Kriget i Asien under Andra Världskriget

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Kriget i Asien

Japan hade under många århundranden levt isolerat från omvärlden och fortfarande på 1800-talet fanns det stark konservatism hos folket och ledarna. Men vid mitten av det århundradet vidgade man sina vyer och ville industrialisera. Den industriella utvecklingen i Japan gick mycket snabbt fram och man hade europeiska länder som förebilder. Men sedan under 1900-talet började den imperialistiska tanken dyka upp. Japan ville expandera sitt kejsarstyrda land och man började titta på Stilla Havet och Kina.
Under första världskriget deltog Japan på de allierades sida, och de stod ju som en av segrarna vid slutet. Men man var ändå inte riktigt nöjda, man ville ha mer tillbaka än bara en seger. Militären tog över mer och mer efter krigsslutet och när kejsare Showa Hirohito tagit makten 1926 så blev Japan princip en diktatur som styrdes av militären. I början på 30-talet skedde en mycket aggressiv utrikespolitik. Det var då den japanska expansionismen började. 1931 invaderade man Kina i nordost, övertog staten Manchuriet och 6 år senare hade man lagt under sig en stor del av Kinas södra och östra delar.

Anledningen till expansionismen var att Japan behövde råvaror. Deras industri växte kraftigt och det var på så sätt det behovet ökade. Men man behövde också råvaror till folket, som till antalet blev fler och fler. Och man ville inte lösa problemet genom hederlig handel.
En annan, lite mindre orsak, till expansionismen var den starka nationalism som genomsyrade den japanska militären. De ville att Japan skulle bli ett herravälde över Asien. Tanken att vilja utöka sitt rike besatte inte bara Japan. I Tyskland hade Adolf Hitler densamma.

I mitten av 30-talet hade det nationalsocialistiska Tyskland blickat utåt och börjat förhandla med Japan. Plötsligt så sluter Tyskland ett förbund med Japan 1940. Man har nu blivit en av axelmakterna. Strax senare har Japan lagt under sig hela det franska Indokina ( idag bestående av Vietnam, Laos och Kambodja). USA och Storbritannien blir allt mer oroade över Japans planer och man börjar så sakta att förstå att Japan skulle bli bekräftelsen på ett nytt världskrig.

Det var inte bara USA och Storbritannien som såg med stor oro på hur Japan ville expandera. Andra länder såsom Frankrike och Holland hade kolonier där, och självklart ville man inte att de skulle bli erövrade. Men de gjorde inte någonting till en början.
1941 drog USA in sina leveranser av olja och stål och det blev en stor motgång för japanerna.
Nästan all olja som japanerna använde behövde man importera och man förstår på så sätt vikten av USA''''s handling. Japans premiärminister, Hideki Tojo, såg blockaden av oljeleveranserna som ett hot mot Japan och man kände att man var tvungna att agera. Detta var den direkta orsaken till attacken på Pearl Harbor som skulle komma lite senare samma år, en handling som japanerna aldrig borde gjort.


Attacken på Pearl Harbor


I början på året 1941 så fick japanska officierare uppdraget att utarbeta en plan som skulle slå hårt mot USA. Officierarna var oense om hur det skulle ske men till slut bestämdes det att den amerikanska marinbasen på Hawaii, Pearl Harbor, skulle förstöras. Japanerna var övertygade om att om allt gick enligt planen skulle man få en ostörd offensiv i hela Asien.
Man bestämde att flottan, Koku Kantai (Första luftflottan), skulle utföra uppdraget. Första luftflottan bestod av 6 stycken hangarfartyg som skulle skicka iväg 432 flygplan, 2 slagskepp, 3 kryssare, 9 jagare, 3 ubåtar och hela 8 tankfartyg. Amiral Chuichi Nagamus var befälhavare över flottan och överbefälhavaren för hela operationen hette Isoroku Yamamoto. Attacken skulle börja klockan 8 på morgonen den 7 december.

Det första flygplanet lyfte klockan 6 i gryningen och bara en kort stund senare hade nästan 200 plan lyft från Första luftflottan som låg 40 mil ifrån Pearl Harbor. Pearl Harbor fick visserligen den morgonen in på sin radar att flygplan närmade sig men man trodde att det var deras egna. Snart hade hela himlen blivit fylld av japanska flygplan och när klockan nästan var 8 så började de första bomberna falla. Redan efter 10 minuter exploderade det mäktiga amerikanska slagskeppet USS Arizona och 1200 personer dog direkt. Så mycket som 7 amerikanska fartyg sänktes och massvis med olja läckte ut och började brinna. Omkring 200 flygplan blev totalförstörda innan de ens lyft från marinbasen. Allt var en totalkatastrof, men det skulle bli värre.

I planerna fanns det planerat en andra anfall, den så kallade andra anfallsvågen. Detta var bara den första. Den andra anfallsvågen fortsatte anfallet som den första satt igång. Japanerna bombade sönder allt som kom i deras väg, bland annat den amerikanska flygbasen på Fordön intill, ytterligare en massa fartyg och krigsskepp. Det fanns dock vissa saker som undgick japanerna och det var oljetankarna och de viktiga hangarfartygen.
Ifall de hade bombat oljetankarna hade troligtvis det blivit en ännu större katastrof än den som redan inträffat. Då hade kanske aldrig USA repat sig igen.
Att de amerikanska hangarfartygen inte blev sprängda var ett nederlag för Yamamoto och Japan.
På sätt och vis kan man dock säga att det var tur för USA att det blev ett överraskningsanfall, för ifall man varit beredda hade man troligtvis kallat in hangarfartygen till Pearl Harbor för att kriga, vilket skulle blivit deras undergång.

Omkring 2400 amerikanare dog och 1200 blev skadade. Förlusten blev total. Japan förlorade endast 55 män, 29 flygplan samt 5 ubåtar. Men USA hade verkligen inga planer på att ge upp. Hämnden var ljuv.


Erövringen i Asien och Stilla Havet


Samtidigt som de japanska sjöstridspiloterna bombarderade Pearl Harbor så fortsatte japanerna sin erövring i Asien och Stilla Havet.
Den 8 december invaderade man Hong Kong. Nu gick Storbritannien in i kriget och trots att de var färre än japanerna så ställde man upp mot dem. 2000 britter dog och de kunde enkelt inta Hong Kong. Samma dag togs Malaysia under japanskt styre. Efter ett helt halvår hade även Burma, Filipinerna, Indonesien, Borneo och Singapore blivit invaderade.
Japanernas framgång var ett faktum och inget såg ut att kunna stoppa dem. Majoriteten av de västerländska kolonierna hade japanerna redan nu ockuperat.

Australien och Indien anslöt nu i kriget på de allierades sida eftersom man kände sig hotade. I februari 1942 föll Singapore i Japans händer. Britterna försökte modigt försvara sin koloni men misslyckades. 32 000 indier, 16 000 britter och 14 000 australiensare togs tillfånga. Fångarna behandlades fruktansvärt och många dog i fångenskapet.
Förlusten av Singapore blev en förlust av ett stort symboliskt värde för Storbritannien. Det var ett stort nederlag, kanske till och med det största i landets historia.

Samtidigt i USA byggde man upp sin flotta snabbt tack vare sina väldiga resurser och beredde sig för att gå med i kriget mot Japan. Så gjorde man också 1942. En man vid namn Douglas McArthur fick ansvaret att leda de allierade i kriget och han fick visa sina färdigheter i ett slag redan samma år, vilket skulle bli vändpunkten för sjökriget i Asien.
I början av juni 1942, sänkte den nyuppbyggda amerikanska flottan 3 viktiga japanska hangarfartyg vid Midway. USA i sin tur förlorade bara 2 stycken.
Den amerikanska segern skulle visa sig att bli mycket viktig de närmsta åren. Även i Korallhavet öster om Australien så fick japanerna uppleva ett nederlag. Efter de striderna övergick kriget till ett jämviktsläge mellan Japan och de allierade. Den japanska expansionen stannade upp och USA växte sakta starkare.

Följande år utkämpades strider, främst kring Korallhavet och Salomonöarna. På ön Guadacanal var det stora strider 1943 och vid ett slag på Tarawa i Stilla Havet dog 1500 amerikanska soldater i november. Japanerna hade långt ifrån givit upp. Man bjöd på mycket hårt motstånd mot de allierade och vägrade lämna ifrån sig någonting. Men deras resurser blev allt färre och färre och det såg mer och mer ut som att hela kriget skulle vända. Och det gjorde det också 1944.

Sommaren 1944 invaderade allierade styrkor ögruppen Marianerna i västra Stilla Havet. Vid slaget vid Saipan i juni dog nästan 30 000 japanska soldater och man fortsatte befria öar i Marianerna. Efter ett slag på ön Guam så såg ett nederlag oundvikligt ut för Japan. Läget var mycket allvarligt och premiärminister Hideki Tojo avgick på grund av det. Amerikanska flygvapnet, US Air Force, fick då också en viktig bas för kommande flygattacker mot Japan.

I oktober började de allierade frigörelsen av Filippinerna, som Japan ockuperade 2 år tidigare. Frigörelsen betydde väldigt mycket för Douglas McArthur eftersom den amerikanska generalen nämligen tillbringat en stor del av sitt liv där. Men japanerna bjöd på mycket hårt motstånd, såsom man gjorde överallt i hela Asien. Det rationella beslutet att ge upp, som till och med tyskarna gjorde, tog inte japanerna. De vägrade erkänna att de blivit slagna.
Man gjorde självmordattacker, så kallade Banzais, då man försökte ta med sig så många fiender som möjligt in i döden. Man gjorde även Kamikazeattacker, det vill säga att man fyllde flygplan med sprängmedel och flög in i allierade fartyg. De gjorde verkligen allt för sitt land.
Vid det enorma sjöslaget vid Leyte utanför Filippinerna, dog hela 70 000 japaner på hösten 1944.
Filippinerna blev dock befriat i juli 1945. Efteråt hade den japanska flottan minskat avsevärt och den utgjorde inte längre något hot. Det blev en viktig förutsättning för de allierades fortsatta offensiv i Stilla Havet.

Samtidigt fick kineserna utkämpa blodiga strider i Kina. Japanerna behandlade dem väldigt illa. Massavrättningar och tortyr var ingen ovanlig beskådning i landet och sjukdomar samt svält resulterade i miljontals döda civila.
Eftersom japanerna hade ockuperat nästan hela Sydostasien så fick kineserna knappt någon hjälp från de allierade. Dödstalen var enorma. Det som chockade mest var antal döda bland civila. Så mycket som 20 miljoner lär ha dött av olika orsaker, mestadels orsakade av japanerna.

De allierade siktade nu in sig för att attackera själva Japan. Men ifall man invaderade landet skulle troligtvis miljontals med allierade dö, så man började planera för bombningar över Japan.
Man ville ha flygbaser och var därmed tvungna att inta viktiga öar belägna utanför den japanska kusten. Ön Iwo Jima belägrades under vintern och i början på 1945 så bombade allierade plan massvis med japanska städer. Målet var att förstöra deras industrier för att på så sätt tvinga dem att kapitulera.
I mars bombarderades Tokyo och så många som 100 000 civila människor dog.
En månad senare intogs Okinawa, vilken skulle bli ännu en viktig flygbas för de allierade. Amerikanska förluster uppgick till nästan 8000 man medan japanernas blev omkring 100 000.
I och med det slaget så gav Japan i praktiken upp med att försvara öar och länder, och satsade allt vad man hade för att försvara sitt eget land.
Under sommaren 1945 gjorde man ytterligare 60 bombningar. Men en kapitulation verkade inte vara ett alternativ. Samtidigt ville inte de allierade gå in i Japan, eftersom konsekvenserna troligtvis skulle bli mycket blodiga.
Amerikanska presidenten Harry S Truman, som efterträtt Roosevelt efter dennes död i april samma år, tog beslutet att atombomber skulle sättas in mot Japan för att få slut på kriget för alltid.


Utplåningen av Hiroshima och Nagasaki


Anledningen till planen att sätta in atombomber mot Japan var inte enbart för att man ville att landet skulle kapitulera. Vid Potsdamkonferensen började även Harry S Truman besitta misstron gentemot Stalin som Churchill hade. Den ryske diktatorn lovade att gå med i kriget mot Japan och det ville man till alla medel undvika.
Världens första atombomb som varit under utveckling länge var vid den här tidpunkten nästan färdig. I mitten av juli 1945 ägde det första kärnvapenprovet rum med ett positivt resultat. USA skulle i praktiken nu kunna spränga atombomber över Japan vilken tidpunkt som helst. Under tiden förberedde Stalin, mot Trumans och Churchills vilja, en invasion av Manchuriet som då hade varit under japanskt styre sedan 1931. Amerikanarna skyndade nu på och atombomberna var klara. Den första hette Little Boy och i planerna skulle den sprängas över staden Hiroshima.
Den 6:e augusti 1945 lyfte ett plan med Little Boy. Besättningen bestod av 4 vetenskapsmän och en 9 besättningsmän. Klockan 8 var planet över Hiroshima och för att skydda sina ögon från det starka ljus som bomben skulle orsaka, satte man på sig svetsglasögon.
En kvart senare släpptes den. Ungefär 1 minut senare och 600m över marken exploderade den första atombomben i världshistorien.
Först kom ett ljus som var starkare än solen, därefter kom den enorma tryckvågen och värmevågen som raserade hela staden och slet kläder och hud ifrån människornas kroppar. Hela stadens centrum blev förstörd och 80 000 människor dödades genast. Strålningen skulle sedan också visa sig att ha dödat omkring ytterligare 100 000.

Tre dagar senare sprängdes den andra atombomben, Fat Man, över staden Nagasaki. Fat Man bestod av plutonium istället för uran, vilket betydde att den skulle få en större verkan. Det fick den dock inte, men trots det så dog nästan 40 000.

Strålningen orsakade som sagt många efterföljande skador såsom: cancer, missfall och missbildade barn. Även 30 år efter explosionen dog fortfarande folk på grund av detta.

Stalins löfte att gå med i kriget mot Japan infriades en dag innan Nagasakis öde. Andra Världskrigets sista fälttåg utspelades i Manchuriet natten till den 9 augusti. Röda armen bestod av 1,5 miljoner ryssar som skulle kämpa mot 1 miljon japaner. Men Sovjetunionens resa till Asien skulle bli mycket kortvarig.
Nästa dag meddelade Japan att man tänkte kapitulera endast om man fick ha kejsare, Hirohito, kvar vid makten. Men de allierade sa nej, man ville inte ha något annat än en villkorslös kapitulation. Japanerna var nu tvungna att gå med på de allierades villkor och den 14 augusti gav de japanska styrkorna upp. Samtidigt spelade kejsare Hirohito in på ett band där han berättade att Japan givit upp och att man skulle tillåta de allierade att ockupera landet. Bandet spelades upp 1 dag senare och en stämning av sorg lade sig över hela Japan. Den 28 augusti började ockupationen och när man nådde Tokyo den 2 september skrev kejsaren på fredsavtalet ombord på ett amerikanskt krigsfartyg. Freden var nu ett faktum och det 6 år långa världskriget slutade i och med detta.


Följder och krigsoffer


Under andra världskriget hade två imperier stigit och fallit - Tredje riket och Japans herravälde.
Efter de allierades slutliga ockupation av Japan så rådde det kaos på många öar och länder i Asien. Många länder präglades av politiska motsättningar men till slut bl...