Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Mödradödlighet

"Mödradödlighet är en av vår tids stora skandaler"

Abstract

We intend with this rapport to give a general view about mortal mortality in Tamil Nadu, mortal mortality is when a woman dies during the pregnancy, by delivery or 42 days after the delivery.

Every year 500 000 women dies in undevelopment countries of the world, often because the lack of standard equipment and knowledge about the subject.

We have studied if the UN goal number five,(the goal is to reduce the mortal mortality by 75 percent to the year of  2015)  has affected the women of a small village in the south part of India.

We are doing our project work in Katchur village, which is located in one of the 28 regions of Tamil Nadu.

•·        Has the mortal mortality declined over the five past years?

•·        Does the economic situation prevent the mothers to get help?

•·        What kind of support do the women get from the community?

•·        Is there enough of medicines and equipment in the hospitals?

•·        Are selective abortions common?

Every day there is 2-6 women who die because of mortal mortality in all the 28 regions of Tamil Nadu. But the number of women dying has reduced tremendous since the year of 2000 when the government of India introduced free medical care.

India has made a big progress by reducing the mortal mortality but we don't think that they will reach the UN-goal number five, because the progress is way too slow.

Sammanfattning

Denna sammanfattning är gjord så att läsaren ska få en överblick om vårat arbete om FN:s millennium mål nummer fem, mödradödlighet. Under perioden januari/februari 2010 reste vi till regionen Tamil Nadu i Indien..

Genom intervjuer har vi svarat på våra frågeställningar.

Vi har i rapporten diskuterat och utgått från vår övergripande frågeställning "har mödradödligheten minskat de senaste fem åren i Tamil Nadu"

Vi har undersökt hur långt byn Katchur har kommit med att minska antalet döda i mödradödlighet. De senaste tio åren har antalet döda minskat mest på grund av att Indiens regering har satsat på gratis sjukvård men även har kunskapen om mödravården utvecklats. Trots att Indien har kommit långt med att reducera mödradödligheten så går processen alldeles för långsam. Det allra vanligaste problemet för kvinnor som dör är bristen på hygien och kunskap hos sjukvårdspersonalen som inte kan hantera komplicerade födslar. Det har även kommit fram i interjuver att de dödsoffer i trakten aldrig hann fram till ett större sjukhus för att kommunikationerna är för dåliga.

Varje dag dör 1500 kvinnor i världen i samband med mödradödlighet och det motsvarar 500 000 kvinnor som dör per år vilket är ett skyhögt antal.

Mödradödlighet och HIV/AIDS är de största orsakerna till att kvinnor dör i  världen och de värst drabbade är de som lever i u-länder och MUL-länder framförallt i Afrika, söder om Sahara och länder i Asien bl.a. Indien.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Inledning                                                                                                                     4

Milleniemål nr 5                                                                                                           5

Mödradödligheten i världen                                                                   6-8

•6.1  Situation                                                                                                    6

•6.2  Orsaker                                                                                                    6-7

•6.3  Konsekvenser                                                                                           7

•6.4  Åtgärder                                                                                                   7-8

Det indiska kastsystemet                                                                                             9-10

Har mödradödligheten minskat i tamil nadu de senaste fem åren?                                  11

Hindrar den ekonomiska situationen mödrarna från att få hjälp?                                    12-13

Vilket stöd får kvinnorna från samhället?                                                14

Har man tillräckligt med utrustning och mediciner inom sjukvården?        15

Använder man sig av selektiva aborter?                                                                       16-17

Analys                                                                                                                        18

Definitioner                                                                                                                 19

Källförteckning                                                                                                            20

Bilagor                                                                                                                        21-32

Inledning

Nu har vi kommit till slutet av vårt projektarbete, något som vi förberett oss för under hela gymnasietiden. Vår utbildning baserar på en samhällsvetenskaplig linje med inriktningen global då vi läser mycket om internationella förhållanden. För att få ihop ett komplett arbete ingick det en fältstudieresa till ett Utvecklingsland för vår del blev det Södra Indien. Under lite mer än en vecka var vi runt i byn Katchur i delstaten Tamil Nadu för att intervjua sjukvårdspersonal och privatpersoner. Det materialet som använts är litteraturstudiet som skrevs till detta arbete innan resan till Indien, internetkällor, intervjuer i Indien och tolk, information från lärare och lektions material och brochyr. 

De avgränsningar som förekommit är svaren som tolken översatt kan ha blivit felaktiga eftersom han inte kan översätta helt och hållet.  Något annat är att ämnet är väldigt känsligt och att persornerna som man intervjuade inte kunde öppna sig, inte ens om man frågade allmäna frågor vår tolk tillhörde även det högsta kastet (Se: Indiens kastsystem) som kan få intevjupersonen att känna sig obekväm. Det problemet som fanns var att man aldrig fick vara ensam med kvinnan, hon hade alltid sin man eller svärmor med som svarade istället för kvinnan. Vi använde oss av brochyrer för att Indierna skulle förstå vad vi gjorde i Katchur men trots detta trodde vissa att vi var spioner (ex ett sjukhus i Uttakutae). 

Cirka 2000 invånare bor i Katchur (karta, bilaga 1). För att komma in till den närliggande staden Uttakutae färdas man med ritcha, buss, bil/cykel i ungefär 10 min.

Vårt ingripande ämne i projektet är milleniemålet nr 5 då FN:s mål ät att minska mödradödligheten med 75 procent till år 2015. I västvärlden anser man att detta är ett stort problem framförallt i Indien som är ett av de värst drabbade länderna i världen. Frågar man en indie om mödradödligheten ser personen inte ämnet som ett konkret problem. Anledningen beror på att ämnet är ett dolt problem, man talar inte om det öppet och eftersom att kvinnorna inte har stor talan inom landet.

Inom barn- och mödravården har man istället fokuserat på att lösa problemet med selektiva aborter, transport, utbildning och därför ligger inte mödradödligheten som första prioriteringen.

Syftet med projektarbetet är att se om mödradödligheten har minskat i Tamil Nadu de senaste fem åren och kommer Tamil Nadu att uppnå milleniemål nr 5.

Eftersom att mödradödlighet är ett så brett ämne har vi valt att fokusera på frågorna:

•§  Hindrar den ekonomiska situationen mödrarna från att få hjälp?

•§  Vilket stöd får dem av samhället?

•§  Har man tillräckligt med utrustning och mediciner inom sjukvården?

•§  Använder man sig av selektiva aborter?

Med hjälp av frågeställningarna och vår tolk Purush fick vi reda på information som vi inte hade föreställt oss och vi fick studera indiernas kunskap om mödradödlighet.

Millenniemål Nr5, Att förbättra mödrahälsan

Mer än en halv miljon kvinnor dör varje år i samband med förlossning och graviditet framförallt i utvecklingsländer. Syftet är att mödradödligheten ska minska med tre fjärdedelar till år 2015 i utvecklingsländerna.

Ända sedan 1980-talet har den höga dödligheten bland mödrar legat högt på den internationella agendan. Trotts detta har knappt några framsteg gjorts i de mest drabbade delarna. Den statistik som finns är dessutom mycket osäker, på grund utav detta är det svårt till och med omöjligt ibland att kunna säga att utvecklingen överhuvudtaget går åt rätt håll, och om den nu går åt rätt håll går den då tillräckligt fort för att det skulle kunna nå milleniemålet till 2015. Beräkningar har visat att även om framstegen går åt rätt håll kommer trots det många länder ha problem att nå målet till den tiden.

86 procent av dödsfall bland kvinnor i anknytning med graviditet och förlossning sker i Södra Asien bland annat Indien och i Afrika söder om Sahara. För kvinnor som lever i ett industriland är samma risk en av 7300.

För att andelen kvinnor som dör i samband med graviditet och förlossning ska minska behövs familjeplanering och ökad kunskap om reproduktiv hälsa, alltså kunskap som omfattar den enskilde individens rätt att bestämma t.ex. hur många barn de ska få och hur tätt de ska komma. Om en kvinna får vård från utbildad personal före och under förlossningar och bättre mödravård generellt kan antalet dödfall minska ännu mera. I flera länder har detta exempel fungerat mycket bra t.ex. i Egypten, Gambia och Bangladesh.

I Sydasien finns bara utbildad personal bara på plats vid var tredje förlossning medan andelen förlossningar med utbildad personal i Sydost- och Östasien har ökat med mer än 30 procent. Vilket betyder att det finns professionell hjälp vid två av tre förlossningar i Sydostasien. Det är framförallt på landsbygden kvinnor har svårast att få hjälp under sin graviditet och förlossning   

Mödradödligheten i världen

6.1 Situation

Varje dag dör cirka 1500 kvinnor i världen i samband med graviditet och förlossning, det är cirka 500 000 kvinnor per år dessutom dör cirka 3,5 miljoner spädbarn för att deras mammor inte fick den vård de behövde. Under de senaste 20 åren har knappt mödradödligheten sjunkigt alls i utvecklingsländerna. Mödradödlighet beräknas i antalet döda kvinnor per 100 000 levande födda barn där dödsorsaken är i samband med graviditet, födsel eller i samband med komplikationer efter födseln som räknas inom 42 dygn efter graviditetens slut. Ungefär 15 procent av alla gravida kvinnor i världen löper en risk att drabbas av livshotande komplikationer i samband med sin graviditet och förlossning, dessa skador kan nästan alltid undvikas om kvinnan har tillgång till akut mödravård. Kvinnor som lever i fattigdom har dock sällan tillgången till akut mödravård, många kvinnor har även mycket liten eller ingen tillgång till information om komplikationerna och riskerna speciellt om dessa kvinnor saknar utbildning. I Indien visar fakta att mellan 1990 till 2005 hade mödradödligheten sjunkit, 1990 dog 570 per 100 000 levande och år 2005 dog 420 kvinnor per 100 000 levande. De kvinnor som bor på landsbygden är de som dör mest i samband med mödradödlighet.

6.2 Orsaker

Det finns flera faktorer som ligger bakom mödradödlighet. De två största orsakerna är osäkra aborter (som oftast utförs i byar hos lokalbefolkningen framförallt i ett fattigt land) och att modern inte får den tillfälliga hjälpen som en mamma behöver under graviditeten och förlossningen. Den vanligaste anledningen som bidrar till mödradödlighet är barnsängsfeber (en allvarlig infektion i livmodern som drabbar kvinnor strax efter en förlossning) och de undernärda kvinnorna är de värst drabbade eftersom att de är mest mottagliga för infektioner. Även mammor som tidigare varit med om kejsarsnitt och efterklipp i underlivet (istället för okomplicerad vaginal förlossning) har högre risk än andra.

Symptomen för att vara drabbad är feber, buksmärta och ibland kan till och med illaluktande flytningar och ömhet över livmodern förekomma.

För att hindra barnsängsfeber att sprida sig krävs antibiotika och en behandling av penicillin för att infektionen inte ska spridas från vagina samt livmoder till blodet. Händer det att bakterien sprider sig till blodet löper det risk för blodförgiftning som kan vara dödlig.

Indiens livssituation är ett konkret exempel för mödradödligheten trots att det sägs ha minskat de senaste fem åren. Kvinnorna på landsbygden i Katchur förklarade deras vetande om Mödradödlighet. Mycket information som gick i byn var att "unga mödrar under 15 som inte har kunskap om äktenskap" drabbas av mödradödlighet. (Bjagathi som var tjugotvå år som studerade på universitet var en av dem som trodde på denna teori.) De välutbildade studenterna har inte så mycket kunskap om mödradödlighet och får därför höra samma information som går ut i byn.

De personer som har forskat och vet om ämnet är läkare och gynekologer. Unga och studerande har ingen kunskap kring mödradödlighet utan har bara hört rykten om vad det innebär. 

Geografiskt avstånd, låg status och brist på pengar får mammorna att vänta längre i kön på hjälp och detta är ett allvarligt problem som förekommer.

Att verkligen satsa på de resurser som varje gravid kvinna ska behöva, kostar pengar och de fattiga länderna har inte råd.

6.3 Konsekvenser

Alla orsaker för mödradödlighet leder till att kvinnans ställning i Indien försämras. Prioriterar man inte kvinnans vård och hjälp leder det till katastrofala konsekvenser. Utnyttjar man inte renligheten av redskap och sanitet uppstår infektioner och om inte mödrarna omhändertagna under graviditet och förlossning dör allt fler kvinnor. Om det bara skulle finnas män i Indien skulle levnadssituationen bli svår, mannen skulle sköta allting själv inte bara inom hushållet och arbete utan även att uppfostra sina barn.

I Indien har mammor en stor betydelse inom samhället och det är viktigt att hon bör finnas till hands (framförallt för sina barn). På landsbygden i Katchur är det oftast kvinnorna i Indien som tar hand om hushållet, uppfostrar barnen och skördar risfälten och lagar mat för att familjen ska kunna bli mätta, därför skulle det vara svårt för mannen att sköta allting själv om kvinnan inte finns till.

Kort sammanfattat kan man säga att mödradödlighet stoppar tillväxten, produktiviteten och sysselsättning.

6.4 Åtgärder

Det finns en rad olika faktorer som skulle bidra till lösningen när det gäller mödradödlighet. Först och främst är det viktigt att varje ställe i Indien bör ha tillgång till statligt ägda sjukhus, då alla får tillgång till gratis vård och mediciner. På så sätt visar det att samhället försöker att prioritera människans vård i allmänhet och framförallt mammor. Det är också ytterst viktigt att alla sjukvårdspersonal bör ha tillgång till antibiotika, handsprit och renlighet av redskapen som används.
Katchurs situation har redan dess tillgång och gjort enorma insatser eftersom att rykten sägs att bara fem kvinnor har dött i mödradödlighet de senaste fem åren, detta är ett lågt antal eftersom att de värst drabbade av mödradödlighet bor på landsbygden.
Två fattiga länder som har minskat mödradödligheten från 1950-talet och framåt är b.l.a Kina och Honduras som haft strategi och politisk vilja om vilka metoder man ska använda för att minska mödradödligheten. Detta är ett bra exempel som Indien bör ta vara på. Trots att mödradödligheten minskat så behöver politikerna i Indien ta mer ställning och fokusera på detta ämne eftersom att Indien är en av de länder i världen som har högst mödradödlighet (FN har utsett Indien som de mest drabbade). 
Situationen kan vara svår att åtgärda trots stora insatser. Anledningen beror på att människornas egna uppfattning om mödradödlighet inte är ett problem som finns i Indien. Självklart kan detta förbättras men det gäller att ha hopp, viljan och ambition och därför behövs olika grupper som informerar om ämnet för omgivningen och detta behövs även läras ut i skolan för att ungdomar vid tidig ålder. I byn Katchur och närmaste staden Uttakutae så fanns det bara en gynokelog som åker runt till olika människor som behöver hjälp. Dr Cynthia Alexander förklarade att en stor åtgärd vore att man skulle utbilda fler gynokyloger för att det ska bli lättare att få tag på hjälp och att man bör ta till media som ska informera människor om ämnet.
På sidas hemsida står det att det finns tillgång till barnmorskor i Indien men dock är det inte professionellt utbildade som kan ta hand om komplicerade förlossningar, alltså behövs mer klinisk erfarenhet. Även organisationer skall kunna hjälpa sjukhusen i Indien med det som behövs. Transporter för akutbehov bör alltid finnas till hands.

Eftersom att regeringen och små politisk aktiva människor har tagit del och vill lösa detta problem (exempelvis Mr.Rashamen) så har situation blivit bättre. Genom att staten infört och står för vården på de statligtägda sjukhusen så dör mindre kvinnor av mödradödligheten. Dessutom skickas ambulanser ut till de personer som skulle ha det svårt att kunna få vård vid akut och eftersom att barnmorskor ibland åker runt i byarna så försöker de göra allt de kan för att komplikationer ska undvikas. Sjuksköterskor och doktorer håller sig även rena vid undersökning och operationer som är väldigt viktigt och nödvändigt. Kvinnojourer och utbildning är en bra lösning vid information om mödradödlighet och andra sjukdomar som är viktigt att veta. Det tyder på goda resultat och vore ännu bättre ju mer metoder man kan ta till för att ge ut information. Även om Indien har långt kvar för att uppnå millenimålet nummer fem om att minska mödradödligheten med 75 % så är landet definitivt på väg mot en god förändring.

Det indiska kastsystemet

Det indiska kastsystemet kommer ursprungligen från de ariska Indoeuropéerna. Kastsystemet är en form av klassuppdelning beroende på vilket jobb man har samt hudfärg. Har man ljusare färg och har en stor förmögenhet desto bättre kast har man. Varje individ har ett kast och ett yrke som man föds till, plikten är att man ska följa sitt kast så bra som möjligt. Kastsystemet är en viktig del av hinduerna i Indien få de med högre kast/utbildning har mindre inflytande gällande kastsystemet än de fattigare. För att komma till ett högre kast är man tvungen att leva upp till det kast man är född till, för att nå ett bättre i ett annat liv. Därför har reinkarnationen och karma ett stort inflytande. Det är förbjudet enligt den indiska lagen att diskriminera p.g.a. kast men det sker ändå dagligen. Giftermål sker endast mellan man och hustru inom samma kast och är helt otänkbart att två individer från olika kaster kan genomgå ett äktenskap. Kastsystemet bygger på två (eller tre parallella system).

Det första kastet är Varnas (som är grundad på hudfärg). Grunden för Varnas är en indelning av rent och orent som förekommer i varje individs sociala liv. Man ska alltså ta hänsyn till beröring, vatten, mat, relationer och framförallt arbete.

Varnas är en sorts bakgrund till vilka beslut hinduerna tar och uttrycket jämförs oftast med en människas kropp och logik. Ju längre upp ens kroppsdel är desto bättre ställning anses man ha inom sitt kast.

Systemet är uppbyggt av fem nivåer och varje del representerar folkslagets logik:

•1.      Brahman - präster och lärare med hög status och utbildning anses vara de högst uppsatta. De sägs komma från Brahmans mun då kunskapen anses vara en stor makt.

•2.      Kshatriya - Jordägare, soldater och ämbetsmän, skapades från armarna.

•3.      Vaisyas - handelsmän och hantverkare. Har sin status från människans lår.

•4.      Sudra - bönderna, deras nivå ligger längre ner än Kshatriva, Brahman och Vaisyas då även fötterna ligger långt ner.

•5.      Hariyans - anses vara de "kastlösa" (oberörbara). Hariyans och stambefolkningen har de lägsta kasten av de alla.

Man tror att hariyans har tillkommit från folk med smutsiga vanor, folk som straffas på grund av deras dåliga beteende. Till de kastlösa anses oftast som de ohälsosamma och har de smutsigaste jobben. Inom de kastlösa finns även indelningar med högre och lägre status. En person från ett högre kast får inte beblandas med de kastlösa och om det händer skall personen gå igenom en reningsprocess enligt de gamla traditionerna.

Det andra kastet är Jatis (ung.äktenskapsgrupp) som talar om vilket yrke och grupp man är född till. Om en hindu fullbordat sitt arbete så bra som möjligt finns det en chans till ett högre kast i sitt nästa liv trots att det är svårt att förändra.  Kastsystemet grundar sig efter reinkarnation då själen förflyttas sig till en ny kropp efter att man har dött.

För det mesta är det kastet som begränsar och bestämmer vilka möjligheter man får ta. Därför är det jati som jobbar inom samma arbeten och har samma umgänge. Däremot är denna regel mycket strängare än vad urbaniseringen är.

Jati har samma grundprinciper som varnas men dock betecknas jati av ett indiskt tanke sätt medans varnas är ett system för västerlänningar att tolka kastsystemet.

Det sista kastet är då varje delstat i Indien har gjort olika styrelsen för att ge möjligheten till varje kast att föras vidare till ett huvudkast. Några exempel är;

FC i Tamil Nadu, BC, MBC etc.

Syftet med kastsystemet var att tidigare försöka hålla ihop Indien istället för splittra små riken som inte haft stort politiskt inflytande.

Kastsystemet har förbjudits idag på grund av att folk ansett att systemet var baserat på en slags rasism då man föds till en status och inte kan ändra på denna. Trots att lagen avskaffats förekommer det fortfarande.

Har mödradödligheten minskat de senaste fem åren i Tamil nadu?

Enligt läkare, gynokeloger och barnmorskor har mödradödligheten minskat de senaste fem åren.  Läkarna på det statligt ägda sjukhuset i Katchur sade att inga kvinnor hade dött i mödradödlighet men Ms.Lily (en kvinna som jobbar på barnhemmet för Share and Care i Katchur) talade om att tre personer hade dött i mödradödlighet de senaste fem åren. På så sätt är det svårt att kunna ta reda på den exakta siffran är som har dött eftersom att det inte finns statistik.

Men tack vare att den privata sektorn och regeringen har uppmärksammat mödradödlighet och vet vad begreppet innebär så har mödradödligheten minskat. (se bilaga om statistik över antalet mödrar som dött senaste tjugo åren)

De senaste fem åren har situationen förbättras i Tamil Nadu i och med att man har satsat på gratis sjukvård och ett gott exempel är byn Katchur. Under en intervju med Katchurs bypresident Mr.Rahsamen så talade han om att regeringen hade skapat ett projekt från år 2000 då alla skulle ha tillgång till gratis sjukvård. Mr.Rahsamen och hans kollegor bildade en kommitté som de kallade Public Service. Kommittén bestod av kvinnor och män från olika kaster och delar av byn. Man tog beslut om att kvinnor ska ha rätt till utbildning och sjukvård. De sjukdomar man fokuserade på var cancer, hjärtproblem, diabetes och HIV/AIDS men i och med att millennium målen sattes så uppmärksammade man just mödradödlighet.  Därför ser det bättre ut i Katchur när det gäller minskningen på antalet döda mödrar. Däremot betonade han att kvinnorna i Tamil Nadu  som region drabbas hårt av mödradödlighet.

Mr. Rahsaman säger att han vill att mödradödligheten ska försvinna helt och det tror han kan vara möjligt inom de kommande trettio åren. Mest pågrund av att kvinnans situation förbättras, fler kvinnor utbildas och har därför en större kunskap om bland annat sjukdomar. Byborna har även engagerat sig i frågan om att minska mödradödligheten, Ms Lily är en högt uppsatt kvinna i byn med visa förmåner som tillexempel har goda kontakter.  Hon har bildat en kvinno- grupp som träffas vid några tillfällen om året för att diskutera hälsa, familjefrågor och ekonomi. Ms Lily informerar även kvinnorna om hur viktigt det är att gå på regelbundna checkups och att man ska utnyttja den fria sjukvården.

Förändringen började ske då regeringen bidrar med gratis vård så att alla ska få tillgång, även de fattiga.

Men trots att mödradödligheten minskat så dör fortfarande kvinnor. Sjuksköterskan

K. Sasikala berättar att mödradödligheten är långt ifrån utplånad i Tamil Nadu.

Regionen består av 26 distrikt, i varje distrikt förkommer 2-6 dödfall om dagen kopplat till mödradödlighet.

Den största anledningen till att mödradödligheten har minskat är att fler har fått utbildningar. Men trots intervjuer med välutbildade studenter så får man annorlunda svar om mödradödlighet som inte stämmer in, ett exempel var att de flesta trodde att mödradödlighet inträffar då mammor under femton år föder barn och dör.

Hindrar den ekonomiska situationen mödrarna från att få hjälp?

Det finns både statliga och privat ägda sjukhus och till de statligt ägda sjukhusen kan alla gå även de som inte har några pengar. Vid en intervju med Cynthia Alexander på Padma clinic nursing home som är ett privatägt sjukhus sa hon att kvinnorna som kommer till henne är de kvinnor som tjänar 15000 rupies eller mer pga. att hon tar 10000 rupies i avgift för sina tjänster vilket är cirka 2000 svenska kronor. På statligt ägda sjukhus är allt gratis, allt från kontroller till medicin och själva förlossningen. När barnet sedan är fött får det 6000 rupies som är ett slags barnbidrag men det får det endast en gång vilket är cirka 1200 svenska kronor. Mrs Alexander arbetade tidigare på de statliga sjukhusen men valde för ungefär 15 år sen att hon skulle lämna den offentliga sektorn. Den största anledningen till detta var att hon kände att hon inte fick någon kontakt med patienterna. Den privata sjukvårdsektorn utgör cirka 80 procent av sjukhusen och människor väljer oftast att gå till de privata sjukhusen. De patienter som går till privata sjukhus är mycket nöjdare med vården än de som går till de statligt ägda.  

Men även fast det finns tillgång till sjukhus för alla tar sig inte alla till ett sjukhus på grund utav att de tror att de har all kunskap själv och de tror att de mår bra även fast barnet inte gör det. Men vid ett besök vid de kastlösa berättar en kvinna att nu förtiden kommer det även sjukvårdspersonal ut till byarna för att undvika att kvinnorna går till en "barnmorska" i byn eller att de känner efter själva. Det är främst bristen på utbildning som gör att kvinnor dör i mödradödlighet.

Orsakerna till att kvinnorna inte går till läkaren är inte för att de inte har råd, de tror helt enkelt inte att det är något fel på dem. De måste även vara hemma och ta hand om hushållet och familjen så de har inte tid att gå till läkaren på besök. Det är svärmorn och kvinnans man som bestämmer om kvinnan är tillräckligt sjuk för att besöka en läkare, om de inte tycker att kvinnan är tillräckligt sjuk kommer inte kvinnan få besöka ett sjukhus detta är en orsak till att kvinnan dör för att svärmorn eller mannen inte förstår kvinnans symtom, vid en intervju i utkanten av Katchur pratade vi med en gravid kvinna om hennes situation och under hela den intervjun blev hon avbruten av sin svärmor detta är ett bra exempel på hur lite kvinnan i fråga egentligen har att säga. Eftersom det är mest de fattiga och outbildade som drabbas kan orsaken till att de inte går till läkaren vara att de är rädda och att de inte riktigt vet vad läkaren ska göra med dem därför är en "barnmorska" från byn mer lätt tillgänglig eftersom de redan kan ha en tidigare relation med dem.

Konsekvenserna till detta blir förstås att kvinnorna dör, de kan även bli sterila. Problemet med att kvinnorna inte går till en läkare på ett sjukhus och istället vänder sig till by barnmorskorna är att by barnmorskorna inte har samma kompetens och utrusning som man har på ett sjukhus, by barnmorskorna arbetar heller inte i en sterilmiljö och verktygen som de använder sig av kan vara smutsiga och ha bakterier. Det är gratis att gå till de statliga sjukhusen vilket gör att de som ändå går dit kan få hjälp och få svar på de frågor som de kan ha. Konsekvenserna med att alla kan gå till sjukhusen blir att fler kan få hjälp och färre behöver dö för att de inte har råd med sjukvård detta ökar tillväxten i landet. Man kan säga att den ekonomiska situationen hindrar kvinnor att få hjälp på det sättet att de inte har råd att gå till skolan därför får de ingen utbildning och får inte kunskaperna om hur viktigt det kan vara att ta sig till sjukhusen, det är alltså pengarna till utbildning som hindrar de från att lära sig innebörden med hur viktigt det är att gå till sjukhus. Konsekvenserna med att färre går till de statliga sjukhusen är att de får sämre rykte och det gör att färre vill gå till dessa sjukhus och kanske då söker sig till by barnmorskor m.m. De kvinnor som heller inte har råd att gå till privata sjukhus kan då undvika att gå till läkaren och därför dö. 

Åtgärderna man kan lägga in för att få fler kvinnor att gå till sjukhusen är att komma ut till byarna och prata med kvinnorna och även männen om att det är viktigt både för de själva som för barnet att gå på sina återbesök och att ta sina mediciner och sina sprutor. Man ska heller inte underskatta by barnmorskornas kompetens de kan ha kunskaper om ämnet som är minst lika bra som läkarnas på sjukhuset därför vore det bra om man bildar ett team som kan utbilda by barnmorskorna i att förstå kvinnornas symptom och lära de hur man ska hålla sin arbetsmiljö ren och sina verktyg. Det är även viktigt att utbilda kvinnorna eftersom det är från skolan de bör lära sig om hur viktigt det är att besöka ett sjukhus även fast man eventuellt känner sig frisk. Man måste även se till så att de statliga sjukhusen får bättre rykte detta kan man göra genom att använda sig av kommunikation, man måste informera och se till att de statliga sjukhusen är minst lika bra som de privata.   

Vilket stöd får kvinnorna av samhället?

Från hemmet har kvinnan ett stort skyddsnät eftersom familjen är mycket involverad i många punkter . Alla kvinnor oavsett från vilken samhällsklass man tillhör får stöd från de statliga sjukhusen i form av att man går på undersökningar och återbesök.  Utanför hemmet är stödet från samhället väldigt begränsat. Ett exempel på hur familjen hjälper kvinnan är att en annan familjmedlem hjälper kvinnan med allt från fysiska svårigheter till svar på kvinnans frågor och rädslor. Det finns dock begränsningar inom familjen om vad kvinnan ska få reda på, svärmorn och mannen kan underhållas saker från kvinnan som de tycker är oväsentligt för henne t.ex. som hur många gånger hon ska besöka sjukhusen.

Om kvinnan vill ha mer stöd utanför hemmet kan kvinnan besöka privata sjukhus eller statliga sjukhus. Med ett mansdominerat samhälle blir det svårare för kvinnan att styra när det kommer till ekonomin i familjen, eftersom kvinnan oftast inte har någon kontroll över ekonomin.

Den allmänna uppfattningen av kulturen i Katchur är att alla håller sig väldigt privata, allt som har med familjen att göra ska stanna inom familjen. Att en kvinna söker stöd utanför hemmet är något som man inte är så vanligt, kunskapen ska komma från hemmet. Under interjuver märks det att familjemedlemmar till kvinnan tar illa upp när man talar om ämnet med kvinnan som de tycker inte har någon kunskap om ämnet, familjen tycker att kvinnan är för ung och att hon inte borde veta något om sådana ämnen bl.a. då mödradödlighet. Många kvinnor har inte kontroll över sin livssituation och kultur har den uppfattningen att mannen är överhuvudet så man har inget intresse för att kvinnan ska lära sig mer om sin kropp eftersom man vill begränsa det kvinnan lär sig.

Det är även en brist mellan kvinnan och sjukhuset eftersom sjukhuset avslutar sin kontakt med kvinnan efter förlossningen, sjukhusen har då ingen aning om vad som händer efter därför blir detta en grupp som inte uppmärksammas och det kan vara så att kvinnan varit på väg till sjukhuset för att söka hjälp men sen dött och då inte registreras.

En annan aspekt som upptäcktes under fältstudie tiden var när man frågade sjukvårdpersonal vad den största anledningen till mödradödlighet var, då svarade hon att det fanns en tendens att mödrarna inte gick regelbundet på check up eftersom många tyckte att de mådde bra.

Det finns ny fakta att det finns ett samband mellan mödradödlighet och sjukdomen hiv/aids om man minskar hiv/aids minskar även mödradödligheten. Om man återgärder hiv-epidemin hos gravida kvinnor eller om man förser dem med antiretrovirala läkemedel kan man förebygga och behandla detta och då räddar man även barnets liv .

Man behöver vara mer öppen för kvinnoverksamheter, samhället måste släppa taget och man ska låta kvinnor att stödja varandra utanför hemmets väggar på så sätt kommer det göra att kvinnorna kommer få mer makt över sina liv.

Har man tillräckligt med utrustning och mediciner inom sjukvården?

Indien började satsa på sjukvården år 2000, de statliga sjukhusen fick enorma bidrag för att rustats upp. När millennium målen klargjordes, började staten jobba med att förbättra sjukvården för alla.

K. Sasikala har jobbar på statligt ägt sjukhus i Katchur och det har hon gjort i tre år, hon tar hand om de mammorna på förlossnings avdelning. Hon säger att det största problemet vid förlossning är komplikationer som personalen inte kan hantera eller har utbildning till. Ett annat stort problem är bristen på hygien på sjukhusen, kvinnor utsätts för infektioner och riskerar att dö.

I Katchur finns inte läkare som är tillgängliga dygnet runt, läkaren kommer varje fredag för att ta hand om akuta fall.

Sjukhusen erbjuder kontroller, standard kontroller som blodtryck, ultraljud o.s.v kvinnorna får även vitaminer, järntabletter och vaccinationer. Man har även viktiga pedagogiska och informerande samtal som speciallister har med de nyblivna mödrarna.

Man upplyser om hur man slipper svullnad, illamående och hur dieten ska se ut, berättar sjuksköterska Thibely Samuel.

När en kvinna får komplikationer och sjukhuset inte kan ta hand om henne så får hon åka till ett större sjukhus oftast till Chennai.

Chennai ligger ca 2 timmar ifrån Katchur, därför har sjukhuset en ambulans som används vid akuta fall.

Sjukhusen ligger benägna och tillgängliga men vid komplikationer så är det livsavgörande om man kan ta in sig till staden eller inte. De flesta kvinnor som dör får inte den hjälp som behövs vid förlossningen och dör för att de inte hinner komma in till de större förlossningarna.

De statliga sjukhusen behandlar alla men många läkare väljer ändå att jobba på privata sjukhus som ger mer pengar. Det är ett stort problem att statliga sjukhus inte har tillräckligt skicklig personal. Många läkare väljer att sluta arbeta på de statliga sjukhusen för att gå över till den privata sektorn.

Den största orsaken till att alla inte får den vård de behöver kan förstås vara bristen på pengar och välfärd. Man har inte råd att gå till privata sjukhusen och de statligt ägda får inte tillräckligt med uppmärksamhet eller bistånd för att det ska vara lika attraktivt.

För att kvinnor ska slippa dö i barnsäng så måste man anställa en läkare som ska kunna vara tillgängliga dygnet runt för akuta fall. För att förbättra kommunikationer så borde man skaffa en telefon linje så att sjukhuset vet om att en kvinna med komplikationer är på väg in och behöver ex, operation eller speciell vård.

Sjukhuset Government sub hospital i Katchur har operationssal för lättare ingrepp, åtta sjuksköterskor jobbar på sjukhuset med allt från födslar till brutna ben.

Sköterska säger att folk måste få veta vilken bra vård vi har, dessutom så måste vi får mer stöd från staten för att kunna locka hit folk. En viktig åtgärd är att man informerar alla om hur viktigt det är att få sjukvård och att det faktiskt är gratis.

 

Använder man sig av selektiva aborter?

De flesta föräldrar i Indien föredrar att ha pojkar då de anser att flickor skapar problem, och det blir svårt rent ekonomiskt.

Flickans karriär är heller inte viktig för familjen eftersom hon ändå ska giftas bort och dem inte längre kommer ha någon kontakt.
Om man bara fått flickor börjar svärföräldrarna pressa paret att fortsätta försöka ända tills de fått sin pojke, detta tär på kvinnan och får hennes kropp att bli svag. Om en kvinna inte "kan få" en pojke är hon inte längre duglig och kan då bli utsläng av mannen eller hans släkt. Men även kvinnorna vill helst ha pojkar. Vid en intervju mötte vi en kvinna som precis hade förlöst sitt förstfödda barn. Hon gick med på att bli intervjuad och vi ställde frågan om hon skulle tänka sig skaffa fler barn. Den nyblivna mamman svarade då att hon skulle skaffa fler barn då hon gärna ville ha en pojke.

Som det står tidigare får familjen efter varje genomförd förlossning ett bidrag på 6000 rupies. Men om man genomför en abort kostar det istället 500 rupies vilket är en väldigt hög summa för de indiska folket.

I statligt ägda sjukhus och på de privata sjukhusen genomförs aborter utav medicinska skäl säger personalen vilket kan vara en felkälla eftersom i byn Katchur utförs de runt 6 aborter/dag, några på grund av våldtäkt och andra för selektivt skäl (selektiva aborter innebär att man väljer bort barnet på grund av kön). Det är olagligt, och man ska inte få veta vilket kön det är innan födseln är klar står det tydligt i lagen, men det sker ändå väldigt ofta.

Vid en intervju med Miss Lily, som är ansvarig för barnhemmet i byn Katchur berättar hon att de finns tre belägna sjukhus i byn som använder sig utav aborter.

Saighandi hospital

Terravano hospital

Suria clinic

Men för att göra en abort lagligt måste man ha tillstånd men i privata sjukhus görs det ändå bakom stängda dörrar (tysta aborter). Lagliga aborter är om någon har aids, blivit utsatt för våldtäkt eller om det är något fel på barnet.

Man pratar heller inte högt om aborter eftersom det är ett känsligt ämne.

Att det är sjukhusen som borde bära ansvaret om man får komplikationer tycker kvinnorna är självklart. Efter varje utförd abort utsätter sig kvinnan för större risker att få komplikationer och i värsta fall dö. Kvinnan förlorar också en liter blod under förlossningen och sjukhuspersonalen säger att det kan ta upp till tre år för kroppen att återhämta sig därför rekommenderar regeringen att man ska låta det gå tre år mellan varje barn. 

Tyvärr informerar inte personalen på sjukhusen om konsekvenserna av en abort eller för många förlossningar. Och varken organisationer eller samhälle stödjer dessa kvinnor.

Att veta vad som händer och sker med kroppen dels saker som bör undvikas att göra inför och under en graviditet, har kvinnorna i byn katchur inte någon större utbildning för.

Det är svårt att påverka de dagliga aborterna i byn, även fast de är olagligt utförs de i tystnad och hålls bara mellan familj och doktor. Efter födsel tillgivs man en hög summa pengar av distriktet, medans aborten kostar så det blir ett slags dilemma för familjen om vad som är viktigast, en pojke kommer senare försörja familjen och flickan kommer giftas bort och är inte längre "delaktig", närvarande i familjen.

Utifrån Selektiva aborter är det främst tjejer som aborteras. Det gör att antalet kvinnor i byn Katchur samt hela Indien minskar drastiskt varje år och det blir underbefolkat.

En studerande kvinna på Mother Theresa's Uneversity sa i en intervju att

Präglas man för många gånger till att göra en abort blir risken större för kvinnan att få komplikationer, i västa fall dö då det både är psykiskt och fysiskt påfrestande.

I många familjer anses inte kvinnan som duglig ifall hon inte får en pojke och kan därför kastas ut ur hemmet.

Att få en inblick av detta problem från utsidan är kanske onormalt och helt absurt men dessa kvinnor samt män är uppväxta i generationer med att det skall vara på det här sättet medans den västerländska synen blir att detta är ett mansdominerat samhälle och att kvinnorna i byn inte har mycket att säga till om. Man kan också säga att deras vardag inte heller alltid är så lätt då de blir pressade från olika håll. Ex att få så många barn som möjligt för att tillfredställa resterande i familjen, helst då endast pojkar eftersom en kille säkrar familjens framtid då de stannar kvar i hemmet. vilket ingen person kan bestämma, men tros vara kapabla till.

Genom pojkar säkrar man sin framtid eftersom de är de som stannar kvar i hemmet.

Att ge alla yngre, en tidig utbildning av sexualkunskap med ex gynekolog, skulle få folk att förstå komplikationerna och riskerna bättre! Även samtala under kvinnans graviditet om vad som kan hända henne vid för många förlossningar/aborter. Men det man kanske borde lägga mest vikt på i det här fallet är att prata med männen och få dem att förstå att för många förlossningar samt aborter inte är hälsosamt, flickor och pojkar är lika mycket värda och att en kvinna inte kan bestämma vilket kön det ska bli, för att förhindra kvinnan att senare känna sig pressad.

Analys

FN har utsett Tamil Nadu till den region som har en av landets högsta siffror på mödradödlighet. Innan fältstudierna trodde vi att man skulle få möta människor som förlorat en kvinna i sin närhet men det gjorde vi inte. Att vården på statliga sjukhus var gratis blev en överraskning eftersom att vi trodde att det var brist på ekonomi som gjorde att så många kvinnor dog, vi trodde sjukhusen skulle ha en stor brist på hygien och redskap men de sjukhus som vi besökta var ändå ganska rena. Mödradödlighet är ett väldigt känsligt ämne och vi visste att det skulle förekomma hinder men vi trodde aldrig att vi skulle bli så pass begränsade. Släkten till kvinnan var ständigt närvarande, därför kände hon säkert obehag och kunde inte öppna sig. Vi trodde att människorna skulle kunna lite mer om ämnet och situationen i Tamil Nadu men de sa att det nästan aldrig förekom, vid flera tillfällen fick vi reda på att de som drabbades av mödradödlighet var flickor som var under 15 år eller att de var ogifta men att detta inte var fallet eftersom de kvinnor som drabbades är oftast de kvinnor som har kompilationer och som inte kan ta sig till sjukhuset för att det är brist på kommunikationer problemet i Katchur är att man inte har en närvarande läkare dygnet runt. Något vi la märke till var att det fanns fler barnmorskor än gynekologer, det fans endast en gynekolog i hela Katchur. Aborter är en stor orsak till att många kvinnor dör i mödradödlighet och aborterna i Katchur görs bakom stängda dörrar och även fast de säger att de inte utför selektiva aborter har vi kommit fram till genom intervjuer att detta ändå sker dagligen och därför tror vi att det finns ett stort mörkertal. Något vi märkte var att färre går till de statliga sjukhusen och hellre betalar pengar för att gå till de privata sjukhusen detta gör att de statliga sjukhusen får sämre status för att de inte får in tillräckligt med pengar och att de privata sjukhusen har även bättre läkare eftersom de får också mer betalt än på de statliga sjukhusen därför väljer fler läkare att jobba på dessa sjukhus. Kvinnan graviditet påverkas mycket av familjen eftersom de är de som bestämmer om kvinnan ska gå på sina besök eller inte. Människorna har inte tillräckligt med kunskap om ämnet därför är det svårt för politikerna, sjukusen m.m. att veta vart de ska lägga resurserna på. Kvinnorna vilken ekonomisk status de än har, har rätt att få vår eftersom det finns statliga sjukhus som de kan gå och få vård gratis men vissa kvinnor väljer trotts detta att inte gå detta tror vi är på grund utav att dessa kvinnor inte har gått i skolan och därför inte fått reda på hur viktigt det är att gå till sjukhuset. För att kunna minska på mödradöligheten måste man minska på HIV/AIDS och detta är en bra lösning för att landets utveckling ska gå mor rätt riktning. Trots stora insatser verkar det som att Indien inte kommer uppnå FN:s mileniemål nummer 5 att minska mödradödligheten med 75 procent innan 2015 eftersom det går alldeles för långsamt. Men även om de skulle nå målet skulle det inte synas eftersom det inte finns någon statistik på mödradödligheten och det finns också ett stort mörkertal.

Definitioner

För att texten ska kunna läsas av alla vill vi i detta avsnitt klargöra vissa begrepp som används

i rapporten.

Mödradödlighet: Kvinnor som dör i samband med graviditeten, förlossningen eller vid aborter räknas till mödradödlighet. Mödradödlighet räknas även 42 dagar efter förlossningen.

Milleniemål: FN har gjort mål till 2015 för att kunna förbättra utvecklingen och fattigdomen i världen. I denna rapport nämns milleniemål nr 5 som ska minska mödradödlighet med 75 %.

Fattigdom: De människor som räknas som fattiga är de som lever under två dollar per dag och de som lever under extrem fattigdom försörjer sig med en dollar.

Statligt ägda sjukhus: Sjukhus som ägs av staten och alla människor som går dit får gratis. vård.

U-länder: Utvecklingsländer.

MUL-land: Minst utvecklade länder.

Privat ägda sjukhus: Sjukhus som är ägda av privata personer eller privatägda företag. Vården kostar på dessa sjukhus.

Chekups: Återbesök så att mamman kan komma och se att barnet och hon själv mår bra.

Selektiva aborter: Gör en mamma abort på grund utav att barnet är av det motsatta könet av vad föräldrarna ville ha så kallas det för selektiv abort.

Kastlösa: De kastlösa ingår i kastsystemet vilket innebär att varje människa föds in i en position i samhället och arbetslivet. Ju högre kast man har ju bättre social status har man. I katchur kallar man dessa människor för triblepeopel även kallade untucheble. De Kastlösa står utanför detta system.

Rupies: är den Indiska valutan och fem rupies motsvarar två Svenska kronor.

Riksha: Det är som en liten taxi utan dörrar och fönster. Ser ut som en tuktuk i thailand.

Antiretrovirala läkemedel: HIV mediciner.

Komplicerade födslar: Att barnet är upp och ner vänt att man inte är tillräckligt öppen, att navelsträngen har snott sig runt halsen, blodförlust och att födseln inte går igång så att man måste göra kejsarsnitt.

Källförteckning

Internet adresser:

http://www.rfsu.se/staten_lyckas_inte_bekampa_modradodligheten.asp

http://www.sida.se/Svenska/Lander--regioner/Asien/Indien/Program-och-projekt-/Arbete-for-minskad-modradodlighet/

http://www.vardfacket.nu/Vanstermeny/Webbnyheter/Skolsatsning-mot-modradodlighet-i-Indien/

http://www.unicef.se/nyheter/2007/10/12/modradodligheten-fortfarande-hog-i-laginkomstlander

http://www.regeringen.se/sb/d/10603/a/104306

http://www.indiens.se/kultur/kastsystemet.html

http://www.indien.nu/fakta-tips/religion/kastsystemet/

http://web.telia.com/~u09701717/TropikNytt_38_2005.pdf
http://forskningochmedicin.vr.se/knappar/tidigarenummer/innehallnr42003/modrarshalsaenskamflackpahalsokartan.4.2aebc6b810f3c933b1580004374.html
http://www.sida.se/Svenska/Lander--regioner/Asien/Indien/Program-och-projekt/Arbete-for-minskad-modradodlighetn

http://www.unicef.org/media/media_45855.html

http://sciencespeaks.wordpress.com/2010/04/12/link-between-maternal-mortality-hiv-laid-bare/

Litteratur:

Anteckningar och häften om Indiens historia från Astrid Emanuellson

Tryckta källor:

DN Debatt lördagen den 6 Mars 2010 av

Intervjuer:

K. Sasikala - Sjuksköterska på det statligt ägda sjukhuset i Katchur

Mr. Rahsamen - Bypresidenten i Katchur

Dr. Cynthia Alexander - Gynokelog för Padmaclinic nursing home i Chennai 

Galadish - En studerande kvinna i Katchur

Tibilli - Hade tidigare jobbat som barnmorska på sjukhuset Ramachandramedical centers hospital

Sosila - Sjuksköterska på privatsjukhuset Julia Hospital

Vasantha- Invånare och mamma i Katchur

Mamienta - Invånare och mamma i Katchur

Child and Maternity care centre - Intervju med en gynekolog

Murugama - Kastlös i Katchur

Bardi - Kastlös i Katchur

Madu - Politiker i Katchur

Mother Theresa University chennai

Barnmorska Jenadalen

Mamma Amela

Tamil Nadu, Indien: delstaten har en befolkning på 700 miljoner människor

De senaste 10 åren har befolkningstillväxten sjunkit i Tamil Nadu, den genomsnittliga familjen har ungefär tre barn. Man tror barnafödandet har minskat på grund av att fler kvinnor kan läsa och skriva, har kontroll över sitt sexliv och säkrare och bättre vård. Mr. Rasharman så dör 2-6 kvinnor per dag i varje distrikt.

(I diagrammet ser man att på 10000 födslar så dör ca 140 kvinnor.)

Katchur 31/1 2010 

Pochas (tolken) mamma

Namn: Vasanta

Ålder: 42 år

Hon gifte sig när hon var 16 år

När hon födde sitt första barn på ett sjukhus i Uttakutae. Hon fick hjälp av sin mamma. Alla hennes tre barn är födda på sjukhus. Hon var 17 år när hon födde sitt första barn och sedan var hon 19 och sista var när hon var 20 år.

Hon säger att det är helt annorlunda på hennes tid för då var man tvungen att åka till sjukhusen när det hela började medans idag kan man lägga in sig på sjukhuset 3 dagar innan beräknad tid.

Hon säger att kvinnor väntar längre nu innan de skaffar barn för att de först utbildar sig, detta tror hon är en anledning till att mödradödligheten har sjunkit.

Hon tror att kvinnor gör abort för att det är för farligt för kvinnorna att föda barn.

Idag säger hon kan man inte se vilket kön barnet har för det är inte tillåtet. Det blev en lag på detta för cirka 2 år sen. Hon säger att ultraljud är lagligt men inte abort.

Hon berättar att de som dör är de som är outbildade.

Hon säger att fram till den 9:e månaden är det familjen som har ansvaret för kvinnan och barnet och efter barnet är fött är det kvinnan som har ansvaret.

Doktorn kan avråda kvinnan från att äta vissa saker t.ex. papaya och från att dricka vatten ur kran för detta kan leda till att barnet dör.

Hon berättar att när hon skulle föda sitt barn fick hon åka traktor till sjukhuset. Hon säger att den första graviditeten och förlossningen var skrämmande.  

Katchur 31/1 2010

Intervju med en gravid kvinna

Namn: Mamienta

Ålder: 20 år

Har ett barn, har varit gift i tre år och hon är hemmafru.

Hon vet vad mödradödlighet betyder inte vad det är, hon har verkligen ingen aning om vad det är. Hennes doktor har inte berättat något om det, han/hon har bara sagt lite om det. Hennes familj vet heller inget om detta. Hon tror att ju fler barn man får ju mer lär man sig om detta.

Hon säger att hon inte vet något om aborter och hennes svärmor avbryter och säger att hon inte haft någon erfarenhet av aborter.

Hon går på Katchurs statliga sjukhus och säger att hon går på alla undersökningar och hon berättar att fler kvinnor går på sina undersökningar för att det är mer säkert på sjukhusen nu. Tidigare fanns det inga specialister eller verktyg på sjukhusen.

I framtiden vill hon må bättre och äta bättre mat som t.ex. grönsaker.

Katchur ½ 2010

Namn: Tibilli

Ålder: 23 år

Hon jobbade på ett privat sjukhus idag är hon hemmafru. Hon jobbade i två år och under den tiden var hon barnmorska i ett halvår.

Hon säger att det har hänt att kvinnor dör pga. Anemi. De dör främst för att de är fattiga.

På det sjukhuset som hon jobbade på kostade det runt 10 000 rupies för en hel graviditets tid.

Hon berättar att doktorerna inte berättar om mödradödlighet så mycket kvinnorna får trots detta rådgivning och går på undersökningar. På rådgivningen talar de om att de bör äta järnrik mat.

Hon säger att alla kan få hjälp var de än bor, barnmorskor besöker byarna och pratar med kvinnorna. Hon berättar att det är Zigenarna har det svårast att få hjälp, de får inte hjälp pga. Att de flyttar runt hela tiden men staten försöker hjälpa till ändå.

För att hålla sig rena som barnmorskor städar de sjukhuset och tvättar händerna ordentligt de använder också alcogel.

På det sjukhuset hon jobbade på gör de aborter och de är cirka 500 stycken. Det är många kvinnor som gör abort pga. Våldtäkt och för att barnet är en flicka. Cirka 5-6 fall per dag är pga. Att barnet är en flicka och cirka 2 per månad är pga. Våldtäkt. Det kan också vara pga. Att kvinnan nyligen gift sig och inte vill ha ett barn just då. För att se könet på barnet tar de ultraljud.

Många dör i mödradödlighet pga. Blodförlust. Det är svårt att ta hand om en kvinna som har problem under förlossningen för att sjukhuset inte hade tillgång till så mycket instrument och medicin.

St Julia hospital i Uttakutae 1/2 2010    

Namn: Sosila

Ålder: 42 år

Hon har jobbat på st Julia i tre år.

Hon säger att ingen har dött på detta sjukhus på grund av förlossningen.

De tar endast betalt för medesinerna men inte dör själva vården. Sjukhuset lägger cirka 2500 rupies per patient för instrument.

Hon säger att det har det svårast i byarna.

Det är inga organisationer som stödjer st Julia hospital och de får inga pengar från staten. Men de fick pengar när de startade sjukhuset av en MS doktor från Kanada.

De har 12 sjuksköterskor och en doktor på st Julia hospitol. De har nu flera anställda än de hade innan.

De hjälper både kvinnor med svåra förlossningar som de med lätta.

De gör inga aborter för att det är emot deras religion de tar heller inga ultraljud för att se könet.

Kvinnorna kommer varje månad för undersökningar och då talar de om vilka medeciner de ska ta och vilken nat de bör äta och att de ska ta sina kalcium och järntabletter.

Hon säger att vändningen inom mödradödligheten förändrades för cirka 2 år sen. Då blev allt bättre.

Hon säger att de hon informerar kvinnorna om mödradödlighet och AIDS. Hon säger att de pratar om båda sakerna tillsammans för att de ska förså att de ska hålla sig till en partner. Hon säger att om man inte informerar kvinnor om saker vet de ingenting. Om det skulle behövas ger de blodtransertion.

Child and Maternity care centre i Uttakutae 2/2 2010

Intervju med Gynekolog

Hon säger att ingen har dött men för ungefär 10-15 år dog många kvinnor pga. Det inte fanns ambulanser eller bra medicin.

På varje sjukhus ska det finnas en gynekolog, en barnmorska och en doktor.

Hon tycker det är bättre nu för nu får man information om mödradödlighet. Kvinnorna får även pengar så att de ska kunna köpa vegetarisk mat och annan bra mat de ger också ut kalcium och järn tabletter.

Hon berättar att hon vet att det är bra vård i Chennai och Thamil nado eftersom det finns så många små sjukhus överallt och andra religösa sjukhus.

Hon säger att kvinnan kan dö om kvinnan inte har ätit det doktorn rekomenderar och inte tagit de mediciner doktorn säger hon ska ta. De som dör, dör också i fall de inte kommer på indersökningar där de ges ut tabletter och vaccinationer.

Hon säger att man ska vara 20 år när man gifter sig eller skaffar barn men hon berättar att här i tamil nado gifter och skaffar många barn tidigare.

Hon tror att rådgivning är lösning på möradödlighet. Hon berättar också att kvinnan får 6000 rupies från staten när hon förr barnet.

Hon berättar att det är många kvinnor som vill göra abort för att det är en flicka. Hon säger att hon gör abort om det är ett svårt fall och dessa sorters aborter är lagliga.

Hon har hört talas om FN målet.

Hos de Kastlösa i Katchur 1/2 2010

Namn: Murugama

Ålder:20 år

Hon har två barn, yngsta är 3 månader och första är två år.

Hon fick hjälp under sin graviditet av byns barnmorska. Hon säger att hon går till ett statligt sjukhus för att de är för dyrt att gå till ett privat sjukhus.

Hon säger att hon inte vet något om mödradödlighet men att hon känner sig säker med sjukvården.

Flickan som är den älsta föddes på sjukhuset och pojken föddes hemma för att hon inte hann till sjukhuset men hennes mamma och moster hjälpte henne, hon hade inga problem.

Hon har gått i skolan.

Doktorn sa till henne att hon skulle äta bra med grönsaker och frukt.

Kastlös i Katchur 1/2 2010

Namn: Bardi

Ålder: 20 år

Hon har en två månaders baby.

Hon gick inte i skolan

Hennes mormor säger att hon är för ung för att veta något om mödradödlighet, men att hon vet.

Bardi f&o...