Israel- Palestina konflikten

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
Jag har valt att arbeta och upptäcka fakta kring Israel-Palestina konflikten, som verkar ofrånkomlig, eftersom jag tycker det är oerhört intressant. Problematiken som existerar i mellanöstern får man höra om varje vecka, om inte varje dag. Media som bevakar konflikten upplever jag ger en subjektiv bild av konflikten.
Konflikten i Mellanöstern har pågått i hundratals år, mer eller mindre. Kampen mellan de två staternas självständighet och rättighet till deras existens har präglats under all modern historia, d v s 1900-talet. För att finna orsaken till konflikten får man gå flera hundra år tillbaka och läsa om det i Bibeln, hävdar en del. Idag är mellanöstern ständigt präglad utav självmordsattentat och militär motoffensiv. I grund och botten är det dock ett religionskrig, men också två olika kulturer som möts och ställs emot varandra. Båda länderna anser att det lilla landet Palestina i mellanöstern är deras heliga land.
I mitt arbete ska jag försöka presentera viktig bakgrundsfakta för att man skall kunna förstå sig på konflikten, samt de problem som idag existerar. Jag vill också presentera vårt rikes syn på konflikten samt omvärldens syn. Självklart försöker jag ge en så objektiv syn på detta som möjligt, dock går det inte komma ifrån sina åsikter.

Syfte, frågeställning och avgränsningar
Jag kommer att fördjupa mig i denna långvariga konflikt genom facklitteratur och andra kompletterande källor i detta ämne. Syftet med min uppsatts är att jag ska finna svaren på min frågeställning samt vara tillräckligt insatt i ämnet för att kunna resonera kring den politik som har förts och pågår därnere. Jag vill också kunna förstå varför saker och ting är som de är nere i Mellanöstern. Eftersom denna konflikt varat i århundraden måste jag avgränsa någonstans. Jag har valt att beskriva bakgrundshistoria, samt hur utvecklingen har varit. Jag vill också kunna resonera kring olika källor och hur fakta kan vara så annorlunda mellan olika författare.



Frågeställningen lyder:
1. Hur långt bak i tiden behöver man gå för att finna bakgrunden till konflikten?
2. Vad innefattar sionismen?
3. Vad är antisemitismen?
4. När bildades staten Israel?
5. Hur såg ”Kronobergaren” på konflikten när Israel bildades?
6. Redogör för PLO samt Hamas.
7. Hur är debatten kring konflikten i Sverige?

Material och metod
Jag har letat fakta bland fackliterriska böcker samt tidningsutdrag. Samtliga böcker jag använt mig av är skrivna av svenska författare. Sune Persson är docent i statsvetenskap och specialist på utvecklingen i Mellanöstern. Han uppger i förorden att han vill skildra den politiska och ekonomiska utvecklingen under 1900-talet. Det är svårt att bedöma om han är partisk eller inte, förmodligen är han objektiv eftersom jag inte finner några direkta kopplingar mellan honom och Mellanöstern.
Nathaniel Harris är författare på heltid och har innan dess varit lärare. Jag finner inte heller här någon partiskhet.
Jag har också använt mig av tidningsartiklar ifrån 1948, då Israel bildades som stat. Jag är medveten om att Kronobergaren, tidningen jag använt mig av, var en röd tidning d v s vänster/socialdemokrattidning. Vilket i sin tur kan påverka vad som står skrivet.
Slutligen har jag använt mig utav Wikipedia, som kallas för den fria encyklopedin. Jag är medveten om att man ska vidta största försiktighet när man använder sig utav källor på Internet. Dock skiljer sig Wikipedia ifrån andra sidor eftersom källor som lagts ut ständigt granskas och anmäls om de är felaktiga.
Jag har försökt använda mig av källor av olika slag, både av kvarlevor och berättande källor. Min frågeställning har anpassats efter detta.

Resultat
Historisk bakgrund
Landet vi pratar om ligger i mellanöstern, norrut ligger Libanon samt Syrien, i öster ligger Jordanien och Egypten ligger söderut. Landet kallas för Palestina, som aldrig varit ett självständig stat utan bara har benämningen ”Palestina”. Ett annat namn på Palestina är ”det heliga landet”. Detta eftersom det finns heliga platser men också ett land där många är troende. De tre största världsreligionerna, Islam, Kristendomen samt Judendomen, knyts samman här. Landet benämns även som Juda rike och Israel.
Det finns två olika sätt att se hur konflikten uppstod. Vissa hävdar att den uppstod för tusentals år sedan, vilket är beskrivet i Bibeln. Andra hävdar att den uppstod under sionismens utbredning i världen. Nedan kommer en redogörelse för båda teorierna.
Redan i Bibeln kan vi läsa om hur de två olika folkslagen blev uppdelade. Ismael blev fördriven tillsammans med sin mor Hagar, Abrahams hustru Sara ville inte att Ismael skulle ärva med hennes son Isak. Ismael räknas numera som stamfader för hela arabiska folket. För att se den första splittringen mellan folkslagen går vi alltså tillbaka cirka 5000 år. Första splittringen av landet Palestina ägde rum då ett judiskt kungadöme regerade, där Saul, David och Salomo satt i regimens styre. C:a 930-talet f.Kr splittrades detta kungadöme i två delar: Israel och Juda rike. Judarna har sedan dess blivit utdrivna ur sitt hemland bl. a av babylonierna, men senare återvänt. Såhär har det pågått i ca 3000 år. Sedan anser en del att Bibeln inte är tillräckligt trovärdig som källa. Detta är endast en teori om hur konflikten urartat sig, vilket är viktigt att poängtera.
Araberna erövrade Palestina år 635-640 e.Kr. De har sedan dess stegvis intagit Palestina. I början av 1800-talet fick Palestina och hela Mellanöstern västerländskt inflytande. Britterna började senare under 1800-talet kolonisera och bygga upp ett imperium i Mellanöstern men också vid Suez-kanalen. Palestina förblev dock arabiskt och en arabisk nationalism växte sig stark. Samtidigt började den så kallad Sionismen (kan stavas: Zionism) breda ut sig över hela världen. Sionismen innefattar en Judisk nationalism med en egen judisk stat som mål. Huvudpunkten som alla sionister strävade efter var återvändandet till hemlandet eller ”det heliga landet”. Detta var en motreaktion emot antisemitismen (mer genomgående beskrivning nedan) som började bli allt mer omfattande. Allt medan tiden gick började fler och fler judar som tidigare levt i exil flytta till Palestina. Judarna som flyttat till Palestina upptog återigen hebreiska som språk. Problematik uppstod när judarna immigrerade till ”det heliga landet” eftersom detta då redan var bebott av araber. Det är här andra anser att konflikten uppstår. En fråga man då kan fundera över är hur de arabiska jordbrukarna som ägde jorden kunde tillåta judarna att köpa mark? Kunde ha varit så att de var i ekonomisk kris och verkligen behövde pengarna som jorden gav. Kanske var det så att jordägarna kanske ägde så mycket jord och bodde så långt ifrån att de inte gjorde dem något att judar köpte jorden.

Antisemitism
Begreppet antisemitism växte sig starkare med sionismens utbredelse. Judarna har ständigt varit utsatta för förföljelse, fiender till dessa judar har fått namnet antisemiter. Judarna har blivit jagade ur städer, utsatta för mord och stölder. Trots allt detta är det en religiös liten minoritetsgrupp som överlevt. Många har sett på judarna som främlingar som aldrig haft ett eget land, dock har de alltid strävat efter att komma tillbaka till det heliga landet. Antisemitismen var som starkast under nazi Tysklands styre, då förintelsen ägde rum och Hitler ville förinta alla judar.

Staten Israels grundande
Efter att förintelsen ägt rum blev alla judar hemlösa. De som tidigare bott i länder i Europa vill inte tillbaka med tanke på hur de blivit behandlande. 1947 godkände FN en delning av landet Palestina. Då började också häftiga strider mellan araber och judar, eller numera kallade Palestinier och Israeler.
Den 14 maj 1948 utropades Israel till en självständig nation. Att judarna skulle få en självständig nation väckte stor vrede bland araber. Tidigare hade de planerat ett anfall för att kunna förinta Israel om de skulle bli en självständig nation. Dagen efter (15 maj) gick styrkor ifrån Egypten, Transjordanien, Syrien, Irak, Libanon samt mindre styrkor ifrån Saudi-Arabien och Jemen in i landet Israel. Arabernas armé var mycket större, dock jämnade det ut sig eftersom Israels armé var mycket mer välutbildad och vältränad (beror på att de har allmän värnplikt tre år, samt både för män och kvinnor). Araberna lyckades inta Israel och fick staten att kapitulera den 28 maj.
Något värt att nämna är att mina källor anger olika fakta. Nathaniel Harris nämner i sin fakta att Israel kunde försvara sig framgångsrikt och driva tillbaka de anfallande trupperna. Han nämner aldrig något om kapitulationen den 28 maj.
Läser man hur den dåvarande lokala tidningen ”Kronobergaren” skildrar händelse förloppet när Israel blir erkänd som stat. Den 15 maj 1948 läser man citerat: ”Egyptiskt armé är klar att gå över gränsen till det heliga landet.(rubrik) Det brittiska mandatet utlöpte i går kväll.(underrubrik)” I artikeln läser man att Egyptiska trupper är beredda på att tränga in i ”det heliga landet” natten till lördagen. Söder om Jerusalem pågår häftiga närstrider mellan araber och judar. Egyptens premiärminister anger att skälet till deras anfall emot Israel är för att återställa säkerheten och ordningen till det normala, samt göra slut på den sionitiska terroristhandens massaker. Den 18 maj läser man att Egypten trängt in i landet. Samt att Sovjet har erkänt Israel som nation. Händelseförloppet blir allt mer kritiskt för Israels del och den 20 maj läser man om att Judar flyr i panik. Den 23 maj vill invånarna i Jerusalem att Israel ska kapitulera, de vill ha vapenvila. Starka Israeliska styrkor gick till motanfall emot araberna. 30 maj läser man att Araberna börja bomba den nya delen av Jerusalem. Invånarna i gamla Jerusalem kapitulerar.
Efter Jerusalems kapitulation sluter staterna ett vapenstillestånd. Senare utvecklas krisen och Israel blir den vinnande parten i kriget, dock hindras de av Storbritannien och Frankrike från att utöka sina landvinningar. Samtidigt införlivar Transjordanien västbanken i sitt land, vilket inte accepteras av de andra arabländerna, de vill att Palestina skall vara ett eget arabiskt land. Bojkott och blockader införs mot Israel. Dessa blockader fortsatte i nästan 30 år.

Palestinas statsskick
Under 1940-talet var araberna som bodde i Palestina under ett förtryck av araberna i resten av mellanöstern. Palestina existerade då inte som nation, dock hade en stor palestinskt nationalistkänsla börjat växa fram. Araberna som bodde i Palestina hade tidigare ansett sig vara araber, nu ansågs de vara Palestinier. Definitionen av en nation är när en folkgrupp har en gemensam identitet. Palestinierna ansåg sig själva vara en nation. I och med detta började fler och fler befrielserörelser växa fram hos palestinierna. En av dessa var PLO, som är Palestinas befrielseorganisation. Yasir Arafat blev år 1968 en hjälte för araber, efter att palestinierna hade slagit tillbaka en israelisk motattack. Han fick sedan ta rollen som ordförande i PLO.
PLO:s attentat var oftast riktade emot den civila befolkningen, vilket ledde till att de blev klassade som terrorister. Under denna tid (68 och framåt) präglades hela Mellanöstern av terrorattentat ifrån PLO. Omvärlden reagerade starkt och fördömde dåden. 1974 blev PLO erkänt som ”den enda rättmätiga företrädaren för det palestinska folket” av arabländerna.
Under åren 1974-1982 bredde sig terrorväldet i Israel ut mer och mer, PLO var den bakomliggande orsaken. Den 6 juni 1982 gick israeliska trupper in i södra Libanon, syftet var att skapa en säkerhetszon mot Libanon och att stänga PLO:s högkvarter. PLO förlorade slaget och en libanesisk Israelvänlig president tillsattes för landområdet. Dock mördades denna president efter en kort tid och nya strider bröt ut. Först 1985 lyckades PLO återupprättas. 1988 erkände PLO Israels rätt till dess existens samt tog avstånd ifrån all form utav terrorism. PLO skulle efter detta uppnå sina mål på politiska och diplomatiska vägar.
I dagsläget är Palestina ett självstyre som består av palestinska myndighetens verkställande utskott, vilka representeras av en regering med ministrar. De har en folkvald president och en folkvald lagstiftande församling. Dock är Palestinas utrikesrelationer förbjudna (bistånd och kulturella relationer är tillåtna).
Hamas är palestiniernas motsvarighet till Islamiska terrororganisationen Jihad. De är alltså islamska fundamentalister, vilket innebär att man arbetar efter religiösa ideal. De är extremtolkare av sin religion och anser att man inte kan anpassa sig efter moderna idéer och tolkningar, utan istället efter religionen. Hamas använder sig av militant verksamhet och klassas som en terroristorganisation av bland annat av USA och EU, de har tagit på sig ett flertal självmordsattentat. Hamas är numera det största Palestina-arabiska partiet. De vann nyligen valet i Palestina och har fått i uppgift att bilda en ny regering.
Sveriges syn på konflikten i Mellanöstern svår att uttala sig om. Det finns dock vissa huvudämnen i debatten kring konflikten citerat ur en artikel på Wikipedia, Sverige anser att:
• De som ser Israel idag är som en ockupationsmakt och Palestinierna som motståndsmän.
• De som anser att Israel har ett större ansvar än palestinierna eftersom Israel är militärt och ekonomiskt överlägsen.
• De som menar att israeliska armén och de palestinska upprorsmännen är lika goda kålsupare.
• De som tycker att det israeliska våldet är mer riktat och behärskat än de palestinska självmordsattentaten.
• De som tycker att Israel i huvudsak använder våld för att försvara sig och att den palestinska sidan är en arabisk efterhandskonstruktion för att förinta Israel.

Diskussion
I grund och botten skulle jag vilja påstå att konflikten är en följd av två stycken mycket skilda kulturer som kommit för nära varandra. Palestiniernas huvudreligion är islam och israelernas religion är judendomen. Eftersom båda parterna hävdar att Jerusalem är en helig stad uppstår det en konflikt. Är man religiös är man ofta kompromisslös. Jag tror att detta är huvudorsaken till striden.
Jag tror personligen att konflikten uppstod redan på bibelns tid och har sedan urartat allt mer. Sedan uppdelningen av araber och israeler har det ständigt varit en viss hatiskhet mellan de olika folkslagen. Dock tror jag att den sionistiska rörelsen som växte sig stark under 1800-talet blev en klimax för araberna. De som tidigare alltid kunnat behärska sin irritation på judarna, tålde inte att judarna kom in i ”deras land” och tog över.
Var det moraliskt rätt utav judarna och tränga in i Palestina under 1900-talet? De fick trotsallt köpa jorden av de arabiska bönderna. En jämförelse man skulle kunna dra är med de svenska utvandrarna som under ungefär samma tid vandrade till Amerika. De blev tillåtna att köpa jorden och bruka den. Dock uppstod det inte någon konflikt i liknande omfattning som någon utav alla incidenter som varit i Palestinas historia. Anledningen till detta tror jag är att det inte fanns några jämförbara kulturkrockar mellan svenskar och amerikaner som mellan judar och araber.
I dagsläget regerar Hamas i Palestina. Hamas överskrider de mänskliga rättigheterna och fördömer inte terrorattentat. En incident som berört stora delar av världen och som gör många röster upprörda är Muhammed- karikatyrer. Dessa ska ha varit publicerade redan i september 2005, dock var det först efter att Hamas vunnit valet som upplopp bröt ut. Min uppfattning är att Hamas använder kränkningar och motsättningar emot sin religion som en täckmantel för att kunna ge tillbaka på västvärlden. Att Palestinierna röstade fram Hamas tror inte jag berodde på deras politiska inriktning utan att många röstade på Hamas för att få bort den korrumperade regeringen som styrde Palestina innan.
Palestina har idag en begränsad politik och de får bland annat inte ha någon utrikespolitik. Jag anser inte att detta är rätt utav Israel. Har Israel erkänt Palestina som en självständig nation kan de inte bestämma över deras politik. Anledningen till att det är så tror jag är att Israel inte vill låta Palestina bygga upp en egen armé, vilket ju en självständig stat alltid har. Israeliterna litar inte på att Palestina då inte skulle gå till anfall..
Så länge palestinierna begår terrorattentat tror jag inte att Israel kommer att minska på sina barrikader, men jag anser också att Israel har rätt att skydda sitt folk från de attentat som uppenbarligen sker. Om det är så att Hamas stöder terrorattentat som bekostas av den palestinska regeringen är detta ett brott mot Haagkonventionen dels för att de använder civilklädda soldater, och dels för att deras aktioner riktar sig direkt mot civilbefolkningen.
Fakta man kan konstatera är att judarna alltid varit ett folk på flykt. De har ständigt blivit utdrivna ifrån länder t ex Egypten, under Faraos regim där de var fångar och sedan blev släppta. Även i modern tid ser vi hur antisemitismen satt sina spår och hur förintelsen ägde rum. Judarna har alltid varit ett folk människor sett ner på. Även idag kan man höra att man använder ordet ”jude” som ett skällsord, vilket förklarar vilken diskriminerad grupp de tillhör.
Hur staten Israel grundades och händelseförloppet där kring skildras på olika sätt av de olika författarna. Jag tror att anledningen till att aldrig Nathaniel Harris redogör för Jerusalems kapitulation är för att kapitulationen aldrig ledde till någonting mer än vapenvila. När vapenvilan var över kunde Israel slå tillbaka och vinna seger, förmodligen ansåg författaren att det var betydelselöst att ta upp detta i boken, eftersom denna bok endast är ytligt skriven.
En fråga man kan spekulera kring är hur Sveriges syn på konflikten är. Tittar man tillbaka på 1900-talet så skulle man kunna göra analysen att: Världen (inkluderat Sverige) var på Israels sida i början, då palestinierna använde sig utav terrordåd. Dock förlorade Israel sin sympati med omvärlden då Israel gick segrande ur krigen samt deltog i en stor massaker i Libanon. Då ansåg man att Israel var lika grymma som palestinierna. Om man idag läser tidningar och ser på tv-sändningar ifrån Mellanöstern tycker jag att svensk media har en pro-palestinsk syn. Jämför man med hur SVT och hur exempelvis CNN skildrar en händelse där nere får man känslan av att SVT sympatiserar med Palestina. CNN och BBC har en mer nyanserad syn på händelsen vilket visar att medier kan vara vinklat.
Jag tror aldrig att denna konflikt kommer få ett slut om inget drastiskt genomförs. I dagsläget tror jag en fredlig väg är en omöjlighet med tanke på Hamas politiska mål. För att det ska kunna bli fred i Israel och Palestina krävs det att människorna som bor där nere ändrar sin hatiska uppfattning om varandra. Först då kan en fred bli en verklighet. Vidare tror jag att man behöver få tillväxt i det fattiga Palestina.
Slutsats
Israel-Palestina frågan kanske är en oförlöslig konflikt? Det ä...