Litteraturens utveckling genom tiderna

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Litteraturens utveckling genom tiderna


Verklig, drömmande, beskrivande, vacker, samhällskritisk och levande. Dagens litteratur går att beskriva med en mängd olika adjektiv, och alla stämmer de in på den typ av författarskap som präglar vårt samhälle idag. Men hur kan ett enda verk ha samtliga egenskaper och underförstådda meningar? Dagens litteratur är resultatet av de senaste trehundra åren av litterär och samhällsutveckling.

Efter att ha studerat de fyra olika epokerna, upplysningen, romantiken, realismen och naturalismen på ytan, kan jag se ett visst mönster. När en epok dör ut, föds en ny som säger emot den föregående. Det kan bero på att ett allmänt tvivel ägde rum då författarna som var verksamma under denna tid var styrda av regler och lagar. Dessa förbjöd dem att skriva det de ville, och stora delar av deras åsikter censurerades. Även den tid som de fyra senaste epokerna uppkommit i, har varit relativt ostrukturerade och under utveckling, vilket skapade en allmän osäkerhet och kaos.

Förnuft och kunskap – avgörande egenskaper i utvecklingen
Upplysningstiden präglades av vikten av ett personligt kunnande och att förnuftet skulle stå i centrum. Man ville bevisa att den enskilda individen kunde klara sig på egen hand, utan någon som styrde och ställde över ens tillgångar och rättigheter. Samtidigt som en person själv kan avgöra med hjälp av sitt förnuft, ett tings realism. Ur kunskapen föddes förnuftet. Dessa tankar utvecklades då borgarklassen under 1700-talet ville frigöra sig från den styrande adeln. Behovet och viljan att tänka fritt var huvudsaken i deras uppror. Detta frö såddes då kunskapen om samhället och naturlagarna spreds genom litteraturen och dåtidens media, som var vetenskapens mellanhand till omvärlden. Vetskapen om hur något fungerade kom man effektivt fram till genom Isaac Newtons tillvägagångssätt ”iakttagelse, experimenterande och egen slutsatsdragning”.

Kritiken emot samhällets uppbyggnad ökade i takt med att folk fick mer kunskap och blev mer förnuftiga, kritiken riktades framförallt mot kyrkan. Något så

ovetenskapligt som en existerande Gud verkade allt mer otroligt, detta ledde till att kyrkan förlorade många anhängare under 1700-talet. Folk insåg allt eftersom kunskapen ökade bland människorna, hur ojämnt fördelat världens och samhällets resurser var. Fattiga blev fattigare, och rika blev rikare. Man insåg att kunskapens mening var att skapa jämställdhet och människovärde. Vetskapen om detta ledde till ett uppror som startade i Frankrike, termerna frihet, jämlikhet och broderskap är välkända ifrån den revolution som tog sin början bland arbetarna gentemot överklassen år 1789.

Den franska revolutionen är ett resultat av att arbetarnas krav på inflytande inte kunde hindras av vare sig kung eller militär. Man ville visa att trots en lägre inkomst och en sämre levnadsstandard hade man en egen fri vilja, kunskapen att klara sig själv och rätten till en egen åsikt. En roman som tydligt visar på att en enskild individ ensam kan stå emot högre makter är Daniel Defoes ”Robinson Crouse”, som handlar om en ensam rymling som spolas upp på en öde ö och som överlever genom sin kunskap och sitt förnuft. Robinsons förnuft skapades precis som vårt, genom iakttagelse, experimentering och egna slutsatser. Genom att många författare analyserade samhällsfrågor på personliga och beskrivande sätt ökade också vetskapen om hur samhället är uppbyggt, och kunskapen ifrån vetenskapsmännen nådde omvärlden på ett personligt och levande sätt genom litteraturen. Ett exempel ur dagens litterära mästerverk är Steig Larssons första del i trilogin Millennium om Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander, ”Män som hatar kvinnor”. Den är ett praktexempel på hur en författare kan skapa kunskap om ett lands finansvärld och alla de skandaler som faktiskt ligger och pyr under den yta som är välkänd för oss invånare.

Flykten från förnuftet
Den franska revolutionen hade lett till en större jämlikhet i samhället och i samma veva drog den industriella revolutionen över Europa. Kunskap och förnuft var en förutsättning för att lyckas, men människor började bli trötta på behovet av att allt skulle vara handla om förnuftet och att en människas kunskap skulle avgöra dess betydelse. Viljan att fly undan det samhälle som växte upp under slutet av 1700-


talet och början av 1800-talet ökade. Folk levde i stora smutsiga städer, och i och med den snabba industriella och tekniska utvecklingen arbetade man med slitsammare jobb i omänskliga miljöer. Enligt Ekengrens Svenska från 2002 var den allmänna längtan efter att komma ifrån det liv man levde påtaglig, och allt fler började drömma sig ut i den vackra natur som fanns på landsbygden. Längtan dit blev stor och de människor som skrev ner sina drömmar och tankar är dem vi kallar romantikens författare. William Wordsworth är en av dessa och han skrev i dikten The Daffodils:

I wandered lonely as a cloud o´er vales and hills,
When all at once I saw a crowd
A host of golden daffodils,
Beside the lake, beneath the trees,
Fluttering and dancing in the breeze

På ett levande och drömmande sätt märks Wordsworths kärlek för naturen och dess vackra överraskningar. Man kan se en klar skillnad ifrån upplysningens förnuftiga texter som skrevs på ett lärorikt sätt, som Rousseaus Èmile:

Jag är ingalunda angelägen att hindra Émile från att skada sig; tvärtom skulle jag bli missnöjd, om han aldrig skadade sig och växte upp utan att lära känna smärtan.

Skillnaden mellan texterna ligger i den understående tonen i Rousseaus text, om att erfarenhet ger kunskap som ger förnuft. I Wordsworth dikt märks inget förnuft eller något som vill ge läsaren kunskap, utan texten genomsyras av kärlek och beundran. Det är här skillnaden från upplysningen till romantiken ligger, man ville ta avstånd ifrån förnuft och kunskap. Behovet av att få drömma sig bort ifrån en stressig vardag lever kvar än idag och de liv vi människor lever kräver ett sätt att fly undan, och något som brukar vara exemplariskt för detta är litteraturen. Många författare, som ex J.K Rowling som är författare till Harry Potter-böckerna, är inspirerade av romantikens lättsamhet och drömmande fantasivärld. Längtan efter en flykt ifrån verkligheten är därmed även idag aktuell.


Drömmar blir till verklighet
I svenskaboken Litteraturorientering andra upplagan från 1999 står det att läsa att den franska revolutionen som skedde under början av 1800-talet hade börjat ge resultat. Eftersom borgarna fått mer att säga till om ökade också deras intresse för samhället och politiken. Det var under denna tid som de politiska ideologierna konservatism, liberalism och socialism uppstod. Samtiden spelade allt större roll för medborgarna, och detta influerades författarna av. Man ville kunna påverka än mer och därför är samhällskritiken ett återkommande fenomen i realistiska verk, samtidigt som kunskapen och förnuftet återkommer i texterna, precis som under upplysningen. De romantiska texterna kändes mer avlägsna och den samtida medvetenheten i litteraturen övervägde de drömmande texterna. Livet förändrades sakta för arbetarna och deras inflytande över sin levnadsstandard hade påverkat dem så behovet av att fly undan verkligheten inte var lika överhängande längre. I långsam takt övergick förändringarna även i litteraturen. Enligt Litteraturorientering andra upplagen så kan man inte påstå att romantiken övergick till realism över en natt, utan den litterära kulturen förändrades långsamt. Man kan säga att år 1830 var romantiken övervägande men under 1850 hade realismen tagit över. Dagens litteratur är inspirerad av realismen, och åttio procent av den skildrar samhället och hur det påverkas av yttre faktorer. Precis som under realismen är man inte rädd för att visa den nakna sanningen. Ett tragiskt exempel på hur man inte tvekar på att lämna ut hela sanningen är i Liza Marklunds Gömda, som handlar om den hemska tillvaro som en kvinna har efter att ha blivit misshandlad av sin man och flytt ifrån honom. Man är ofta noga med att visa sin bitterhet emot samhället och detta gällde även realismens verk.

Verkligheten behöver förklaringar
År 1880 utgavs en debattskrift av Èmile Zola i vilken han berättade om sin syn på hur en roman skulle skrivas. Han ville att man skulle ta realismen ett steg längre och verkligen bevisa verkligheten genom att påvisa hur naturen och vi människor är skapta för att leva i samklang. Han ville visa att man som författare kunde arbeta precis som vetenskapsmännen, de s.k. naturalisterna. Genom iakttagelse, experimentering och slutsatsdragning kan man komma fram till flera orsaker i människans beteende. Émile Zola är grundaren för realismens syster naturalismen.

Grunderna i de olika epokerna är desamma, man ville visa verkligheten ur olika synvinklar och på alla sätt. Man ville få förståelse samtidigt som man ville skapa en lust att upptäcka samhället och alla dess fel och brister. En författare som jag skulle vilja sätta in som en realistisk naturalist är Jules Verne, som är fader till bl a Jorden runt på 80 dagar, som handlar om en verklighetstrogen jorden-runt resa som skedde under 1800-talet. Romanen är skriven under den tid den utspelar sig. De vetenskapliga bevisen och de verklighetstrogna argumenten gör att ma...