. Att man skulle stoppa alla sovjetiska fartyg som var på väg till Cuba och undersöka de och ifall det fanns vapen i de skulle de skicka tillbaka alla fartyg. Det som är bra med denna metod är att det skulle vara en sorts påtryckningen som skulle få Chrusjtjov att dra sig tillbaka. Om blockaden skulle misslyckas då skulle man öka på trycket mot Chrusjtjov och efter det anfalla Cuba.


Presidenten fattade äntligen sitt beslut och den gick ut på att han vill att man ska införa en flottblockad mot Cuba innan han gav order om ett flyganfall. Kennedy ändrade inte sitt beslut och ExComm stödde honom med det. Enligt internationell lag får inget land stoppa andra länders fartyg på internationellt vatten. Kennedy vill komma undan det juridiska problemen att till slut kallade han blockanden för en ”karantän”

General Taylor var hård emot blockningen och sa:
” Chrusjtjov skulle bara kunna fartygen segla till en position strax utanför karantängränsen och sedan ropa ut till världen att vi kränker internationell lag, och samtidigt sätta igång en sådan diskussion. Under tiden kan han se till att färdigställa robotarna och sätta dem i beredskap på ön.

Bortse från General Taylors kommentar så har man fattat beslut och satte igång med att sända flottan med 180 fartyg till Karibiska havet och amerikanska trupperna var beredda om Sovjetunionen skulle anfalla. USA informerade ledarna och medlemmarna från Natos och medlemmarna i OAS, som är förkortade av organization of American States. Alla var i presidentens sida när han fattade beslutet.

Presidenten fick också stöd från Frankrike, när den franske presidenten de Gaulle fick se flygfotona om robotarna:
”Tala om för president Kennedy att han måste göra vad han måste. Och om det leder till det tredje världskriget så står Frankrike på USA:s sida.”

Kennedy höll ett tv-sänt tal till nationen från Vita huset för att meddela allmänheten om flottblockande. Miljontals amerikaner kollade på talet och de sändes även i radio i Europa. Kennedy berättade att Sovjetunionen har offensiva robotbaser på Cuba och han berättade hans besvikelse om Chrusjtjov som ljög för honom om denna placering på Cuba. Det sista han nämnde var att han har fattat ett slut om att införa en karantän runt Cuba.

Medborgarna reagerade annorlunda än ledarna som stöttade presidenten. Det var många som var rädd för kärnvapen och oroliga för riskerna för att det ska bryta ut ett kärnvapenkrig. Demonstrerade människor mot kriget höll i plakat med texter för att visa tydligt att de är absolut emot karantän.
Det var inte heller många som stödde Kennedy utanför USA. Mycket mer fanns det att läsa i tidningarna.

Chrusjtjov blev totalt ställd mot väggen av Kennedys tal. Man sände nyheter från Moskvaradion om krisen och berättade om USA:s blockning är oriktig och aggressiv verk men de nämnde inte om de sovjetiska avfyrningsramperna på Cuba. I så fall skulle det skapa misstro för Sovjetunionen och att det inte skulle ha varit någon som helst mening med att sända denna nyhet.

En förvirrad livsmedelshandlare i Los Angeles berätta för en journalist om hur folk kommer in och köper i hans affär:
” De är tokiga. En dam gick runt med fyra varuvagnar samtidigt. En annan dam köpte tolv paket rengöringsmedel. Vad ska hon göra, städa upp efter bomben?”

Exilkubanerna var väldigt nöjda med Kennedys tal och en av ledarna till de pratade om i tv-station i Miami:
”Detta är början till slutet för Castro. Vi är mycket glada. Presidenten är en fantasisk man.

Fidel Castro kände på sig att något sådan skulle hända. Enligt kubanerna började inte Cubakrisen efter Kennedys tal. Den hade började sedan händelsen vid Grisbukten det vill säga 1,5 år tidigare. Kubanerna hade väntat länge på en invasion från USA och de händes som att tiden för den vara nära. Man såg på att Kennedys flottblock var en direkt krigsförklaring. Människor kunde se hur amerikanska krigsfartyg samlades utanför Cubas kust och under tiden flög spaningsflygplan över dem.
Castro tänkte inte lyfta på den vita flaggan, 270 000 kubaner blev kallade till kriget och militären lade luftvärnskanoner på torgen och andra stridvagnar på gatorna. För Castros och kubanerna gällde det att kämpa till sista man.

Castro och Chrusjtjov var ”goda” vänner som hörde av varandra för att uppmuntra varandra att kämpa tillsammans och inte böja sig för amerikanerna. Castro berättade att kubanerna var redo för att strida. Chrusjtjov kände att mycket vilade på att han själv har förstört det för Cuba och att starta ett krig för denna ö var det sista han ville. Det är därför Chrusjtjov vägrade tillåta detta och ett problem som vilade på hans axlar var att hålla tillbaka Castro.
Orolig berättade Chrusjtjov detta:
”Castro föreslog att vi skulle genomföra en avskräckande attack mot USA ör att förhindra att våra robotar förstörde. Mina kamrater i ledningen och jag själv såg att vår vän Fidel inte alls förstod vårt syfte”.

Två sovjetiska fartyg närmade sig karantänlinjen (där de skulle kontrolleras av amerikanska flottan) tillsammans med en sovjetisk ubåt som låg mellan dem. Den amerikanska flottan var ganska farlig. De spärrade vägen och kunde använda sjunkbomber för att få upp ubåten till ytan. Skulle fartygen vägra stanna då skulle flottan skjuta mot dem. Kennedy lev glad när han fick reda på att fartygen hade stannat i vattnet. Det var Chrusjtjov som gav ordern att inte segla över linjen. För det här kom man att tänka på barnleken ”vem blinkar först”. Att man liksom står öga mot öga och tror att den andre just har blinkat. Just i det här spelet har Chrusjtjov blinkat, men krisen är inte ens i närheten av att ta slut.

Genom flygfoton såg man att arbetet med avfyrningsramperna gick full framåt och genom det här visade det sig att sovjetiska bombflygplanen har samlats i Cuba. Medan den här krisen fortsatte brevväxlade Kennedy och Chrusjtjov. Där var Chrusjtjov väldigt arg och anklagade om att amerikanerna var sjöröveri med sin olagliga blockning. Chrusjtjov skrev också att han inte skulle skicka vapen till Cuba och då skulle presidenten lova att inte invadera ön. Han skrev inget om kärnvapnet som fanns i ön och det tycktes att det fanns hoppa inuti det här om en lösning på krisen. Presidenten var förvånad och optimistisk och hoppades på samma grej att man skulle kunna undvika krig. Kennedy bestämde sig att vara snäll mot Chrusjtjov och inte tvinga honom åt en sorts konflikt, då berättade han detta för sin bror Robert:
” Om det finns någon kvar som kan skriva efter det kommer de att förstå att vi ansträngde oss för att säkra freden och ge vår motståndare svängrum. Jag kommer inte att pressa ryssarna en centimeter längre än vad som är nödvändigt.”

Hittills har det gått bra men under nästa morgondag kom dagen att kallas för ”den svarta lördagen”. Moskovradion sände ut annorlunda budskap från Chrusjtjov. Nu begärde han från USA att dra tillbaka sina robotar från Turkiet och då skulle han dra bort ”sina” vapen från Cuba. Gruppen ExComm blev förvirrade av det här budskapet. Dagen efter gav de order om att de skulle ge sig ut på flygattack och efter det en totalinvasion av Cuba. Major Rudolf Anderson, piloten som hade fotograferat de första robotbaserna blev nedskjuten av sitt U-2 flygplan av en robot. Han var det enda dödsoffret under Cubakrisen. Castro sände hans kroppen till USA där begravdes han som en hjälte.

Kennedy visste då att Sovjetunionen kontrollerade robotarna på Cuba. Om USA hade valt att anfalla Cuba hade Sovjetunionen tänkt anfalla Berlin och det skulle slut med ett tredje världskriget och så klart att ingen av dem vill det. Nu kände militären att det verkligen behövdes en militär attack.
”Vi hade en känsla av att snaran drogs åt runt halsen på oss alla, på amerikaner, på mänskligheten, och att alla flyktvägar var stängda …Vi var nästan helt överens om att vi måste anfalla nästa
morgon …”

Ändå om det kändes att ett krig var väldigt nära på att bryta ut så ville Kennedy ge Chrusjtjov en sista chans för en fredlig lösning. Han sa till honom:
”Vi anfaller inte imorgon, vi gör ett försök.”

Nu hoppade Kennedy och hans bror att Chrusjtjov skulle ändra kursen inom de närmaste timmarna. Kennedy hade skickat ett brev till Chrusjtjov där han bortsåg det Chrusjtjov sa om att ta tillbaka robotarna från Turkiet och tillade att han lovar att inte invadera Cuba och då skulle Chrusjtjov ta tillbaka robotarna. Robert Kennedy besökte den sovjetiske ambassadören Anatolij Dobrynin och sa att de kommer att ta bort vapen som finns i Turkiet och att det behövdes säga det här offentligt så att alla vet om det. Det tycktes att Robert faktiskt var en bra budbärare. Han var inte lika känslosam som Kennedy och om Kennedy hade varit istället för honom i det här mötet då skulle han inte kunna dölja sina känslor om denna kris så som Robert gjorde. Nu när han var istället för Kennedy i det här mötet så betydde det att man kunde förstår att detta budskap som Robert pratade om kom från presidenten. Robert förklarade också om att de hade ont om tid och om Chrusjtjov inte gick med på att ta tillbaka robotarna då skulle det vara droppen och att sakerna har gått över styr.

Chrusjtjov satt i andra änden och tänkte varje dag att hitta en lösning på krisen. Kennedy var förvirrade och både kubaner och turkar var rasande över att de behandlades som handelsvaror. Chrusjtjov var like chockad som Kennedy om händelserna under ”den svarta lördag en” och sa att ordern hade kommit från Castro som hade sagt att en amerikansk invasion var på gång.

USA hade faktiskt inte påbörjat en invasion men det var Castros övertygande som gjorde att ett anfall blev förklarad. Den sovjetiske generalen som sköt ner Rudolf Anderson visste inte vem han skulle lyssna på och vems order han skulle följa. Han var tusentals mil långt ifrån hemmet och de amerikanska styrkorna var omkring honom. Han trodde också att Fidel Castro hade börjat beskjuta amerikanerna. Tillbaka till Chrusjtjov, han kände att han höll på att förlora kontrollen över händelserna på Cuba. Han kände att om konflikten emellan började gå snabbt då skulle de första skotten avlossas. Chrusjtjov visste inte vad han skulle göra när det rapporterades att Dobrynin hade samtalat med Robert Kennedy. Dobrynin gav ett intryck att den amerikanska militären skulle kunna snart starta ett krig. Chrusjtjov ville inte det för han ville få slut på krisen. Det fick honom att dra tillbaka robotarna men han sa ingenting om robotarna som fann i Turkiet och till sist meddelade han i radion att nu var det slut med krisen. Kennedy ville inte nämna det som ett seger för USA för han visste att Chrusjtjov befann sig i en svår situation och han ville inte trycka ner på honom och göra saken värre.

Kennedy kunde inte heller dölja sin stolthet för tidigare hade han blivit anklagat för att vara för feg under kalla kriget speciellt under invasionsförsöket vid Grisbukten och när han inte ville förhindra när man byggde Berlinmuren. Kennedy sa inte heller något om att han drog tillbaka robotarna från Turkiet. Exilkubanerna var besvikna på Kennedy för dem kunde inte återvända hem till ett ”fritt Cuba” och en annan grupp som blev också besviken var ExComm. De hade velat anfall Cuba men att Kennedy beslöt om att inte invadera ön. Kennedy kallade ExComm för att tacka generalerna för deras stöd under krisen. Kennedy blev väldigt förvånad över deras reaktion för dem tänkte sig att invadera och Kennedy sa att militären var galen.

Krisen visade att inga av länderna – USA och Sovjetunionen ville ha ett kärnvapenkrig. Kennedy tänkte på att utnyttja sin nya styrkeposition och samtidigt skapa bättre relation med Chrusjtjov och försöka att minska hotet om ett kärnvapenkrig. Chrusjtjov gick med på denna avtal om att försöka stoppa kärnvapen och han tecknade under det så att båda var överens om det.
Fyra månader senare –mördades Kennedy i Dallas.

Chrusjtjov faller och förlorar makten över att Kina har börjat komma till makten. En av anledningarna till att man lade kärnvapen i Cuba var att öka Sovjetunionens prestige och imponera på Kina. Kina litade inte mer på Sovjetunionen under denna händelse och trodde inte heller på att Sovjetunionen skulle skydda de och anklagade Chrusjtjov för en ledare för världens kommunister.
Mao, ordförande i Kina ville att även Kina skulle skaffa kärnvapen. De provsprängde sin först
bomb 16 oktober 1964. Några dagar senare hade Nikita Chrusjtjov förlorat makten. Till makten kom Leonid Brezjnev, som blev landet ledare och ansåg att vara en försiktig man och till skillnad från de andra sovjetiska ledarna så var han djärv.

Det som hände hädanefter… Castro blev väldigt arg för han visste inte att Kennedy och Chrusjtjov hade en överenskommelse om beslutet som de hade fattat. Castro tänkte sig att han hade gett hela sitt liv för Cubas frihet och värdighet och till sist gick allt förlorat. Castro satte höga krav på FN för han blev upprörd över att vapen inspektörerna från FN skulle säkert komma till Cuba för att kontrollera om robotramperna fälldes ner. Han satte krav på att få stopp på sabotagen mot Cuba och att de skulle stänga träningslägrena för exilkubanerna som är i Puerto Rico och USA. Om FN kontrollerade lägrena skulle inspektörerna kunna komma till Cuba. Annars sa han hotade att ”måste den som kommer för att kontrollera Cuba vara utrustad för strid”. Sovjetunionen tog bort robotarna men bara för att Castro var så där vild så ville Kennedy (innan han avled) inte lova att USA skulle låta bli att inte kriga.
CIA fortsatte med deras hemliga krig och agenterna utsatte flera industrier och även Castros liv på spel, de ville mörda honom.

Castro litade inte heller på att Sovjetunionen skulle skydda Cuba. Han tänkte att det behövdes nya allierade då ville anstränga sig mer för att sprida kommunismen till Latinamerika och andra dela i världen. Castro sammanfattade krisen med ”Vi undvek krig men fick inte fred.”

Kennedy och Castro hade hemliga samtal där Kennedy gav sig på att prova ett nytt grepp. Han hade bland annat samtalat med Castro för att relationerna mellan USA och Cuba skulle bli bättre. Kennedy var listig nog för han ville dra en fördel av Castro som var arg på Chrusjtjov och locka bort Cuba från alliansen tillsammans med Sovjetunionen. Kennedy gick inte långt med det, det avbröts på grund av hans död.

Efterträdaren efter Kennedy var Lyndon Johnson som gav or...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Kalla kriget

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2012-05-24

    bra

Källhänvisning

Inactive member [2008-04-01]   Kalla kriget
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=9529 [2022-08-12]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×