Australien

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

FAKTA

Yta: 7 682 230 km2
Folkmängd: 18,3 milj (1996)
Huvudstad: Canberra, 328 000 inv (1994)
Religion: Protestantisk (50 %), katolsk (25 %)
Språk: Engelska
Statsskick: Självständig stat inom Samväldet.
Statschef: Elizabeth II genom generalguvernör William Deane
Regeringschef: John Howard
BNI/cap: $18 000 (1994)
Tid: Svensk +7-9 timmar
Valuta: 1 dollar=100 cent

Australiska statsförbundet (i dagligt tal Australien) är en självständig stat inom Samväldet, omfattande Australkontinenten och ön Tasmanien med flera intilliggande öar. Förbundet består av sex delstater samt två territorier, av vilka det ena utgörs av förbundshuvudstaden Canberra.

Natur och klimat
Den australiska kontinenten är en del av jättekontinenten Gondwanaland, som för mer än 100 milj år sedan bröts upp i plattor. Berggrunden i de äldre Gondwanaområdena är urberg, dvs gnejser och graniter av samma typ som finns även i Sveriges urberg. I Australien går detta urberg i dagen främst i västra Australien, medan den i stora delar av centrala Australien överlagras av sedimentära bergarter. Urbergsområdena kännetecknas av flacka områden, som i det torra Västaustralien ofta blir till ökenområden (t ex Great Sandy Desert) och mellanliggande bergskedjor som Macdonnell Ranges och Musgrave Ranges. Sedimentområdena har ofta karaktären av bäcken, t ex Carpentariabäckenet och Stora artesiska bäckenet. Bergskedjan i öster, Great Dividing Range, anses numera vara en jättelik horst, som först höjdes vid slutet av jordens forntid men som i sin södra del, Australalperna, även påverkats av tertiära rörelser i jordskorpan och i sina högsta delar av kvartära nedisningar. Mount Kosciusko i Australalperna är med sina 2 237 m Australiska fastlandets högsta berg. Ett annat horstområde är Flinders Range vid gravsänkan Spencer Gulf. Sydöstra Australien och Tasmanien har en flikig s k riaskust med gott om hamnar. Utefter nordöstra kusten hindras sjöfarten av det utanför kusten liggande Stora Barriärrevet, världens största korallrev. Kusterna utefter södra och västra Australien är flacka och fattiga på goda hamnar.
I Australien finns fem parker avsatta p g a sina naturvärden enligt Världsarvkonventionen, Kakadu National Park, Willandra Lakes Region, Western Tasmania Wilderness National Park, Lord Howe Island Group och Great Barrier Reef.
Klimatet i det australiska fastlandet får i hög grad sin prägel av det högtryck, som större delen av året ligger omkring södra vändkretsen. Inom detta område sjunker luften, vilket hindrar nederbörd att bildas. Detta är huvudorsaken till att så stora delar av Australien är öken och torra stäppområden. Högtrycket ligger emellertid inte stilla under året. Under sydsommaren (dec-feb) rör det sig söderut. Vindar från ekvatorsområdet kan då komma in över Nordaustralien och ger upphov till mycket kraftiga monsunregn. Södra Australien får däremot låg nederbörd under sydsommaren, men under sydvintern kan vandrande lågtryck komma in från Indiska oceanen och ge nederbörd. Området vid Perth i sydvästra Australien och vid Adelaide i Sydaustralien får därför s k medelhavsklimat med vinterregn och sommartorka. Östra Australien är den del av kontinenten som får mest regelbunden nederbörd genom sydostpassaden och vandrande lågtryck från Stilla havet. Även Tasmanien får relativt hög nederbörd året om.
Temperaturklimatet är i Nordaustralien rent tropiskt med medeltemperaturer på 25-30º C under flertalet av årets månader. Eftersom kontinenten ligger på södra halvklotet blir mitten av året (sydvintern) svalast. I södra Australien ökar skillnaden i temperatur under årets månader. Sydney har en medeltemperatur i januari på +22º C och i juli på +12º C. Motsvarande siffra för Darwin på Arnhem Land i Nordaustralien är +28º C resp +25º C. Öken- och stäppområdena i det inre av kontinenten har heta somrar men relativt svala vintrar. I Alice Springs vid södra vändkretsen är medeltemperaturen i januari +28º C och i juli +13º C. Inom dessa torra områden - Alice Springs får bara 250 mm i genomsnittlig årsnederbörd - är skillnaderna i temperatur mellan dag och natt mycket stora.

Befolkning och bebyggelse
Den australiska urbefolkningen, australierna eller aborigines, förs numera ofta till en särskild rasgrupp, helt skild från de vita, gula och svarta "huvudraserna". Uttrycket australneger är således helt missvisande. Aborigines nuvarande antal anges till ca 30 000-40 000 plus ungefär lika många som är uppblandade med andra raser. Uppskattningsvis är detta en femtedel av antalet i slutet på 1700-talet. Australien blev känt för européerna i början av 1600-talet genom spanska, portugisiska och nederländska sjöfarare. 1850 hade befolkningen ökat till ca 400 000. Upptäckterna av guldfyndigheter ledde till en snabbt ökad kolonisering under senare hälften av 1800-talet och redan 1889 var befolkningen uppe i 3 milj. 1926 hade denna siffra fördubblats till 6 milj. I mitten på 1960-talet passerades 12 milj och den nuvarande befolkningen kan anges till 15 milj med en årlig tillväxt på 1,2 %. Den tidiga europeiska invandringen utgjordes nästan helt av folk med anglosaxiskt ursprung, men under efterkrigstiden har invandring också omfattat sydeuropéer som italienare och greker. En viss invandring har också skett från Tyskland, Nederländerna och Skandinavien. Tidigare bedrevs en mycket restriktiv invandringspolitik mot icke-vita. Så sent som 1947 fanns bara 7 000 kineser bosatta i Australien.
Lika mycket som befolkningen i Australien har präglats av det anglosaxiska inflytandet har bebyggelsen gjort det. Med sitt rektangulära gatunät, sina anglikanska kyrkor, cricketplaner och parker kunde Melbourne nästan lika gärna ha varit en engelsk eller amerikansk stad. Kolstaden Newcastle har också mer än namnet gemensamt med sin engelska namne. Den högre levnadsstandarden i Australien visar sig dock i en modernare arkitektur för vilken Sydneys operahus kan sägas stå som representant.
Liksom den brittiska befolkningen är den australiska starkt urbaniserad. Sex milj människor bor i de två största städerna, Sydney och Melbourne. Ytterligare tre städer, Brisbane, Adelaide och Perth, har befolkningssiffror omkr 1 milj inv och totalt elva städer har en befolkning på över 100 000. Mer än halva landets befolkning bor i miljonstäder.
År 1981 var 76 % av befolkningen uttalat kristen. De katolska och anglikanska kyrkorna hade båda 3,8 milj medlemmar (26 %).

Näringsliv
Trots Australiens väldiga yta är små arealer lämpliga för jordbruk. Ännu är bara drygt en procent av landets yta jordbruksmark. Trots detta är Australien ett viktigt exportområde för jordbruksprodukter med vete och olika slag av frukter som de viktigaste produkterna. Åkerbruket är koncentrerat till sydöstra Australien, som har den största fruktodlingen. Vete odlas, förutom i sydöst, även i områdena med medelhavsklimat omkring Adelaide och Perth. Det tropiska jordbruket med bl a ananas och sockerrör som viktiga produkter är koncentrerat till Queenslands kustområden. Jordbruket bedrivs i stort sett extensivt. Avkastningen per hektar av t ex vete är relativt låg, men kompenseras av de stora arealer som varje farm omfattar. Fruktodlingen bedrivs mer intensivt och kräver större insatser av mänsklig arbetskraft.
De australiska urinvånarna livnärde sig på insamling av frukter och rötter samt på jakt och fiske. De odlade inga grödor och hade ingen boskap, men har likafullt visat stor kapacitet som "stockmen", dvs boskapsskötare. I och med den europeiska kolonisationen gjordes röjningar i det sydöstra kustområdet och man började odla europeiska växtslag. Samtidigt utforskades de inre delarna av landet med avseende på lämpliga marker för boskapsskötsel. Redan 1796 kom de första merinofåren till New South Wales.
De arealer som finns tillgängliga för boskapsskötsel i Australien är enorma. Enligt vissa beräkningar skulle en tredjedel av landets yta kunna användas för boskapsskötsel i någon form. Det skulle dock i så fall krävas stora vandringar av boskapen, så att den helt följde med nederbördens variationer i olika delar av landet under året. Detta är knappast realistiskt, utan även i framtiden torde man få räkna med att boskapen i Australien koncentreras till de mindre torra områdena i sydöst och till områden med artesiskt vatten. Sådana områden finns bl a i Stora artesiska bäckenet väster om Great Dividing Range. Den nederbörd som faller över bergskedjan följer i form av grundvatten ogenomträngliga bergartsskikt västerut och väller ut som artesiskt vatten antingen i naturliga brunnar eller i borrade sådana. Under den långa transporten löser det artesiska vattnet ut salter från den kringliggande berggrunden, vilket gör det bräckt och olämpligt för konstbevattning. Det kan dock drickas av boskapen och är en förutsättning för de stora rancherna med biffkor i det torra området omkring södra vändkretsen. Mjölkkor håller man i stället i stor utsträckning i de svalare områdena i högländerna och omkring storstäderna i sydöst, där den stora marknaden för mjölk och andra mejeriprodukter finns.
Sedan fåren introducerats i slutet av 1700-talet i Australien expanderade fårskötseln kraftigt dels vid mitten av 1800-talet när textilindustrin i Europa efterfrågade alltmer ull, dels på 1880-talet när frystekniken utvecklades så att det gick att exportera fruset fårkött till Europa. Redan 1890 fanns det 100 milj får i Australien. Sedan dess har antalet varierat mycket kraftigt. Efter några torrår vid sekelskiftet decimerades antalet får till ca 50 milj. Fårbeten har också förstörts genom gräsbränder, genom kaningångar och genom betning av de inhemska känguruna. Inälvsparasiter har också härjat fårstammarna. Även faktorer som ullpriserna på världsmarknaden har påverkat fårens antal. Efter de höga priserna på ull i slutet av 1950-talet var fårantalet ca 150 milj och Australien svarade för 30 % av världens ullproduktion. Det nuvarande antalet får är omkring 130 milj och Australiens andel av ullproduktionen ca 25 %. De flesta fåren hålls i de (efter australiska förhållanden) relativt svala områdena i sydväst och sydöst. Området vid kusterna är emellertid för fuktiga för fåravel och områdena kring södra vändkretsen och norröver för varma för ullproducerande får. Fåraveln i Australien är ytterst extensiv. På en fårfarm kan finnas tusentals djur. När fåren ska klippas tar fårfarmaren ofta hjälp av ett "shearing gang", som livnär sig på att resa runt och klippa får. Tidigare gick den mesta ullen till Storbritannien, men numera går större delen av exporten till Japan.
Australien, vars yta är 7,7 milj km2 (dvs ca 17 gånger så stor som Sveriges), har tillgång till i stort sett alla malmer och energiråvaror. Mellan en tredjedel och en fjärdedel av världens brytning av aluminiummineralet bauxit sker i Australien. Australien är en av världens största producenter av järnmalm. Malmfält finns dels i Sydaustralien (Iron Knob), dels i Väst- och Nordaustralien. Broken Hill i södra delen av landet ger fortfarande stora mängder bly, zink och silver, medan urangruvorna är koncentrerade till Nordaustralien. 1851 hittade man guld i sydöstra Australien och landet blev en världens största guldproducenter. Numera konkurrerar landet med Papua Nya Guinea om femte platsen med knappt 2 % av världsproduktionen.
Det mesta av Australiens järnmalm och nästan all bauxit går på export, bl a till Japan. Australiens egen stålindustri har främst utvecklats vid de rika kolfälten på östkusten, vid Sydney och Newcastle. Härifrån exporteras också stora mängder stenkol. Australien har ungefär lika stor energiproduktion som Sverige, men andelen vattenkraftproducerad energi är betydligt mindre. Under de senaste årtiondena har det emellertid skett en snabb utbyggnad av vattenkraften i Australalperna, där mångmiljonprojektet "Snowy Mountain" har säkrat behovet av elkraft för storstäderna i sydöst samtidigt som den konstbevattnade arealen i området väster om bergskedjan har ökat.
Australien hör trots de låga befolkningssiffrorna till världshandelns stormakter. Detta beror dels på att både jordbruket och gruvbrytningen i stor utsträckning är inriktad på export och att områdena har en kapitalstark marknad. Australiens utrikeshandel, som är av samma storleksordning som Sveriges, ger normalt ett visst överskott, som gör att den australiska dollarn brukar betraktas som hårdvaluta. Bland exportvarorna dominerar ull, kött, malmer och stenkol. Viktiga varor på importsidan är olja, bilar (Australien hör till jordens biltätaste länder), maskiner och elektrisk utrustning. Tidigare var Storbritannien den viktigaste handelspartnern, men USA och Japan har på senare år fått allt större betydelse.
Kommunikationerna i Australien kompliceras naturligtvis av de stora avstånden. Järnvägstrafiken har speciella problem beroende på att de olika delstaterna har olika spårvidd. Landsvägsnätet och flyglinjerna är förhållandevis väl utbyggda.
Samhällsförhållanden
Australiska statsförbundet är sedan 1901 en parlamentarisk federation av sex delstater, New South Wales (Nya Sydwales), Victoria, Queensland, South Australia (Sydaustralien), Western Australia (Västaustralien) och Tasmanien samt två territorier, Northern Territory (Nordterritoriet) och Australian Capital Territory (förbundshuvudstaden Canberra). Övriga, yttre territorier som administreras av Australien är en rad öar i södra Stilla havet och det område i Antarktis som Australien gör anspråk på. Australien är suverän medlem av Samväldet.
Formellt statsöverhuvud är den brittiska monarken, företrädd av en generalguvernör, vilken utnämner ledaren för majoritetspartiet i representanthuset till premiärminister. Generalguvernören har även rätt att upplösa parlamentet. Premiärministerns kabinett och övriga ministrar bildar exekutivrådet, landets regering. Parlamentet består av två kamrar: senaten (76 ledamöter, tolv från varje stat och två från territorierna) och representanthuset (148 ledamöter utsedda i enmansvalkretsar). Valdeltagandet är obligatoriskt för män och kvinnor över 18 år.
Delstaterna styrs på liknande sätt av guvernörer, exekutivråd och parlament. Författningen ger delstaterna en hög grad av självständighet. Den federala regeringen handhar försvar, utrikespolitik, immigration och tullfrågor. Men sedan inkomstbeskattningen 1942 hamnat under den federala regeringens kontroll har dess reella makt ökat och konflikterna med delstaterna tilltagit.
Traditionellt har australisk politik dominerats av tre partier: det socialdemokratiska Labor Party, Liberal Party, som representerar näringslivets intressen och National Party (Country Party) som företräder farmarintressen. De båda senare har tidigare ingått koalitioner mot Labor.
Ca 55 % av alla anställda är organiserade i någon av 324 fackföreningar. Av dessa är 153 anslutna till Australian Council of Trade Unions (ACTU), den helt dominerande landsorganisationen. Arbetsgivarförening är Confederation of Australian Industry.
Socialförsäkringar finansieras av den federala regeringen genom National Welfare Fund. Av budgeten går 30 % till olika pensioner, sjuk- och arbetslöshetsersättning, barnbidrag m m. Åtta procent går till sjukvården, som är gratis endast för vissa grupper, t ex pensionärer och låginkomsttagare.
Barn mellan 6 och 15 år har skolplikt och offentliga skolor är gratis. Omkring en fjärdedel av eleverna går i privata, ofta katolska, skolor. De 19 universiteten är självständiga institutioner, men erhåller statliga bidrag. De största universiteten finns i Sydney, gr 1850, och Kensington (University of New South Wales), gr 1948.
Tre stora kedjor dominerar tidningsmarknaden, en av dem ägd av Rupert Murdoch. The Australian är enda nationella tidning (upplaga 126 000). The Sydney Morning Herald och The Age i Melbourne är båda över 130 år gamla. Viktigaste nyhetsbyrå är Australian Associated Press.. Licens- och statsfinansierad radio och TV sänder från ett stort antal stationer. I övrigt finns ett antal radio- och TV-stationer som är reklamfinansierade och huvudsakligen sänder lokalt.
Totala försvarsstyrkan uppgick 1992 till 63 000 man (armén 28 000, flygvapnet 20 000 och flottan 15 000); tjänstgöring är frivillig.

Historia
Den australiska kontinenten blev sent känd i Europa. Den förste europé som med säkerhet såg australiskt land var spanjoren Luis Vaez de Torres 1606, men de första som på allvar intresserade sig för kontinenten var nederländarna. En av dem, Abel Tasman, seglade runt Australien 1642-44 och upptäckte bl a Tasmanien och Nya Zeeland. Kontinenten bar länge också namnet Nya Holland, trots att britterna under 1700-talet övertog nederländarnas roll som landets fortsatta upptäckare. De viktigaste brittiska upptäcktsresorna gjordes av James Cook på 1770-talet.
Cooks resor gjorde att Australien annekterades av britterna. Dessa påbörjade 1788 en blygsam kolonisation genom att sända straffångar till landet. Transporten av fångar fortsatte ända fram mot mitten av 1800-talet, och fångarna anlade kolonier främst i sydöstra delen av landet. Syd- och Västaustralien började exploateras 1829 genom frivillig invandring organiserad av privata kolonisationssällskap.
Någon större omfattning fick invandringen inte förrän efter 1851, då väldiga guldfyndigheter lockade till sig stora invandrarskaror. Vid samma tid började också boskapsskötseln att expandera starkt.
De australiska kolonierna fick viss inre självstyrelse 1854, då flera av dem redan hade organiserat sig som egna stater. Tanken på ett statsförbund väcktes ...