Vietnam

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Innehåll
Framsida………………..s.1
Innehåll………………….s.2
Karta………………………s.3
Historia………………….s.3
Samhället………………s.4
Ekonomi………………….s.5
Basfakta……………….s.6
Förutsättningar…..s.7
Politik…………………….s.8
Kultur…………………….s.9
Sport……………………..s.9
Kända personer…….s.10
Mat och kläder…….s.11
Övrigt……………………s.11
Sammanfattning….s.11
Källor……………………..s.12



Historia
Vietnam började växa fram ca 10 000 år f kr som ett samhälle baserat på jakt, fiske, och risodling.
Don Song-kulturen grundades på 1200-talet f kr och nådde sin höjdpunkt på 300-talt. 112 f kr invaderades Vietnam av kineserna, som därefter dominerade landet i tusen år. Under denna tid introducerades såväl konfucianism som buddism. År 938 drevs kineserna ut efter flera misslyckade upprorsförsök. Under påföljande århundraden skedde en expansion söderut. Vietnameserna erövrade områden från Champariket i Kambodja. Vietnam fick sin nuvarande utsträckning för ca 200 år sedan då kejsare Gia Long enade landet och gjorde Hué till huvudstad.

Katolska missionärer hade verkat i Vietnamn sedan 1500-talet, och 1858 inledde Frankrike en kolonisering av Vietnamn under förevändning att missionärerna behövde skydd. År 1885 var landet internationellt erkänt som en fransk koloni. Vietnam slogs ihop med Laos och Kambodja (som var franska besittningar) 1902, och Indokinesiska unionen bildades.

Japan invaderade Vietnam under andra världskriget, men lät fransmännen fortsätta styra landet. Gemensamt exploaterade de två länderna Vietnam med förödande konsekvenser. I norr blev det hungersnöd och två miljoner människor omkom.
Vid krigsslutet tog den nationalistiska folkfronten Viet Minh över kontrollen över en stor del av landet, och den 2 september 1945 utropade Ho Chi Minh demokratiska republiken Vietnam.

Den franska koloniala perioden varade fram till 1945, då fransmännen förlorade slaget vid Dien Bien Phu.
Efter en internationell konferens i Genève blev det en provisorisk delning av landet i Nord- och Sydvietnam fram till allmänna val skulle hållas 1956. Emellertid utropade Ngo Dinh Diem en USA-stödd republik i Sydvietnam.
USA ökade den amerikanska närvaron inför hotet at ett kommunistiskt maktövertagande i söder 1961, och Vietnamkriget (kallat Amerikanska kriget i Vietnam) var ett faktum.
Nordvietnam tvingades skriva under ett fredsavtal i Paris 1973, varefter den amerikanska armén lämnade Vietnam, men kriget fortsatte till 1975. Året därpå återförenades de två landsdelarna, och Socialistiska Republiken Vietnam grundades.

Jag tycker, efter vad jag har tagit reda på, att Vietnam har haft en lång och händelserik historia, men jag tycker att det verkar som att Vietnam självt inte fått styra sitt eget land så mycket, utan varit offer för såväl krig som invarderingar från både Europa och Asien.


Samhället
Vietnam har en stor kinesisk minoritet, liksom de andra länderna i Sydöstasien, då flera hundratusen kineser lämnade landet under 1970- och 1980-talen. Uppskattningsvis finns ungefär 1.5 miljoner kvar.
I Vietnamfinns det även ett sextiotal andra minoritetsfolk, varav de flesta är bosatta i bergsområdena. En del av dessa minoritetsfolk har runt 1 miljon medlemmar, som t.ex. tai, thai, muong, khmer och hoa (kineser). Andra minoritetsfolk har några tusen medlemmar eller färre. Bland minoritetsfolken talas även ett trettiotal större språk, och fortfarande talar de äldre och välutbildade franska. 1973 blev ryska det viktigaste främmande språket, men engelskan har nu tagit över och intresset för att lära sig engelska språket är mycket stort.
Det vietnamesiska språket, Kinh, tillhör de austroasiatiska språken, men är påverkat av kinesiska och thaispråk. Språket har sex tonlägen och är ganska enstavigt. Beroende på intonationen kan ord och stavelser betyda sex olika saker.

Vietnams landsgräns går till stor del genom otillgängliga bergsområden och i norr skär flera floder igenom de kinesiska gränsbergen och bildar ett bördigt och tätbefolkat delta vid Tonkinbukten.

Den dominerande religionen i landet är Buddism, men det finns även ca 8 miljoner katoliker och några hundratusen protestanter, varav de flesta återfinns bland minoritetsfolken. På 1920-talet grundades Caodai, som är en inhemsk religion med element från de flesta större religioner. Den har även ett starkt inslag av spiritism. Idag finns det ungefär två miljoner anhängare till religionen. Hoa Hao utvecklades på 1930-talet. Den är en folklig uttolkning av buddismen och har idag ca 1.5 miljoner anhängare.
Vietnams grundlag säger att ingen får utnyttja religionen till att "bryta mot lagen". All offentlig religiös verksamhet måste ha myndigheternas godkännande.
Jag tycker att det är väldigt intressant med ett land som har så pass många olika folkslag och religioner. Det är också lite konstigt att dom, till skillnad från Sverige, inte öppet får visa sin religion.


Ekonomi
Vietnam är ett av världens fattigaste länder, trots att deras ekonomiska tillväxt sedan början av 90-talet varit en av de snabbaste i världen. Orsakerna är krig, kolonial utplundring, centralstyrd vanskötsel och internationell isolering.
På 1980-talet började ekonomiska reformer (doi moi), som kom delvis efter påtryckningar från Sovjetunionen. För att inte Vietnams ekonomi skulle kollapsa efter kommunismens sammanbrott i Östeuropa, tvingades landets ledare påskynda reformarbetet. Två tredjedelar av den vietnamesiska handeln hade skett med Sovjetunionen, och på ett år så avstannade den nästan helt, men då hade Vietnam hunnit skaffa nya handelspartner i framför allt Östasien. Genom reformarbetet har stora delar av den statliga industrisektorn avreglerats och drivs i allt högre grad enligt kommersiella principer. Mer än en tredjedel av de 12 000 statliga företagen försvann under de första reformåren och flera miljoner arbetare miste sina jobb. Staten skyddar dock fortfarande sina egna företag genom gynnsamma lån, låga eltaxor och skatteförmåner. Under större delen av 1990-talet hade Vietnam en BNP-tillväxt på 7 eller 8 % om året. En avmattning märktes 1997 och 1998 till följd av de s.k. Asienkrisen och landets egna svagheter. Därefter tog dock tillväxten fart på nytt och uppgick till omkring 7 % de första åren på 2000-talet.
Valutan, dong, är endast värd ungefär 0.06 kr och BNP ligger på 400 US dollar per invånare.
Vietnams exportinkomster ökade med hela 31 % 2004. Bakom låg högre priser på råolja, ökad tekoexport och fortsatt god exporttillväxt för skor. Sedan dess har också försäljningen av elektroniska produkter, datorer och bearbetade trävaror, särskilt möbler, ökat. Även om amerikanska anti-dumpningsåtgärder drabbade den vietnamesiska fisk- och skaldjursexporten var tillväxten god
De viktigaste exportvarorna är råolja, teko, skor, fisk och skaldjur, elektroniska produkter och datorer, trävaror, ris och gummi.
I takt med att industrin expanderar, ökar också importen av kapitalvaror, insatsvaror och råvaror. Ifjol ökade importvärdet med 26 % till USD 32 miljarder. De viktigaste importvarorna är maskiner, utrustning ock delar, oljeprodukter, stål, tyger, material till textil och läderindustri, elektronik och datorer
När man läser allt det här så är det nästan så att man inte förstår att Vietnam ändå är så pass fattigt. Både export och import verkar gå bra, men ändå lever så pass mycket folk i fattigdom.



Basfakta
Vietnams huvudstad är Hanoi och den största staden är Hô Chi Minh (4,2 milj. inv. i storstadsområdet). Vietnam består av 57 provinser, som i sin tur är indelade i kommuner och distrikt, samt distrikten i byar eller stadsdelar.

Turismen är en snabb växande näring och har sedan 1990-talet ökat snabbt i Vietnam. Deras vanligaste anhalter är Hanoi, Hô Chi Minh och Huê. Ökningen uppmuntras av regeringen och myndigheterna satsar hårt för att locka turisterna till Huê, som är kulturstaden, präglad av det enade Vietnams Storhetstid i början och mitten av 1800-talet. För att locka besökare byggs nu hotell, museer och sportanläggningar i närheten för att göra det så attraktivt som möjligt. Huê var, med sina citadell (mindre fästningar) och gamla kejsargravar, kejsarens residensstad ända till 1955. Kejsarstaden, "den förbjudna staden", som till stor del förstördes under Vietnamkriget, restaureras successivt och är nu upptaget på UNESCO:s lista över världskulturarv.
Besökarna åker även till Hanoi, som är en traditionell förvaltningsstad med miljöer från olika epoker. Statskärnan har en gammaldags charm och staden hyser dessutom ett antal vackra tempel, muser över Vietnams arkeologi, konst och konsthantverk, som även finns både i Hanoi och Hô Chi Minh. I dessa städer finns dessutom både ståtliga monumentalarkitektur (stadshus, teatrar, domstolsbyggnader) och vanlig statsbebyggelse från den franska tiden.

Förutsättningar
Då Vietnam ligger i den tropiska regionen har landet ett hett och fuktigt klimat, men vädret varierar mellan olika landsdelar. Under sommarmånaderna drabbas ofta de norra och centrala kuststräckorna av förödande stormar, tyfoner, från Sydkinesiska havet.
Under vintermonsunen råder vindarna mellan nord och nordöst. Medeltemperaturen är 15-26°C. Kyligast är det i norr för där är det oftast mulet och fuktigt under vintern. Sommarmunsunen för in varm och fuktig luft från syd och väst och ger stora regnmängder. Medeltemperaturen i hela landet är 26-29°C under sommarhalvåret, och årsnederbörden är 1500-2000mm.
Landskapet är ståtligt med tätbevuxna risfält och ofta dramatiska bergs- och klippformationer

Politik
Vietnam är en republik och en kommunistisk enpartistat. Författningen från 1992 slår fast att kommunistpartiet, Dang cong san Viet Nam, är den ledande kraften i staten och i samhället, men det betonas samtidigt att också partiet är underställt lagen. Partiet leds av en centralkommitté och en politbyrå med partiets generalsekreterare som högste ledare. Inom politbyrån finns ett mindre verkställande utskott med fem ledamöter. De stora riktlinjerna för politiken dras upp vid partiets kongresser vart femte år. Kommunistpartiet kompletteras av massorganisationen Fosterländska fronten, som förutom kommunistpartiet bl.a. omfattar Nationella befrielsefronten (FNL), kvinno- och ungdomsförbunden, landsorganisationen, samt de officiella buddistiska och katolska rörelserna. Fosterländska fronten ska fungera som en bro mellan partiet och befolkningen och är rekryteringsbas.
Nationalförsamlingen (quoc hoi), som väljs vart femte år, är statens högsta organ. Sedan början av 90-talet har det funnits fler kandidater är platser vid valen till nationalistförsamlingen. Vid sidan av kommunistpartiets kandidater granskar och godkänner partiet även ett antal kandidater från andra delar av Fosterländska fronten, vilka får delta. År 1997 blev dessutom för första gången tre från fronten helt fristående personer invalda i församlingen.
Nationalförsamlingen väljer också landets president, som dessutom är överbefälhavare. Presidenten utnämner premiärministern och övriga ministrar. Genom en författningsändring år 2001 fick nationalförsamlingen dock rätt att avskeda ministrar.
Vietnam har ännu långt att gå för att bli ett fungerande rättssamhälle. Lagarna är ofta otydliga, ofullständiga och inkonsekventa. Justitiedepartementet var länge avskaffat och återinfördes först 1992, när man också på nytt började utbilda jurister efter många års uppehåll. 1993 beslöts att ekonomiska domstolar skulle inrättas för att hantera tvister inom affärslivet.

Jag tycker inte att politik är så intressant, vare sig i Sverige eller i Vietnam. Jag skulle tro att det ofullständiga politiska system som finn i Vietnam är en stor del i att det är så fattigt där nere. Om man kunde bilda ett politiskt system som kunde hantera de ekonomiska frågorna i landet så skulle kanske fattigdomen minska, men som sagt så är inte jag så insatt i politiken.


Kultur
Skolan i Vietnam är i princip obligatorisk och eleverna börjar vi sex års ålder. Den femåriga grundskolan följs av ett högre stadium på upp till sju år, men det är inte alla som fortsätter i de högre årskurserna. På grund av ekonomiska problem tvingas ibland de lågavlönade lärarna att ta betalt för de lektioner som kompletterar utbildningen, och p.g.a. skolkrisen så har antalet dyra privatskolor ökat snabbt.

Vietnam har flera framstående författare, bl.a. Nguyen Huy Thiep, Duong Thu Huong, Pham Thi Hoai och Bao Ninh. Flera av deras böcker har blivit översatta till svenska och andra europeiska språk.
All företagsverksamhet är underställd staten och alla manuskript till böcker måste förhandsgranskas då böckerna inte får ”skada landets intressen, förneka revolutionens betydelse och positiva inflytande eller undergräva moralen”.
Upplagorna av böcker är små, men når ofta läsarna gen om piratkopior.

Till skillnad från Sverige så har inte Vietnam pressfrihet, och tidningar han bara ges ut av organisationer som ansökt om licens och som ansvarar för innehållet. Ibland har journalister fängslats och tidningar förbjudits.
De största tidningarna är Nhan Dan, som betyder folket och kommer ut med en upplaga på 200 000 ex i Hanoi. En annan stor tidning är Sai Gon Giai Phong (det befriade Saigon), som kommer ut med 100 000 ex.
Eftersom allt skriveri i Vietnam är så kontrollerat av staten så har vietnamesernas möjlighet att hålla sig informerade varit begränsade, men har nu ökat när utländska tidsskrifter kunde börja köpas fritt, och bl.a. BBC kunde tas i på kabel-tv.
Tillstånd för Internetabonnemang beviljas dock bara efter en noggrann kontroll av den sökandes pålitlighet.

Vietnamesisk tv är lite udda. Istället för att översätta filmer genom dubbning eller textremsor (som här i Sverige) så har dom en person som sitter och säger ”Hon säger ’Bla, bla, bla’, och han svarar ’bla, bla’. Jobbigt kan vi tycka, men jag tycker att det ändå har en charm. Ungefär som när mamma sitter och berättar vad de säger på tv innan man lärt sig att läsa.

Sport
Efter vad jag har läst och hört så sysslar inte vietnameserna så mycket med sport. Eftersom de jobbar mycket ute på risodlingar så har de varken tid eller ork att egentligen idrotta. Det enda jag vet är de tidigt på morgnarna, innan arbetet kan spänna upp badmintonnät på trottoarerna och spela.

Kända personer
Det är svårt att hitta kända personer i Vietnam, men jag fick upp en person när jag letade, och det var Ho Chi Minh. Jag tycker att hans arbete för Vietnam är beundransvärt. Trots mycket motgångar i livet fortsatte han ändå kämpa för att Vietnam skulle bli självständigt. Det borde finnas fler som honom.
Ho Chi Minh kom först i kontakt med kommunismen under sin tid i England då han jobbade som lärling på ett konditori under Georges Auguste Escoffier, och senare i Frankrike mellan åren 1915-1923. 1918 försökte Ho Chi Minh att i Frankrike få till stånd ett frigörande av Vietnam från det franska kolonialstyret men han misslyckades.
1919 agiterade han för lika rättigheter i Indokina. Kort därefter var han med och bildade det kommunistiska partiet och tillbringade mycket tid i Moskva. Han flyttade senare till Hongkong, där han ledde bildandet av det Indokinesiska kommunistpartiet.
Under den här tiden använde han sig av en mängd olika namn.
Han tog sig det Sifo-vietnamesiska namnet Ho Chi Minh, "Strävar-mot-upplysning-Ho", och återvände till Vietnam år 1941. Där deklarerade han landets oberoende från Frankrike.
Han ledde Viet Minhs självständighetsrörelse 1941, anförde militäraktionerna mot den japanska ockupationsmakten och senare även mot fransmännens försök att åter ockupera landet mellan åren 1946-1954. Under en tur i Sydkina arresterades han i augusti 1942 av Chiang Kai-sheks nationalister och sattes i fängelse i Guangxi till september 1943.
Under sin tid i fångenskap i Kina skrev han Dikter från fängelset som innehåller 133 dikter på kinesiska.
Han blev president i den Demokratiska republiken Vietnam (Nordvietnam) 1954. Han utropades som president 21 mars 1946 men blev inte internationellt erkänd. Han skrev 6 mars 1946 under en överenskommelse med Frankrike som erkände Vietnam som ett autonomt land i den Indokinesiska federationen och den Franska unionen. Han var en ledande person i försöken att återförena Nordvietnam med Sydvietnam genom invasionen år 1960. Ho Chi Minh ledde Nordsidan i det nästan oavbrutna kriget mot fransmännen och senare USA (som stödde Sydvietnam) ända till sin död år 1969.

Mat och kläder
Många turister som kommer till landet vill gärna prova att äta med pinnar, men vietnameserna själva äter ofta med sked eller gaffel.
Till Vietnams nationalrätter hör tunna friterade rispannkakor med varierande innehåll som cha gio vilken är gjord på krabba eller fläsk, champinjoner, räkor, risnudlar och böngroddar. Pannkakorna är ofta inslagna i lövtunna blad med kryddor, som doppas i en sås. Cha ca är en annan känd rätt som består av grillad marinerad fisk med saffran serverad med risnudlar, örter, grillade jordnötter och en sås.
Längs kusterna går det att få tag på fisk och skaldjur. På vissa små restauranger längs kusten kan man till och med sitta och titta på när personalen går ut och fångar krabban som du sen får äta. I norra Vietnam finns det en specialitet som kallas för Cha cha och är friterade fiskskivor.
I Mekongdeltat är det möjligt att prova orm för en låg kostnad. Även andra exotiska rätter som f...