Vincent Van Gogh

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

För ca 150 år sedan närmare bestämt den 30 mars 1853 i Nederländerna föddes en pojke vid namn Vincent van Gogh, son till Theodorus van Gogh och Anna Cornelia Carbentus. Tillsammans bodde de i Groot-Zundert i norra Nederländerna.
När Vincent var 14 år började han att arbeta hos sin farbror i Hagne där arbetade han i tio år för att sedan bli lärare i England en kort tid. Under sin tid som lärare började han brevväxla med sin fyra år yngre bror Theo som bodde i Paris, det är brevväxlingen som bevisar vad Vincent gjorde under sitt liv från att han började brevväxla med sin bror.
Båda hans föräldrar var troende och hans far arbetade som präst i den protestantiska kyrkan. Efter sin tid i England flyttade han tillbaka till Nederländerna för att utbilda sig till präst i hans fars spår, han började därför studera teologi i Amsterdam.
Vincent var en person som hade inlärningsproblem och en rädsla för att misslyckas, därför slutade han studera i Amsterdam och flyttade hem igen.
År 1878 då han var 25 år gammal reste han på egen bekostnad som frivillig predikant till gruvdistriktet i Borinage i Belgien. Trotts sitt sociala och religiösa engagemang fick han ingen kontakt med människorna, han började därför teckna för att få ut sina inre spänningar.
Det sägs också att han led av djupa depressioner.
Vincent hade som ung en känslokall mor som inte alls tog hand om honom. Hans namn kom från hans ett år äldre bror som föddes död. Varje gång han gick på kyrkogården där hans far jobbade och såg gravstenen med hans eget namn på så påmindes han om honom.
1881 flyttade han till Den Haag och fick några lektioner i målning av sin kusin Anton Mauve. Till en början tecknade han av saker men började sedan skapa mer självständiga teckningar.
1886 flyttade han till sin bror Theo i Frankrike (Paris) där påverkades han mycket av den nya konsten impressionismen. I Paris blev han bekant med konstnärerna Émile Bernard, Paul Gauguin, Henri de Toulouse-Lautrec, Paul Signac och Camille Pissarro.
Från 1888 verkade han i Arles i södra Frankrike där han utvecklade en personlig, färgstark konst med kraftig och rörlig penselteknik. I Arles fortsatte Vincents sökande efter en egen stil.

Under nio veckor delade han ateljé med Paul Gauguin, de två konstnärerna bråkade ofta och Vincent fick en dag ett psykiskt sammanbrott där han skar av sig sin vänstra örsnibb,
Kort därefter skrev han själv in sig på en institution i Saint-Remy inte långt från Arles. Under de tolv månaderna som Vincent befann sig på institutionen hade hans bror Theo gift sig och fått en son som han uppkallade efter sin bror, alltså Vincent.
På institutionen plågades han ofta av hallucinationer och mardrömmar, han tänkte också ofta på döden. Hans rädsla av att få en sinnessjukdom drev honom till att måla i ett våldsamt tempo. I takt med sjukdomen blev hans målningar allt intensivare och allt häftigare, stark färgtoner och kontrast.
Det var floder av färg uppbyggda av mängder av korta, täta och häftiga penseldrag.
I maj 1890 lämnade han institutionen för att istället vårdas av en läkare. Ca två månader senare den 27 juli 1890 sköt Vincent sig själv med ett gevär och avled två dagar senare i sin bror Theos armar.
Under sitt liv som konstnär var Vincent väldigt fattig, han offrade allt för konstens skull. Ibland levde han bara på vatten och bröd för att ha råd med dukar och färg.
Under den tiden han var konstnär så sålde han inte en enda tavla, de såg honom som värdelös och att han målade kludd.
I slutet av hans liv då han fick chansen att vara med på en utställning i Bryssel. Henry de Groux vägrade att ställa ut sina tavlor bredvid ”de vedervärdiga solrosorna”. Det var först efter hans död som man såg hans målningar och de började säljas. Han producerade ca 200 tavlor under hela sitt liv.

Vincent målade med impressionismen som konstgenre. Impressionismen uppkom i Frankrike i slutet av 1800 talet och var från början en reaktion mot den akademiska konsten. Impr...