Omsorg vid missbruk

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

För att vara beroende av en drog enligt DSM-IV, måste man uppfylla minst tre av sju specificerade kriterier, och det under minst ett år.

1. Abstinens, som visar sig i antingen för drogen specifika abstinens-symtom när tillförseln avbrutits, eller i intag av drogen eller annan liknande drog för att ta bort dessa symtom.

2. Intag av drogen i större mängd eller under längre tid än vad som avsågs (kontrollförlust).

3. Varaktig önskan eller misslyckade försök att minska eller kontrollera intaget.

4. Betydande del av livet ägnas åt att skaffa drogen, konsumera den, och hämta sig från användningen av den.

5. Viktiga aktiviteter (socialt, yrkesmässigt och på fritiden) överges eller minskas på grund av droganvändningen.

Fortsatt användning av drogen trots vetskap om att den orsakat eller förvärrat kroppsliga eller psykiska besvär. Förutom tolerans och abstinens handlar det om kontrollförlust, alltså att ta drogen i större mängd eller under längre tid än vad man hade tänkt sig, och om misslyckade försök att minska intaget. Vidare att en betydande del av livet ägnas åt drogen och att därför viktiga aktiviteter försummas, och att man fortsätter använda drogen trots att man vet att den orsakat fysiska eller psykiska skador.
Med denna definition kan du vara beroende av en drog även utan tolerans och abstinens. Det centrala är att drogen på olika sätt tagit kontrollen över ditt liv. De droger som kan framkalla beroende är alkohol och i stort sett alla slags illegal narkotika, men också tobak och några grupper av receptbelagda läkemedel.
I dagligt tal används ofta ordet missbruk som synonym till beroende. Men i DSM- systemet har missbruk av droger en egen definition som skiljer sig från beroende.
Missbruk enligt DSM-IV är att uppfylla minst ett av följande kriterier under minst ett år: upprepad användning av drogen som leder till misslyckande med att fullgöra sina skyldigheter i skola, arbete eller hem. Upprepad användning av drogen i riskfyllda situationer till exempel vid bilkörning eller på jobbet. Upprepade kontakter med rättvisan på grund av missbruk och fortsatt användning av drogen trots sociala problem.
Beroende är enligt DSM en noga definierad diagnos som innehåller både medicinska, psykologiska och sociala element, medan missbruk är vagare och mest tar sikte på de sociala konsekvenserna. Ett beroende tar tid att utveckla, medan missbruk är mer kopplat till bestämda situationer eller perioder i livet: ungdomar som dricker sig fulla flera gånger i veckan missbrukar alkohol, men har så gott som aldrig hunnit bli alkoholberoende. Men om missbruket fortsätter under lång tid är risken stor att det utvecklas tillett beroende.


- Olika sorters beroende


När ett beroende utvecklas händer det saker i hjärnan. Gradvis byggs hjärnan om så att drogen mer och mer tar överhanden över naturliga stimuli. De system i hjärnan som hjälper oss att göra våra prioriteringar har tagits över av drogen och vårt långsiktiga intresse och rationaliteten har inte mycket att säga till om längre när den drogskadade hjärnan gör sina val. Hjärnan har blivit kidnappad.
Den här ombyggnaden av hjärnan sker gradvis under lång tid och kan därför naturligtvis inte försvinna efter en veckas avgiftning. Även om man slutar helt med drogen kvarstår förändringarna i hjärnan under mycket lång tid, kanske hela livet. Det innebär att behandlingen också måste pågå under lång tid.



Alkohol – Stimulerar det dopaminförande belöningssystemet indirekt via opiat- och nikotinreceptorer. Det framkallar eufori och välbehag. Men också via GABA-receptorer som dämpar ångest och gör att man blir trött.

Tobak - Det beroendeframkallande ämnet är nikotin –ett nervgift. Nikotinet verkar via särskilda nikotinreceptorer som påverkar det dopaminförande belöningssystemet men det frisätter också noradrenalin. Därför är rökning både stimulerande och lugnande på en gång.

Cannabis- Den verksamma substansen i cannabis heter THC. Den verkar via cannabisreceptorer. Effekten blir en ökning av frisättningen av dopamin troligtvis indirekt via opiatsystemet. Ruset är uppdelat i två faser. Först en kortare fas där man är utåtriktad och pratsam sedan en längre inåtvänd period. Efter ruset blir man och passiv. Cannabismissbruk kan utlösa aggresivitet och hämningslöshet. Det kan också framkalla psykotiska tillstånd och långvarigt bruk ökar drastiskt risken för att drabbas av schizofreni.

Centralstimulerande medel – T ex amfetamin och kokain och många andra liknande preparat. Alla dessa verkar direkt på hjärnans belönings-system och ökar frisättningen av dopamin. Även halterna av sero-tonin och noradrenalin ökar. Dopaminkicken medför en en känsla av kraft, vakenhet och eufori som sedan övergår i ångest och nedstämdhet.

Opiater - Opium, morfin, heroin verkar via opiatreceptorer och stimulerar både dopaminsystemet och endorfiner och andra kroppsegna opiater. Effekten är dels smärtlindring och dels en eufori av mer passivt och inåtvänt slag än den rena dopaminkicken.

Hallucinogener – Det mest kända är LSD men det finns också gamla medel från växtriket som använts i tusentals år. Dessa påverkar framför allt serotoninsystemet i hjärnan. Effekten är att sinnesintryck som upplevelser av färger och ljud förstärks och förvrängs. Vid högre doser kan drogen ge regelrätta psykoser med hallucinationer och vanföreställningar, vilket ibland skapar stark ångest.

Nya droger – Ecstasy har en uppiggande effekt liknande amfetamin men kan också förändra sinnesintrycken på liknande sätt som hallucino-gener. Ecstasy påverkar både dopamin- och serotoninsystemet. En kraftig uttöämning av serotonin i hjärnan skapar starka känslor av närhet och gemenskap men orsakar samtidigt skador i serotoninproduktionen som kan bli bestående och leda till försämrat minne och kronisk depression.
GHB påverkar dopamin och GABA och ruset påminner om alkoholrus men risken är större för förgiftningar, medvetslöshet och andningsstillestånd.



- Hjälp vid missbruk

SBU – Statens beredning för medicinsk utvärdering – har till uppgift att höja kvaliteten på sjukvården i Sverige, genom att på område efter område granska vilka behandlingsmetoder som fungerar och vilka som inte gör det.
I september 2001 presenterade de sin rapport Behandlimg av alkohol- och narkotikaproblem. Grundtonen i rapporten är optimistisk. De anser att det finns en rad olika behandlingsmetoder som faktiskt fungerar.
Här följer i korthet några av de viktigaste slutsatserna i rapporten:
• Den mest kostnadseffektiva åtgärden för att minska alkoholproblemen skulle vara att systematiskt ställa frågor om alkoholkonsumtion till alla patienter i primärvården, och vid behov ge råd om hur den skulle kunna minskas. En av tio personer i riskzonen skulle då minska sitt drickande till ofarlig nivå.
• Det finns ett antal psykosociala metoder som hjälper mot alkohol-beroende, bland annat kognitiv beteendeterapi, 12-stegsbehandlingar och motivationshöjande behandlig. Gemensamt för dessa metoder är att de har klar struktur och är inriktade på missbruksbeteendet. Allmämt stödjande samtal har däremot ingen mätbar effekt.
• De två nya läkemedlen Canpral och Revia har dokumenterad effekt mot alkoholberoende. Antabus kan också ha effekt, men bara om den intas under övervakning. Inopererade Antabuskapslar har ingen mätbar effekt.
• De psykosociala metoder som kan ha effekt mot narkotikaberoende är strukturerade, omlärande och inriktade på själva missbrukarbeteendet, till exempel beteendeterapi. De ospecifika, stödjande behandlingar som är vanliga i svensk missbruksvård har däremot ingen bevisad effekt.
• Långtidsbehandling med läkemedlen metadon eller Subutex ger minskat heroinmissbruk och bättre medverkan i behandlingsprogram.
• Det finns inga belägg för att behandlingshem skulle vara bättre än öppenvård för personer med alkoholberoende. Däremot kan det vara så för personer med narkotikaberoende, i synnerhet om de är psykiskt sjuka eller hemlösa.

Hur ska vi ha råd med det här, kan man undra. SBU´s expertgrupp hävdar att bättre missbrukarvård inte behöver bli dyrare. Mer än hälften av de miljarder som i dag satsas på missbrukarvård i Sverge går till icke-dokumenterade behandlingsmetoder som vi inte vet värdet av. Till exempel allmänna stödsamtal, socialkurativa insatser och Antabus som inte ges under kontrollerade former. I stället gäller det att sprida de effektiva behandlings-programmen på bekostnad av de andra.

I Storstockholm finns mer än trettio beroendemottagningar. De flesta drivs i samarbete mellan socialtjänsten och sjukvården. Magnus Hussmottagningen är den enda som helt och hållet tillhör landstinget. Där arbetar man därför myckt med forskning och utveckling av nya behandlingsmetoder.
På mottagningen arbetar man långsiktigt med patienter och de har möjlighet att komma dit under många år när de känner att de behöver stöd.
När någon ber om hjälp första gången är det viktigt att de få komma snabbt. När man bestämmer sig för att man vill ha hjälp så vill man ha det nu. Det är viktigt att behandla patienterna med respekt och att inte skuldbelägga. Man berömmer patienten i stället för att komma med pekpinnar. Behandlingen är en kombination av motivationshöjande behandling och återfallsprevention. Återfallsprevention bygger på kognitiv beteendeterapi som lärs ut i speciella kurser. En grupp patienter träffas 8-10 gånger under ledning av en utbildad handl...