Första världskriget

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Världsläget under 1900- talet

Den svarta veckan
Veckan efter de ödesdigra skotten i Sarajevo 28 juni, 1914 har stämplats som ”Den svarta veckan”. På bara några få dagar drogs nästan hela Europa in i krig.

· 28 juli, Österrike förklarar krig mot staten Serbien, där Ferdinand blev mördad.
· 28 juli, Ryssarna lovar att hjälpa Serbien och blir på så sätt indragna.
· 1 augusti, Tyskland förklarar krig mot Ryssland och 3 augusti också mot Frankrike.
· 4 augusti, Tyskland går in i neutrala Belgien för att komma åt Frankrike.
· 4 augusti, Storbritannien förklarar krig mot Tyskland, på grund av deras sätt att gå in i Belgien.

Alla Europas stormakter var alltså i krig, trots att de inte visste vad de ville uppnå med det. Det visste nog inte Gavrilo Princip heller när han sköt Ferdinand och hans hustru den där dagen, ingen människa hade nog kunnat tänka sig att ”gnistan som tände en världsbrand” skulle kunna påverka ett helt Europa.

Det kallas för ”världskriget” eftersom nästan alla länder i världen hade något med kriget att göra. De neutrala länderna var neutrala, men också de var tvungna att skärpa uppmärksamheten. Vi läser senare om hur det gick för Belgien. Efter hand drogs också Afrika, Asien och Latinamerika in, så hela världen var verkligen representerad.

Kriget på västfronten
På västfronten stod kriget mellan Tyskland och dess fiender ute i Västeuropa. Redan i augusti kastade sig den Tyska armén över Belgien och kriget var ett faktum. Belgien, som enligt en internationell överenskommelse skulle vara neutralt, blev nu attackerat av den största stormakten i Europa just då. Tyskarna skulle ta sig in i Frankrike och att gå genom Belgien, som var neutralt, skulle vara det bästa draget. Schlieffenplanen som tyskarna hade sade nu att det gällde att överraska fransmännen snabbt genom att slå till i norr. Där hade Frankrike ännu inte hunnit bygga några befästningar. Men varför ville tyskarna gå fram så fort? Jo, för att slippa ett krig från både väst (Frankrike) och öst (Ryssland), så var det här det enda sättet. Om de fick ett snabbt avgörande i Frankrike, vilket de hoppades mycket stort på, kunde de sedan lätt föra sina huvudstyrkor till östfronten och det stora Ryssland.

Efter en dryg månad hade den tyska armén marscherat fram ända till floden Marne, strax öster om Paris. Nu var det bråttom! Unga parisare kördes fram till fronten i taxi för att snabbt kunna stoppa de stora tyskarna. Frankrike hade nu lyckats samla ihop över 1 miljon man och tillsammans räddade de Paris. Nu i efterhand kallas detta för ”Undret vid Marne”, för det var verkligen ett under att parisarna lyckades stoppa tyskarna den här gången. Både den tyska fronten samt den franska grävde ned sig i långa skyttegravar, där man på båda sidorna sköt för fulla kanoner. Så här fortsatte det, i fyra år. Ingen av sidorna var särskilt överlägsen den andra, utan detta var inte något mer än ren människoslakt. Enligt uppgifter har någon räknat ut att det dog i genomsnitt 4 soldater per minut, alltså 6400 per dygn! Det var svårt att begrava de döda, oftast hann man inte. Gjorde man det så blev kropparna, inte för sällan, uppskjutna av stora granater som råkade träffa massgravarna.

Hur kunde allt gå så fel? De flesta sade ju att kriget bara skulle vara högst en månad. De skulle snart vara hemma igen. Varför blev kriget så långvarigt då? Jag ska försöka att svara på frågorna.

Det finns många förklaringar till att kriget blev så utdraget. En anledning är att de flesta generalerna tycktes använda gårdagens taktik med allt för nya vapen. De tog helt enkelt inte hänsyn till vad de nya vapnen kunde innebära.

Nya framsteg
Redan på 1300- talet fanns det kulsprutor, så idén var rätt gammal. Till en början tog laddningen av kulsprutan alldeles för lång tid, eftersom man laddade ifrån mynningen. Under 1800- talet började man dock att ladda bakifrån och då gick allt mycket snabbare. År 1914 lärde man sig att kulsprutan var som mest effektiv då den användes i infanteriet. Kulsprutornas antal ökade och de blev bättre och bättre. De stackars soldaterna hade ingen chans vid de stormangrepp som de befalldes att göra. Inte förrän anfallen kunde ske i skydd av något blev de riktigt lyckade. Detta skydd, stridsvagnen, var ett annat nytt vapen som användes flitigt i krig.

Flygplanet hade sitt stora genombrott under första världskriget. Aldrig någonsin har något annat vapenslag utvecklats så mycket på så kort tid. I början använde man luftskepp för att spana, men detta genomskådades snabbt. Istället blev de lätta byten för även de enklaste flygplanen. Maxhastigheten låg mellan 100 och 140 kilometer i timmen för flygplanen. Även om flygplanen alltså var rätt snabba så användes de bara till spaning och de var inte beväpnade. Vid ett av de första mötena i luften mellan engelska och tyska piloter hade den engelske piloten en revolver som han sköt med. Fransmännen, som oftast var först med förbättringar, satte fast lätta kulsprutor på planen.

Andra tekniska framgångar under den här tiden var bland annat luftballongerna och luftskeppen. Zeppelinarna, de styrbara luftskeppen, spelade en stor roll under kriget. De fraktade passagerare, användes på spaningsuppdrag och också vid bombningar.

USA kommer till undsättning
USA: s dåvarande president Wilson var oroad. Han ville inte dra in USA i européernas krig och han delade mening med många andra amerikanare. Efter ett antal händelser beslutade han sig dock för att lägga sig i. Nu fick det vara nog. Tyskarna var inte lite fräcka, de bombade amerikanska fartyg för att de kanske innehöll någon last till nytta för fienden. Tyskarna rapporterade senare att de skulle bomba alla länders fartyg, även de neutralas, för att vara på säkra sidan. Därför fick alltså Sverige och alla de andra neutrala länderna ännu en anledning till att vara på sin vakt.

De första förstärkningarna kom i juni 1917. Amerikanarna kom för att hjälpa Frankrike och Storbritannien. Alla var lättade. Amerikanarna kommer äntligen och allt ska få ett slut. Välutrustade, pigga amerikanare anländer och tyskarna börjar dra sig undan. Till en början långsamt, för att sedan ta till flykten.

I november 1918 tystnade kanonerna. Hela världen drog en lättnadens suck. Tyskarna undertecknar fredsfördraget i slottet Versailles utanför Paris. Den här freden kallas därför Versaillesfreden. Tyskland utpekades som skyldiga till kriget, vilket de också var, och de fick betala krigsskadestånd till segermakterna. Kejsarna i Tyskland och Österrike avgår och länderna blir republiker med presidenter.

Nya stater
Österrike hade en mängd olika folk. Dessa delades upp och man försökte se till att alla folk fick en egen stat. Med facit i hand ser vi att det inte alltid var så lyckat. Man buntade ihop en mängd slaviska folk och satte dem i en stat som blev kallad ”Serbernas och Kroaternas kungadöme”. De olika folken hade olika religion, historia och tradition, så det dröjde inte länge förrän det blev en maktkamp dem emellan. 1929 ändrades namnet till Jugoslavien.

Vem vann kriget då? Det finns egentligen inga vinnare i krig. Om man läser statistiken noga så ser man det. De som överlevde kriget hade tur. De skulle leva sitt liv med mardrömmar från skyttegravarna och kanske hade de förlorat en arm eller ett ben, men de levde i alla fall.

· 60 miljoner soldater mobiliserades
· Över 10 miljoner stupade
· 30 miljoner sårades

Krigets följder
Kvinnorna fick det mycket bättre efter kriget. De fick rösträtt och en starkare ställning i samhället än tidigare. Många av dem vårdade sårade soldater på krigssjukhusen. Det onda förde gott med sig. Läkarvetenskapen tog ett enormt kliv framåt och kirurgerna fick mer än nog av patienter att öva sig på. Efter kriget bildades NF (Nationernas förbund). Uppgiften för dem var att lösa konflikter världen över, inte genom krig, utan genom förhandlingar. En av de viktigaste frågorna för NF var att få igång nedrustningen. Det fanns på tok för mycket vapen. Tyvärr misslyckades NF med detta. Det var enbart de nordiska länderna som rustade ned frivilligt ...