Franska revolutionen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Revolutionens start och stormningen av bastiljen

När folket hörde om att tredje ståndet hade bildat national församling, tog folket mod till sig. De började med uppror på gatorna och glåpord till kungen och adeln, som senare trappades upp till ”stormningen av bastiljen”. Detta var själva starten av revolutionen. Det var då ett stort antal borgare och bönder på ungefär 450 000 man, samlades utanför bastiljen den 14 juli år 1789. De hade varken vapen eller kulor. Vapen fick de dock senare tag på vid ”les invalides” som var ett ålderdomshem för krigsskadade militärer. De hittade också ett antal kanoner där. Det återstod att hitta krut och kulor till vapnen. De hade i sitt sällskap någon med kunskaper om var dessa saker förvarades. I bastiljen fanns det de behövde. Folket sände in tre olika delegationer som krävde kulor och krut innan guvernören i bastiljen gav order att hans soldater skulle öppna eld mot folkmassan. Följden av det blev att folket sände in ännu en delegation som fick guvernören att ge upp. Sedan tågade borgarna och bönderna in och tog över bastiljen. Delegationen lovade att både guvernören och hans soldater att få behålla livhanken. Med de blev offer för en rasande Lynch mobb. Det var under hösten 1791 som nationalförsamlingen gick med på att kungen skulle få vara med och styra fast med mindre makt. Det tyckte kungen var en bra idé.

Kungen blev avrättad år 1793 bland annat på grund av att han hade beordrat stora delar av sin armé att marschera tillbaka mot Paris. Folket blev då rädda att kungen skulle tvinga tillbaka det gamla styrelsesättet. Men också för att man trodde att kungen och drottningen hade konspirerat med utlandet och att folkets fiender skulle komma med stora arméer för att straffa folket för deras uppror. Drottningen avrättades senare hon med. Några av anklagelserna var förräderi mot fosterland och konspiration med fientlig makt. Både kungen och drottningen blev avrättade med giljotin.

Tyskland under Adolf Hitlers tid var liknande Frankrike under Ludvig den 14 tid. Då Judarna var under dödshot, men ändå inte vågade göra någonting. Men i Frankrike var det upprorsmännen, de som kunde vara minsta fara för någon av adelsmännen eller kungen som var en fara och måste hållas instängda eller dödade. De som tyckte att det tredje ståndet skulle ha mer makt var det synd om de med. Adelsmännen och kungen ”våldtog” det som vi idag kallar självklara rättigheter. Kungen och adelsmännens beteende skapade revolutionen.



Källor:
http://susning.nu/Bastiljen
http://www.sub.su.se/national/tf...