ABBA

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Under 1970-talet visade sig ödet - i kombination av talang och hårt arbete - att en av de mest dominerande framgångarna inom populärmusiken stod en svensk grupp för.

ABBA, ett musikaliskt fenomen bestående av två par, blev vida kända som de mest succéfulla artisterna detta decennium, även som ett av de största fenomenen detta sekel!

Som de flesta i världen vet, startade ABBA´s historia i april 1974 när de vann Eurovisionsslagerfinalen med låten "Waterloo", men vid den tidpunkten hade gruppen existerat i två år och de enskilda medlemmarna var egentligen veteraner inom showbusiness i sitt hemland Sverige.

Det hela började i juni 1966, när Björn Ulvaeus träffade Benny Andersson första gången. Björn var medlem i Hootenanny Singers, en populär folkmusikgrupp, medan Benny var medlem i Hep Stars, Sveriges mest populära popband vid den här tidpunkten.

På sommaren 1966 turnerade de två grupperna i de svenska folkparkerna och där råkade de träffa på varandra i en vägkorsning. Hootenanny Singers planerade en fest den här kvällen och bjöd in Hep Stars. Björn och Benny kom snart underfund med att de hade en massa gemensamt, och när de träffades på en ny fest senare den här sommaren, beslöts att dom skulle försöka att skriva en låt tillsammans.

Med hjälp av Björns far transporterades alla instrumenten och förstärkarna till hans kontor mitt i natten. Resultatet blev låten "Isn´t it easy to say", vilken senare spelades in av Hep Stars, och det första fröet hade blivit sått
för vad som slutligen skulle blomma ut som ABBA.

Under 1969 började de båda gruppernas popularitet att minska, och efter deras respektive sommarturnéer detta året blev Hootenanny Singers mer eller mindre en skivinspelande grupp som gjorde enstaka liveframträdande, medan Benny valde att lämna Hep Stars helt och hållet. De två vännerna fortsatte att skriva och spela in låtar, uppmuntrade av skivbolagsägaren och förläggaren Stig Anderson som skulle bli ABBA´s manager. Stig hade stor tro på Björn och Benny när det gällde deras låtskrivande och producerande talanger, och försäkrade dem att de skulle åstadkomma världssuccé förr eller senare.

Den andra Björn & Benny singlen var en låt kallad "Hej gamle man", vilken kännetecknades av bakgrundssången från deras respektive fästmör Agnetha Fältskog och Anni-Frid "Frida" Lyngstad. Detta var första gången de fyra framtida ABBA-medlemmarna dök upp på samma skiva. Frida, som hade varit skivartist sedan hösten 1967, hade träffat Benny när hon medverkade i en cabaret i Malmö i mars 1969 - Hep Stars hade ett uppdrag på en annan plats i samma stad Agnetha, en framgångsrik solosångerska sedan hennes genombrott tidigt 1968, hade träffat och blivit kär i Björn i maj 1969 när de
två dök upp i samma TV-program.

Det var som Festfolk, eftersom detta hade en dubbelmening "förlovade" och "festfolk", de fyra för första gången presenterade sig för publik i november 1970. Detta första försök var definitivt inte vidare framgångsrikt, och alla tankar om en ordinarie grupp uppsköts vid den här tiden. Under tiden fortsatte de att medverka på varandras skivor, och arbetade tillsammans i olika konstellationer. I juli 1971 gifte sig Björn och Agnetha, och på hösten detta året började Björn och Benny att arbeta som hjälpproducenter hos Stig Andersons skivbolag Polar.

På våren 1972 beslöts att man skulle pröva kvartetten igen, och den första riktiga ABBA-singlen "People need love" spelades in. Den släpptes under det något klumpiga namnet "Björn & Benny, Agnetha & Anni-Frid", och blev en försäljningshit i Sverige. Med detta i ryggen började de två paren att spela in ett helt album tillsammans hösten 1972, fastän de var långt ifrån säkra på om detta betydde någon långvarig framtid för gruppen.

I februari 1973 deltog de i svenska melodifestivalen med bidraget "Ring, Ring", en låt komponerad av Björn, Benny och Stig. Vid tiden för denna tävlan var Agnetha höggravid med hennes och Björns första barn, dottern Linda. Gruppen slutade på tredje plats detta året, men de svensk och engelskspråkiga singlarna och albumet med samma namn blev ojämförligt den mest populära låten bland de svenska bidragen, och de fanns strax på tredja plats på svenska topplistan både med singel och album. Det var på grund av denna bekräftelse av deras popularitet som de lade sina solokarriärer på hyllan och koncentrerade sig på gruppen. Alla insåg emellertid att namnet "Björn & Benny, Agnetha & Frida (som Anni-Frid nu kallades på deras skivor) var helt opraktiskt.

Av bekvämlighetsskäl, hade Stig Anderson börjat kalla dem ABBA
- begynnelsebokstäverna i deras förnamn - och när en tävling utlystes i en tidning där man skulle hitta ett annat namn för "Björn & Benny, Agnetha & Frida" kom fram till samma slutsats var avgörandet beslutat. Det enda problemet var att det redan fanns en svensk fiskkonservfabrik med samma namn, men när Stig frågade om de hade något emot att låna ut sitt namn till en populär grupp hade de lyckligtvis inget emot detta.

Under sommaren 1973 åkte gruppen ut på turné i de svenska folkparkerna,
men det var inte förrän till hösten, när de började spela in sitt andra album, som ABBA blev deras officiella namn. Senare detta år gjorde Björn, Benny och Stig ett nytt försök att hitta en vinnare till melodifestivalen. Denna gången var resultatet "Waterloo", vilken utan ansträngning vann först den svenska uttagningen i februari och sedan finalen i Brighton, England den 6 april 1974.

Waterloo-singlen blev deras första verkliga internationella hit, som toppade listorna i England, Tyskland, Norge och Belgien, och nådde högt på listorna i flera andra länder. Även USA dukade under av denna topplåt Waterloo, där den placerade sig som nummer sex på Billboardlistan. ABBA befann sig snart resande över hela Europa, medverkande i oräkneliga TV och radioprogram flera månader framöver. Men som så många andra Melodifestivalvinnare kan intyga, är det en sak att ha en stor hit med en vinnande låt, och en annan att få en uppföljare som kan bevisa att man är mer än en engångsföreteelse.

ABBA fick problem nästan genast när varje singel som släpptes i England de närmasre 18 månaderna nätt och jämnt klämde sig in på topplistorna, fastän de hade fortsatt succé i många andra Europeiska länder. Hösten och vintern 1974 och tidigt 1975 turnerade gruppen i Europa och spelade också in sitt tredje album, helt enkelt kallat "ABBA" när det släpptes på hösten 1975.

Det var med den tredje singlen från det albumet,"SOS", som de slutligen fick en stor hit i England igen, den första av 18 på varandra följande Top 10-hits.
Denna följdes av "Mamma Mia", deras första engelska tophit sedan "Waterloo", och låten som tillsammans med "I do, I do, I do, I do, I do" gav ABBA deras stora genombrott i Australien under sommaren 1975. När ABBA-febern spred sig i andra områden var Australien kanske det land som mest helhjärtat omfamnade ABBA de närmaste åren. I mars 1976 släppte ABBA sin "Fernando"-singel, vilken blev en av deras mest succéfulla någonsin. Samma månad började de spela in låtar som var lämpliga till deras
"Arrival"-album, vilket släpptes på hösten, och detta album fick verkligen topplaceringar överallt. Albumet hade föregåtts av "Dancing Queen"-singlen, som släpptes i augusti 1976, men som faktiskt spelades in samtidigt med "Fernando" ett helt år tidigare. ABBA´s största säljande singel någonsin, "Dancing Queen", blev också deras enda nummer ett i USA.

Nästa singel från "Arrival"-albumet var "Money, Money, Money", och medan denna låt erövrade hitlistorna, var ABBA upptagna med att förbereda sin Europa och Australienturné, som började i februari 1977. Noteringsvärt är att 3,5 miljoner biljettbeställningar mottogs enbart för de två konserterna i Royal
Albert Hall i London. Turnéen var en fullständig succé med fullsatta hus överallt. Ett litet under att den innevarande ABBA-singlen "Knowing me, knowing you" tillbringade fem veckor som nummer ett på engelska hitlistor.
När turnéen nådde Australien i mars, började också arbetet med den kännetecknande filmen "ABBA- The movie", vilken blev en av de mest succéfulla filmerna över hela världen 1978.

Tillbaka i Stockholm efter turnéen, började Björn och Benny att skriva nya låtar, och i maj 1977 började gruppen inspelningen av vad som skulle bli "ABBA- The album". Albumet släpptes i december 1977 (endast i Norden, resten av världen tidigt 1978), och hade föregåtts av singlen "The name of the game".

Just när "ABBA-The album" släpptes i Sverige, födde Agnetha sitt andra barn, sonen Christian. Den andra singlen från det nya albumet var "Take a chance on me", en annan större hit vilken också nådde tredjeplatsen i USA.

Faktiskt var delar av våren 1978 ägnade åt en PR-kampanj i USA, ett område märkbart lite mer motståndskraftigt mot ABBA´s tjusning än de flesta andra länder. Som resultat av denna kampanj blev "ABBA-The album" deras högst placerade album i USA, där det nådde en fjortondeplats. ABBA själva var snart tillbaka i studion igen, och spelade in låtar till ett nytt album. Första resultatet av dessa spelningar var "Summernight city"-singlen, som släpptes i september 1978, i sista stund struken från det kommande albumet.

Detta var ABBA´s sista nummer 1 placering i Sverige, där den nådde topplaceringen den 6 oktober, samma dag som Frida och Benny äntligen gifte sig efter mer än nio år som ett par. I januari 1979 släppte gruppen en annan singel. "Chiquitita", vilken framfördes vid en UNICEF-gala i New York, och denna blev ABBA´s mest succéfulla singel 1979.

Ett mera smärtsamt rykte: utgivningen av singlen sammanföll med nyheten att Björn och Agnetha hade beslutat sig för att skiljas. Fastän det spekulerades mycket om att detta var slutat för ABBA, höll båda parterna med om att deras skilsmässa faktiskt tog bort en massa spänningar när det gällde deras arbetsrelationer. Arbetet med det nya albumet fortsatte under våren, och i april 1979 släpptes slutligen "Voulez-vous"-albumet, nästan samtidigt som "Does your mother know", den sista singlen som känne-
tecknades av att Björn var "lead-singer".

På hösten 1979 åkte gruppen på turné till Canada, USA och Europa, och samtidigt släpptes deras helt nya "Gimme! Gimme! Gimme! ( a man after midnight)-singel. Turnéen slutade i Irland i november, och följdes av utsläppet av den succéfulla "I have a dream"-singlen. Ett nytt år betydde ett nytt album, och 1980 var inget undantag. I februari hittade gruppen tillbaka till studion igen, fastän de för första gången sedan 1975 faktiskt gjorde ett avbrott i inspelningsarbetet för att komplettera sin sista turné, som gjordes
i Japan under tre veckor i mars. Det var inte förrän i juli som den nya singlen dök upp, "The winner takes it all", vilken nådde förstaplatsen i England, Holland och Belgien. Nästa singel, "Super trouper", släpptes som en försmak från albumet med samma namn i november 1980, och denna var den sista av ABBA´s nio nummer ett placeringar i England. Om detta verkade vara en lovande start för detta årtionde, så kom flera tråkiga nyheter i februari 1981 då Benny och Frida tillkännagav sin skilsmässa. Som en upprepning av Agnethas och Björns påstående, påstod Benny och Frida att deras skilsmässa
inte påverkade deras arbete med ABBA, och gruppen började snart spela in vad som slutligen skulle bli deras sista album.

I december 1981 släpptes singlen "One of us" nästan samtidigt med albumet "The visitors", och båda utsläppen fanns snart i de högre regionerna på listorna runt om i Europa. 1982 förvandlades till att bli ABBA´s sista år tillsammans, och fastän de hade planerat att spela in ett nytt album, släppte
de faktiskt bara två singlar och ...