Romantiken

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Romantiken (ca 1780 – 1850)

Den epok som kom efter upplysningen var romantiken och man kan kort och gott påstå att Västeuropa gick tillbaka till ruta ett under denna epok.
Allt man kämpat för att få under upplysningen försvann, då man började drömma sig bort och återigen börja tro på gud och andra andliga väsen. Man koncentrerade sig mer på människornas känslor, moral och religion.


Man började också tycka att allting hade ett liv. Stenar, löv, djur och framförallt människor. Allting hade ett liv för de som levde under romantiken. Romantikens författare och lyriker skrev inte på ett sätt som kritiserade samhället, som de gjorde under upplysningen, utan de hämtade sin inspiration till sina verk från sin egen fantasi och känslor.


Man intresserar sig för det som varit, och gamla nästan helt utöda sagor, myter och legender letas åter fram från alla håll och kanter för att återanvändas. De flesta genrer under den här epoken var kärlek, skräck och historia. De flesta romanerna hade även inslag med fantasi, mystik och tragedi.


Huvudpersonen, eller hjälten var även väldigt ofta en lite underlig person med ett invecklat inre. Trots det var det mesta som skrevs under Romantiken lyrik.
Denna epok är fortfarande känd för dess ”fantasifulla” dikter. Något annat som var viktigt under romantiken var författarna, istället för deras verk intresserade man sig en hel del om dess skapare.


Gud var även en viktig del av denna tidpunkt, och det tillägnades även många verk som hyllade skaparens gud.
Vad som många tyckte var en fördel med romantiken gentemot upplysningen var att ingen egentligen kunde kritisera det som skrivits,
eftersom fantasin var en viktig ingrediens och i fantasi finns inget ”rätt” eller ”fel” utan är på en helt annan nivå än ver...