Konflikten mellan Israel och Palestina

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sammandrag:
Arbetet handlar framförallt om hur konflikten uppstod mellan Israel och Palestina. Sympatin för en judisk stat ökar när man 1945 fick reda på att 6 miljoner judar utrotats av nazister. Israel utropas som en stat den 14 maj 1948 och en femtioårig dröm infrias, men man räknade bort de gamla invånarna. Palestinierna vägrade att ge bort sin mark åt judarna, men judarna hävdar att marken har tillhört de sedan urminnes tider. Detta är ett problem som fortfarande efter femtio år inte kunnat lösas, man har misslyckats med flera fredsavtal och vapenvilor.
Palestina kan inte sätta emot Israel militärt. Det fattiga palestinska folket får nöja sig med stenkastningar, mindre bombattentat och billigare skjutvapen mot de väl utrustade och organiserade Israel som har ett av världens starkaste försvar. De senaste 7-8 åren har palestinska självmordsbombare härjat.

Syfte:
Jag har valt att vidareutveckla mina kunskaper om konflikten mellan Israel och Palestina. Jag valde detta ämne för att det just nu är mycket aktuellt och behandlas dagligen i media.
Syftet med rapporten är att ta reda på den historiska bakgrunden till konflikten och redogöra för dagsläget mellan de två folkgrupperna.

Frågeställning:
”Hur uppstod konflikten mellan Israel och Palestina.”

Metod:
För att besvara min frågeställning har jag använt mig av relevant litteratur och fakta från Internet. Jag har också följt vad som sagts och skrivits i media.
Länder i fickformat är min tyngsta källa p.g.a att UI är mycket tillförlitligt för att det är en politiskt obunden institution. Jag har också använt mig mycket av fakta ur Aftonbladets hemsida på Internet. Jag var lite tveksam från början om deras fakta var riktig och inte falsk, men senare så slog jag upp konflikten i Nationalencyklopedin och Länder i fickformat och kunde senare konstatera att den fakta ur Aftonbladets hemsida stämde överens med mina andra källor.

Historisk tillbakablick:
Den första sionistiska kongressen hölls i Basel 1897 för att bilda staten Israel på palestinsk mark. Kongressens tanke var: ”Ett folk utan land till ett land utan folk”.( Sandström, ej daterat)
Historiskt sett anser judarna att landet tillhörde dem från början.
Britterna som fick Nationernas Förbunds uppdrag att ta hand om Palestina efter det första världskriget var först positiva till Palestina som ett judiskt nationellt hem. Men nu uppstod bråken mellan araberna och judarna. Drömmen för judarna om Israel blev en mardröm för araberna, för att palestinierna vägrar världen lösa sitt ”judeproblem” på deras bekostnad.
Britterna försökte att lugna ner araberna genom att begränsa invandringen av judar. Man misslyckades med eftersom de judiska organisationerna snart börjar organisera illegal invandring. Sympatin för en judisk stat ökar när man 1945 fick reda på att 6 miljoner judar utrotats av nazisterna. I 1946 fanns det 608 00 judar i Palestina, de utgör 33 procent av befolkningen och äger 10 procent av jorden. Och bråken mellan judarna och araberna bara ökade. Britterna klarade inte av situationen längre och nu kommer förslaget från FN att Palestina ska indelas i två stater. Judarna ska få 55 procent av jorden och araberna, som utgör två tredjedelar av befolkningen och äger 90 procent av marken, ska endast få 44 procent av jorden. Planen avisas direkt av araberna. Både judiska och arabiska terrorister drar igång en terrorvåg över hela landet. Koas råder och britterna flyr landet i maj 1948 och då utropar David Ben Gurion den judiska staten Israel. (Sandström, ej daterat)

Dagen därpå går Irak, Egypten, Syrien, Transjordanien och Libanon till attack mot judarna. Judarna har länge organiserat en underjordisk armé och är väl förberedda. Det blev en snabb seger för dem i hösten 1949 trots att de var numerärt underlägsna. Senare på våren sluts vapenvila, för palestinierna blev detta en katastrof. Två tredjedelar av dem fördrivits från sina hem och Palestina delades upp. Egypten får Ghazaremsan, Transjordanien får västbanken och Israel får 77 procent av Palestina. Palestinierna får inte ens delta i förhandlingarna mellan arabstaterna och Israel, de får ingenting.( Nationalencyklopedin sidan 573)

Palestinierna är långt ifrån att ge upp. På femtiotalet bygger Palestina upp sin motståndsrörelse, Al Fatah och 1964 bildas PLO, Palestinas befrielseorganisation.
(Sandström, ej daterat)

Aktuella läget:
Läget mellan Palestinier och Israelerna är instabilt.
Palestinska självmordsbombare väcker oro hos judarna. Flera brutala bombattentat har inträffat i Israel. Det första attentatet ägde rum i Tel Aviv 1994 när en palestinsk självmordsbombare dödade 22 personer då en buss sprängdes i luften.
Det värsta attentatet ägde rum i Jerusalem den 25 februari 1996 då Palestinska självmordsbombare spränger en buss, 24 israeler, två amerikaner och en palestinier dödas. (Alfredsson, 01-12-02)

Israel är i dag en militärpolitisk stormakt jämfört med palestinierna. Israel har fortfarande kontrollen över gränsövergångarna och den palestinska myndigheten får inte ha någon militär makt. Det enda lösningen till att få stopp på våldet och hatet mellan palestinier och Israeler är fred, men alla fredsavtal och vapenvilor har brutits. (Israel sidan 47)

Slutsats:
Britterna försökte att lugna ner araberna genom att begränsa invandringen av judar. Man misslyckades med eftersom de judiska organisationerna snart börjar organisera illegal invandring, i 1946 fanns det 608 00 judar i Palestina. (Sandström, ej daterat)
Jag tror att konflikten kommer att leva vidare i minst 10 år framåt. I dagsläget är konflikten allvarligare än någonsin. Jag har medkänsla för det palestinska folket. Judarna anser att det är deras mark sedan urminnes tider, men man kan ju inte med våld kasta ut ett folk från ett land där de har bott i flera tusen år och betraktar som sitt ...