Filosofi: Vad är ett gott liv?

De flesta människor har nog en önskan eller en strävan till att leva ett gott liv, men vad är det då som symboliserar ett gott liv? Jag tycker att det är en människas handlingar som avgör om personen i fråga kan ses som en god människa, men det som försvårar allt är hur man kan veta vad som egentligen kan klassas som rätt respektive fel.

Alla har vi lärt oss, eller åtminstone hört talas, om begreppen etik och moral. Etiken är alltså läran om hur vi bör bete oss, hur vi beter oss ”rätt” och humant, medan moralen är själva utförandet. Vi har blivit uppfostrade till att handla moraliskt rätt och följa de etiska normerna och trots att det låter som en självklarhet är det mycket svårare att följa dessa regler än man kan tro. Först och främst gäller det hur man definierar en handling eller tanke som rätt. Alla har olika åsikter och att komma fram till en universell definition är omöjligt. Ett bra exempel på detta är enligt mig frågan om abort. Medan en stor del anser det som moraliskt fel att döda ett barn, eller i alla fall det som ska bli ett barn, tycker jag och många andra tvärtom att det är omoraliskt att tvinga en kvinna att bära och föda ett barn och att sedan även tvinga ett barn till livet trots vetskapen att det inte är önskat och i många fall kommer få en svår uppväxt på grund av det. Ett annat, ur min synpunkt, svårare exempel är det gällande dödshjälp. Om en människa som är dödssjuk och i stor smärta hellre vill dö direkt än att lidande behöva vänta, ska man då låta personen dö trots hur omoraliskt det alltid setts att döda en annan människa? Men kanske är det mer omoraliskt att låta personen lida? Min ståndpunkt i denna fråga vacklar och jag tycker att det är svårt att bestämma mig för vad just jag tycker skulle vara rätt. Å ena sidan är det faktiskt ett mord och jag skulle aldrig vilja ha en annan varelses liv på mitt samvete men samtidigt vill jag ju självklart inte se någon lida. Vad ska jag välja för att handlingen ska vara rätt?

Det som kännetecknar en god människa varierar, som tidigare nämnt, från person till person men även i historien. I antiken menades att de främsta egenskaper en god människa skulle besitta var vishet, mod, rättrådighet och måttfullhet. Några egenskaper som kan ses som rätt luddiga, för återigen har varje person en egen uppfattning om vad som exempelvis karaktäriserar mod. Är det att våga stå upp för sig själv, att våga gå ut i krig eller kanske att våga gå genom en mörk skog på natten? Nutidens filosofer har andra teorier om vad som gör en handling, och i och med det människan, god. Först har vi konsekvensetikerna, de som menar att konsekvenserna av en handling avgör om den var god eller inte, så även om man med en handling kanske bryter mot lagar och regler är det ändå något gott om det resulterar till något gott. Dock försvåras allt ännu en gång då man måste avgöra vilka konsekvenser som är goda. Detta har man försökt göra flera gånger och en av de mest framträdande riktingarna är den som britten Jeremy Bentham skapade och som går under principen ”största möjliga nytta till största möjliga antal”. Denna tappning kallas utilitarism, eller nyttomoral, och innebär i stort sett alltså att det som är rätt är det som ger folk så mycket lust som möjligt. Jag förstår hur konsekvensetikerna resonerar men jag ser stora brister i tankesättet. För det första är det omöjligt att förutse det som skall hända, alltså omöjligt att säkert veta vad konsekvenserna blir av vårt handlande och vidare omöjligt att veta vad om man gör något gott eller tvärtom innan det är försent. Enligt utilitarismens principer skulle man i stort sett kunna handla på vilket sätt som helst och det skulle ändå vara en god handling bara konsekvenserna blev goda och att man även skulle kunna ”offra” några för att ge många något bra. Jag tycker inte att det räcker att en konsekvens är bra om inte själva handlingen var menad på det sättet. Samt tvärtom, om man menar att göra en god handling men som leder till något dåligt gör inte det per automatik den startande handlingen dålig. För att ge ett exempel; om jag skulle rädda livet på en människa som sedan visar sig vara en mördare skulle det då vara fel av mig att rädda den personen? Enligt en regeletiker utgår jag från att så är fallet men jag kan själv inte alls relatera till den sortens tankesätt. Om man ska dra det ännu längre; är det en dålig handling att föda ett barn som senare skulle växa upp och bli en mördare eller dylikt? För att tycka det måste man vara en extremist och enligt min åsikt är extremister aldrig bra oavsett vad det gäller och absolut inte när det kommer till den här sortens frågeställningar. Ytterligare en faktor som gör att jag ser konsekvensetiken som bristfällig är det faktum att en handling kan leda till både bra och dåliga konsekvenser beroende på ur vilken persons perspektiv man väljer att se och hur kan man då avgöra vilka som väger tyngst? Enligt pliktetiken däremot måste man följa vissa givna regler trots att det kan påverka konsekvenserna på ett negativt sätt. Pliktetikern Immanuel Kant menade att vi har ett förnuft med moraliska regler som vi bör leva efter och han myntade det kategoriska imperativet, dvs. ”Handla på ett sådant sätt att det du gör kan bli en allmän lag”. Jag tycker att detta tankesätt låter bra men inte funkar i praktiken. Min slutsats är att det är omöjligt att bestämma vad som gör att en människa kan kategoriseras som ”god”. Enligt mig finns det ingen människa som är komplett och helt igenom god utan alla begår misstag, tappar humöret, handlar egoistiskt eller liknande utan att det för den sakens skull innebär att personen i fråga är ”ond”. Men om jag skulle göra en sammanfatt...