August Strindberg

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

August Strindberg var en av Sveriges största litterära författare. Han revolutionerade det svenska språket och sättet att skriva och gjorde detta nästan helt på egen hand. Det var dock inte alla som gillade hans sätt att använda pennan. August skaffade sig fiender på väldigt hög nivå, ja han hade till och med gjort sig ovän med folk uppe på konungens slott. Strindbergs stora genombrottsbok skrev han när han var 30 år, boken hette Röda rummet och handlade om en ungkarl vid namn Arvid Falk. Innan dess hade Strindberg dessutom hunnit med att skriva några böcker och ett flertal pjäs. Augusts bror Axel blev också han berömd, men inom musikens kretsar. August Strindberg var en mycket religiös man och började under sin svåraste tid försöka åkalla andar och andra andliga väsen. Han var också antisemitist och hade inte mycket till övers för judarna vilket upprörde många i hans omgivning lika mycket som dom flesta av hans böcker och dramatiseringar gjorde. Förutom att han var en av Sveriges största författare så var han också duktig på att måla och målade ett flertal tavlor som visserligen inte hans konstnärliga vänner var så väldigt förtjusta i.

Början
År 1849 tändes ett nytt ljus inom svensk litteratur. Den 22 januari detta år födde nämligen Carl Oskar Strindbergs fru Eleonora Ulrika sitt 3: e barn, en son som hon gav namnen Johan August. August växte inte upp i någon rik familj med en far som var ångbåtskommissionär och en mor som tidigare hade arbetat som hemhjälp men som nu tog hand om barn och hus. Men sett till förhållandena runt omkring så var familjen inte fattig heller. Man skulle kunna säga att familjen Strindberg var en 1850-talets medelklassfamilj utan några större privilegier som däremot överklassen var bortskämd med. Familjen bodde centralt i huvudstaden Stockholm. Den unge August Strindberg klassades inte som något direkt ljushuvud i skolan, hans lärare trodde att det berodde på att pojken inte hade något tålamod, men han upptäckte ändå tidigt att han hade skrivandets gåva. Med en penna i sin hand och ett papper framför sig kunde han göra underverk. När August bara var 13 år så dog hans mor Eleonora Ulrika i tuberkulos.

Ungdomen
Trots att han inte var särskilt duktig i skolan så gick han ändå klart gymnasiet och försökte sig sedan på att bli skådespelare. Detta gick väl sådär och efter 3 års satsning så gav han upp skådespelarkarriären och sökte istället till Uppsala Universitet för att fortsätta med sina studier. Han lyckades till sin stora glädje och förvåning komma in på högskolan där han fortsatte att studera. Trots stora ansträngningar för att få in pengar så räckte dom inte till för både studier, mat och husrum i Uppsala. Därför så gav Strindberg upp studierna för alltid år 1872, 23 år gammal, för att vända tillbaka till sin födelsestad Stockholm. Universitetsäventyret var Strindbergs första resa hemifrån, men det skulle bli många fler i framtiden. När han kom hem så började han även snickra på sin första dramatisering, ”Fritänkaren”.

Första jobben
Efter 2 år hemma i huvudstaden så såg Augusts plånbok ut att ha gått på en rejäl bantningskurs och den unge Strindberg började fundera på att skaffa sig ett jobb.
Han lyckades få en anställning på det stora dagbladet Dagens Nyheter som journalist, ett jobb som passade Strindbergs skrivkunskaper som handen i handsken, och så var det ekonomiska problemet löst. Men Strindbergs skrivsätt var inte helt uppskattat av all eftersom han smutskastade adeln, kyrkan och till och med kungahuset. Därför så lyckades han inte behålla journalistjobbet så länge och tog i stället anställning på det kungliga biblioteket inne i stan. Det var ett lugnt och fridsamt jobb för August och han jobbade kvar där som bibliotekarie i 8 år.

Siri von Essen
När August kom upp i 25-årsåldern så hade han redan skrivit 6 nya verk förutom ”Fritänkaren” och började han fundera på att bilda familj. Han träffade den ett år yngre finlandssvenskan Siri von Essen som han fattade tycke för och lurade henne att skilja sig från sin make. Strindberg och von Essen gifte sig 1877 och då var Siri redan gravid med parets första barn. Det blev en dotter som fick namnet Karin. August och Siri skulle sedan få ytterligare två barn, Greta och den enda sonen Hans. Trots detta så var äktenskapet minst sagt bräckligt och inte blev det bättre i takt med att Augusts syn på kvinnor blev mer och mer nedvärderande. Han tyckte att kvinnor inte dög någonting till samtidigt som Siri anklagade August för att vara sinnessjuk. Det kunde ju bara sluta på ett sätt och 1889 så bröt August och Siri äktenskapsbestämmelserna och separerade.

Röda rummet
1879 var ett viktigt år för August Strindberg. Då skrev han nämligen sin genombrottsroman ”Röda rummet”. Skildringen utspelade sig i Stockholm och i synnerhet på ett litet café där stadens konst- och litteraturintresserade brukade samlas. Huvudpersonen i boken hette Arvid Falk och var journalist (precis som Strindberg själv hade varit på DN). Boken är inspirerad av Strindbergs, och många i hans omgivnings egna liv och erfarenheter. Arvid Falk var en väldigt godtrogen figur som litade på vad folk sa. Detta gjorde dock att han råkade ut för många olustigheter eftersom det som syns på ytan inte alltid är detsamma som det som finns under den. Strindberg berättade också i ”Röda rummet” om hur överklassen missbrukade sin makt och detta retade gallfeber på dom högt uppsatta människorna som skulle ha gjort vad som helst för att sätta dit den ”ohyfsade skurken Strindberg”.

Fortsatt kritik
Efter ”Röda rummet” fortsatte Strindberg kritisera överklassen som blev mer och mer frustrerade. I sitt nästa teaterverk, ”Mäster Olof” gav sig Strindberg inte bara på överklassen utan även de troende och kyrkan. Pjäsen var visserligen väldigt bra skriven men det var ju inte den intelligentaste handlingen han skrev om, kyrkan är inte något man kritiserar hur som helst. Sammanfattningsvis så hade nu Strindberg inte bara adeln och kvinnorna emot sig utan även präster och djupt religiösa. Hur kunde han trots allt vara så populär ändå? Antagligen för att han hade ett språk som kunde fängsla vilken läsare som helst, men detta hjälpte dock inte för att slippa hotelsebrev och påhopp från alla hörn och kanter. År 1882 sa Strindberg upp sig från sitt jobb på kungliga biblioteket och blott ett år senare så vågade han inte längre stanna i landet utan tog tillflykt till den franska huvudstaden Paris.

Utomlands och åtal
Trots att Strindberg med fru och barn var i landsflykt så fortsatte han med sitt eviga skrivande. Inte så konstigt att Siri till sist tröttnade på August och hans kilometerlånga rad med romaner, dramatiseringar, biografier och noveller. Boken ”Giftas 1” kom ut under resan och boken gav dom redan kritiska prästerna och biskoparna hemma i Sverige vansinniga. Dom åtalade Strindberg för hädelse och gudsförnekelse när han kom hem från sin resa utomlands. Förutom Frankrike så hann Strindberg med att besöka Schweiz, Tyskland och Danmark innan han till slut blev hemförd och ställd inför rätten år 1889. Han lyckades som tur var i alla fall bli frikänd men hustrun Siri von Essen hade nu fått nog och lämnade Strindberg. Där stod han nu ensam, utan familj eller vänner. Kyrkan, överklassen och kvinnorörelsen var emot honom och hans bokförlag, Bonniers funderade på att säga upp samarbetet med honom. Vad skulle Strindberg nu göra när motgångarna radade upp sig för honom?

Hemsöborna
År 1887 utkom den mycket kända romanen ”Hemsöborna”. Det var en av Strindbergs absolut bästa böcker och den läses ännu i våra tider av många människor. Boken utspelade sig ute i den stockholmska skärgården dit storstadsbon herr Carlsson flyttade för att gifta sig med den rika änkan Madame Flod. Allting såg ut att arta sig väl om inte Madame Flods son Gusten, som hon hade fött i ett tidigare äktenskap var helt emot denne herr Carlsson. Gusten gjorde allt för att stoppa äktenskapet mellan herr Carlsson och Madame Flod. Omgivningen till boken hade Strindberg själv tagit från ön Kymmenö i Stockholms skärgård. Det som skiljer ”Hemsöborna” från tidigare verk av Strindberg är att boken inte är lika kritiserande mot en speciell grupp människor som t.ex. ”Giftas 1” där Strindberg ju gick till hårt anfall mot kyrkan. Förutom att ”Hemsöborna” har filmatiserats flera gånger så har man också satt upp en opera av romanen.

Utomlands, igen
När Siri von Essen lämnade Strindberg så bestämde han sig för att återigen dra iväg på nya utlandsäventyr. Han flyttade till den tyska huvudstaden Berlin. Där bestämde sig August för att äntligen ta det lite lugnt med skrivandet och levde ut med sina två vänner: den norske konstnären Edvard Munch (känd för att ha målat bl.a. Skriet och Madonnan) och den skånske poeten Ola Hansson. Men efter några år i Berlin så började Strindberg att tröttna på livet som ”ickeförfattare” och satte igång med skrivandet igen. År 1893, när Strindberg var 44 år, träffade han den österrikiska journalisten Frida Uhl som han samma år gifte sig med. Något år senare så födde Frida Uhl en dotter som döptes till Kerstin. Trots detta så blev inte äktenskapet mellan Strindberg och Uhl så lyckat. Strindberg sjönk ner i en allvarlig deperision och han tappade helt och hållet kontakten med sin omgivning, men skrivandet upphörde dock inte. Han skrev bl.a. 3 självbiografier vari han förklarade sitt sjuka tillstånd. Böckerna hette ”Inferno”, ”Legender” och ”Till Damaskus”. Efter 4 års samvaro med Frida Uhl så bröt Strindberg upp äktenskapet och började intressera sig för kemiska experiment.

Äntligen hemma
Efter drygt 8 år utomlands så bestämde sig Strindberg för att återigen återvända till sitt gamla hemland Sverige. Han kände sig dock inte redo för att flytta tillbaka till Stockholm riktigt ännu med tanke på allt ont som hade hänt honom i den stan bara ett decennium tidigare. Därför så sökte sig Strindberg till den trevliga lilla staden Lund i Skåne. I Lund lyckades han få kontakt med en kär, gammal vän, nämligen den skånske journalisten och författaren Emil Kléen. De två vännerna hade det gott i Lund i drygt ett år, men sen började August få hemlängtan till sin hemstad. Han valde att flytta ifrån det skånska landskapet år 1898 för att återigen bosätta sig i Stockholm.

Harriet Bosse
Trots 2 helt misslyckade äktenskap så hade Strindberg inte gett upp hoppet om att finna den rätta kvinnan i sitt liv. Väl tillbaka i Stockholm, år 1901, så träffade han nämligen den norsk-svenska aktrisen Harriet Bosse och ett år senare födde Harriet August Strindbergs 4 dotter som fick namnet Anne-Marie. Anne-Marie levde ett långt liv och dog inte förrän i år (år 2007), då vid en ålder av hela 105 år. Äktenskapet med Harriet Bosse blev Strindbergs allra kortaste och paret orkade bara stå ut med varandra i 3 år. Varje äktenskap blev alltså kortare och kortare och efter Harriet Bosse gav Strindberg upp sitt ansträngande letande efter den rätta. Han tog i stället återigen pennan i handen och började skriva biografier om gamla, kända svenska kungar. Bland verken fanns bl.a. biografierna om kung Gustav Vasa och hans äldste son Erik XIV som slutade sina dagar i en cell med arsenik i kroppen.

Svarta fanor
Strindbergs allra sista roman som kom ut hette ”Svarta fanor”. Han skrev historien strax efter separationen med Harriet men den publicerades inte förrän
år 1907. Historien handlade om den rike överklassaren Zacharias vars liv enbart gick ut på att vara elak mot andra, fattigare människor. Boken var skriven med en ganska gammaldags stil som inte var Strindbergs signalement. I boken gick Strindberg återigen till angrepp mot överklassen vilket nu var så vanligt att det knappt störde dom drabbade längre. Längre fram i ”Svarta Fanor” så började boken handla om något helt annat än Zacharias och hans elakhet. Det var ungefär som om boken var uppdelad i 2 olika skildringar.

Slutet
Alla sagor måste ha ett slut, men för Strindberg kom slutet alldeles för tidigt. Han dog redan år 1912, då bara 63 år fyllda. Han begravdes på Norra begravningsplatsen med cirka 60000 sörjande människor omkring sig. Efter sig lämnade han 5 barn och en stor uppsättning med böcker och dramatiseringar vilket gör att Johan August Strindberg för alltid kommer att leva vidare i det svenska folkets hjärtan.

Novelljämförelse
Jag har läst dom 2 Strindbergnovellerna: ”Ett halvt ark papper” och ”Johan och muttrarna”, hämtad från ”Tjänstekvinnans son”.
Ett halvt ark papper: Allting började med att en medelålders man skulle flytta ifrån sin lägenhet som han hade bott i 2 år i. Han tog en sista titt på lägenheten innan han gick mot hyreshusutgången för sista gången. När han gick förbi den lilla anslagstavlan precis vid utgången så såg han en nerklottrad lapp som han började studera närmare. Efter ett tag så insåg han att lappen speglade hela hans tid i hyreshuset. Det stod bl.a. om hur en nära vän hade blivit avskedad från sitt jobb, om när han hade gift sig med sin fru och om hur frun hade dött i tuberkulos med ett barn i magen. Trots att mannen precis hade fått genomlida den fruktansvärda sanningen igen så tog han ner pappret från väggen och gick därifrån med stolt blick, för han visste att tiden tillsammans med frun var den bästa tiden i hans liv.

Johan och muttrarna: Johans far var en man som hatade lögner och osanningar. Därför blev han väldigt arg på Johan när han märkte att sonen en dag hade med sig en massa muttrar hem ifrån skolan. Han frågade vart barnet hade fått tag på muttrarna och Johan svarade som det var, nämligen att han hade hittat dom längs en gata på väg till skolan. Detta trodde inte fadern en sekund på och han frågade Johan en gång till. Då ljög han och sa att han hade stulit muttrarna från vagnar som stod parkerade vid ett bygge. Detta trodde fadern dock på, men han blev mycket arg eftersom det var fel att stjäla. Men vad skulle den stackars pojken göra då? När han talade sanning så blev fadern arg för att han ”ljög” och när han ljög blev fadern arg för att han var en tjuv.
En annan gång så skulle Johan gå ut och leka med sin vän, men innan han gick iväg så skulle han bara säga till sin mor först. Men Johan glömde bort att säga till sin mor eftersom det kom en massa andra saker i vägen som t.ex. irriterande småsyskon, så Johan sprang ut utan lov. När han kom hem igen så hade hans far också kommit hem och fadern var väldigt arg på Johan eftersom han inte hade sagt till om att han gick ut.
När familjen sedan sk...