Romantiken

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Romantiken uppstod i slutet av 1700talet som en reaktion mot det ensidigt rationella tänkandet under upplysningstiden. Känsla, fantasi, upplevelse och längtan framhävdes. Konsten och musiken lyftes fram. Det mystiska och det övernaturliga blev viktigt. Romantiken vart alltså en protest mot den förnuftstro som var stilbildande inom kulturen under upplysningen och vände sig även mot klassicismens regler. Känslorna ansågs som ett mer äkta uttryck för personligheten än förnuftet och som en säkrare källa till kunskap om Gud, människan och världen. Romantiken utmärks av att känsla, fantasi, historia och natur är i centrum. De främsta konstarterna under romantiken var lyrik och musik.
Den mest betydande av de romantiska filosoferna var Schelling. Han menade att ande och materia är ett, att hela naturen är uttryck för Gud, eller världsanden. Han såg världsanden både i naturen och i människans medvetande. Diktaren Novalis förklarade att den hemlighetsfulla vägen går inåt. Han menade att människan bäst upplever världens mysterium genom att gå in i sig själv.
Romantiken har två faser:
1. Rent filosofisk.
2. En blandning av religion, vetenskap, filosofi och livsåskådning.
Romantiken kom till Sverige:
Det intellektuella livet i Sverige var förkrympt kring sekelskiftet 1800 och
1800-talets första årtionde. Det var Gustav IV Adolfs envälde som hämmade
det fria ordet. Tryckfriheten var satt ur spel. När det nya statsskicket trädde i
kraft 1809 och den nya tryckfrihetsförordningen börjat verka framträdde en
opposition och nya idéer kom fram. Oppositionen var mest framträdande i
Uppsala. Nyromantiken hade sitt ursprung i den akademiska världen.
Nyromantikerna kom framför allt ifrån Östgöta nation i Uppsala. Från
filosofen Benjamin Höijer, som tillägnat sig den kantianska filosofin och
höll på att utveckla den åt samma håll som Fichte, Schelling och Hegel.
Mina funderingar kring denna tid är:
1. Vad tyckte filosofen Friedrich Wilhelm von Schelling (1775-1854)?
2. Vad bestod filosofin Romantiken av?
3. Hur påverkade denna Sverige?

1. Vad tyckte Schelling?
Schelling är den mest kända och betydande av romantikerna. Han ansåg att naturen var ett uttryck för den ende Guden eller världsanden. Han vill ”avskaffa” skillnaden mellan ande och materia. ”Naturen är omedveten ande och anden är medveten natur” sa Schelling. Han tyckte att naturen och människans medvetande var uttryck för samma sak. Schelling studerade också naturen och fann att stegen från livlös natur till komplicerade organismer skedde gradvis och han förklarade detta som att ”naturen är en likt en blomma som vecklar ut sina blad och kronblad”. Han blev professor i furstendömet Sachen - Weimar 1798.
Detta blev samlingspunkten för romantikerna. Schelling reagerade mot upplysningens tanke att rationaliteten är den högsta nivå som vi kan uppnå.
Samtidigt insåg Schelling att vi måste gå framåt, bortom förnuftet för att upptäcka att medvetande och natur är olika "rörelser" hos en och samma "Ande". Anden känner sig själv objektivt som natur och subjektivt som medvetande. På det sättet är "Gud" både det första och det sista, både källa (för skapelsen, för rörelsen neråt) och höjdpunkt (för rörelsen uppåt). Det är detta som enligt Schelling gör världen till ett system, en självorganiserande totalitet. Världen hänger samman och evolutionen har en riktning till allt. Schellings syn på världen som en självutvecklande organisk enhet innebar alltså en utvecklingsfilosofi
Schelling menar att materians minsta beståndsdelar var en positiv och en negativ kraft, som hela tiden stred mot varandra. Nu var "kraft" enligt idealistisk uppfattning ett uttryck för det andliga. En och samma ande manifesterade sig i alla kraftyttringar. Det blir karakteristiskt att uppfatta världen som en enhet. För Schelling är varje liten del av tillvaron en spegling av hela tillvaron. Schellings identitetsfilosofi är en förening av idealism och naturalism. Han menar att identitet framträder tydligast i konsten. Den estetiska upplevelsen är den enhet som är utmärkande för verkligheten.
Schelling visar på det newtonska mekanistiska tänkandets begränsning: det förklarar allt utanför oss utifrån orsaker, men det kan inte förklara hur detta sammanhang av orsak och verkan självt har uppstått; "mekanismens gränser är också systemets".
Schelling var konservativ och internationalist.

2. Vad bestod filosofin Romantiken av?
Romantiken såg att människan, eventuellt tillsammans med naturen i övrigt, är på väg mot ett mål, utstakat av ett högre förnuft. Denna tanke ger religionen återuppväckelse efter upplysningens förödmjukande angrepp. Många romantiker blir katoliker. Den romantiska läran kunde tillämpas för revolutionärt tänkande
(Frihets Tanken), men den kunde även användas för ett konservativt betraktelsesätt. Upplysningen och romantiken strävar både efter en helhetsuppfattning. Romantiken är en världs och livsåskådning som försöker uppnå en enhetlig syn på hela tillvaron. Den minsta gemensamma nämnaren för den egentliga romantiska uppfattningen är att hela tillvaron, naturen och människan är andlig, bestående av krafter. Att romantikerna skulle fly verkligheten är en missuppfattning. Vad romantikerna hävdade var att det fanns andra kunskapsorgan vid sidan av empirin, nämligen att förnuftet gav kunskap om naturen. De tog kraftigt avstånd från empirismen. Under början av 1800-talet härskade det filosofiska ämbetsmannaidealet utan att ifrågasättas dvs. studium av filosofi och historia.
Den romantiska filosofin avsvor sig teorin att materian består av partiklar, utan
materian är krafter som befinner sig i ett inbördes spänningsförhållande.
Denna teori kallas dynism.
Staten antas sakta växa fram tillsammans med folket, enligt denna teori. Alltså raka motsatsen till Platons (en av greklands filosofi) teori. Här enligt min mening växer väl vad jag anser demokrati att vara.
Romantiken är framför allt en tysk företeelse. I Frankrike hade den inte någon
större framgång men många av dess viktiga idéer togs upp av filosofer och
författare. I England, som är det sunda förnuftet och empirismens förlovade
land, påverkade romantiken t ex Colderige, Wordsworth, Shelley och Keats.
I Sverige var romantiken, från statsvälvningen 1809 och 10 år framåt, den
starkaste kulturella drivkraften.


3. Hur påverkade denna Sverige?
Jag finner att den svenska romantiken uttalar åtskilligt av intresse även för vår tid och framtiden. Mitt intresse för Atterboms och Stagnelius livsåskådning och livskänsla, kommer sig i mångt och mycket av att jag tycker mig kunna se en tydlig överensstämmelse mellan de bådas filosofiska spekulationer och deras inställning till livet på jorden. Per Daniel Amadeus Atterbom föddes 1790 och växte upp i Åsbo i Östergötland. Han levde och verkade under större delen av sitt liv i Uppsala. Atterbom ägnade sig åt att skriva skönlitteratur, litteraturkritik och historia. Atterbom blev så småningom professor i såväl filosofi som estetik. Närapå jämnårig med Atterbom föddes Erik Johan Stagnelius 1793. Han växte upp i Gärdslösa på Öland. Liksom Atterboms var Stagnelius far präst. Efter avlagd kansliexamen bosätter sig Stagnelius i Stockholm. Stagnelius höll sig i det stora hela utanför striden mellan den nya och gamla skolan. Att Stagnelius ställde sig utanför de litterära strider Atterbom och hans fosforister gav sig in i, har snarare att göra med Stagnelius personlighet än verkliga åsiktsskillnader mellan denne och Atterboms så kallade "nya skola". Stagnelius var en olycklig, något avvikande figur. Han dog 1823, delvis till följd av långvarig sjukdom och missbruk av opium och alkohol. Den svenska romantiken lät sig inspireras av den tyska, idealistiska filosofin. Ett bestående avtryck från den romantiska perioden är att en omsvängning i litterärt intresse i Sverige sker från den franska till den tyska kultursfären. Norden - dit man inräknade Tyskland - stod för det karga, rena, äkta, den djupa filosofin. Atterbom och Stagnelius är typiskt romantiska författare som i relativt liten utsträckning sprider sina skönheter över andra skolbildningar.
I Sverige startades även ett förbund för Romantikens Filosofi, Götiska Förbundet, ett litterärt sällskap i romantikens anda som stiftades i Stockholm (1811). Syftet var att återskapa "de gamle göters frihetsanda, mannamod och redliga sinne". I stadgarna stod att "till forskning i de Gamle Göthers sagor och Häfder vare hvarje förbundsbroder ovillkorligen förpliktigad." Förbundet har bl.a. påverkat den nordiska konsten. Högtidsdag var den 16 februari. Förbundet utgav tidskriften Iduna, där t.ex. Geijers dikter ofta först trycktes. Medlemmarna skulle vid inträdet anta ett fornnordiskt namn och hålla inträdestal till sin nye namnes minne. Göterna hälsade varandra med det då ovanliga, men fornnordiska ropet "Hej!".

Mina egna funderingar kring Romantiken och dess period:
Ett gammalt problem inom filosofin är: får vi vår kunskap genom sinnena eller
genom förnuftet? ”Jaget kan inte vara i direkt kontakt med omvärlden
utan den kontakten förmedlades av våra sinnen.” Finns en känd filosof vid namn Kant, som säger. Och här är väl frågan mer enligt mig; Kom hönan eller ägget först? Detta är ju som känt en frågeställning som kan ställas, men vad får den för svar? Ingen kan väl egentligen svara på detta.
Vad tycker jag om Schellings funderingar då?
Vad man kan undra över är hans resonemang om "begrepp" - själva medelpunkten i hans argumentation. Nämligen tanken att begrepp inte kan förklaras ur materien som sådan utan bara utifrån en betraktande och reflekterande ande. Men begrepp innebär, som han själv skriver, förhållanden mellan delar och helhet, alltså relationer (och relationers relationer). Skulle materien inte kunna innehålla relationer utan förmedling av någon "ande"? Relationer förblir något mystiskt, som måste tillskrivas en betraktande och reflekterande ande - till äventyrs en sådan i materien själv.
Som han själv säger egentligen (Detta är min tolkning) att allt är relativt. Och självklart är det så. Men sedan vad som är grunden, det som kommer först, är och kommer nog alltid att vara omtvistat och ligger enligt min åsikt i betraktarens ögon, i alla fall vid filosofiska frågor. Jag tror att Schellinger skulle ha kommit mycket längre i sin filosofi om han hade haft lite mer av Sokrates i sig. Med detta menar jag att man kan inte bli klok först än man inser vad oklok man är. Jag tror alltså att Schellinger själv tyckte att han hade en väldigt bred och öppen syn, och det komma han långt med, men jag...