Sverige under andra världskriget

Många säger att Sverige var neutralt under andra världskriget, men var vi verkligen det och var vi så oskyldiga som vi vill tro idag?  

Under andra världskriget bildades det en samlingsregering med ministrar från Sveriges alla partier - utom det kommunistiska. Det berodde på att man var rädd för att Sverige skulle bli påverkat av andra länder som hade diktatur och en diktatur i Sverige var det sista man ville ha. Den svenska militärtjänsten hade ett registerkort med ca 40 000 kända kommunister, man avskiljde dom från den övriga armén och placerade dem i speciella interneringsläger. Skillnaden mellan detta läger och koncentrationsläger var att det inte förekom tvångs arbete eller avrättningar.

Med stadsminister Hansson i spetsen gick politiken ut på att hålla Sverige utanför kriget. Sverige skulle hållas neutralt, men under åren 1940-43 hjälpte Sverige nazityskland med transport av järnmalm som användes till vapentillverkning och transport av ca 2,1 miljoner tyska soldater, detta var ett brått mot Haagkonventionens bestämmelser.

Ett annat exempel är då nazityskland var tvungna att kommunicera med ockupations trupper i Norge, då använde man Sveriges telefonlinjer. Telefonlinjerna avlyssnades av det svenska försvaret och 1940 lyckades den matematikiska professorn Arne Beurling knäcka den tyska kodmaskinen Geheimfernschreiber och Sverige kunde avlyssna hemliga samtal. Samtalen handlade bland annat om operationen Barbossa och anfallet mot sovjet. Informationen om anfallet läckte under våren samma år ut till de allierande via Storbritannien.

Sverige hade en slogan - en blå/gul randig tiger. Tigern var en symbol för allmänheten att inte läcka ut någon information som skulle kunna skada Sveriges neutralitet, den uppkom efter en vaksamhetskampanj 1941.

Vinterkriget

Den 30 november 1939 invaderade Sovjet Finland. Stämningen var då mycket orolig i Sverige och man fruktade att vi var nästa mål. I vinterkriget valde regeringen att förklara Sverige som "icke-krigförande" istället för "neutralt", då kunde vi hjälpa Finland med krigsmaterial och andra nödvändigheter. Den 6 december beslutade regeringen att stärka beredskapen vid Sveriges gräns mot Finland och den 5 december la man ut minor i Ålandshavet för att hålla sovjetiska u-båtar borta.

Man hjälpte Finland genom att skicka dit 1/5 av alla jetplan som fanns i Sverige, 40 000 gevär, 42 miljoner patroner och 8 000 frivilliga soldater varav 40 dog och 170 skadades.

Varubrist i Sverige

Importvaror som kaffe, te, socker med mera fanns inte att köpa i samma mängd som tidigare och för en rättvis fördelning delade statens livsmedelskommission ut ransoneringskort. Det var till speciellt för dem som hade mindre pengar annars hade de rika köpt upp allting och sålt vidare - mycket dyrare. En vara som inte fanns i Sverige under 1940-45 var bananen, kriget hade satt stop för transporten genom avspärrningar i Nordsjön. En råvara som dock gick att få tag på under hela krigsförloppet var mjölk.

1945 när kriget var slut upphörde ransoneringarna efter hand och den sista varan som släpptes fri var kaffet år 1951.

Åren efter kriget var så kallade "rekordår" sett på Sveriges ekonomi. Tillväxten var stabil och stark och många fick det bättre ställt.

Egna reflektioner och tankar

Jag har valt att jobba om "Sverige under andra världskriget" eftersom jag tycker att det är spännande och har hört en del om att Sverige var neutralt, men också att vi hjälpte Nazityskland med transporter osv. Jag är nu, efter att ha skrivit det här ännu mer förvirrad och vet inte om jag kan tycka att vi var neutrala som jag ville tro ifrån början. Jag tror inte heller att någon kan ge ett exakt svar på hur det var eftersom vi alla mer eller mindre har vår egen uppfattning om det.

Jag tycker dock att man kan se det från två olika håll... Sverige borde enligt min mening ha stått upp för grannländerna Norge och Danmark men istället var vi så rädda att själva bli ockuperade och bombade, men kanske med all rätt? I sådana fall var det ju kanske rätt beslut att låta tyskarna transportera järnmalm med mera, skona sig själv ungefär.

Man kan diskutera det i evigheter utan att komma fram till ett "riktigt" svar så jag tror jag ger mig nu för jag ser inget slut på det.

Det var svårt att hitta "riktig" och ...