Medeltidens musik
32311 visningar
uppladdat: 2008-02-01
uppladdat: 2008-02-01
Inactive member
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare.
Kommentera arbete
Medeltidens musik var en epok i musikhistorien som inträffade lite senare är den övriga kulturella medeltiden. Man kan dela upp medeltidens musik i profan (världslig) och sakral (kyrklig) musik. I den profana kulturen var ballader ett viktigt inslag, och vandrande trubadurer var vanligt förekommande. Trubadurer var sångare, låtskrivare och kompositörer som oftast framträdde solo med visor och ballader. Den sakrala musiken var kyrkans musik och spelades i kyrkorna. Under medeltiden var det mycket vanligt förekommande att kyrkan kopierade populära profana musikstycken och satte en sakral text till dem.
De viktigaste punkterna under den perioden var uppkomsten av flerstämmighet i sången, den gregorianska sången, som fastställdes av påven Gregorius den store (590-604), och Guido av Arezzos notskrift, som var italiensk benediktinermunk, mest känd för att ha uppfunnit det notsystem som med vissa förändringar används än idag. Han skapade även det tonsystem som låg till grund för den västerländska medeltida musiken, och namngav tonerna i tonskalan.
På 700-talet försökte araberna erövra Europa. De misslyckades, men lyckades ändå inta Spanien och Sicilien. Arabländernas musik påverkade musiken runt medelhavet och nya instrument infördes och utvecklades.
Gregoriansk sång och arabisk musik är antagligen de musiktyper som haft störst betydelse för Europa, den låg till grund för det kristna musikspråk som dominerat i Europa i mer än 1000 år, den låg till grund för utvecklandet av noterad flerstämmig (polyfon) musik, och det är den äldsta noterade europeiska musiken.
Runt år 800 spreds den gregorianska sången runt om i Europa med hjälp av Karl den store. Gregoriansk sång var enstämmig (monofon) liturgisk sång utan harmonier som var den katolska kyrkans motsvarighet till psalmer på den tiden. Munkar i katolska kloster skrev ner de gregorianska sångerna, och därför är kyrkomusiken mer från den tiden är mer känd än folkmusiken, som inte skrevs ned. Kyrkans sång ackompanjerades inte av något instrument eftersom musikinstrument ansågs komma från djävulen.
Man sjöng även hymner, som var kyrkliga sånger, men vars texter inte var hämtade från bibeln. Texter i alla sånger var bara på latin.
Guillaume de Machaut (1300-1377), var en av sin tids största kompositörer. Han skrev Notre- Dame mässan (La Messe de Notre Dame), ett gregorianskt verk, som gjorde ett mycket bra intryck på dåtida kyrkomusik. Paris blev Europas musikaliska huvudstad under uppförande av Notre-Dame kyrkan.
Omkring 1000-talet började man använda notlinjer som man satte nottecken på. På 1200-talet hade man fyra linjer och det blev så småningom fem. 1325 skrevs en bok om tonskrivandet. Den rytmiska noteringen kom senare. Man började trycka noter år 1501. Noter spreds på 1500-talet över hela Europa, men var mycket dyra.
Vad är polyfoni?
Under slutet av medeltidens epok, ungefär vid 1500-talet hände inget viktigt i musikhistorien. Vid 1500-talets början infördes polyfonin, som betyder ”flerstämmighet” (poly - många, fone - ljud). Polyfonin var karakteristisk för den sena medeltidens kyrkliga musik. Musiken fick mer liv och rörelse, eftersom den började komponeras flera stämmor. I den västliga kyrkan har polyfon musik varit vanlig också under andra perioder än medeltiden. Den förekom redan på tolvhundratalet i den franska Ars antiqua-skolan, men första gången som kyrkan officiellt tillät polyfoni i sin musik var år 1364 under påve Urban V, då Guillaume de Machaut, en företrädare för vad som senare kom att kallas Ars nova, komponerade första satsen i mässan La Messe de Notre Dame. Ars nova var ett nytt skede inom musiken, den nya konsten, och hade sina främsta företrädare i Frankrike och Italien. Bland de första verken i Ars Nova var "Roman de Fauvel". Den flerstämmiga musiken hade nu vuxit sig så stark att den började tränga tillbaka den enstämmiga.
Vilka musikinstrument fanns på medeltiden?
Mycket få instrument finns bevarade från medeltiden, men i handskrifter, på målningar och kyrkfönster kan man få bilder av det medeltida Europas musikinstrument. Vanligen användes instrumenten för att ackompanjera sångare.
Här är några av dem:
Rebec (giga) var ett medeltida stråkinstrument, troligen med orientaliskt ursprung. Den hade långsmal, senare päronformad resonanslåda med tre strängar och hör till violinens föregångare.
Fiddla (alternativt fidla eller fela) var ett medeltida stråkinstrument av fioltyp. Förmodligen kom fiddlan till Europa från orienten på 700-talet. På 1500-talet ersattes den av tidiga fioler.
Under medeltiden hade fiddlan hög social status.
Orgeln fanns redan på medeltiden, men användes förmodligen inte som ackompanjemangsinstrument till sång. Man fick ofta slå med knytnävarna eller armbågarna för att trycka ner tangenterna. Portativet, en mindre bärbar orgeltyp, var vanligt i både världslig musik och i kyrkliga processioner.
Psalterium var ett stränginstrument.
Instrumentet b...
...läs fortsättningen genom att logga in dig.
Medlemskap krävs
För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.Kontot skapar du endast via facebook.
Källor för arbetet
Saknas
Kommentarer på arbetet
Inga kommentarer än :(
Liknande arbeten
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
Källhänvisning
Inactive member [2008-02-01] Medeltidens musikMimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=9176 [2024-07-27]
Rapportera det här arbetet
Är det något du ogillar med arbetet?
Rapportera