Jag heter inte Miriam

Recension av ”Jag heter inte Miriam”
Boken ”Jag heter inte Miriam” är skriven av författaren Majgull Axelsson. Hon föddes 1947
och växte upp i Nässjö där hon sedan har utbildat sig till journalist. Förutom att jobba som
journalist har hon även varit infattad i utrikesdepartementet som sekreterare. Hon har skrivit
ett flertal böcker bland annat om barnprostitution, dock skrev hon sin första roman 1994
”Långt borta från Nifelheim”. Hon är idag en av Sveriges mest framgångsrika författare och
har vunnit guldpocketen och Augustpriset för sin bok Aprilhäxan.
2014 släppte Majgull Boken ”Jag heter inte Miriam” som handlar om Miriam på hennes
85årsdag när hon tänker sig tillbaka till tiden som fånge under andra världskriget. Miriam som
föddes som Malika växte upp i Tyskland med sin familj i sin farfars hus. En dag i början av
kriget splittras familjen då polisen slår till och Malika och hennes lillebror Didi flyttas till
klosterstyrt barnhem. Senare flyttas syskonen till Auschwitz och placeras i ett zigenarläger där
de kämpa för sina liv. I samband med Malika flyttas till Ravensbrück förändras hennes liv.
Bokens huvudperson är Malika, senare tid Miriam. Malika föddes i Tyskland men vet inte
när. Hon bodde med sin familj på sin farfars bondgård ända tills en dag då tyska polisen
hämtade Malika och förde henne till ett barnhem. Under tiden på barnhemmet fick Malika
lära sig att skriva och läsa, vilket var ovanligt att kunna som rom under denna tid. Senare
under kriget flyttades Malika med sin bror vidare till koncentrationslägret Auschwitz, där hon
sattes i ett zigenarläger. Zigenarlägret var speciellt jämfört med andra dem läger i Auschwitz,
i zigenarlägret bodde både kvinnor och män tillsammans, detta var mycket ovanligt då man
ofta särskilde män och kvinnor. I Auschwitz levde Malika de tufft, fick slita hårt och känna
doften från brända lik varje dag. Under resan på tåget från Auschwitz till Ravensbrück tog
hon chansen och bytte sin trasiga klädsel med en död judinnas, Miriam Goldbergs kläder
rättare sagt. Väll där ändrades hela Malikas liv.
Didi var Malikas bror. Tillsammans flyttades de både till barnhemmet och Auschwitz. När
deras föräldrar försvann höll de ihop och Malika fick agera moder åt sin lillebror. Under tiden
i Auschwitz blev Didi en av doktor Mengels många försökskaniner. Doktor Mengel utsatte
Didi för viruset Noma som gjorde att han dog.
Malikas kusin Anuscha var även hon med på resan genom barnhem och Auschwitz. Anuscha
var den som stöttade Malika under tiden hon tog hand om sin lillebror. Det var hon som fick
Malika till att leka med de andra barnen och inte enbart ägna sin tid åt Didi. Väl i Auschwitz
vägrade hon SS-soldaternas åder och blev ihjälskjuten.
När Malika kom till Ravensbrück träffade hon Else. Else kom ifrån Norge och hjälpte Miriam
att komma in i samhället på Ravensbrück. Där var allt helt annorlunda jämfört med
Auschwitz. Här gick folk i olika kläder man serveras sopa med grönsaker i, det fanns inget
sågspån i brödet utan allt är mycket bättre. Miriam fick hjälp med mat och hon fick ett jobb
som sömmerska i en av fabrikerna på området. Det var den säkraste arbetsplatsen där de löpte
minst risk att bli bombade. Tiden gick i Ravenskbrück och Miriam kom in mer och mer
gänget. Hon förflyttas inom fabriken och blev sömmerskan som sydde fast ärmarna på
uniformerna. Else som tog hand om Miriam såg något i Miriam som liknade hennes egen
dotter. I och med att Else såg något som liknade hennes dotter lärde hon Miriam norska och
uppfostrade henne som de var henne riktiga dotter. Efter natt av misslyckat arbete hade Else
fått så mycket stryk att hon behövde hjälp att komma ner från kojan och gå till appellen. Väll

där fick Miriam stötta Else för att hon inte ska bli dödad. På jobbet tvingades Miriam och en
annan norsk tjej vid namn Lykke turas om att hålla vakt. Plötsligt började en SS-soldat att
rycka i Else då väljer Miriam att sätta fingret under nålen på symaskinen och skriker högt.
Vakten lämnar Else och för Miriam till fängelsecellen i väntan på att bli bestraffad. Hon fick
dela cell med Sylvian som är den smalaste personen Miriam någonsin sett.
Strax efter att Miriam blivit bestraffad dör Else. Miriam blir sjuk och får fläcktyfus men
överlever och får åka med de vita bussarna till Sverige. I Sverige hamnar hon i en
flyktingförläggning i Aneby, där hon träffar Hanna.
I Nässjö bor Hanna som jobbar för rödakorset och det är hon som väljer att ta hand om
Miriam. Hanna är en ung dam uppföda i en väluppfostrad familj och jobbar som lärare. Hon
har även en bror som heter Olof som har en egen tandläkarklinik i Jönköping. Hos Hanna får
Miriam laga mat, städa och ta hand om hennes hund Nippon. I Sverige är det lugnt och fint
tycker Miriam som gärna tar promenader med Nippon. Tiden går och Miriam studerar under
tiden hon sköter huset i Nässjö. En dag har Hanna träffat en man och reser bort med honom
medan Olofs fru börjar insjukna. Under denna tid bor Olof hos Hanna och Miriam sköter om
honom. Olofs fru Marianne under förlossningen av deras barn Thomas. Detta barn får Miriam
ta hand om som det vore hennes egen. Efter en tid hos Hanna med Thomas flyttar Miriam
hem till Olof. Åren gick och så småningom gifter sig Miriam med Olof.
Nu idag är Olof död Thomas har skaffat sig fru och barn till och med barnbarn. Det är Miriam
85årsdag och den firas med hela familjen. På morgonen kommer Olof, Catarina hans fru och
Camilla deras dotter in med Sixten Camillas son i famnen och sjunger för henne. De har köpt
ett armband som är ett romskt handarbete. När hon hör detta drömmer sig Miriam tillbaka i
tiden med Didi och Anuscha och får tillbaka alla hemska minnen som hon förträngt. De är då
hon plötsligt säger ”jag heter inte Miriam”, detta något Camilla reagerar på. Hon frågar
Thomas om han hört det och undrar vart hon fått de ifrån, men han förtränger det bara.
Camilla frågar sedan om Miriam inte vill ut och gå en promenad och Miriam tackar ja. De går
en stund och sedan sätter de sig ner och Camilla frågar varför hon sa att hon inte hette
Miriam, de är då sanningen kommer fram. Miriam berättar allt om hur hon har behandlats bytt
identitet och flytta till Sverige.
Boken är uppbyggd på tre olika tidsepokrar, den första i nutid, andra om hur tiden under
kriget var och tredje tiden efter kriget i Sverige. Detta gör att boken kan vara svår att förstå
men gör boken mycket spännande. Det är en blandning av fiktion och fakta som görs till en
mycket detalj och händelserik bok.
För mig har boken varit en utmaning. Jag var från början väldigt skeptisk till de hela kring
boken och handlingen. Men när jag väl börjat läsa boken kommit in i de alla tre epokerna
fastnade jag för den. Det som fascinerar mig med handlingen är att allt är skrivet på ett sådant
personligt sätt så man verkligen kan leva sig in i Miriam. Man kan tro att boken är skriven av
Miriam själv ur en verklig händelse.
Miriam som person tycker jag beskrivs som ett väldigt stark omtänksam person. Hon har den
kraften att förtränga alla händelser som hon upplevt och kunna börja om på nytt, det tror jag
inte att jag själv hade orkat. Jag undrar vad som egentligen drev henne till att fortsätta kämpa
efter Auschwitz när hon förlorat hela hennes familj. När hon kommer till Ravensbrück och
väljer att fortsätta kämpa genom att byta klänning och får ett nytt liv. Hade hon kunnat

överleva som rom? Jag undrar om hon hade klarat sig i lägret och fått ett liv någon annan
stans i Europa som rom?
I boken kan jag se ett samband mellan hur vi behandlar dagen...