Expressionismen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Är en stilriktning inom konsten under 1900-talet. Men har även förekomst i musik, teater och litteratur. Ordet ”expressionism” kommer från latinets ”expressio” som betyder uttryck.
Expressionismen växte fram i början av 1900-talet och bearbetades i det syfte där verkligheten förvrängdes, i den meningen att konstnären fick uttrycka känslor eller den inre föreställningsvärlden på duken.
Inom måleriet förstärks till exempel den känslomässiga effekten av ett medvetet bruk av starka färger och förvrängning av former.
Expressionismen utgår från det faktum; vad vi ser präglas av våra känslor. Ett givet ansiktsuttryck kan, beroende på iakttagarens sinnesstämning, tolkas som ondskefullt eller nådigt.
Detta kan ses i konstnären Edvard Munchs verk. Ett bra exempel på det är målningen Skriket. Munch var den främste expressionisten i Noden. Hans konst uttrycker ångest inför dödens närhet, kärlekens frånvaro och livets allmänna omöjlighet.
Genom att avbilda verkligheten i ljuset av sin egen sinnesstämning, kommer konstnären att säga mer om sina egna känslor, än om det avbildade föremålet.
Framförallt valet av intensiva och ”onaturliga” färgnyanser, framhävs enkelt ett påträngande beteende av nervös intensitet.
Vincent van Gogh sägs ha suttit fart på ismen genom att ha låtit sitt våldsamma och labila känsloliv flöd...