En komikers uppväxt

Bokanalys  av  en  komikers  uppväxt  
Titel:  En  komikers  uppväxt  
Författare:  Jonas  Gardell  
Utgivningsår:  1992  
 
En  komikers  uppväxt  handlar  främst  om  svek  och  mobbing.  Det  är  en  bok  som  skildrar  
vänskap  och  dess  positiva  och  negativa  sidor.  Det  är  en  ganska  omogen  bok  då  
karaktärerna  är  i  12  års  ålder;  jag  tror  dock  alla  kan  känna  igen  sig  i  karaktärerna  
oavsett  ålder.  Jag  tycker  att  denna  bok  lämpar  sig  till  alla  åldersgrupper,  för  alla  
människor  kan  lära  sig  något  av  den.  Det  är  en  bok  som  får  människor  att  tänka  till,  
reflektera  och  värdera  vad  det  är  i  livet  som  verkligen  betyder  mest.  Jag  tycker  även  att  
man  lär  sig  om  konsekvenser  och  att  man  bör  tänka  till  innan  man  gör  något  förhastat.  
 
Jag  valde  följande  fråga:  Tar  du  ställning  för  eller  mot  någon  av  karaktärerna.    
 
Jag  tycker  att  en  hel  del  karaktärer  agerar  opassande,  men  vissa  karaktärer  sticker  ut  
lite  extra.  Det  “coola”  gänget  är  ett  exempel  på  personer  som  sticker  ut  lite,  det  gänget  är  
mobbarna  och  de  elaka  i  handlingen.  Jag  anser  att  de  människorna  inte  gör  någonting  
annat  än  att  klanka  ner  på  andra  människors  självförtroende.  Det  “coola”  gänget  
förändrar  sig  inte  genom  bokens  gång  utan  är  hela  tiden  de  kaxiga,  tuffa  och  kränkande  
personerna.    
 
Jag  tar  ställning  mot  dessa  personer  då  jag  anser  att  de  är  riktigt  elaka  mot  människor  i  
sin  omgivning.  Det  finns  absolut  ingenting  coolt  eller  besynnerligt  med  att  skada  
människor;  oavsett  om  man  gör  det  fysiskt  eller  verbalt.  Mobbare  är  oftast  väldigt  svaga  
på  insidan  och  behöver  därför  trycka  ned  andra  för  att  må  bättre  själva;  och  därmed  
bygga  upp  sitt  självförtroende  då  de  själva  betraktar  sig  tuffa.  Mobbning  kan  verkligen  
bryta  ned  människor  och  är  något    förfärligt;  som  jag  tror  alla  människor  tyvärr  stött  på  
någon  gång.    
 
Jag  tar  också  ställning  mot  Juha,  dock  har  jag  lite  delade  meningar.  Juha  är  väldigt  vilsen  
och  vill  passa  in,  han  har  inte  insett  vilka  vänner  som  verkligen  är  värda  att  kämpa  för.  
Jag  tror  att  alla  människor  någon  gång  haft  en  period  i  sitt  liv  då  man  försöker  hitta  sig  
själv.  Jag  som  läsare  känner  dock  väldigt  mycket  empati  för  Jenny  och  Thomas  som  Juha  
ständigt  gör  illa  både  verbalt  och  fysiskt  för  att  passa  in  i  det  tuffa  gänget.  Detta  
resulterar  i  att  Juha  uppfattas  som  en  ond  människa  i  boken.    
 
Jag  tar  ställning  för  Thomas  som  enbart  är  sig  själv  och  som  verkligen  inte  skulle  göra  en  
fluga  förnär.  Han  hade  dock  riktigt  otur  i  boken;  då  han  inte  hade  några  stöttande  
vänner  eller  familjemedlemmar  som  existerade.  Jag  tror  personligen  att  han  skulle  ha  
klarat  sig  bättre  om  han  hade  en  mer  pålitlig  mamma.  Thomas  mamma  vill  inte  förstå  
verkligheten  och  agera;  detta  leder  till  att  Thomas  drabbas  hårt  och  allt  blir  värre.  I  
slutet  av  boken  tar  Thomas  livet  av  sig,  då  han  helt...