Kriser

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Kris
Ordet bris kommer från grekiska ordet krisisk - domslut. Det översätts till följande:
Avgörande vändning Plötslig förändring Ödestigen rubbning
I Kina använder man sig av två tecken för kris. Det ena är fara och det andra är möjlighet.
Kriser är förutsättningen för att människan ska kunna utvecklas och mogna. Mognad innebär ökad kunskap om egna och andras tillgångar och begränsningar.

“Lindemanns sorgesyndrom”
Ñ Somatiska symptom
Ñ Ivrigt sysslande med föreställningar om den avlidna
Ñ Skuldkänslor
Ñ Fientlig reaktion
Ñ Förlust av tidigare beteende
Johan Cullberg beskriver en psykisk kris som något man drabbas av i en livssituation där ens tidigare erfarenheter och inlärda reaktionssätt inte längre är tillräckligt för att man ska kunna bemästra den aktuella situationen.

Det finns 2 typer av kriser; traumatiska kriser och utvecklingskriser.
En utvecklingskris ses som något som tillhör det normala, till detta tillhör även livskriser. De livskriser som man vet finns, som kan ses som ganska tydliga är:
Födseln: Att lämna trögheten i mammas mage lär vara en traumatisk upplevelse
Puberteten: Håller på att bli vuxen med alt vad det innebär + hormonsvängningar
30års: Kan vara saknad av barn, en livspartner, karriär eller motsvarande
40års: Barnen flyttar, blir ensam igen. Denna är värst för männen.
50års: Har man hittat rätt jobb, karriär. Hormoner. Denna är värst för kvinnan
65års : Viktigt att ha något att göra efter man pensioneras, fylla sitt liv med nya saker. Självmordsrisken ökar drastiskt, speciellt för män.

Traumatiska kriser däremot definieras som en psykisk situation vid yttre händelse som är av sådan art och grad att han upplever sin fysiska existens, sociala identitet och trygghet eller andra livsmål allvarligt hotade.

När man drabbas av en kris finns det 4 faser man går igenom. Det är viktigt att man bearbetar orsaken till krisen tillsammans med den så att lösningen blir bra.


1) Chockfasen: Kan vara från några minuter till flera timmar, ibland upp till dagar och kanske veckor. Reaktioner kan vara t.ex. att skrika, att springa runt, att klänga på människor i full panik eller att verka oberörd. Detta betyder inte att den som verkar oberörd är det, utan bakom ytan är det oftast totalt kaos. Försvar som används i denna fasen är förnekelse, regression, bortträngning.
Vad ska man då göra för personen i denna fasen: I detta läget tas kommunikation bäst emot genom kroppsspråket. Du kan t.ex. hålla personen i handen och bara sitta tyst. I detta läget brukar personen efter ett tag själv börja prata. Till en början kan personen känna en tomhetskänsla och kanske tvivla på att det som händ verkligen har hänt. Försök inte att bryta igenom försvaren här utan försäkra honom om att det är en normal reaktion. Samma gäller när tårarna kommer. Försök inte trösta utan låt personen vara ledsen och va där som ett stöd. Lyssna är det viktigaste du kan göra här. Personen behöver främst skydd och omvårdnad. Bör inte lämnas ensam.
2) Reaktionsfasen: Kan vara från några timmar till veckor, ibland upp till månader. Denna fasen är högt ångestpräglad och depressiv. Personen lider ofta av sömnproblem, aptitstörningar, kroppsliga reaktioner, en vilja att fly undan med alkohol eller lugnande. Personen börjar nu reagera på det som hänt, börjar förstå och ta det som hänt till sig. Det försvar som oftast används här är projektion.
Vad ska man då göra för personen i denna fasen: Det är otroligt viktigt att man låter den drabbade prata om det som händ, kanske flera gånger. Här kan man som vårdare möta aggressiva reaktioner, detta för att skulden läggs över/projiceras på vårdpersonalen.
3) Bearbetning/Reparationsfasen: Kan vara från dagar till månader. Detta är den mest kritiska perioden i en kris, tack vare att försvaren försvinner, det är i denna fasen man kan “välja” om krisen ska stå för fara eller möjlighet. Personen måste nu lämna sitt tidigare beteende och ta itu med den nya situationen och de nya problemen. För att utvecklas i rätt riktning här behöver man bearbeta det som hänt och skapa sig en sann bild av traumat.
Vad ska man då göra för personen i denna fasen: Samma som tidigare, men nu har man lite större möjlighet att påverka. Visa att du finns där om den drabbade behöver prata. Här kan man som anhöri...