Islam

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

I Sverige är islam den näst största religionen. Svenska muslimer har idag frihet att tro på den islamska läran, men inte full frihet att fullgöra viktiga religiösa plikter. Muslimernas praktiska svårigheter att utöva sina religiösa plikter kommer med tiden att lösas på ett tillräckligt bra sätt. Svensk islam kommer att få sin plats i det svenska samhället i likhet med svensk judendom. Arbetsliv och familjegemenskap har fört svenskar till svenska muslimer till ökad nyfikenhet och bättre förståelse för varandras kultur.


Islam och muslim


Alla religioner har antagligen fått sitt namn efter sin grundare eller efter det samhälle och den nation i vilken respektive religion föddes. T.ex. Kristendomen har fått sitt namn efter namnet profeten Jesus Kristus, men inte islam. Islam är en universell religion och deras mål är att i människan skapa och utveckla islams inställning och egenskaper. Uttrycket Muhammedanism och muhammedaner är helt fel beteckningar för islam och djupt kränkande mot deras anda. Muhammed är inte muslimernas Gud utan endast Guds sändebud, därför gillar inte muslimerna när det kallas muhammedaner. Islam är ett arabiskt ord och det betyder underkastelse, överlämnande och lydnad. Som religion står islam för full ständig underkastelse och lydnad inför Allah. En annan betydelse av ordet islam är fred/frid. Det betyder att det bara är genom underkastelse och lydnad inför Allah, som man kan uppnå verklig frid i kropp och själ. Detta är en förutsättning för verklig fred i samhället som helhet.


Vem är muslim?

En muslim är en person som frivilligt accepterar Guds högsta myndighet och som strävar efter en total omläggning av hela sin tillvaro, så att den blir i överenskommelse med Guds uppenbarelser. En muslim arbetar likaså på att bygga på sociala instruktioner, som avspeglar Guds vägledning. En muslim tror på det gudomliga ursprunget av alla stora religioner i världen. Islams heliga bok är koranen och den förklarar att Gud har sänt profeter till alla nationer för att vägleda människorna till den sanna och rätta vägen. Eftersom han är den kärleksfulle skaparen och uppehållaren av hela världen kan han inte bli praktiskt och utvälja endast en nation för att uppenbara sitt budskap. En muslim måste tro på grundarna av alla Guds religioner. Han kanske känner sig bedrövad över hur judarna och de kristna delvis har övergett och för förvanskat Moses och Jesus ursprungliga läror, men han har blivit vägledd av koranen att tro på dem som Guds sanna och rättfärdiga profeter. Han har samma respekt och kärlek för dem som han har för profeten Muhammed. Islam är inte någon ny religion. Dess budskap och vägledning är samma budskap och vägledning som Gud (Allah) uppenbarat för alla sina profeter.





Att leva som muslim i Sverige


Många av de muslimer som kommer till Sverige har flytt på grund av krig. Kriget har lett till att somliga åsikter ogillas och rent av kan leda till döden om man uttalar de högt. Inte sällan kan det räcka med att de ser ut som man har en viss åsikt för att hamna under dödshot. Man kämpar för rättvisa i sitt land, men till sist tvingas man av rädsla för livet och omtanke om familjen att fly till ett främmande land. Ibland förstår man att man aldrig kan återvända, men många lever med hoppet om att en dag kunna komma tillbaka till sitt land och leva som förut, före kriget.
Kanske drömmer man också om en enklare tillvaro i det nya landet. Man hoppas på att bli väl omhändertagen och vet att landet är befriat från krig och det finns inga förbjudna åsikter. Man kommer att få leva tryggt med sin familj och bara ha kampen med de hemska minnena kvar.
Så ”idylliskt” blir det sällan.
De flyktingarna som kommer till Sverige möts av ett land som är väldig olikt deras eget och det tar tid att förstå sig på det nya, om man någonsin gör det. Många grundläggande värderingar skiljer sig stort mellan en muslim och en vanlig svensk. Emellanåt kanske en aktiv frikyrkomedlem och en muslim kan ha flera likheter, än en sekulariserad svensk, i frågor om familj och samlevnad.
Det svenska systemet bygger på individen. Vi tänker individualiserat. Skolan fostrar barn till fristående, starka individer. Svenskar tycker att ”själv är bäste dräng” och att man ”sköter sitt eget”. Känslan för gruppen är svag, även i familjen. För oss innebär begreppet familj, mamma, pappa och barn. När barnet lämnat föräldrarna bildar de en ny familj.
I det muslimska samhället tror jag aldrig man bildar en ”ny” familj. Man bara bygger på den man har med barnbarn, kusiner och svägerskor/svågrar. Barnen fostras till att ta hänsyn till familjen. Familjekänslan är enormt stark. En utbildning skaffar man sig för att gynna familjen. En ung kvinna har inte sex före äktenskapet för att inte vanhedra familjen. Man lämnar inte bort mormor när hon blir gammal, utan det är först då man börjar lyssna till henne.
I Sverige behandlar man religion som något lite pinsamt. Man talar inte gärna om sin kristna tro. Möjligen har det på senare tid blivit vanligare med ”andlighet”, men det är fortfarande tanken att ”var och en får väl tro vad den vill” som styr. Man lägger sig inte i varandras tro och vill absolut inte diskutera den på fikarasten. Istället fokuserar vi oss på att förverkliga oss själva, genom oss själva. Till och med de aktivt kristna i Sverige skiljer ofta på tro och vardag, man är som mest aktiv i kyrkan. Kanske att det beror på Jesus ord: ”Ge staten vad staten tillhör och mig vad som tillhör mig.”
Inom islam finns ingen riktigt skillnad på religion och samhälle. Det hör samman. Genom Koranen, Sharia, Hadith m.m. styrs samhället. Idag håller situationen på att förändras eftersom västvärlden med sin ”störst och bäst”- mentalitet omformar de muslimska länderna allt ivrigare.
Ändå kan man se att folkets reaktioner på detta blir tvärtom. Man tar ett fastare tag om sin Koran och släpper ner fållen på klänningen ytterligare ett par centimeter för att dölja vaderna. Även om landets ledare charmas av fria västtankar, gör inte folket det, vilket ofta leder till oroligheter. Det kan vara en av orsakerna till flykt.
Liknande händelseförlopp kan man se bland muslimer i Sverige. Här är islam inte självklart på något sätt. Ingen kallar till bön, det är tveksamt var Mekka ligger och muslimska helgdagar uppmärksammas knappast.
Det finns muslimer som reagerar genom att sätta slöja på sina treåringar, trots att det är förbjudet i Koranen, och hängivet ber minst fem gånger om dagen.
Det finns också de som av olika anledningar utåt sett anpassar sig bra till det svenska livet. Man har svensk flickvän, ber sällan, fastar inte och dricker sprit som vilken annan svensk, trots att det är förbjudet i Koranen.
Ofta tror jag att en sådan anpassning enbart är ytlig. Fortfarande finns det man lärde sig som barn om vad som är rätt och fel hårt ristat i hjärtat. På något sätt tror jag de känner förakt för det nya landet som tvingar människor att glömma sig själva för att bli accepterade. De här människorna kommer aldrig riktigt att trivas i Sverige. En dag kommer de att återvända hem, kanske för att gifta sig, kanske för att visa familjen ”hur bra man lyckats”. Det sorgliga är att de antagligen kommer att bli besvikna på sitt eget land också. På de åren man varit borta har det på många sätt hunnit påverkas av västvärlden. Jag tror att detta är vanligare bland ensamma, unga killar som kommer till Sverige än bland de som kommer tillsammans med hela familjen. De blir rotlösa eftersom de är vana att ha någon som ger råd och som alltid finns till hands. En hjälp för de här människorna skulle kunna vara någon, kanske en hel familj, som man kunde alliera sig med och få råd av. Kanske ligger det på de olika muslimska föreningarna i Sveriges ansvar att fånga upp dem och ge dem en nationell muslimsk trygghet?


Rädsla och integrering

På senare tid har våra ögon öppnats för invandrares problem i Sverige. Det är inte bara rasister och nazister som hindrar dem från att leva bra i Sverige. Det är också din och min rädsla. Vi skapar en ond cirkel. En invandrare som söker jobb får inte jobbet på grund av chefens rädsla, den sökandes brist på social kompetens, dåliga svenskkunskaper eller konstiga namn. När sedan samma person tvingas söka socialbidrag suckar vi och kan inte förstå varför de inte kan göra något vettigt istället.
Vi vågar inte släppa in invandrare på jobbet eller i våra hem. Kanske är vi rädda för att bli påverkade, förtryckta eller bortrövade?
En stor anledning till mångas rädsla för islam är den bild av kvinnoförtryck, som sprids genom bilder på kvinnor i slöja och böcker som ”Inte utan min dotter” och ”Såld”.
Susanne Mikhail har gjort en intervju med en kvinna som heter Amina. Den heter ”Schalen är min själ”. Där berättar Amina att hon bär schal eftersom det står i Koranen, och hon vill följa den så mycket hon kan. Hon berättar att det har hänt att någon har slitit av hennes schal, och det kändes som om de slet bort hennes själ.
”Jag tar på mig min schal igen, jag knyter den och går vidare. Hela min värld rasar samman för ett ögonblick. Det som gör mest ont är att hålla inne med gråten. Och de andra, ja de går vidare som om ingenting har hänt."
Vi låtsas som ingenting i Sverige. Vi kanske tänker lite på de stackars invandrarna när vi läser om asylsökande i tidningen eller hör om Hamida som flydde från sin våldsamme man i Iran. Vi läser böcker som jag nämnde ovan och förundras över hur märkliga de är, de där muslimerna. När vi hör ord som mångkultur och att vi svenskar måste bli mer öppna för andra kulturer, så skyddar vi oss med att vi faktiskt hälsar på Malik från pizzerian när vi möts på stan. Sedan återgår vi till sådana saker som vi hellre låter uppta vår tid. Att jobba över eller deklarera (läs skattefuska).
Invandrarna i sin tur isolerar sig från svenskarna. Till viss del måste låta lite Sverige komma in i deras vardagsliv, liksom svenskarna måste ta in mångkultur när de beställer pizza.
De har sina muslimska vänner som de kan tala arabiska med och kan diskutera samma saker som i hemlandet. Det enda svenska de berörs av är skatten, försäkringskassan, vädret och en eller annan svensk flicka.
Egentligen tror jag att fundamentalister och rasister är två sidor av samma sak. Människor som känner sig påtvingade något främmande, något de inte förstår och som reagerar med att överdriva de välkända ”normala”.

Visst talas de på regeringsnivå om integrationspolitik, men den når aldrig så långt ner som till oss i verkligheten. Dessutom har jag svårt att tro att beslut fattade på den nivån skulle lyckas påverka oss och få oss att ändra vår reserverade attityd. Jag tror att de svenskar som har kontakt med invandrare idag inte har det för att Sverige vill föra en god och mångkulturell politik, utan för att de har blivit berörda. Man har lärt känna en trevlig man eller kvinna och sedan efter hand lärt känna fler ”invandrare”, människor. Det är genom den personliga kontakten man lär känna varandra och blir intresserad av det ”andra”. Det är när man blivit intresserad som man kan börja bygga vidare. Då kan man prata ihop sig och förstå varandra. Man kan få en bra grund till att utveckla Sveriges mångkulturella sidor, tillsammans.
Det är den personliga kontakten som är viktigt, inte de statliga besluten.


Möjligheter som muslim i Sverige
De första muslimerna kom till Sverige på 40-talet. De var arbetskraftinvandrare från Turkiet. För att bevara sin kulturella identitet startade de turkiska församlingar, som ersatte hemlandets kaféer och moskéer.
Efter hand när antalet invandrare av olika etniska ursprung ökade, kom de att bilda egna församlingar, en för varje grupp.
Ett önskemål fanns om att ena alla dessa eftersom de till grunden var islamiska. På sjuttiotalet gjordes olika försök till enhet. Syftet var att samla muslimerna, för att hjälpa varandra i kontakt med till exempel svenska myndigheter, eller i trosfrågor.
Idag har de organiserat sig i två paraplyorganisationer, Sveriges muslimska råd och Islamiska rådet. Enligt tidningen Petrus, nr 35/36 1997 fick de under 1996 tillsammans över fem miljoner kronor i statsbidrag.
De finns ungdomsförbund, en hjälporganisation, två friskolor, ett kulturcentrum och koranskolor i dessa organisationers regi. Den Islamiska Informationsföreningen ansvarar för Sveriges enda islamiska tidskrift, SALAAM. Det är också till dem man vänder sig om man som svensk vill konvertera.
I Sverige finns fem moskéer, i Trollhättan, Göteborg, Malmö, Märsta och Uppsala. 1996 uppgav de islamiska församlingarna att de hade betjänat 68 000 personer.
I slutet av januari, 1998, sändes en muslimsk gudstjänst på SVT. Det var någon dag före qadirnatten, en av muslimernas största helgdag som firas under ramadan.

Problem som muslim i Sverige
Islamiska informationsföreningen skriver själva i sin bok Islam, vår tro, om några av de problem man som muslim i Sverige kan stöta på.
Muslimer anser att adoptivbarn förnekas sina rättigheter när man gör dem till formella syskon till de övriga barnen i familjen. Skulle de vilja gifta sig med ett ”syskon” är det förbjudet enligt svensk lag, men muslimerna menar att de inte alls är släkt och därmed kan få gifta sig. Ofta gynnar muslimer äktenskap mellan två som växt upp under liknande förhållande.
Däremot anser man att barn som har ammats av samma kvinna är ”mjölksyskon” och får därför inte gifta sig. I Sverige har det förekommit att barn som inte kan ammas av sin mamma lämnas till en annan kvinna, på BB. Man måste ta hänsyn till de muslimska kvinnorna och istället ge barnen mjölkersättning.
I skolan är det viktigt att barnen får mat som inte innehåller griskött. Flickorna måste täcka sin kropp. Flickor och pojkar får inte ha gymnastik eller sexualundervisning tillsammans. Detta sköter istället föräldrarna i hemmet. Det händer ofta att läroböckerna presenterar en negativ bild av islam, men fakta som inte stämmer. Det blir jobbigt för det muslimska barnet som kanske blir osäker och behöver extra stöd, från både lärare och föräldrarna.
Självklart är det viktigt för en muslim att sköta sitt arbete, men ibland vill de ha ledigt för att fira sina högtider. Lika självklart som det är att få ledigt under påsken borde det vara för en muslim att få ledigt under till exempel Lilla Eid, eller under fredagsförmiddagen.
En sjuk muslim får mängder av besök, eftersom det anses vara en plikt att besöka sin sjuke släkting. Det är viktigt att en man får sin hygien skött av en man och likaledes för en kvinna, under sjukhusvistelsen. Om det är svårt att ordna kan en anhörig hjälpa till.
Om en muslim avlider på ett sjukhus vill de muslimska församlingarna så snabbt som möjligt bli kontaktade. Den döde ska tvättas och göras i ordning, på ett speciellt sätt. Begravningen ska ske snarast. Man begravs utan kista och med ansiktet vänd mot Mekka. Det är ett problem idag att få egna islamiska begravningsplatser.

Historia
1953 uppskattades antalet muslimer i Sverige till omkring 500 personer. 1966 uppskattas antalet ha växt till omkring 1000, och 1970 till 9000. Under arbetskraftsinvandringsepoken efter andra världskriget kom muslimerna främst från Turkiet och Balkan. De muslimska folkgrupper som kommit till Sverige under asylinvandringsepoken har framförallt varit araber, iranier, kosovoalbaner, bosnier och somalier. De muslimska religiösa församlingarna och föreningarna organiseras ofta i riksorganisationer: Förenade Islamiska Församlingar i Sverige (FIFS), grundat 1974, med omkring 39 medlemsföreningar. Sveriges Muslimska Förbund (SMuF), grundat 1982, med omkring 40 medlemsföreningar. Dessa två organisationer samarbeter i Sveriges Muslimska Råd. Islamiska Kulturcenterunionen i Sverige (IKUS), grundat i början av 1980-talet, med omkring 20 medlemsföreningar. Islamiska Riksförbundet i Sverige (IRFS) har omkring 15 medlemsföreningar. En sista riksorganisation är Islamiska Shiasamfunden i Sverige. Unga muslimer organiseras i bland andra organisationen Sveriges Unga Muslimer.
En undersökning gjord av SOM-institutet vid statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet visade 1997 hälften av svenskarna inte vill tillåta moskébyggen i Sverige.
Antalet moskéer växer i Sverige. I Göteborg finns sedan 1976 Nasirmoskén, tillhörig Ahmadiyyasekten. Malmömoskén kom 1983. I Trollhättan finns två moskéer, en sunnimuslimsk och en shiitisk, och den första byggdes 1985. Moskéer finns även i Västerås och Uppsala. Stockholms första moské byggdes i Björns trädgård vid Medborgarplatsen på Söder och började fungera 8 juni 2000. Listan är inte uttömmande. Vid sidan av moskéerna utövar muslimerna sin religion i församlingslokaler på olika ställen i landet.




Yelah

Jag flyttade till Sverige för snart femton år sedan. Då var de vanligaste frågorna när jag mötte nya människor följande: 1. Varifrån kommer du? 2. Hur länge har du bott i Sverige? 3. Trivs du här? Sedan dess har det hänt saker i Världen. Kommunismen har fallit och "den röda fienden" har försvunnit, vilket ledde till att den militära och politiska balansen rubbades. Denna obalans tillsammans med en del tråkiga händelser har på senare år lett till att de frågor jag numera får har fått en annan karaktär och innebörd. I nio fall av tio frågar man mig först varifrån jag kommer för att sedan undra om jag är muslim. Den senare frågan har jag lärt mig att leva med, ja till och med skämta om. Men frågan är om det överhuvudtaget är rätt fråga att ställa eller svara på. Jag är inte religiös. Tvärtom har jag flytt från religiöst förtryck, men jag har den uppfattningen att individens religiösa tro är väldigt personlig och måste respekteras. Frågan är för mig lika intim som vilket parti jag röstade på vid senaste val, eller vilken sexuell läggning jag har. Jag brukar inte själv gå omkring och fråga nya människor jag möter om de är kristna, muslimer, judar, socialdemokrater eller moderater. Och anledningen till att jag inte ställer dessa frågor är att det inte spelar någon roll, eftersom jag inte känner dem. Svaren angår inte mig och upplyser inte mig på något sätt. Alltså är frågan i sig helt oväsentlig. Många menar att den frågan ställs till mig för att människor är nyfikna och vill veta mer om islam, men har vi verkligen plötsligt blivit mer intresserade av andra religioner? Varför fick jag då inte den frågan för tio år sedan? Får alla med annan religiös tillhörighet också den frågan? Jag tror att den egentliga innebörden av frågan, om än omedvetet, är ifall jag är terrorist, eller farlig. Jag vill uppmana alla som brukar ställa den frågan till andra människor, oavsett avsikten, att sluta med det. Låt personen i fråga själv tala om sin religiösa tillhörighet om han eller hon finner den informationen nödvändig.
Själv tänker jag framöver säga ifrån och kanske till och med ställa obekväma motfrågor för att få människor att tänka till.



Sammanfattning
Att leva som muslim i Sverige har både för och nackdelar. Fördelarna kan vara att officiellt sett är islam en tillåten religion. Nackdelarna kan vara att den inte är allmänt accepterad. Efter hand som vi i Sverige lär känna muslimer lär vi oss en mer sann bild av islam, än den vi tidigare matats med via media. Förhoppningsvis kommer förståelsen för varandra att öka.
Det diskuteras livligt i Sverige om moskéerna. Ska muslimerna få ha egna ”kyrkor”? Förespråkarna tycker det är en självklar rätt att alla ska få ha en plats att utöva sin religion på. Det tycker även jag. Jag vet att i kristna sammanhang ber man mycket för att förhindra byggena. Man är rädd för att islam ska ta anhängare och att en offentlig samlingsplats för muslimer skulle verka skadligt på Sverige. Jag tror att en moské kan bli en trygg punkt i det annars så främmande landet (till en början) som kan stärka identiteten och kanske bidra med att man känner sig stolt över sitt ursprung. Det är lättare att trivas på en ny plats om man får lov att ha starka hemkänslor och känna sig stolt över sitt ursprung.
I framtiden kommer det kanske inte att finnas några allmänna påsklov och jullov utan varje grupp tar ledigt vid sina högtider.
Huvudsaken är att var och en som kämpar för sin tro, kristen eller muslim, ska ha samma rättigheter och skyldigheter, i Sverige.


Avslutning

Jag tycker att jag lyckades bra med detta arbete. Jag fick reda på allt som jag ville ta reda på och lite till som också är bra.

En viktig punkt inom diskriminering för invandrare i dagens Svenska samhälle är det ständiga kvinnoförtrycket som mer eller mindre pågår i alla länder och inom alla religioner. I dagens Sverige vågar jag påstå att det är en oerhört god jämlikhet mellan män och kvinnor jämfört med muslimska länder som Iran, Irak osv. I vissa länder har exempelvis kvinnorna olika lagar och rättigheter. T.ex. Saudi-Arabien, där tillåts inte kvinnor köra bil och i många muslimska länder får de inte begära skilsmässa. Att kvinnan skulle underkasta sig mannen och mannen skulle vara det könet som leder världen är enligt mig ett mycket primitivt tankesätt. Mannen är som många vet fysiskt starkare, medan kvinnan är mentalt starkare. Dagens samhälle håller på att omvandlas från ett samhälle där fysiken spelade stor roll när det var frågan om jobb till ett samhälle där man nu använder datorer och övriga redskap där fysiken spelar en mindre roll och då har kvinnorna ett övertag. Jag skulle tro att inom 150-200 år så är det nog jämställt, om det inte är så att kvinnor har ett övertag, på arbetsmarknaden eftersom det då inte finns många jobb som det behövs en större fysisk styrka till. Men när bibelns skrevs så var kvinnorna väldigt förtrycka och hade inte mycket att säga till om i samhället. Kvinnorna var som männens slavar. Något som visar deras ställning i samhället var t.ex. rätten till arv. Det var bara sönerna som hade rätt till arv. Ifall mannen inte hade några söner kunde han testamentera bort det.

Men något som jag tror spelar en stor roll för människors syn på de troende i Sverige är alla dessa fördomar vi har. Det är enligt mig mycket medias fel som visar många bilder där ...