Liftarens Guide Till Galaxen av Douglas Adams

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Liftarens Guide till galaxen (1979)
Historien inleds med att den enkle jordvarelsen Arthur Dents hus i England ska rivas för bana väg för en stor motorled. Detta rubbar hela Arthurs tillvaro. Mitt i allt detta kommer hans vän Ford Prefect och begär att få prata med honom. Han avslöjar sin historia; han är egentligen en utomjording. Han tillägger också att jorden ska förintas för att (ironiskt nog) bana väg för en hypergalaktisk expressled. Arthur och Ford lyckas som tur är att rädda sig ombord på ett av rymdskeppen som tillhör flottan med uppgift att förinta jorden. Detta är starten på en lång galaxodyssé som sträcker sig från tidernas början till universums undergång (dock inte i den ordningen eftersom tidsresor uppenbarligen är ett mycket spännande koncept för författaren).
Detta är, enligt mig, den bästa delen av serien.

Restaurangen vid slutet av universum (1980)
Efter att ha upplevt Oändlig Osannolikhets Drift, sett planeter byggas i stora arbetssalar, fått veta att delfiner och möss är vida överlägsna mänskligheten beträffande intelligens och lärt sig att svaret på de Yttersta Frågorna om Livet, Universum och Allting är 42 är det dags för lunch, och denna intas efter en extremt kort diskussion på Restaurangen vid slutett av universum. Med slutet av universum menas inte slutet i rummet. Adams syftar på slutet i tiden, hur märkligt det än låter. Restaurangen existerar i en neutral tidsbubbla vilket gör att den kan röra sig som vanligt fram i tiden, men den ör sig även bakåt i tiden. Då och då passerar den de fantastiska ögonblick som är universums undergång. Detta brukar beskrivas av dem som har upplevt det som ett enormt fyrverkeri.
Maten beställs, tillagas och serveras på ett mycket humant sätt: Djuret som ska bli middag till en gäst spatserar helt enkelt fram till gästen i fråga, ställer frågor om vilken kroppsdel de vill ha, hur de vill ha köttet o.s.v. Djuret går sedan in i köket och skjuter bokstavligt talat skallen av sig själv. Den lycklige gästen får sedan privilegiet att festa på djuret han eller hon just haft ett litet samtal med.
Självklart händer mer i denna del, men det mesta är tyvärr för invecklat för att förklara, och att läsa boken behöver inte nödvändigtvis reda ut den oredan.

Livet, universum och allting (1982)
Mycket, mycket rörig bok. Jag skojar inte.
Arthur har hamnat på den förhistoriska jorden, ensam med ett stort antal hårfrisörer, försäljningschefer, TV-producenter, försäkringstjänstemän, personalchefer, nattvakter, PR-killar, företagskonsulter och telefonvårdare. Tillvaron blir dock snäppet ljusare när Ford tittar in. På något vänster lyckas de springa ikapp en skenande soffa och på så sätt hamna mitt i en cricketmatch mellan England och Australien på St Jonh’s Wood i London. Jorden var visst inte förintad trots allt.
Denna bok är otroligt invecklad, läs den inte fristående, vad du än gör. Det är också den absolut sämsta delen. Det är samma humor som tidigare, men vid det här laget har man förmodligen tröttnat på den. Ägg till den komplicerade historien och du har ett sömnpiller. Tyvärr kan man inte hoppa ö...