VAR SVERIGE VERKLIGEN NEUTRALT?

2 röster
12902 visningar
uppladdat: 2011-04-28
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

VAR SVERIGE VERKLIGEN NEUTRALT?

Inledning:

Var Sverige verkligen neutralt under andra världskriget? Detta är den genomgående frågan i detta arbete. Övriga frågeställningar och ämnen som kommer diskuteras är bland annat dåvarande stadsministern, Per-Albin Hanssons ledarskap under krigstiden och det vardagliga livet för medborgarna under åren 1939-1945. Borde Sverige som nation agerat annorlunda gentemot Nazityskland, eller var det vi gjorde det bästa? Var det riktigt att låta transportera 1,2 miljoner Tyska soldater och krigsmateriel med svensk järnväg för att de skulle kunna inta Norge? Var det rätt att låta Tyskarna använda Sveriges teleledningar och radiomaster för kommunikation med personer kvar i hemlandet? Var Sverige fegt som inte tog ställning?

Fakta:

Krigsutbrottet:

Morgonen den 1 september 1939 inträffade det som alla fruktat: ett nytt stort krig hade brutit ut i Europa. Hitlers tyska trupper hade trängt in i Polen. Helt utan någon förvarnande krigsförklaring. De moderna Tyska pansarvagnarna och bombplanen kunde snabbt tränga allt längre innanför landets gränser. Alla visste vad det skulle innebära. Den polska armén hade inte en chans mot dessa moderna krigsmaskiner. Det enorma polska underlaget förklaras ganska enkelt då Polen inte alls hade samma typer av krigsmateriel som det som Tyskland vid anfallet använde. I princip använde den Polska armén lansar och svärd vid sina försök till att försvara sig mot de Tyska pansarvagnarna. Att Polen genast hamnade i ett enormt underlag gentemot Tyskland är inte något som behöver en närmare förklaring. Landets civilbefolkning drabbades hårt. Tyska flygplan besköt de enorma massor av polska flyktingar längs vägarna och bombade alla större städer. Däribland huvudstaden Warszawa. Kriget var över på bara två veckor. Bara två dagar efter den Tyska invasionen i Polen, den 3 september, förklarade Frankrike och Storbritannien krig mot Tyskland. Andra världskriget hade nu brutit ut på riktigt. Just den där söndagen var det nog ingen som kunde föreställa sig vad som senare skulle hända. Att Hitler under de kommande sex åren skulle låta döda över 6 miljoner judar, 200 000 romer samt 120 000 handikappade och utvecklingsstörda Tyskar. Utöver dessa människor som på ett industriellt sätt mördades i Hitlers koncentrationsläger beräknas även mellan 35-60 miljoner människor ha dött som följd av kriget!

Per-Albin Hansson talar till folket:

"Vår beredskap är god!" är den mest kända delen av den dåvarande stadsministern, Per-Albin Hanssons, tal till folket dagen då andra världskriget bröt ut. Det var på Skansen i Stockholm talet hölls, men i varenda radio i hela landet kunde svenskarna lyssna till stadsministerns lugnande stämma. I talet förklarade han att Sverige som nation, precis som 25 år tidigare under första världskriget, skulle hålla sig neutralt. Detta eftersom man ansåg att det var det mest lämpliga med målsättningen att hålla Sverige utanför krigets hämningar. Här är några utdrag ur det berömda talet på Skansen:

"Medborgare! Det förfärliga som vi i det sista hoppats att världen skulle förskonas ifrån har inträffat. Ett nytt stort krig har brutit ut. Vi ha att konstatera detta ohyggliga faktum och det tjänar bra litet till att försöka giva uttryck åt den sorg och fasa vi känna vid tanken på vad detta kan föra med sig av vånda och ve för en redan förut sargad och pinad mänsklighet."

"För oss svenskar gäller det nu att med lugn och beslutsamhet endräkteligen samlas kring den stora uppgiften att hålla vårt land utanför kriget, att vårda och värna våra omistliga nationella värden och att på bästa sätt bemästra den onda tidens påfrestningar."

"Vår egen vilja är samlad och beslutsam. Vi har intet otalt med andra, vi känner icke någon vår fiende. Ingen kan ha något reellt intresse av att driva oss ut ur vår neutralitet."

"Vår beredskap är god."

Regeringen hävdade alltså att vårt lands beredskap var god. Var som verkligen menas med god beredskap är självklart diskuterbart, men om det var försvaret regeringen med uttalandet syftade på kan vi hur som konstatera att det inte stämmer. Detta då mycket kraftiga nedskärningar hade skett inom det svenska försvaret efter ett beslut som fattats i riksdagen 1925. Vilket helt enkelt minskade landets förmåga att försvara sig vid eventuella angrepp utifrån. Bakgrunden till det politiska beslutet var inte förvånande, då man vid tillfället för beslutet bedömde sannolikheten för anfall efter första världskriget som mycket låg. Detta visade sig nu alltså vara ett felaktigt planerat och näst intill på dumsnålt beslut. Först 1936 när Hitler visade sitt rätta jag inleddes en början på viss upprustning inom det svenska försvaret. Först två år senare när Hitler intog österrike började upprustningen ta fart på riktigt, men då var det bara ett år före det riktiga krigsutbrottet. Med andra ord hann det svenska försvaret inte rustas upp till en nivå som var önskvärd. Så, nej Sverige var inte militärt förberett för eventuella stormaktsangrepp. Det var en annan beredskap Per-Albin sannolikt syftade på. Psykologiskt fanns en stark försvarsvilja från befolkningens sida och dessutom var beredskapen gällande landets möjligheter att försörja sig vid en eventuell avspärrning god. De mest grundläggande förnödenheterna fanns inom landets gränser. Den så kallade beredskapsandan innebar även att större delen av befolkningen stödde regeringens politik. Den tidigare så omstridde kungen, Gustav Vasa blev under kriget lustigt nog en symbol för enigheten mellan regeringen och folket.

Sverige bildar samlingsregering och vänder ryggen åt Finland:

Den 30 november 1939 föll de första Sovjetiska bomberna över den Finska huvudstaden Helsingfors. Detta var början på det såkallade "Vinterkriget". Bombningen skedde inte av en slump. Anledningen var att Sovjetunionen tidigare hade krävt att få flera gränsområden mellan de två länderna samt några ögrupper längst in i finska viken. Detta då Josef Stalin hävdade att detta var nödvändigt för Leningrads säkerhet. Leningrad har i dagsläget bytt namn och heter numera Sankt Petersburg. Finland vägrade att godta Stalins krav och följden av det blev då som sagt att flera större finska städer blev bombade av Sovjetiska bombplan. Förutom bomningarna gick även flera pansarvagnstrupper över den finska gränsen på fem olika ställen, från Karelska näset i söder till ishavet i norr. En av de fem trupperna invarderade inte långt från den norrbelägna staden Suomussalmi. Tanken med placeringen av just den framstötningen var att skära av landet på mitten eftersom landet var smalast just där.

Sovjets anfallsplan mot Finland

Den finska armen hade varken gott om tunga vapen eller större krigsmaskiner, men i stort sett alla finska soldater var mycket goda skidåkare. Det gjorde att de inte behövde använda några av de få vägarna utan kunde istället kryssa fram mellan de snötäckta, finska granarna. Till deras fördel hade de även sina vita kläder som praktiskt taget gjorde dem osynliga mot den vita snön. De finska trupperna kunde alltså ta sig mycket nära sovjeterna utan att bli upptäckta. Modiga soldater tog sig extra nära sovjets pansarvagnar för att kunna kasta iväg en bensinbomb eller två. Dessa bensinbomber är även kända som molotovcocktails. Fler katastrofala förluster för sovjets sida tvingade dem att vända hemåt igen och satsa på striderna i söder där terrängen var öppnare. Slutligen begärde Finland fred och förhandlingar påbörjades. Priset för Finland blev högt. De tvingades lämna ifrån sig stora landområden, bland annat Salla och Petsamo med sina rika nickelgruvor. Trots de stora förlusterna hade Finland satt sig i respekt hos Stalin och kunde därför behålla sin självständighet.

Under samma tidsperiod i Sverige bildas en såkallad samlingsregering. Den nya regeringen bestod av representanter från alla dåvarande riksdagspartier utom kommunisterna. Anledningen till att kommunisterna lämnades utanför, även om de egentligen satt i den ordinarie regeringen, var för att man inte som land ville ses som kommunistiska utifrån. Detta eftersom Sovjetunionen var ett helt kommunistiskt land och man ville inte visa dem "sympati", med att låta partiet kommunisterna medverka i samlingsregeringen. Den nya regeringens mål var med bevarad neutralitet och självtändighet fortsätta hålla Sverige utanför kriget. Stadsminister var som tidigare Per-Albin Hansson.

"Finlands sak är vår" var ett vanligt återkommande budskap under denna tidsperiod i Sverige. Det syftade på att Sverige borde hjälpa sitt östra grannland under de sovjetiska anfallen. Sovjetunionens angrepp mot Finland skulle till och med engagera det svenska folket i större utsträckning än det Tyska angreppet mot polen. Även om stödet för militär hjälp åt Finland var stort bland den svenska befolkningen sade regeringen bestämt nej. Per-albin Hansson avvisade bestämt alla "äventyrligheter" och satte precis nu som tidigare den egna säkerheten främst. Man bedömde att militära insatser för Finland skulle kosta mer än det smakade. Regeringen gjorde dock inte några försök till att stoppa de Finlandsvänner som tog saken i egna händer genom att gå med i "Frivillighetskåren". Mängder av insamlingar av kåren gjordes för att förse finnarna med förnödenheter.

Situationen var ett dilemma för regeringen. Skulle man lyssna på folket och hjälpa Finland? Eller var det bättre hålla så låg profil som möjligt? Per-Albin Hansson sade definitivt nej till direkt militär hjälp men accepterade ett omfattande hjälpprogram som inte bara bestod av bistånd utan även en Svensk frivilligstyrka och omfattande vapensändningar. Regeringen hade inte några plikter gentemot Finland, men efter många om och men skrotades vår så kallade neutralitet och landets förklarades istället som "icke krigförande" för att visa stöd på Finlands sida.          

Livet som svensk under kriget:

De tre första krigsvintrarna var alla bland de kallaste folk någonsin hade upplevt. Ända nere i Skåne låg temperaturen konstant på mer än 30 minusgrader. Norr ut var det såklart ännu kallare. Bränslen som importerade från utlandet, som kol och koks var det ont om, så folk fick istället elda med mer lokala bränslen för att kunna behålla värmen inomhus. En typisk syn längs med städernas gator under kriget var alltså travar med ved. Trots att det fanns i stort sett obegränsat med ved att elda med var begränsningar i varmvattenförsörjningen vanligt. Ibland rådde totalförbud för användning av varmvatten i flerfamiljshus, men i regel hade man varmvatten minst ett par dagar i veckan. Hygienen var ett problem under fredstid och avsaktandet av varmvatten och den strikta ransoneringen av tvål och rengöringsmedel under kriget gjorde inte saken bättre. Trots smärre hygienproblem var svenskarnas hälsa bättre än på länge. Tvål och rengöringsmedel var inte de enda varorna som var ransonerade utan i stort sett allt man som invånare behövde var ransonerat. Kaffe, te, kakao, textilvaror och inte minst tobaksvaror gavs också ut på ranson. Dessa faktorer ovan gjorde att befolkningens intag av fett och socker minskade, medan frukt och grönt hamnade på svenskarnas tallrikar i allt större utsträckning. Denna ofrivilliga kostomläggning i kombination med att folk i större utsträckning cyklade och gick till jobbet, på grund av bristen på bilbränsle, ledde till ökad fysisk aktivitet vilket ledde positiva hälsoeffekter. Den enda varan som tillgången under kriget aldrig äventyrades var mjölken. Detta då Sverige var och fortfarande är, helt självförsörjande av mjölkprodukter.

Även om Sverige som land var neutralt utåt var långt ifrån alla svenskar i landet det. En av de mest kända nazistkritikerna är Torgny Segerstedt, redaktör för "Göteborgs Handels- och sjöfartstidning". Segerstedt och alla andra journalister, liksom kritiska författare och politiker, försökte regeringen tysta med speciallagar. Tryckfrihetsförordningen pressades verkligen till dess yttersta gräns. Gamla bortglömda paragrafer väcktes till liv igen. En som skulle utnyttjas flitigt under de kommande åren var den som innebar att regeringen kunde "föranstalta om indragning eller beläggande med kvarstad av skrift". Allt utan prövning av domstol. Detta kunde ske om skriften blivit anmäld av främmande makt eller regering, eller om den egna regeringen bedömde att skriften hade potential att skapa missnöje hos någon av dessa. Man skulle enkelt förklarat kunna säga att regeringen efter eget tycke och smak kunde censurera alla typer av skrifter om dessa kunde skapa missnöje hos andra makter, då framförallt i Nazityskland och Sovjetunionen. Under krigsåren vet man att minst 300 olika konfiskeringar gjordes. Detta skedde då framförallt av kommunistiska tidningar, men även antinazistiska. Något som har förvånat många så här i efterhand är hur utbredd och organiserad dessa typer av bevakningar var. Regeringen lät även bilda "Statens Informations Styrelse" som under krigsåren helt och hållet arbetade med att bevaka alla landets tidningar och förlag. SIS skickade även så kallade "grå lappar" vilka innehöll instruktioner till de olika tidningarna och förlagen om ämnen som var känsliga.

De flesta större tidningar, som Göteborgsposten och Dagens Nyheter gick dock fria. Om Tyska eller Sovjetiska klagomål inkom på dessa tidningar valde man istället att skylla på andra, minde tidningar. Dessa blev då självklart belagda med förbud att transporteras med posten, delvis censurerade, eller till och med helt och hållet konfiskerade!

Regeringen press-politik skulle under kriget leda till stora inskränkningar i tryckfrihetsförordningen, en del av den svenska grundlagen. De ingrepp som gjordes ansågs både mycket omfattande och diskuterbara i flera meningar. Regeringens handlande under kriget ledde senare till en ändring i Grundlagen.     

Egen Tolkning av neutralitet:

Precis som rubriken ovan säger så tänjde Sverige verkligen på gränserna angående vilka ställningstaganden ett neutralitetsförklarat land kan ta. Hur neutrala vi verkligen var har varit ett omdiskuterat ämne ända sedan krigsslutet 1945. I början av kriget, åren 1940-1942 gjorde Sverige stora eftergifter till Tyskland. Transporter av Tyska soldater på svensk järnväg, över svenskt farvatten, tyskt användande av svenska teleledningar och radiomaster samt en mycket omfattande export av bland annat järnmalm och kullager är bara några exempel. Den Tyska kommunikationen över svensk tele och radio som ses som ett brytande mot neutraliteten skulle förvånande nog senare visas vara till Sverige och de allierades fördel. Detta eftersom Sverige smart nog lyckades knäcka de Tyska, krypterade meddelandena och på så sätt få reda på hemlig krigsinformation. Detta innebar att Sverige kunde planera sin politik baserat på viktig hemlig Tysk information. Denna Tyska information skulle Sverige senare vidarebefordra till de allierade.

Under krigsåren gick nästan 80 % av den svenska exporten till just Tyskland. De allierade klagade på den stora exporten. Men den Svenska regeringen resonerade att krigsrisken var större om man upphörde med leveranserna än om de fortsatte. Om sändningarna uteblev skulle också ett viktigt skäl för tyskarna att skona Sverige försvinna. När det gäller transporterna av tyska soldater genom Sverige resonerade regeringen ungefär likadant som vid diskussionerna kring exporten till Tyskland. Maximalt upptogs cirka 10 % av det svenska järnvägsnätets kapacitet till transport av Tyskar.

Neutraliteten skulle sättas ytterligare på prov då tyskarna krävde att få transportera soldater från Norge, över Sverige, till Finland. Trupperna fick slutligen tillåtelse att passera, men först efter en dramatisk nationell debatt. Det gick till och med så långt att den dåvarande svenska kungen, Gustav V hotade med att abdikera om inte Tyskland fick sin vilja igenom!

Från 1943 när invasionshotet inte var lika överhängande började den svenska regeringen leva mer efter sina värderingar och ställde om till en neutralitet som var till förmån för de allierade, vilket egentligen också stred mot neutraliteten, men var mer moraliskt rätt. Detta eftersom de allierade motverkade Tyskland som hade orsakat så stor skada i stort sett hela Europa. Omhändertagande av störtade flygplan och dess besättningar, radioavlyssningsbaser samt en flygbas för amerikanska flygplan i norra Sverige, Kallax, var bara några av de svenska handlingar som skulle gynna de allierade.

Man kan säga att Per-Albin Hansson och hans samlingsregering hade bestämt sig. De skulle till i stort sett varje pris försöka hålla Sverige utanför själva kriget. Detta oavsett om det skulle innebära att man var tvungen att tänja på neutralitetens gränser eller spela ett fult dubbelspel gentemot Tyskland och de allierade, vilket man också gjorde. Statsministern var redan från början beredd att göra avkall på vissa punkter när det gällde neutraliteten. I en undersökning efter krigets slut visade det sig att mer än hälften av den svenska befolkningen ansåg att det var regeringens förtjänst att det slutat så bra som det gjorde för Sverige. Majoriteten delade alltså Per-Albins uppfattning: "Samförstånd och samverkan var bättre än konflikt i ett läge som det som Sverige befann sig under andra Världskriget"!

Slutord:

Tänk dig en våg med två vågskålar. I den ena ligger ett Starkt Sverige med en väl fungerande industri och en god ekonomi. En industri som behövs för att bygga upp ett nytt Europa efter freden. Sverige har också välmående invånare som utan några större fysiska skador klarat sig helskinnade genom kriget. I den andra skålen ligger inte ens ett Sverige, utan ett ockuperat landområde under tysk ledning. Kaos råder, industrin och ekonomin är svårt åtgångna och kommer att ta år att återuppbygga. Kriget har även i det här scenariot ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: VAR SVERIGE VERKLIGEN NEUTRALT?

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2011-04-28]   VAR SVERIGE VERKLIGEN NEUTRALT?
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=58933 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×