Opiumkriget

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Motivering:
Droger har alltid fascinerat mig, och hur en drog kan styra en människas liv. Opiumkriget handlade om att man smugglade in opium i Kina, och att det blev krig p.g.a. detta, vilket innebär att en drog påverkar ett helt krig och tusentals människor.
Jag hade inte ens hört talas om opiumkriget innan och visste inte var det skedde eller vilka länder som var inblandade. Och det är alltid intressant att lära sig något nytt.

Syfte:
Mitt syfte med att skriva detta arbete var att svara på min frågeställning och göra ett reportage av det hela. Jag ville svara på 6 frågor som jag ansåg vara viktiga. Huvudfrågan var varför opiumkriget bröt ut, men jag frågade även mig själv varför det just handlade om opium. Vad var så speciellt med just den drogen? Jag ville också veta vilka följder opium smugglingen fick för Kina och det kinesiska folket.
Reportaget, som jag tänkt skriva i dagboksform, går ut på att jag är en kinesisk man som ser opiumkriget på nära håll. Jag växer tillsammans med kriget, och berättar om vad jag ser från dag till dag, då jag valt ut 5 dagar. Min familj och mina vänner blir angripna av drogen, dock inte jag själv.
Jag ville ha med freden i mitt reportage, och vad som hände efter freden, därför fick de frågorna också vara med i min frågeställning. Den sista och kanske en av de viktigaste frågorna som jag ville besvara var hur situationen är mellan länderna idag. Det var svårt att få med de tre sista frågeställningarna i reportaget eftersom det vore orimligt att mannen som skrev dagboken skulle leva så länge. Så jag bestämde mig för att ha med en liten epilog på slutet där jag berättade om konsekvenserna av kriget, om freden och hur kontakten är mellan de inblandade länderna idag.

Metod:
Jag började med att skriva en frågeställning. Sedan tittade jag i böcker och letade upp så mycket fakta jag kunde. För att kunna bearbeta all fakta kopierade jag ur böckerna och använde mig av överstrykningspenna. Jag arbetade först med orsakerna, om Kinas historia med brittiska kompanier etc. Sedan med själva situationen, om vad det egentligen var som hände och hur processen gick till med smugglingen. Sedan konsekvenserna, hur Amerika kom in i bilden och vad boxarkriget handlade om. När jag skrivit hela min fakta del började jag omarbeta arbetet till ett reportage i dagboksform istället.

Situation och bakgrund

9 mars, 1773
Idag fyller jag arton år. Jag borde vara glad, men det är inte lätt när man hör vad ryktas på gatorna här i Guangzhou. Indiens kompanier har föreslagit till britterna att de ska börja sälja opium till oss i Kina, eftersom de brittiska kompanierna inte längre har ekonomi till att producera guld och silver som utbyte för porslinet, teet och sidentyget som vi i Kina exporterar till dem. Men regeringen har ju förbjudit opiumrökning, vilket betyder att de brittiska kompanierna kommer förlora sina handelsrättigheter med Kina om de försöker så försöker smuggla in opiet.
Jag är rädd för droger, speciellt opium. Min kusin, Tan Zhenghan använde sig av opium för att må ”bra” och avled förra månaden…

18 september, 1786
Jag förstår nu hur britterna tänkte. Sedan jag fick jobbet som springpojke för tre år sedan, när jag var 27, hör jag varje dag vad människor pratar om angående smugglingen. Bolagsstyrelsen i London utnyttjade tydligen andra handelsfirmor och rederier, som också handlar med Kina, för att smuggla in opiet från Bengalen till Kina och sälja det. På det viset kan ingen skylla på att dom smugglar, och på det viset förlorar de inga handelsrättigheter samtidigt som de tjänar otroligt mycket pengar. Jag börjar bli väldigt rädd nu. Det har börjat smugglas in kistor med opium i de närliggande hamnstäderna och många av mina vänner har börjat röka det i stora mängder. Deras pupiller blir små, de blir alldeles lugna och verkar vara helt oberoende av några som helst bekymmer. Huang frågade mig för några dagar sedan om jag tror att Kina kommer gå under. Jag förstår inte vad hon menar, och jag förstår verkligen inte varför jag skulle tro något sådant. Varför skulle Kina gå under? Bara för att britterna inte är så klyftiga som säljer opium till vårt land när det är förbjudet betyder ju inte det att det kommer hända något allvarligt. Eller?

2 augusti, 1801
I går var jag i hamnen med min yngste son och min enda dotter. Jag såg ett skepp av ett bygge jag aldrig skådat förut. Det var gigantiskt och måste ha kommit från Frankrike eller Amerika. Jag såg hur svarta män och pojkar bar på stora kistor som verkade otroligt tunga. Jag vet vad som döljer sig under locken på kistorna. Jag vet mer än väl att det gömmer sig 70 kg opium i en kista. Men jag låtsades som ingenting eftersom jag var tvungen att dölja min oro inför barnen. Förra veckan berättade Huangs man för mig att det smugglas in över 2 000 kistor varje år hit till Kina. Det är inte själva smugglingen som oroar mig eftersom det pågått i några år nu utan att någon större kris inträffat. Det som oroar mig är att större delen av mina vänner, mina syskon och även min fru använder sig av drogen. Min fru Zu är gravid och använder sig av opium för att lugna ner sitt humör. Jag försöker få henne att undvika droger, men hon vägrar lyssna… Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill inte att någon som står mig nära ska dö ifrån mig, som Tan gjorde.

14 oktober, 1804
I morse talade jag med en god vän, Jia Haozhi. Han jobbar i hamnen och vet en hel del om smugglingen. Han i sin tur hade talat med en fransman som varit måttligt berusad vid sin ankomst till hamnen i går kväll. Fransmannen hade talat om för Jia att Kung George III och regeringen av England minsann hade skrivit ett brev till vår kejsare Chieng Lun. I brevet stod det tydligen att engelsmännen begärde att deras folk och kompanier skulle få rätt att handla på andra ställen än bara i Sydkina.
Jia berättade att på grund av den olagliga handeln hade Kinas penningströmmar vänt. Exporten av varor gav inte längre den brittiska styrelsen tillräckligt med pengar för att betala den illegala opiumporten. Han berättade även att det kungen hade begärt i brevet officiellt var för att handla med vanliga varor, men i själva verket bara var för att underlätta smugglingen. Våran kejsare hade skrivit som svar att Kina inte behöver några fler varor och äger i rikligt överflöd alla ting. Han hade också skrivit att han inte satte något värde på utländska eller fyndiga saker och att han inte hade någon användning för Storbritanniens varor.
Jia är en väldigt begåvad och förnuftig man. Han berättade historien bakom smugglingen för mig i morse vid vårt samtal. Jag ska försöka minnas det ordagrant, så detta är i det närmaste vad han sade:
”De ostindiska kompanierna i Europa hade, i sina hemländer, ensamrätt på handel med Kina under 1600-talet. Kompanierna i de olika länderna konkurrerade dock med varandra; alla ville förhandla själva med Kina.
För att få inkomster till betalningen av kinesiska varor som te, porslin och siden använde sig kompanierna av gruvor i Sydamerika. Där slavade indianer och negrar för att gräva ut silver. Annars betalade kompanierna med guld, väggur, silver osv.
Senare, under 1700-talet, blev efterfrågan på kinesiska varor större i Europa. Under samma epok minskade silverproduktionen. Nu var de ju tvungna att komma på ett smidigt sätt att betala för den kinesiska exporten.
Eftersom kompaniet segrade i Indien på 1750-talet fick de kontroll över Bengalen. Därmed fick de också kontroll över opium produktionen. Sedan, min kära vän, kan du den resterande historien själv”

6 december, 1810
Jia har avlidit, Zu är död, Huang gick bort för fyra dagar sedan och min äldste son är ytterst sjuk. Läkaren säger att han kommer dö inom tre dygn. Jag kan inte tänka en sekund till på vad drogen opium har ställt till med, utan att bli rasande. Större delen av de människor som stått mig nära hela livet har fallit bort från mig som löv faller från ett träd på hösten. De enda jag har kvar är min moder, som är 92 år gammal och ändå kommer att gå naturens gång inom kort, och min dotter Sheng som ska gifta sig om åtta dagar. Hon ska flytta till Hong Kong och påbörja ett nytt liv.
Men jag ska ej sörja för det. Jag ska samla kraft för att ge igen. Jag hör rykten på gatorna att de ska göra uppror. Jag ska vara stark för mina 55, och kämpa in i det sista för Jia, Huang, min son och min käre Zu.

Epilog (konsekvenser på kort och lång sikt)

Kriget
Smugglingen innebar till slut 20 000 kistor à 70 kg om året. Då började situationen bli extremt kritisk för Kina, vars regering beslöt att angripa med våld. Ett ombud sändes till Kanton för att ge alla köpmän tre dagar på sig att lämna ifrån sig allt opium de hade. Engelsmännen var tvungna att överlämna närmare 20 300 kistor, vilkas innehåll brändes.
Men det var inte slutet på det hela. De engelska köpmännen begärde ersättning på 2 miljoner pund från hemlandet, för sina förstörda varor. När Kina vägrade ersätta det engelsmännen krävde, skickades en flotta med 4 000 soldater till Kina för att plundra kuststäderna.
Den engelska armén som var modernt utrustad med järnfartyg besegrade lätt den kinesiska armén. Kina tvingades öppna städerna Nanking, Kanton, Foochow, Amoy, Ningpo och Shanghai för utländsk handel, för att få fred. Som om inte det räckte var kineserna tvungna att betala 21 miljoner dollar i skadestånd för kriget och det förstörda opiet.

Freden
Freden slöts i Nanjing 1842. Det fördraget som skrevs då löste ändå inte de problem som fortfarande störde relationerna mellan de båda länderna. Tvisterna grundade sig främst i Englands krav på att brittiska köpmän skulle få rätt att uppehålla sig i Kanton, att handeln skulle utsträckas till fler hamnar än bara fem, att opiumhandeln skulle legaliseras samt att England skulle få upprätta diplomatisk representation i Beijing.

Den öppna dörrens politik
Vid sekelskiftet 1900 begärde USA att den s.k. ”öppna dörrens politik” skulle användas, vilket skulle innebära att Kinas förmåner automatiskt skulle gälla alla länder. Efter en viss tvekan började den ”öppna dörrens politik” användas mellan Kina och supermakterna.

Boxarupproret
Samma år utbröt ett uppror där ledarna kallade sig ”boxare” och hade en knuten näve som symbol. Boxarupproret var en folklig nationalistisk kupp mot européernas utnyttjande av Kina. Bakom upproret stod en hemlig grupp som kallade sig "Rättens och endräktens knytnävar". Boxarna ville slänga ut alla utlänningar från Kina och gick våldsamt fram. Bland annat mördades den tyske ambassadören, och ambassadkvarteret ockuperades. För att slå ner upproret fick den kinesiska regeringen hjälp av de västerländska stormakterna, USA och Japan. Upproret hejdades på ett mycket blodigt sätt, och Kina tvingades betala ett stort krigsskadestånd. Den stora förnedring som Kina utsattes för, och de stora sociala problem som uppkom efter boxarupproret kom att bli grunden för revolten år 1911.

Inbördeskrig och kulturrevolution
År 1911 genomfördes en revolution av en grupp unga rationella kineser. Ett nationalistparti grundades, och den siste kejsaren i Kinas historia tvingades avsäga sig tronen 1912. Nationalistpartiet ställde sig på jordägarnas och finansmännens ...