Dödsstraff

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Dödsstraff


Sammanfattning

Är dödsstraff rätt eller fel?

Jag frågade de flesta (ca 80 st) i min skola om de var för eller emot dödsstraff. Resultatet blev 42,5 % var för dödsstraff och 45 % var emot, 12,5 % visste inte var de skulle stå, för det var inte antingen eller. Utav de som var för, så var det många som sa att det berodde på vilket brott som hade skett och att man var tvungen att vara 100 % säker på att det var rätt ”brottsling” som stod inför rätta.
Utav de som inte var säkra på i vilket läger de stod, var det många som sa, att det har jag inte tänkt på eller vet inte.

Det här bevisar att det är väldigt jämnt mellan för- och emot-sägare och bevisar därmed, att med ”rätt” sorts frågor och objektiv fakta, så är det så det skulle se ut i resten av landet också. Problemet är dock inte där, utan just det att det finns ingen objektiv fakta och ingen 100 % säkerhet att fångarna blir rätt dömda vid rättegångarna, utan fakta kan lätt tillrättaläggas i den mån auktoriteten önskar.


Inledning

Är dödsstraffet en sjuk ide?
Kan dödstraffet vara rätt?
Vad talar för och vad talar emot dödsstraffet?

Det var frågan jag ställde mig när jag började med att sammanfatta den information som jag hade samlat ihop. Anledningen till att jag samlat ihop informationen var, att våra lärare sa, att vi skulle göra ett projekt om de mänskliga rättigheterna.
Jag började bläddra i FN:s olika artiklar och hade absolut ingen aning om vad jag skulle ta, till dess att jag fick för mig att dödsstraffet och rätten till liv inte hängde ihop. Jag som är för dödsstraffet tänkte att det skulle vara kul att se om man nånstans försvarade det. Allt jag fann var negativt om dödsstraffet, så jag får väl ta och försvara det själv. Vi får väl se hur jag lyckas med det.


Arbetsgång

Jag har letat material på alla möjliga ställen som jag kunnat komma på.
Det har varit väldigt svårt att få tag i objektivt material, eftersom de flesta är emot dödsstraffet. Ur det material som jag fick fram har jag plockat ut de mest intressanta och användbara delarna. Jag hade samlat ihop det mesta av materialet innan jag kom på frågeställningen, artiklarna 3 och 5 ur FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna hade jag att välja mellan. Till slut valde jag artikel nr 3 för där kunde jag få in min egen åsikt om det hela.


Historia

Dödsstraffet går tillbaka en bra bit i tiden, redan 427 år f Kr räddades alla män i upprorsstaden Mitylene trån avrättning av Diodutus, han övertygade Aternarna om att dödsstraffet inte hade någon som helst avskräckande inverkan. 79 e Kr så avskaffade en munk på Ceylon dödsstraffet. På 800-talet försvann dödsstraffet i Japan av en kejsare och det tog 300 år innan det återinfördes igen. I det Östromerska riket verkställdes inga dödsstraff mellan åren 1118 – 1142, det var över huvud taget väldigt ovanligt med dödsstraff under det Östromerska rikets storhetstid. I konungariket Frankrike var dödsstraffet avskaffat åren 500 – 800 e Kr. Det var inte förrän på 1100-talet, när man började med de grymma kropps-straffen, då de skar av näsor, öron, stack ut ögon etc., som dödsstraff blev vanligare igen. Kyrkan kan hållas ansvarig för att åtskilliga liv gick till spillo och det blev ju inte bättre av häxprocessen som höll på fram till mitten av 1700-talet.

Åren 1558 – 1603, under Elisabeth I:s tid i England, avrättades drygt 82 000 människor. Brott som kunde straffas med döden var bl.a. olovligt fällande av träd, stöld av vita rovor och vänskapligt umgänge med zigenare. 1764 kom det ut en bok av den då 26 år gamla Cesare Beccaria , boken hette ”Om brott och straff” och kritiserade allt vad dödsstraff och tortyr hette. Han ansåg att det var fel att lagarna ”Som äro ett uttryck för den allmänna viljan, som se med avsky på och straffa dråp, själva skulle begå dylika brott och att de för att avhålla medborgarna från att begå mord, skulle påbjuda ett offentligt sådant.” Det hade hänt två intressanta saker redan innan det att Beccarias bok publicerades, första var att kejsarinnan Elisabeth av Ryssland förklarade att under hennes tid (1741 – 1761) skulle hon inte underteckna en enda dödsdom, hon avskaffade döds-straffet formellt 1753. Det andra var att Fredrik den Store i Tyskland avskaffade nästan allt bruk av tortyr och dödsstraff. Dessa två händelser väckte stor uppståndelse på olika håll i Europa och man trodde att den grova brottsligheten skulle öka dramatiskt. Det visade sig i stället att den inte ökade, till allas förvåning, utan minskade en aning.

Dödsstraffet var ändå ett spektakulärt evenemang under 1700-talet och ägde rum på offentliga platser och det var närapå feststämning runt det hela. På 1800-talet flyttades avrättningarna in innanför fängelsemurarna och det var bara ett fåtal människor som fick bevittna avrättningarna.

Det första land som helt avskaffade dödsstraffet var Venezuela år 1863 som följdes av Costa Rica 1877, Rumänien var Europas första land som avskaffade dödsstraffet och det gjorde de år 1865, men det återinfördes där igen 1939 för att därefter åter avskaffas 1989. 1945 hade enbart 7 stater avskaffat dödsstraffet, i april 1999, så var det 67 länder som avskaffat dödsstraffet helt och 39 som inte använt det på väldigt länge, men som ändå har det kvar i lagboken som ett möjligt straff. Det var då ”bara” 87 länder, av totalt 193 länder i världen, som hade tillämpat dödsstraffet någon gång under de senaste 10 åren. (Se bilaga vilka länder.)


Sverige och dödsstraffet

I den svenska lagboken står det klart och tydligt ”Dödsstraff får icke förekomma. Lag (1976:871)” och ”Varje medborgare är skyddad mot kroppsstraff. Han är därjämte skyddad mot tortyr och mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden. Lag (1976:871)”. Detta betyder att vi inte har dödsstraff i Sverige. Dödsstraffet avskaffades för fredstid 1921 och i krigstid 1972, innan dess så brukade man dödsstraff i Sverige och under medeltiden kunde en svensk kvinna bli stenad till döds om hon varit otrogen, vi har även haft hängning, halshuggning med yxa eller svärd . När Gustav den III:e blev kung i Sverige hade vi dödsstraff för 68 olika brott, han minskade dem till 58 brott som kunde betyda döden. Det senaste i Sverige verkställda dödsstraffet var år 1910 och den som blev avrättad hette Anders Ander och dömdes för rånmord.

Nu när dödsstraffet är avskaffat i Sverige, är en fråga som kommer upp, med jämna mellanrum och i olika undersökningar, ganska intressant.

Ska vi återinföra dödsstraffet?

När Aftonbladet ställde den frågan ”Är det rätt med dödsstraff?” Resultatet blev 40 % mot och 60 % för. Sifo gjorde en undersökning, där de frågade: ”Finns det något brott som borde kunna straffas med döden?”. Svaren blev 49 % som tyckte att det fanns det och 48 % som inte tyckte det fanns det. Sifo gick då ut och sa, att svenska folket ville återinföra dödsstraffet, vilket ju inte var fallet eftersom frågan inte var ställd så. De blev därför tvungna att göra en ny undersökning, denna gång frågade man. ”Anser du att vårt strängaste straff i svensk lag, livstids fängelse, bör ersättas med dödsstraff?”. Nu blev antalet ja-sägare betydligt färre, endast 15 – 20 %.


Olika metoder

I dagens läge finns det 7 st olika metoder som man använder sig av vid verkställande av dödsdomar. Av de sju är USA ensam om tre av dem, elektriska stolen, gas och giftinjektion.


Hängning
Hängning går till så att bödeln första skall göra en bedömning av hur långt repet skall vara, det måste vara rätt längd annars dör inte fången på det sätt som är menat. Längden är anpassad till fångens vikt. Om repet är för långt, så hamnar snaran för långt ner, kraften i fallet blir då så tungt, att halsens muskler, hud och blodkärl skärs av. Om repet är för kort kan det uppkomma en skada på ryggraden, vilket gör att fången blir medvetslös och dör av kvävning. När allt går som det är tänkt och repet är i rätt längd, då blir fallet lagom kraftigt för att knäcka ryggraden. Hjärnan skiljs då från den övriga kroppen och döden blir inte så smärtsam som när det blir fel.

Arkebusering
Man spänner fast den dödsdömde fången framför ett visst antal soldater (det varierar från 5 – 10 stycken). Fången skjuts sedan med gevär. Vill man att fången ska få lida innan han dör, skjuter man honom i omgångar och börjar med vristerna och sedan uppåt.

Halshuggning
Den dödsdömde fångens kropp placeras under en s k bila (ett kraftigt förstorat rakblad som sitter mellan två stolpar). Bilan släpps ner och huvudet skiljs då från kroppen. Det kan också gå till så att bödeln står med en yxa eller svärd och själv hugger av huvudet.

Stening
Förekommer endast i vissa muslimska länder. Fången grävs ner i jorden med halva kroppen. Kroppen ovan mark binds ihop till en påle. De trär en huva över huvudet och folk får kasta stenar på fången. Han dör när han träffats av tillräckligt många stenar t ex i huvudet.

Giftgas
Den dödsdömde spänns fast vid en stol. Under stolen finns det en skål med destillerat vatten. I vattnet sänks det ner ca ½ kg natriumcyanid
Och den dödliga gasen bildas av den kemiska reaktionen. Giftgasen skär av syretillförseln till hjärnan och huden blir lila. Efter ca 10 minuter dödsförklaras fången av en läkare.

Giftinjektion
Giftinjektionen är det humanaste sättet att få sin dödsdom verkställd på, eftersom den enda smärta som den dödsdömde fången känner är nålsticket efter den första sprutan. Han är sedan medvetslös och känner inte de andra två. Den andra sprutan förlamar musklerna och den tredje gör så att hjärtat stannar.

Elektriska stolen
Den dödsdömde fången spänns fast i stolen med läderremmar. Håret på huvudet och på ena benet rakas bort, för där ska elektroderna fästas. Sedan sätter man på en strömstyrka på 2000 volt som går genom kroppen. Kroppen hettas då upp till en temperatur på ca 50 grader, inälvorna börjar att koka, skinnet lossnar från hårfästet och ögonen ”ploppar” ut. Detta sätt anses som direkt dödande eftersom hjärtat ”ska” stanna när den får en ström på 2000 volt. Skulle strömmen däremot vara för svag så blir fången långsamt grillad till döds, och måste uthärda ordentliga smärtor.


Argument för och emot dödsstraffet

FN:s artikel nr 3 om de mänskliga rättigheterna lyder; ”envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet”.

Om vi nu säger att det är någon som har mördat en annan människa, ska han då fortfarande ha rätt till allt det som artikeln säger?
Rätt till frihet?
Den kan man ju glömma eftersom han ska hamna i fängelse.
Rätt till liv?
Borde han ha rätt att leva då han dömt någon annan till döden?
Rätt till personlig säkerhet?
Han tog någon annans liv och frihet och den personen kan ju inte haft någon vidare personlig säkerhet eftersom han kunde döda denne, men vad händer då när han hamnar i fängelset?
Har han rätten till liv? Ja, så länge som han inte blir mördad där inne (sånt händer ju).
Har han rätt till frihet?
Nej, inte i och med att han hamnar i fängelse.
Har han någon personlig säkerhet?
Nej, inte när han sitter i fängelse, där det förekommer gruppvåldtäkter, mord etc.
Det betyder att han har förlorat två av tre rättigheter, vad är det för liv man kan leva då?

Om vi nu låter honom leva, vad är det då som säger att han inte kommer att rymma?
Ingenting, det har hänt och kommer att hända igen!
Om han nu skulle rymma, då har ju inte samhället längre någon personlig säkerhet. För vad är det som säger, att han inte kommer att mörda igen. Han har ju ingenting att förlora?
Har man en gång gått över gränsen, kan man göra det igen.
Men det behöver ju inte hända bara för att man rymmer, det kan ju även hända när han släpps fri, efter 12 år, vad är det då som säger att han inte gör samma sak igen?

Samtidigt så får man ju inte ta någon annans liv. Om det är någon som har tagit någons liv, vad är det då som ger mig rätten att ta hans, öga för öga, tand för tand, heter det ju, det skulle betyda att om jag avrättar mördaren, med lagen på min sida, så måste jag ju ändå själv dö sen. Eller som bibeln säger, ”den som utgjuter människoblod, hans blod skall av människor bli utgjutet, ty Gud har skapat människan till sin avbild”1Mos 9:6.
Eller när Jesus räddade en kvinna från stening genom att säga ”den som är fri från synder kastar den första stenen”, det resulterade i att ingen kastade eftersom det inte var någon som var fri från synd.

Har man börjat att använda dödsstraffet för vissa brott, så kommer man genast att vilja ha det för andra också t ex knarklangning till minderåriga.
Men man måste ju ändå säga, att dödsstraffet fungerar i avskräckande syfte.
En brottsling borde ju garanterat ta att tänka igenom det noga och överväga för och nackdelar med det han ska göra om risken för att få dödsstraff fanns. Om man ändå, mot all förmodan, skulle genomföra dådet, så kan man ju antingen inte vara riktigt frisk eller längta efter att få dö.
Är han då inte riktigt frisk, så är det ju vård han behöver, och då menar jag livstids vård, inlåst nånstans, där han ALDRIG kan komma ut.
Sen är det en bit till, det är ju vad ska man göra för att inte oskyldiga ska hamna i ”stolen”?
Eftersom den risken finns och det har faktiskt hänt, så är egentligen det en anledning i sig självt, att avskaffa dödsstraffet.


Slutsats
Är dödsstraffet en sjuk ide?
Kan dödstraffet vara rätt?
Vad talar för och vad talar emot dödsstraffet?
Min grund synpunkt om dödsstraffet är fortfarande den samma som den var innan arbetets början, men det finns vissa saker som man måste rätta till.
Att en oskyldig person överhuvudtaget ska löpa någon risk att hamna i ”stolen” får naturligt vis inte förekomma. Därför borde man på något sätt ändra i systemet så att man eliminerar den risken.
Att de olika metoderna är grymma och tortyrliknande har jag tidigare i arbetet skrivit om, det är någonting som man måste rätta till. Fången i fråga är dömd till döden, inte tortyr tills han dör. Man måste komma på något sätt som gör att dom inte behöver att lida. Hur man ska komma fram till det vet jag inte, men att ett felfritt sätt, utom allt tvivel, ska fram är klart.


Bifogande matreal

Länder som har avskaffat dödsstraffet för alla brott, 67:

Andorra, Angola, Australien, Azerbajdzjan, Belgien, Bulgarien, Colombia, Costa Rica, Danmark, Dominikanska republiken, Ecuador, Estland, Finland, Frankrike, Georgien, Grekland, Guinea-Bissau, Haiti, Honduras, Irland, Island, Italien, Kambodja, Kanada,
Kap Verde, Kiribati, Kroatien, Lettland, Lichtenstein, Litauen, Luxemburg, Makedonien, Marshallöarna, Mauritius, Mikronesien, Moldavien, Monaco, Mozambique, Namibia, Nederländerna, Nepal, Nicaragua, Norge, Nya Zeeland, Palau, Panama, Paraguay, Polen, Portugal, Rumänien, San Marino, Sao Tomé och Principe, Schweiz, Slovakien, Slovenien, Solomonöarna, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tuvalu, Tyskland, Ungern, Uruguay, Vanuatu, Vatikanstaten, Venezuela och Österrike.

Länder som har kvar dödsstraff endast för exceptionella brott eller brott begångna i
krigstid, 15:

Argentina, Bolivia, Bosnien-Herzegovina, Brasilien, Cooköarna, Cypern, El Salvador, Fiji, Israel, Malta, Mexico, Peru, Seychellerna, Storbritannien och Sydafrika.

Länder som i praktiken har avskaffat dödsstraffet (inga avrättningar under de senaste tio åren), 24:

Albanien, Bermuda, Bhutan, Brunei, Centralafrikanske republiken, Elfenbenskusten, Djibouti,
Gambia, Grenada, Kongo, Madagaskar, Maldiverna, Mali, Nauru, Niger, Papua New Guinea,
Rwanda, Senegal, Sri Lanka, Surinam, Togo, Tonga, Turkiet och Västra Samoa.

Länder som har kvar dödsstraffet i sin lagstiftning och där avrättningar utförts de senaste tio åren, 87:

Afghanistan, Algeriet, Antigua och Barbuda, Armenien, Bahamas, Bahrain, Bangladesh, Barbados, Belize, Benin, Botswana, Burkina Faso, Burundi, Chile, Dominica, Egypten, Ekvatorial Guinea, Eritrea, Etiopien, Filippinerna, Förenade Arabemiraten, Gabon, Ghana, Guatemala, Guinea, Guyana, Indien, Indonesien, Irak. Iran, Jamaica, Japan, Jemen, Jordanien, Jugoslavien, Kamerun, Kazakstan, Kenya, Kina (folkrepubliken), Kirgizistan, Kongo (demokratiska republiken), Kuba, Kuwait, Laos, Lesotho, Libanon, Liberia, Libyen, Malawi, Malaysia, Marocko, Mauritanien, Mongoliet, Myanmar (Burma), Nigeria, Nordkorea, Oman, Pakistan, Palestinska myndigheten, Qatar, Saint Christopher & Nevis, Saint Lucia, Saint Vincent & the Grenadines, Saudi Arabien, Sierra Leone, Singapore, Somalia, Sudan, Swaziland, Sydkorea, Syrien, Taiwan (republiken Kina), Tadzjikistan, Tanzania, Tchad, Thailand, Trinidad & Tobago, Tunisien, Turkmenistan, Uganda, Ukraina, USA, Uzbekistan, Vietnam, Vitryssland, Zambia och Zimbabwe

Länder som under 1990-talet har avrättat ungdomar som vid brottstillfället var under 18 år:

Iran, Jemen, Nigeria, Pakistan, Saudiarabien och USA.

Av dessa länder är det endast USA som numera inte har ratificerat barnkonventionen som förbjuder dödsstraff för ungdomar som vid brottstillfället var under 18 år.


Dödsstraffet under 1998

Under 1998 avrättades minst 1 625 personer i 37 länder och 3 899 personer dömdes till döden i 78 länder. Dessa siffror omfattar bara fall som Amnesty International känner till, det verkliga antalet ä...