Franska revolutionen

20 röster
18977 visningar
uppladdat: 2008-05-21
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Sammanfattning

Den Franska revolutionen som inleddes med stormningen av Bastiljen den 14 juli 1789 (numera Frankrikes nationaldag) och avslutades med Napoleon Bonapartes statskupp 1799, Brumairekuppen var en dramatisk tid med strider och orättvisor. Ludvig XVI som regerade i Frankrike under den första tiden av revolutionen var gift med Marie Antoinette och de levde ett lyxigt hovliv. Den svenska diplomaten Axel Von Fersen försökte hjälpa den franska kungafamiljen att fly men det misslyckades.
De stora orättvisorna var den största grunden till revolutionen. Statens ekonomi var urusel, alla pengar hade adeln, hovet och krigarna försörjt sig på så till slut var statskassorna nästan helt tomma. Adelsmän och präster vägrade betala skatt så istället fick bönderna som var de fattigaste i Frankrike betala all skatt till adeln. När böndernas avgifter var betalda var det omkring 20 procent som återstod av lönen. Vilket inte alls var mycket att försörja sig på. De fattiga människorna var orättvisst behandlade under tiden som adeln och prästerna levde i lyx på pengar som de fattiga betalade i skatt. Filosofer och deras tankar om folkstyre och människans förnuft inspirerade befolkningen till uppror och krav på större jämlikhet gentemot kungamaktens och adelns provocerande lyxliv.
Det fanns tre stånd, i det första ståndet befann sig alla adelsmän. Prästerna var med i det andra ståndet och i det tredje ståndet befann sig alla bönder, handelsmän och de vanliga folken. De utgjorde 98 % vilket nästan var hela befolkningen. Några människor ifrån det tredje ståndet bildade en nationalförsamling och alla representanter svor en ed, ”eden i bollhuset”. De skulle hålla ihop och inte åtskiljas förrän ledamöterna givit Frankrike en ny konstitution. Det var nationalförsamlingen som stormade fästningen Bastiljen.
Den 21 januari 1793 giljotineras Ludvig XVI framför den stora folkmassan. Under det så kallade skräckväldet, avrättas tusentals människor, både adelsmän och tidigare revolutionärer. Napoleon avskaffade republiken och blev Frankrikes kejsare år 1804.


Frankrikes ställning

”… det förefaller som vore en våldsam kris nära föreståndare…”

Taget ur Ambassadör Staểl von Holsteins brev till Gustav III i juli 1788.


Frankrike var det rikaste landet med hälften av Europas förmögenheter. På det europeiska fastlandet var Frankrike den mäktigaste och folkrikaste nationen, eftersom invånarantalet var 28 miljoner i landet år 1789 trots att det var mycket mindre till ytan än nu. Något ganska fascinerande var att det bara bodde 2,1 miljoner i Sverige det året. Frankrike hade också en del problem, statkassan var tömd och krediterna var uttömda på grund av alla krig som bröts ut mellan kungarna i Europa. Kungarna låg ofta i krig med varandra för att de ville utöka sitt eget område. Staten var oerhört nära att gå i konkurs efter att de hade hjälpt kolonierna i Nordamerika att göra sig fria från brittiskt styre, visserligen segrade kolonierna men Frankrikes ekonomi var ytterst nära bankrutt.

Hela det gamla Frankrike var uppbyggt av ett så kallat feodalsamhälle. Under upplysningstiden som varade på 1700-talet fram till början av revolutionen var en orättvis tid för alla som tillhörde det tredje ståndet i den så kallade riksdagen. De var emot kungen och ville att han skulle avstiga tronen snarast möjligt.

Revolutionens mest kända dokument, deklarationen om de mänskliga rättigheterna utfärdades den 26 augusti 1789 den blev den gamla regimens dödförklaring och en programförklaring för framtiden. Frihet och jämlikhet blev slagorden.


Ludvig XVI

Ludvig XVI föddes den 23 augusti 1754. Han var kung i Frankrike under revolutionen. Ludvig XVI besteg tronen år 1774 när han var 20 år. Under de år som Ludvig XVI regerade stod det kungliga enväldet som högst. Han fick betala priset som de tidigare kungarna ställt till med, även om han var en mycket hygglig karl.

Ludvigs fetlagda kropp som bara blev större och större med åren gjorde honom igenkänd av de flesta. Ludvig XVI var mycket tillmötesgående och han ville hellre leva ett liv som en familjefar. Han tillbringade mycket av sin tid nere i sin verkstad där han tillverkade och lagade olika sorters lås. Det sägs också att Ludvig XVI gillade att jaga.

Ludvig var en självhärskare, han tillät ingen annan bestämma och hjälpa honom och det var bara hans vilja som styrde landet. Det sägs att Ludvig saknat den kraft en revolutionär tid krävde. Han var kung över Frankrike men han var egentligen helt ointresserad av att regera. Ludvig blev påtvingad giftermålet med Marie Antoinette år 1770.
Madame Pompador var en av kungens vackra älskarinnor, hon hade ett mycket stort politiskt inflytande och hon levde en elegant fransk livsstil.


Marie Antoinette

Hennes fullständiga namn var Maria Antonia Josepha Johanna von Habsburg-Lothringen och hon föddes den 2 november år 1755 i Wien. Marie Antoinette kom från Österrike och var inte populär bland det franska folket. Marie Antoinette levde ett lyxigt hovliv och hon slösade enormt med pengar. Det var Marie Antoinette som styrde hovet och dess tjänare. Hon var en egoistisk typ som älskade kläder, fester, kortspel och smycken. En gång hade hon köpt ett halsband som kostade en förmögenhet men det blev dock stulet under transporten till henne. Halsbandsprocessen kan ses som den franska revolutionens första steg. Marie Antoinette misstänktes vara inblandad i halsbandsprocessen vilket kom att bli historiskt betydelsefull då det ledde till att folkets förtroende för kungahuset sjönk ytterligare.

Hon gifte sig med kung Ludvig XVI år 1770 då hon bara 14 år gammal. Folk berättar att hon blev en bättre människa när hon fick barn. Det kan hända att hon blev lite mer kärleksfull och förstod bättre hur hon skulle bete sig mot andra människor. Marie Antoinette var dotter till Frans I och Maria Theresia av Österrike. Det sägs att hon haft ett kärleksförhållande med Axel von Fersen och påstås också ha fått två barn med honom. Det ryktades om att svensken flera gånger hade setts på drottningens våning vid tretiden på natten. Även ifall Axel von Fersen hade fått många varningar om att vara lite mer diskret eller helt enkelt upphöra mötena med Marie Antoinette fortsatte han med sina besök. Hon blev avrättad den 16 oktober 1793 i Paris.

Hovet



Den kungliga familjen bestod av Marie Antoinette, Ludvig XVI, Marie- Thérèse som var det ända barnet som överlevde revolutionen (står till vänster om Antoinette), Louis-Charles som troligtvis var son till Axel von Fersen (sitter i knäet), Sophie Helén som avled innan hon ens hann fylla ett år (ligger i vaggan) och pojken till höger hette Louis-Joseph och han dog när han var åtta år.

Hovet bestod också av de närmaste 677 hovtjänarna. I kungens kök arbetade drygt 2000 personer och sammanlagt fanns över 4000 tjänare i slottet Versailles.



Axel von Fersen
Axel von Fersen föddes den 4 september år 1755 i Stockholm. Han åkte på många studieresor i sin ungdom och landet som fångade hans största intresse var Frankrike, Paris. I Frankrike kunde man enligt Axel von Fersen leva ut sina drömmar och önskningar. Under denna tid mötte han även den unga blivande drottningen Marie-Antoinette. Det påstås att t.ex. England var allt för tråkigt för Axel von Fersen även om han inte var mer än 15 år. Han var inte heller så imponerad av det kalla och tråkiga Sverige dit han var tvungen att återvända.
Drottningen Marie Antoinette hade ett förhållande med Axel von Fersen som antydde att han var Marie Antoinettes gullgosse.
När han var tillbaka i Sverige på grund av hans faders plötsliga sjukdom utbröt revolutionen. Dessförinnan hade han varit med på en resa till Amerika, där han bland annat träffade den blivande presidenten George Washington. Direkt efter det hade han rest till Frankrike igen under upplysningstiden där luften var fullt av oro. Han blev en stor fiende till revolutionen och han gjorde allt för att stödja kungaparet.
När Axel von Fersen var i Sverige blev den franska kungafamiljen tillfångatagen och fick sitta bakom lås och bom. Han lyckades få en diplomatisk tjänst i Frankrike, och försökte med stor iver att få kungafamiljen ut ur landet. Axel Von Fersen planerade den franka kungafamiljens flyktförsök men det misslyckades.
Ett falskt ryckte hade spridit sig runt om i Europa. Det falska ryktet tydde på att Axel von Fersen giftmördat den svenske prinsen Karl August av politiska skäl. Följden av detta blev att Axel von Fersen lynchades av folkmassan vid arvprinsens begravning i Stockholm. Dagen han dog var den 20 juni år 1810 vid Riddarhuset.

Ekonomin
Frankrike var mycket rikt men staten hade dessvärre en dålig ekonomi. Eftersom hovet, krigshären och ämbetsmännen slösade mycket pengar innan den franska revolutionen startade ledde det till den dåliga ekonomin.

I slutet av 1780-talet var Frankrikes ekonomi katastrofal. Kungen och hans regering försökte med allt, kungen ansträngde sig så mycket att han till och med kom på att alla i det franska samhället skulle betala skatt för att få in mer pengar. Adeln protesterade så mycket att kungen var tvungen att kasta bort planerna om skattehöjning.


Adeln, prästerna, bönderna och skatterna

Adelsmän och präster vägrade betala skatt så istället fick bönderna som var de fattigaste i Frankrike på den här tiden ta den tyngsta bördan och betala all skatt till adeln. Adeln hade jakträtt både på sin egen mark och på böndernas medan bönderna inte ens kunde protestera emot. Det färska köttet åt adeln med god aptit och hade inga skuldkänslor om att de jagat på böndernas mark. Det här var en lyxig möjlighet. Adelsmännen hade rätt att för egen del driva
in skatter och avgifter från bönerna. De hade många sätt som de kunde ta betalt för t.ex. Kvarnarna. Bönderna fick inte heller äga skjutvapen, till och med vallhundarna fick lida, de kunde få hälsenorna avskurna för att de inte skulle jaga godsägarens villebråd. Bönderna skulle ta hand om kaniner och duvslag som var adligt privilegium och inte fick de betalt heller.

I de flesta orterna måste också bönderna betala för godsägarens domstol, fängelse och vakter. När alla de fattiga böndernas avgifter var betalda hade de omkring 20 procent som återstod av lönen. Privilegierna var hemska i böndernas ögon men adeln och prästerna gillade det rika sättet att leva på. Bönderna tyckte att detta var mycket orättvist eftersom adeln och prästerna levde ett gott liv på böndernas bekostnad och utan att betala skatt.

Det tredje ståndet ville förstås själva ta del av den värld som de andra stånden levde i med exklusiva privilegier och många lyxiga chanser. De ville ha ett jämlikt samhälle, avskatta privilegier och orättvisa skatter. Införa fri och allmän skola för alla, alla lagar skulle gällas i alla landsdelar, den enväldiga kungamakten skulle tas bort och istället tillföra en konstitutionell monarki.


En typisk bild på de tre stånden.


Missnöjet

De stora orättvisorna var den största grunden till revolutionen. De fattiga människorna var orättvisst behandlade under tiden som adeln och prästerna levde i lyx på pengar som de fattiga betalade i skatt. Adelns liv var frid och fröjd, de drack och roade sig med dyrbara saker, åt, jagade och spelade. Medan andra levde i hungersnöd. Parisarna var ursinniga på kungens slöseri och det mycket låga lönerna. Missnöjet var den stora början till revolutionen samt upplysningstidens idéer, den usla ekonomin och adelns och hovets orimliga privilegier.


Idéer


Voltaire

Frankrike var Europas ledande kulturnation på 1700- talet och det franska språket var det stora kulturspråket. Det hade börjat spridas nya idéer. Voltaire och Rousseu var två författare som hade gjort många av sina läsare kritiska mot det kungliga enväldet och adels och kyrkans privilegier. Författarna skrev att många människor i Frankrike var fattiga och plågade. De skrev att det franska ståndsamhället var ett orättvisst samhälle.

Revolutionen kom faktiskt inte av en ren slump, det fanns många kloka politiker och skribenter som anande vad som skulle komma flera decennier innan, t.ex. skrev Voltaire ”allt vad jag ser utsår frön till en revolution”. Filosofer och deras tankar om folkstyre och människans förnuft inspirerade befolkningen till uppror och krav på större jämlikhet gentemot kungamaktens och adelns provocerande lyxliv. Montesquieu en annan känd fransk filosof ville dela den enväldiga kungamakten i tre- dömande, komma värkställande och lagstiftande.
Jämlikhet var ett nytt slagord som betydde borgarnas krav på social jämlikhet med den privilegierade adeln.


Ständerna

Ständerna är riksdagsmän som finns i varje stånd. I Riksdagen innehöll de tre stånd, i det första ståndet fanns alla adelsmän. Prästerna var med i det andra ståndet och i det tredje ståndet befann sig alla böner, handelsmän och de vanliga folken. De utgjorde 98 % vilket nästan var hela befolkningen.



Kungen bestämde ett möte med alla ständerna och det var det första mötet sedan 1615. De samlades för att diskutera missförhållandena men de körde genast fast i frågan om röstfördelning. Det ofrälse ståndet, även kallat det tredje ståndet, hade mer representanter än de båda andra stånden tillsammans. När kungen beslutade att alla ständerna skulle rösta fick varje stånd en röst var och därför kunde de rika (första och andra ståndet) vinna lätt över det tredje ståndet. 80 procent av det tredje ståndet levde på landbygden och var bönder. Resten var allt från hantverkare till advokater och industriägare.

Det tredje ståndet krävde att varje representant skulle få en egen röst men kungen nekade förslaget och stängde det tredje ståndets samlingslokal. De hittade en ny lokal och enades om att de inte skulle skiljas fören en ny författning skapats åt Frankrike, den så kallade ”eden i bollhuset”.



Nationalförsamlingen

Det tredje ståndet, som representerade det vanliga folket, bildade en nationalförsamling och alla representanter svor en ed, ”eden i bollhuset”. De skulle hålla ihop och inte åtskiljas fören ledamöterna givit Frankrike en ny konstitution. Genom eden i bollhuset skaffade sig nationalförsamlingen den motståndskraft som behövdes för att stå emot försöken från hovpartiet att upplösa församlingen.

Nationalförsamlingen stormade fästningen Bastiljen, där de fick tag i vapen som de kunde använda. Att alla skulle vara lika inför lagen, att ha samma rätt till ämbeten och att alla skulle beskattas lika var nationalförsamlingens krav och de ville verkligen få sina viljor igenom. De ville också sprida sina idéer till övriga Europa och utvecklade med sin starka värnpliktsarmé krig mot Österrike. Följden skulle bli att de adliga privilegierna avskaffades på samma sätt som tiondet till kyrkan. Några riksdagsmedlemmar från de andra stånden dök upp och de slöts till nationalförsamlingen så småningom. Detta skapade förvirring och oro på gatorna i Paris och kungen kände sig till sist tvingad att ansluta de resterande medlemmarna av den gamla riksdagen till nationalförsamlingen.


Bastiljen



I paris fanns en borg som var en del av det franska försvaret. Bastiljen var den gamla borg som gjorts om till ett fängelse under 1600-talet. Det var ett mycket tjusigt fängelse och de flesta av fångarna var aristokrater och de hade fina våningar med tjänstefolk och de fick utsökta måltider. Bastiljen byggdes på 1300-talet, och man byggde på bastiljen mer och mer allt efter som. Den blev alltså med åren större och tryggare. Runt Bastiljen fanns en 8 meter djup vallgrav. Fästningen kunde ha max 40 fångar. Bönder och handelsmän fick det mycket mer obekvämt. Det var väl kanske det som gjorde att revolutionärerna agerade så stort på orättvisorna. Det ryktades om att de fängelsehålor som fanns i Bastiljen var fyllda med politiska fångar. Det fanns också mycket vapen i Bastiljen som många människor ville åt.

Det tillkom senare ytterligare fyra torn som fick namnen:
De Coin (Hörntornet), de la Chapelle (kapelltornet), du Trésor (skatt- eller skattkammartornet), de la Comté (grevskapstornet), de la Bertaudière, de la Basinière, du Puits (källornas eller brunnarnas torn) och de la Liberté (frihetstornet).

Bastiljen stormades den 14 juli år 1789. Det är därför nationaldagen firas den 14 juli. De orättvisst behandlade parisarna var rasande och ville ha en förändring. När bastiljen stormades sägs det att det var 7 fångar som satt i fängelsehålorna. Det var startskottet på den franska revolutionen.


Flagga och nationalsång

Den franska flaggan trikoloren skapades under den franska revolutionen. De första åren kunde trikoloren gå både på tvären och på längden. Den blev en symbol för revolutionen med färgerna blått, rött och vitt (Blått och rött var paris färger). Den världsberömda franska restaurangnäringen tog sin början under samma tid. Det var kockarna, betjänterna och kökspersonalen från hovet och slotten som blivit arbetslösa och nu öppnade eget. ”Marseljäsen” den franska nationalsången som komponerades år 1792 och samma nationalsång har Frankrike fortfarande kvar.

La Marseillaise

Kom landsmän i vårt fosterland
Nu nalkas Ärans stora dag
Mot oss tyranneriets hand
Vi höjer vårt blodiga standar.
Hör ni över fältens krater
Dessa grymma soldaters rop
De tränger sig inpå vår hop
De mördar våra söner och livskamrater
Till vapen, frie män
Ställ upp på raka led!
Framåt! Framåt!
Låt fiendens blod nu flyta på vår jord.
Översättning Birgitta Lindquist



Kungens flykt

När Ludvig XVI fick beskedet om att parisare startat den franska revolutionen tvingades den kungliga familjen lämna slottet i Versailles och bo på Tuileriepalatset i Paris. Kungen hade fått nog av alla revolutionärer och parisare så han bestämde sig för att den kungliga familjen skulle fly ifrån Paris. Men Ludvig XVI tänkte inte ge sig så lätt, han tänkte upprätta sin makt med utländsk hjälp längre fram. De flesta hade övergett kungen, hans närmaste vänner inom hovadeln, alla de som han under åren överöst med ordnar, titlar och förmåner, alla flydde de utomlands förutom drottningens beundrare Axel von Fersen som stannade i Paris och besökte dem minst tre gånger i veckan, i synnerhet Marie Antoinette. Han hade sammanställt flyktplanerna och de var beredda att ge sig av en juninatt 1791. Den franska kungafamiljen rullade ut ur Paris i en tung vagn i riktning mot den belgiska gränsen.

Flyktförsöket misslyckades. Familjen kom inte längre än till staden Varennes i norra Frankrike. De kunde förmodligen ha klarat av flykten om de red på egna hästar och hade kläder som dolde deras identitet men de klarade antagligen inte av att fly på ett alldeles för ofrälst sätt. Ludvig hade förklätt sig till slav men stadens borgmästare kände igen honom och kungen fördes tillbaka till Paris.


Avrättningen

Den 10 augusti 1792 störtades Tuileriepalatset. Kungen och drottningen sökte förgäves skydd hos nationalförsamlingen. Kungen avsattes och fördes med sin familj till Templefängelset. Ludvig XVI avskedades från tronen drygt en månad senare. Ludvig förklarades den 15 januari 1793 till nationalkonventet skyldig till landsförräderi. Dagen därpå dömdes han till döden. Den 21 januari 1793 stod Ludvig XVI på plattformen där giljotinen bredde ut sig. De sista han säger till folkmängden är ”Fransmän jag dör oskyldig…” och några sekunder efter att han sagt det föll hans huvud ner i en korg. Någon tog upp huvudet och höll det framför åskådarna, En del hurrade och skrek av glädje medan andra grät och gjorde korstecknet.



När nationalförsamlingen hade en debatt om hur de skulle gå till väga med den nya straffrätten föreslog Joseph Guillotin som var en doktor att alla som dömdes till dödsstraff skulle få samma straff. De dödsdömda människorna skulle halshuggas mycket enkelt och fort. Innan 1791 halshöggs människorna med svärd, hängning, rådbråkningen eller brände dem på bål.

En ny mycket känd avrättningsmetod började användas. Kirurgen Antoine Louis och en tysk hantverkare bosatt i Paris vid namnet Tobias Schmidt konstruerade den första giljotinen. Giljotin är ett avrättningsverktyg som introducerades i Frankrike 1792 i samband med den franska revolutionen. En giljotin består av två vertikala skenor och en snedställd bila. Vid avrättningen befrias bilan från sitt högsta läge och hugger igenom offret vid halsen. Antoine Louis och Tobias Schmidt kom på att ett diagonalt blad skar av huvudet bättre än ett rakt som mer eller mindre krossade nacken istället. En rånare som hade namnet Nicolas-Jacques Pelletier var den första människan som avrättades med giljotin 1792. 1793 avrättades kung Ludvig XVI och det är den mest berömda giljotineringen.

Det var många inbillade och verkliga fiender till den franska ledningen med giljotin, som avrättades under revolutionens skräckregering.

Tuilerierna stormas.
Skräckväldet

När kungen hade avrättats var det många i Europa som blev ilskna. Revolutionären Danton sade att Frankrike måste utöka sina gränser så de införde något nytt, den så kallade värnplikten. Det menades att alla män som var friska, blev tvungna att tjänstgöra i armén. Då kunde Frankrike skaffa fram stora arméer kvickt. Men det var inget Frankrike tjänade på, för de förlorade många fransmän som var amatörer och inte var vana att gå ut i krig. Alla protesterade emot. Och det utbryter interna strider och i början av 90-talet, under det så kallade skräckväldet, avrättas tusentals människor, både adelsmän och tidigare revolutionärer. Upproren blev värre och värre och regeringen såg fiender nästan överallt.

Det kan vara värt att notera att vid skräckväldets höjdpunkt brydde man sig inte om sådana finesser som halshuggning utan man arrangerade helt enkelt massarkebuseringar, ibland t o m med kanoner.


Kejsardömet

Napoleon
Napoleon Bonaparte föddes år 1767 som en adlig liten italiensk pojke. Året därpå blev Korsika, där Napoleon bodde med sin släkt, Franskt. Napoleon kunde bli fransk officer därför att hans fader lyckades övertyga att familjen blev erkänd som adlig i Frankrike.

”Soldater är kanonmat” sade Napoleon, och lyckades få nya soldater genom den allmänna värnplikten. Den första armén som Napoleon fick var Frankrikes sämsta armé med dålig disciplin och den var illa utrustad. Armén lydde Napoleons ord och han lyckades erövra hela Norditalien. År 1799 blev han förste konsul och all makt överfördes till Napoleon. Sammanlagt var det fyra miljoner fransmän som dog för Napoleons skull.

Han lovade fransmännen fred och på så sätt blev han populär och lugnade ner folket en aning. Napoleon kunde äntligen förändra Frankrike och det skedde snabbt. Han ändrade skattesystemet så att det blev mer rättvist och han ville att Frankrike skulle få en utvecklad industri så som England hade. Gemensamma lagar genom lagsamlingen Code Napoleon lanserades för första gången i Frankrike och dem kom att bli en förebild för många länder. Napoleon avskaffade republiken och blev Frankrikes kejsare år 1804 och var det ända fram till 1815. Han kom att bli en våldshärskare och länder som han erövrat fick hans bröder och systrar styra som också blev prinsar och prinsessor. Napoleon är av somliga ansedd som historiens störste fältherre.
Napoleon dör den 5 maj 1821 på Sankt Helena i Sydatlanten där han blev fängslad av britterna efter slaget vid Waterloo 1815.
Robespierre

Maximilien Robespierre blev i praktiken Frankrikes diktator den 27 juli 1793. Robespierre satte igång med massavrättningar för att tysta ner alla motståndare till revolutionen. 40 000 fransmän avrättades under tvåårsperioden när Robespierre styrde i landet.
Jakobinerna var bland annat ledda av Robespierre.


Franska revolutionens slut


Napoleon gjorde en kupp och tog över makten i Frankrike. Den här kuppen var dåligt planerad men han lyckades trots allt. Kuppen genomfördes mycket tack vare Napoleons bror Lucien. Alla ledamöter flydde sin väg.

Nu inleds ett helt nytt kapitel i Frankrikes och världens historia.

Egen reflektion

Eftersom det fanns så mycket orättvisor i Frankrike under 1700-talet och stora ekonomiska problem så är det inte konstigt att det blev revolution. De flesta männi...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Franska revolutionen

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2008-05-21]   Franska revolutionen
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=9960 [2024-06-14]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×