Kosovos historia

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1. Jag har valt detta område eftersom mina föräldrar kommer därifrån. Jag själv vet inte så mycket om detta krig heller. Jag kommer bara ihåg en sak när jag var liten – Jag och min familj åkte till Kosovo den månad då kriget precis var över, det var en förfärlig syn. Jag såg hur hela Kosovo var förstört – Husen var förstörda och några brann fortfarande, marken var förstörd, affärer, nöjesparker, bilar – ALLT var förstört! Jag såg många människor utan ben eller armar, handikappade människor och många hemlösa barn. Nu vill jag skriva om det här kriget och veta vad som har hänt.

2 . Varför detta krig inträffade, varför var Kosovo så viktigt för Serbien, vad som hände.

3. Fakta:

År 1912 blev Albanien ett självständigt land. Ett år senare inträffade det andra kriget i Balkan. Samma år godkände alla länder Albanien som ett land på endast ett villkor – att Grekland, Serbien och Montenegro skulle dela på halva Albanien.
År 1913 slöts Londonavtalet som gav Kosovo till Serbien.
Serberna vägrade följa de minoritetsrättigheter som Nationernas förbund föreskrev, med hänvisning till att Kosovo faktiskt tillhört Serbien före kriget. Kosovo kom att styras av den serbiska armen och polisen.
Serbien inledde genast en kolonisering av Kosovo, runt 100 000 serber och montenegriner flyttade in och tilldelades konfiskerad mark (tagen mark). Man ville bryta den albanska dominansen, ”serbifiera” (göra det serbiskt) området.
Detta var det värsta som kunde hända folket i Kosovo. Detta folk hade inga rättigheter. De hade ingen flagga, inga skolor och de fick inte ens använda sitt eget språk. De tvingades lära sig att skriva och läsa på kyrilliska. Allt för att skapa en så serbiskt stat som möjligt. De hade inte ens de minsta rättigheter som ett land skulle ha, katastrofalt, eller hur?
År 1968 fick Kosovo äntligen sin egen flagga, 2 år senare öppnades högskolorna och det albanska språket började användas mer och mer. Allt detta lyckades de få genom tortyr (barbariska tortyrer) och genom att bli fängslade för att ha egna åsikter. Serberna deporterade över 40 000 Kosovoalbanska familjer till Turkiet genom våld, för att ”rengöra” Kosovo, så att det skulle finnas så lite Kosovoalbaner som möjligt i Kosovo.
År 1974 fick Kosovo mer rättigheter och blev en provins.
De autonoma områdena tog sig större makt, varje område ville sköta sin ekonomi och tillskansade sig så mycket federalt utvecklingsbidrag som möjligt. Nu började den albanska nationalkänslan byggas upp.
År 1981 drabbades Kosovo återigen av en revolt. Revolten spred sig snabbt över hela Kosovo. Kravet var att Kosovo skulle bli en republik. Den serbiska armen döda cirka 2000 ungdomar och 140 ungdomar dödades när stridsvagnar körde in i demonstrationsleden.
Min mamma var med på den här demonstrationen i staden Mitrovica och hon var endast 13 år gammal. Hon berättade hur hon kände sig – ”Jag kände mig lycklig att jag gjorde någonting bra för mitt land, jag kände mig stark och stolt och ville kämpa och ge mitt liv för Kosovo den dagen. Jag stod på det första ledet med flaggan i min hand och ropade ”Kosova republik!” så högt jag bara kunde. Vi på demonstrationen möttes med den serbiska armen och polisen, som stod rakt mittemot oss. De började kasta några slags ”gasbomber” som gjorde att vi inte kunde se längre än en halv meter ifrån. Våra ögon började rinna, svullna upp och svida. Då började den serbiska armen skjuta mot oss. Jag såg många skadade och döda människor den dagen, och jag själv hade tur, för en kula passerade förbi mitt huvud och rörde lite vid mitt hår. Polisen och armen slog kvinnor och barn och fängslade många människor. Herregud.”


Efter ett tag började Serbien planera om hur de skulle få ett stort Serbiskt land. Kosovoalbanerna förlorade sin autonomi igen.
Serberna började kriga mot Slovenien, Kroatien, Bosnien och till slut mot Kosovo.
Kriget i Kosovo slutade med att många människor dödades och att många skadades, och att hela landet förstördes. Folket förlorade sitt hopp.
En man som kämpade och krigade för Kosovo var den legendariska hjälten Adem Jashari. Han grundade den s.k. gerillaorganisationen - UQK.
De serbiska soldaterna massakrerade honom och hela hans familj och släkt. Slobodan Milosevic (Serbiens ledare) ville att alla Jasharis skulle försvinna. 57 Kosovoalbaner dödades, varav 10 barn och 18 kvinnor. UQK hade därmed fått sin första martyr.

År 1999 beordrade NATO serbiska trupper att flytta sig undan från Kosovo, att sluta kriga, men de vägrade att lyssna och därför bombarderades Serbien av NATO.
NATOS trupper har varit placerade i Kosovo i cirka 9 år nu.
Ända sen NATO placerades där, upplevde Kosovoalbanerna vad frihet, fred, demokrati och vad perspektiv betyder.

Det finns 2 000 människor som har dödats i Serbien, och ingen bryr sig om det, ingen vill leta efter kropparna som finns begravda där. Barn, kvinnor och gamla har massakrerats och transporterats till Serbien. Det är förfärligt. Tänk på deras familjer som inte vet var dessa kroppar ligger begravda. Under detta krig har serberna dödat cirka 15 000 albaner.

År 2008 den 17 februari blev Kosovo ett självständigt land. Efter alla dessa sekel de har väntat på denna dag och efter allt de har gått igenom har Kosovos dröm äntligen blivit sann.
Det är ett mirakel, att rättvisan till slut segrar.

4. Ja, jag fick reda på det jag ville och jag är väldigt nöjd med min fakta.

5. Egna funderingar: Jag kan inte förstå att något sådant kan hända.
Serbien ville inte släppa Kosovo p.g.a. alla rikedomar som fanns där. Serbien ville bli ”Stora Serbien” och var alltid rädd att Albanien skulle få tillbaka alla sina delar igen och bli Stora Albanien. Jag jämför Serbien lite med Tyskland (Hitlertiden), för de ville också ta över olika länder, utrota folkslag och själv vara störst och ha all makt.
Jag är glad att Kosovo äntligen har blivit ett självständigt land efter allt de har gått igenom i så många år, och jag är glad att så många länder har accepterat Kosovo som ett land.
Jag önskar att Adem Jashari och hans familj och släkt kunde få uppleva detta ögonblick. Allt han har gjort har lö...