Linda Skugge

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den omskrivna författaren och krönikören Linda Skugge föddes den 9 oktober 1973 i Bromma utanför Stockholm. Hon är gift med musiken Johan Skugge, pappa till deras två döttrar Siri och Molly. Förutom sitt skrivande har Linda bland annat ägnat sig åt sitt eget skivbolag, Starboy Recordings.
Linda har blivit en av Sveriges mest skandalomsusade kvinnor inom media, känd för sina feministiska och samhällskritiska krönikor och kåserier som synts i bland annat Expressen.
Hon började sin journalistiska bana som frilansande reporter på Ultra Magazine, där Linda började direkt efter sitt sista år på gymnasiet. Redan året därefter blev hon redaktör för samma tidning, men det blev en kortvarig redaktörkarriär då Linda 1993 började studera vid Poppius Journalistskola. Senare samma år värvades hon av Expressen, i vilken hon började publicera feministiska krönikor. Tretton år senare, år 2006, gör Linda fortfarande samma sak. Nu för tiden sträcker sig dock Lindas skrivelser över betydligt fler intresseområden än feminism.

Inte rädd för att tala klarspråk

Vad gör Linda så speciell, då? Vad är det som skiljer henne från de dussintals andra krönikörer som figurerar i dagspressen? Linda Skugge är känd för sitt förhållandevis grova språk och sitt brutala och mycket personliga sätt att framföra sina åsikter och självupplevda erfarenheter. Hon kan ibland vara chockerande personlig och skriva på ett mycket självutlämnande och naket sätt. Lindas krönikor kan beskrivas som arga men samtidigt humoristiska, lätta att känna igen sig i, samt mycket satiriska och ofta med en ironisk underton.
Främst unga tjejer tycks gilla Lindas sätt att skriva på. Hon spottar och svär över vardagsproblem och är inte rädd för att provocera och göra läsare förbannade. Hennes texter präglas inte sällan av en subjektiv och grovt vinklad feministisk anda. Linda är inte den typen av mediafeminist som förbannar patriarkatet och avundsjukt ifrågasätter mäktiga män. Istället är hon mycket mer inne på att framhäva unga tjejers problem i vardag och skola, samt att oroa sig över sina egna döttrars framtid i en orättvis värld.
Fast Lindas krönikor är långt ifrån bara feministiska predikningar och kvinnofrågor. Andra ämnen som engagerar henne är politik, barnomsorg, musik och tonårsångest, bara för att nämna ett fåtal. Hon drar ofta paralleller mellan problemen i hennes eget hem och dessa områden. För att illustrera ett exempel av denna orädda anda och högst provocerande natur följer härefter ett utdrag ur krönikan ”Ni är bortskämda pubbeungar” ur Expressen den 21/1 2006.

”Snälla lärare och föräldrar, gör nåt! Nu! Ruska om tonåringarna. Vem har kul? Vem har ett inspirerande liv? Vem har ett rikt socialt liv? Vem har tre riktigt nära vänner? Skärp er, för fan! Skaffa er lite verklighetsuppfattning!
Jag vill inte höra ett ord till om er "ångest". Jag har lyssnat i tio år på ungars så kallade ångest och nu kan jag sammanfatta allt jag har hört: ni är bara bortskämda latmaskar med orealistiska drömmar. Sov åtta timmar per natt, ät bra, gå till skolan och plugga och håll sedan käften. Eller flytta till Afrika eller ni kan ju bo i Pakistan i tältlägren nu i den iskalla vintern.”

Blivit mer kontroversiell

Under sina första år på Expressen var Lindas texter mycket mindre provocerande och av det mer avvaktande slaget. De senaste åren har dock det arga språket och ilskan ökat radikalt i omfattning. På hennes personliga hemsida, www.lindaskugge.se, finns krönikor och kåserier som sträcker sig ända bak till 1998. Det känns som att Linda på senare år tagit sig större frihet att kritisera saker på ett ärligare sätt.
Då Linda gav Lilla Ångestboken år 2003, som handlar om alla de typer av motgångar och ångestframkallande situationer som en tonåring kan råka ut för, myntade hon begreppet ”Pubbeunge”. En pubbeunge är helt enkelt en bortskämd tonåring som inbillar sig själv att han/hon mår sämre än vad personen ifråga egentligen gör. Linda uppmuntrar dessa till att hjälpa till mer i hemmet, samt hävdar att hon är så mycket emot ungdomar på grund av att hon själv var en utpräglad pubbeunge i sin egen ungdom. Enligt hon själv mottar hon dagligen hundratals mail från upprörda tonåringar, något hon inte alls fäster så stor vikt vid.

Ranelid-fejden

Borde inte Lindas frispråkighet försätta henne i trubbel? Ja, faktum är att detta faktiskt hände för tre år sedan, då Linda skoningslöst sågade Björn Ranelids bok ”Kvinnan är första könet” och i samma recension kommenterade Ranelids utseende. Händelsen kom skämtsamt att kallas Ranelid-fejden, och kollegor till Linda anklagade henne för att ha varit ytterst oprofessionell då hon blandade in personliga påhopp i en recension som borde ha varit objektiv.
- Det finns ingenting i hennes artikel som tyder på att hon vet någonting om litteratur, läsning eller kritikens grunder, sade Svenska Dagbladets Magnus Eriksson då skandalen var som mest omtalad.

Sammanfattning

Trots den hårda kritiken finns det också en tro på att Linda Skugge tillhör den nya generationen skribenter som kommer att göra dagstidningarnas kultursidor roligare att läsa. Detta är något även jag håller med om; jag tror att man oavsett politisk färg eller ålder på något sätt känner igen sig i det mesta Linda berättar.
Hon skriver på ett uppfriskande och kraftfullt sätt utan att ta minsta hänsyn till någon och med ett ovårdat språk, samt ignorerar alla slags regler och riktlinjer inom journalistiken. Nog blev det kaos om alla följde Linda Skugges exempel och började förbanna allt och alla som kom i deras väg - men jag tror att varje tidning behöver sin egen Linda, för att slippa dras ned i träsket av saggig politiskt korrekt rappakalja som annars fyller kvällstidningarnas sidor.
Det är detta som gör Linda Skugge till en sådan intressant mediapersonlighet, det hon gör är någ...