Buddhas lära

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

De stora insikter som Buddha uppnådde på sin tid, är än idag högst djupsinniga. Buddhismen har ingen central gudstro, utan hänvisar till människan själv. Sanningen ska man söka inom sig själv. Detta gör buddhismen mer till en filosofi, än en religion i de andra stora världsreligionernas anda. Buddhismen lämnar ett relativt stort utrymme för fria tolkningar, då den befinner sig på ett så pass filosofiskt plan. Vägen till Nirvana, där allt lidande ska upphöra, kan tyckas komplicerad. I grund och botten handlar det om att nå upplysningen såsom Buddha gjorde då han insåg att allt är förgängligt, men det är även viktigt att leva rätt.

Den åttafaldiga vägen är buddhismens motsvarighet till de kristnas tio guds bud. Den åttafaldiga vägen ska dock betraktas mer som ett rättesnöre än en regelbok. Då ingen människa kan lära sig något av livet genom att lyssna på andras erfarenheter, utan måste söka sin egen väg och sina egna sanningar.

Buddha insåg att allt är lidande, för att släppa lidandet måste man även släppa livstörsten. Att födas, åldras och dö är lidande som upprepas i all evinnerlighet så länge livstörsten kvarstår. Det finns bara ett sätt att släcka begäret, genom att inse dess sanna natur. Medvetandet är något som vi själva skapar, ett resultat av ett uppfattningssätt utan insikt som är en upprepning från ett ändlöst förflutet. Genom begäret binds människan av dåraktiga skäl vid återfödelsens hjul. Den materiella världen är bara en illusion menad att skapa lidande genom att förleda människan att känna begär. Ju starkare band man har till olika människor och saker, desto starkare blir lidandet när det oundvikligen tar slut. Binder man sig riktigt hårt till något i ett liv, det kan vara av både hat och kärlek, så kommer en del av själen att fortsätta vara bunden till det, tills man släpper taget om begäret. Buddha menade inte att man inte ska älska sin make eller maka, han menade inte heller att man inte ska visa omsorg för sina barn och föräldrar. Man ska älska dem, men först och främst komma ihåg att allt kommer att ta slut.
Det är just den obeständigheten som enligt Buddha gör livet outhärdligt.

Varje människas jordiska liv är sammansatt av vår kropp, våra förnimmelser, våra tankar, våra känslor och vårt medvetande. Dessa är alla av förgänglig natur och det är obeständigheten själv som möjliggör själavandringen till nirvana. Människans jordiska kropp är inte sammansatt av solid materia utan av små atomer, celler och tomrum. Uppfattningen om att den är oföränderlig är en illusion, materian är i ständig rörelse. Formen på allt som existerar är skapat av dels våra egna antagande och vår egna överdrivna tilltro till våra sinnen, och dels dess existens i sig självt. Tanken och materian är båda starka krafter som båda består av elektriska krafter i samma system. Buddha själv kallade dem för fina värmeimpulser. Verkligheten existerar enbart i det snabbt förbipasserande nuet men är även en följd av det förflutna. Den jordiska kroppen som står i ständig förändring och med bristfälliga sinnen är omöjlig att förlita sig på i jakten på sanningen. Vi skapar ett fiktivt ”jag” genom våra sinnens iakttagelser och håller fast vid detta ”jaget” när det egentligen inte existerar, åtminstone inte i den form som vi lurar oss att tro. I jakten på sanningen ska man vända sig inåt genom meditation och djup koncentration, och därigenom se förbi vårt fiktiva ”jag”. Det existerar egentligen inget ”innersta jag” som lever vidare för att bära ens gärningar, utan det är gärningarna själva som söker en ny existensform, som är helt beroende av ”karma” vilket är ens samlade gärningar. En människa dör och en annan människa föds, och även om denna människa inte är densamma så är hon ändå en skapelse av gärningarna.

Allting består av sammanhängande men samtidigt åtskild energi, när ett levande ting dör övergår genast dess energi till ett annat ting. Allting i universum är ett kretslopp som all energi flödar i. Nirvana betyder ”att s...