Mod

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det blev tyst. Dödstyst. Hela uppgången fylldes av änglar. Jag hade tagit tre steg tillbaka, jag stod på helspänn och väntade, beredd att rusa ut om Svensson dörren öppnades.

Men fortfarande var jag mer arg än rädd.

….

Plötsligt utan förvarning slängdes dörren upp och mitt framför mig stod ”gladiatorn” med mörka ögon, brinnande av hat och ilska och undrade vem fan jag var och vad jag ville. Jag stod först som fast frusen men fick sen äntligen fram…
- Jag skulle hälsa på Maria.
- Hon är inte hemma, sa mannen med de hemska ögonen som jag hade framför mig.

Samtidigt tyckte jag mig kunna höra ett jämrande ljud inne från lägenheten och det gjorde mig mer bestämd än mitt förnuft sa om att jag skulle ta mig in dit.

- Jag ska bara hämta en bok som Maria lånat av mig, sa jag och försökte gå förbi ”gladiatorn” som stod mitt i dörröppningen.
- I helvete du ska, sa han och knuffade mig ut i trappuppgången igen.
- Fattar du trögt, eller? Maria är inte hemma.

Adrenalinet flödade i kroppen på mig och jag var stört förbannad. Vem fan trodde han att han egentligen var! Inte nog med att han slog Maria, nu gick han dessutom på och trakasserade en vilt främmande människa.
Jag spände ögonen i honom och sprang sen med väldig fart rakt förbi honom och in i lägenheten. Jag stannade tvärt i vardagsrummet, på golvet låg en ung, späd tjej orörlig och ihop dragen i fosterställning. Blod rann från munnen och näsan på henne, håret var rufsigt. Hon såg nästan död ut. Plötsligt vände hon huvudet försiktigt och tittade genom sina tårfyllda ögon på mig med en bedjande och skräckslagen blick. Jag hann inte fundera mer på vad det var hennes ögon försökte säga, för i nästa sekund kände jag ett slag i ansiktet. Jag for omkull, rakt in i soffbordet och kände en fruktansvärd smärta i armen. Trots smärtan lyckades jag få tag på en glasskål som stod på kanten på bordet, jag tog den och slängde den rakt mot ”gladiatorn” som stod nästan lutad över mig nu. Skålen träffade honom i axeln och glasskärvorna for över hela rummet. Han vrålade av smärta och hans ögon ”exploderade” av ilska.
- Du ska fanimej dö nu, ingen gör så här mot mig, vrålade han. Jag ska lära både dig och Maria vem fan som bestämmer här.

Jag kastade mig ned bakom soffan där Maria låg och försökte skydda henne. ”Gladiatorns” knytnäve kom som en raket rakt mot min näsa, som knakade så att jag såg stjärnor. Nästa sekund såg jag en jätte kniv komma emot mig...