Stolthet och fördom

12 röster
27429 visningar
uppladdat: 2003-05-22
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Boken ”Stolthet och fördom” av Jane Austen är skriven 1796-1797. Den refuserades direkt och utgavs först 1813. Det är den mest berömda roman som Jane Austen skrivit, enligt många är den hennes mästerverk. Själv föddes Austen i en prästgård i Hampshire 1775, som yngst av sju syskon. 1801 flyttade familjen till Bath, där sedan pappan dog 1805. Två av bröderna blev amiraler och flyttade tidigt från hemmet, medan döttrarna i familjen blev hemmadöttrar och följde modern till först Southampton och sedan till Chawton.
Jane Austen blev 42 år gammal. Hennes romaner återspeglar det händelselösa liv hon levde, med hushållsysslor, tebjudningar, visiter, middagar och baler.

”Stolthet och fördom” visar livet i en familj. Huvudpersonen är Elisabet, den mellersta av de fem systrarna i familjen. I början har familjen precis fått veta att en rik man, vid namn Mr Bingle, ska flytta till granngodset. Modern i familjen Bennet är fast besluten om att hon ska få någon av flickorna bortgift med honom. De träffar honom första gången på en bal, där de också träffar Mr Darcy, som uppfattas som dryg, fånig och obehaglig. Bingley däremot ansågs som väldigt stilig och trevlig. Han bekantade sig snabbt med Elisabets syster Jane och dansade hela två danser med henne.
Darcy dansande inte med någon under hela kvällen, men när Bingley försökte övertala honom, uttryckte han att Bingley redan beslagtagit den enda vackra kvinnan på balen.
Då svarar Bingley att hon är en av de vackraste, men att en av systrarna också är mycket vacker och ovanligt trevlig. Han tyder på Elisabet, som under det här samtalet sitter precis bakom och hör allting.

” ’Vad menar du?’ Sade han, vände sig om och såg ett ögonblick på Elisabet. Då han mötte hennes blick såg han genast bort kallt. ’Hon går väl an, men hon är inte nog vacker för att fresta mig, och jag känner mig verkligen inte upplagd att trösta unga damer som har blivit försmådda av andra herrar. Du gjorde bäst i att återvända till din dam och njuta av hennes sällskap.’ ” (s. 14)
Det här tänker man komiskt tillbaka på senare eftersom Darcy då blir mer och mer förälskad i Elisabet.

Familjen Bennet är ingen rik familj, men ses ändock inte som ”under” det fina folket. De är inte bönder, de har hushållerskor och sysslar mest med sina egna intressen, skvaller och bjudningar av olika slag.

De blir vänner med Mr Bingley och bekanta med Darcy och Bingleys systrar. Små intriger inträffar hela tiden och för handlingen vidare. Överraskningar sker och gör att man vill läsa mer. Jane Austen beskriver känslor så att man känner med personerna hon skriver om. Som då en okänd man vid namn Mr Collins bodde hos dem i ca en veckas tid för att se till sina blivande ägodelar. (Han skulle nämligen ta över egendomen familjen Bennet bodde i efter deras fars död.) Man känner verkligen hur pinsam och klumpig i orden den här mannen är och hur jobbigt det skulle vara att umgås med honom under en tid. Han siktade in sig på Elisabet och bestämde sig för att hon skulle bli hans fru. Några dagar innan han lämnade deras hem för avfärd, friade han till Elisabet i tro om att de skulle bli ett gift par inom några veckor.

” ’Ni har för bråttom, ropade hon. Ni glömmer att jag inte har gett er något svar. Låt mig göra det på stående fot. Mottag mitt tack för den hyllning ni ägnar mig. Jag uppskattar den heder ni visar mig med ert anbud, men det är omöjligt för mig att göra något annat än avböja det.’ ” (s. 92-93)

Trots Elisabets nej, tror inte Collins att hon menar det. Under den här diskussionen satt jag och skrattade åt hur mycket han gör bort sig. Man blir till och med smått irriterad på honom, kan han inte fatta att hon inte vill ha honom?
”Kära Elisabet, jag tror fortfarande att ert tillbakavisande av mitt anbud bara är ord. Mina skäl att tro det är i korthet följande: jag tycker inte att min hand är ovärdig att mottas av er eller att det hem jag erbjuder er kan vara annat än högst lockande. Min ställning i livet, mina förbindelser med familjen de Bourgh och min släktskap med er egen familj är högst fördelaktiga förhållanden, och trots era många företräden är det visst inte så säkert att ni någonsin får motta ännu ett giftermålsanbud.” (s. 94)
En sak som gjorde Collins än dummare var när han bara några dagar efter frieriet till Elisabet, friade till Elisabets bästa kompis Charlotte och hon tackade ja.

Familjen Bennet blev bekant med en man vid namn Mr Wickham. Alla i bygden talade gott om honom och hela familjen tyckte bra om honom. Efter ett tag kom det fram att han var barndomsvän med Mr Darcy! Då Wickhams far dött när han varit en liten pojke, hade faderns bäste vän, den äldre Mr Darcy erbjudit sig att uppfostra och föda Wickham. Han blev behandlad som en son och, enligt Wickham själv, var Darcy väldigt svartsjuk och hade alltid satt käppar i hjulen för honom. Han berättade små historier om vad som inträffat och det fick familjen Bennet att avsky Mr Darcy ännu mer än tidigare. Elisabet tyckte synd om Wickham och föste numera hatkänslor för Darcy.

Sommaren kom och Elisabet åkte och hälsade på sin vän Charlotte och efter ett par veckor anlände även Mr Darcy dit. Elisabet som aldrig tyckt vidare om honom kände inte för att prata med honom, hon visade sig nonchalant för honom och de förde mest artighetsfraser mellan varandra.

En man vid namn Fitzwilliam, kusin till Darcy, var mycket trevlig och Elisabet höll en gång ett samtal med honom under en promenad i parken. Han berättade då historien bakom Darcy och Wickham, men nu ur ett helt annat perspektiv än vad hon hört från Wickham själv. Elisabets tvekan på Darcys elakhet blev allt större och började till och med tvivla på att han var en så ond man hon tidigare känt.
En punkt i boken var då Mr Darcy plötsligt oväntat kom invältrande i huset där Elisabet befann sig. Han var mycket upprörd och Elisabet var förvånad.

” Jag har kämpat förgäves. Det hjälper inte. Mina känslor låter sig inte kvävas. Ni måste låta mig säga er hur varmt jag beundrar och älskar er.” (s. 151-152)
Det här var verkligen en chock, man kunde inte förvänta sig att Darcy skulle göra någonting sådant. Men hela tiden hade jag anat att Darcy kände något för Elisabet. Elisabet tackade dock nej till erbjudandet och vräkte ur sig hur hennes bild av honom var. Till slut försvann Darcy ut ur huset.
Han gav ett brev till henne där han förklarade sina olika beteenden som gjort att hon fått den uppfattningen om honom, detta gjorde att hon tvekade än mer på vem Darcy egentligen var.

Senare den sommaren följde Elisabet motvilligt med sin moster och hennes man till Pemberley, där Mr Darcy hade sina egendomar. Lyckligtvis hade hon hört att han inte skulle vara där själv. De träffade hans husföreståndarinna som visade dem runt i huset och hon berättade så bedårande saker om Darcy att Elisabet började tveka i sin bild om honom. Mostern och hennes man fick en vilja att träffa den här gode mannen.
Hela tiden känner man precis som Elisabet, hon kände en ovilja att träffa honom och man förstod precis hur det kändes inombords.

De gick på en promenad genom parken och just de skulle lämna gården, dök Mr Darcy upp!
”Han var bara ett tiotal meter från dem och det var omöjligt att undvika att se honom. Hans och Elisabets ögon möttes och bådas kinder färgades av en djup rodnad. Han ryckte till och tycktes ett ögonblick stå orörlig av häpnad, men snart hämtade han sig, gick fram till sällskapet och hälsade på Elisabet med oklanderlig älskvärdhet.” (s. 195)

Jag blev, likt Elisabet i boken, väldigt förvånad över hur snäll Darcy helt plötsligt blivit. Han var en helt annan person och verkligen trevlig och pratglad, ingenstans tidigare i boken hade man sett den bilden av Darcy.

Efter detta tillfälle träffar Elisabet Darcy ett flertal gånger och långsamt utvecklar hon starka känslor för honom. Vändpunkten var då Lady Catherine, som vill ha Darcy bortgift med sin dotter, skällde ut Elisabet och hotade henne att hon inte får gifta sig med Darcy.
”’vill ni lova mig att aldrig ingå i en sådan förbindelse?’ ’Nej, jag vill inte avge ett sådant löfte.’”
Här visar Austen att Elisabet ändrat uppfattning offentligt om Darcy. Hon ser inte längre det omöjligt att gifta si...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Stolthet och fördom

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2008-05-27

    Bra att du hade med hela handl

Källhänvisning

Inactive member [2003-05-22]   Stolthet och fördom
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=2144 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×