Doktor glas

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Doktor Glas handlar om Främst tre personer. Först har vi huvudpersonen, Doktor Glas, som är läkare i stockholm, runt trettio år gammal. Han arbetar i en liten mottagning, där han bestämt sig för att stanna efter en lovande skolgång och utbildning.
Herr Glas är en mycket säregen person, som betraktar världen med en främlings ögon. Han känner sig inte som en del av sin omgivning, utan son en åskådare. Han har sedan länge haft tabletter av cyankalium undangömda i ett skåp i sitt rum, för att han när som helst ska kunna ta sitt liv. Han är inte nöjd med sitt eget liv och väntar på en handling; en enda, slutgiltig handling som ska ge hans liv mening.
”Altså, du som i n t e vill: - v a r f ö r vill du inte?
- Jag är rädd. Först och främst rädd för upptäckt och ”straff”. Jag underskattar inte din omtänksamhet och klokhet, och jag tror nog att du kommer att ordna det så att det går bra. Jag håller det för sannolikt. Men risken finns där ändå. Slumpen... man vet alldrig vad som kan hända.
- Man måste kunna riskera något här i världen. Du ville en handling. Har du glömt vad du skrev här i dagboken för inte så många veckor sedan, innan vi ännu visste något om allt detta som har kommit sedan! – ställning, anseende, framtid, allt det där var du beredd att packa in på det första skepp som kom lastat med en handling...
Har du glömt det? Ska jag visa dig bladet?” sid.107

Doktorn har ett gissel i sitt liv, och det är en gammal pastor i femtioårsåldern som sköter kyrkan i grannskapet. Denna pastor, Herr Gregorius, har av någon anledning väckt doktorns avsky, men han tvingas hålla god min eftersom pastorn är patient hos honom.
Det finns en Kvinna med i bilden, Helga Gregorius. Hon är gift med pastorn, trots sin unga ålder på dryga
tjugo år, och Doktor Glas blir så småningom förälskad i henne.
En viktig biperson i boken är suputen Recke, som jobbar på tidning som redigerare. Denne man använder herr Glas ofta som intellektuellt bollplank, eftersom Recke är en mycket intelligent och snabbtänkt man. Det händer ofta i boken att dessa två sätter sig tillsammans någonstans och diskuterar olika filosofiska frågor, och på så sätt får Doktorn sin längtan efter någon att utbyta idéer med tillfredställd

Handlingen i boken börjar som först när Fru Gregorius kommer till doktorns mottagning och ber honom att säga något till prästen som får denne att upphöra sina äktenskapliga privilegier. Hon är nämligen förälskad i en ung man, och förtvivlad över sin situation. Allt eftersom boken fortskrider uppdagas det också för doktorn att Pastorn våldför sig på sin hustru och tvingar sig till umgänge med henne.
”Jag kännde att jag blev het, mina tinningar bultade. Jag hörde en röst inom mig så tydligt, att jag nästan blev rädd för att jag tänkte högt, en röst som viskade mellan tänderna: Akta dig präst! Jag har lovat den lilla kvinnan där, den lilla kvinnoblomman med det ljusa silkeshåret, att jag skall skydda henne mot dig. Akta dig, ditt liv är i min hand och jag vill, jag kan göra dig salig förrän du önskar.
Akta dig präst, du känner mig inte, mitt samvete har inte den ringaste likhet med ditt, jag är min egen dommare, jag är av en människosort som du inte anar att den finns till!” sid.41

Doktor Glas hamnar här i en svår kris; är det rätt att döda en föraktlig människa för att hjälpa en ung, hjälplös kvinna i blomman av sin ungdom? Är det rätt att ta ett liv för att befria ett annat? En annan faktor i doktorns funderingar är hans egen ständigt växande kärlek till denna flicka, trots att han vet att hon älskar en annan. Han förstår plötsligt att detta kan vara den handling som han väntat på så länge, och de där tabletterna...
”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad” sid.76
Doktorn älskar fru Gregorius, men hon betraktar honom bara som en vän. Är det då sig själv han syftar på med detta uttalande? Han väcker ju hennes beundran genom att beskydda henne.
Boken kulminerar i att doktorn giftmördar Pastor Gregorius genom att bjuda honom en cyankaliumtablett under förevändningen att det är medicin för hjärtat.
Han klarar sig undan upptäckt, men får efter en tid reda på att Fru Gregorius älskare har funnit en annan.

Han smyger runt hennes hus och ser när hon med blekt ansikte postar ett brev till sin forne älskade, och säger sedan sig själv;
”Aldrig blit hon min; aldrig. Jag gjorde aldrig hennes kind röd, och det var inte jag som hade gjort den så kritblek nu. Och aldrig skall hon med ångest i hjärtat ila över gatan om natten med ett brev till mig.
Mig gick livet förbi.” sid 168

Boken är till stor del skriven i dagboksform, vilket inger läsaren en känsla av att ta del av något hemligt, spännande och privat. En stor del av boken blir altså följaktligen en inre dialog hos doktor Glas, och vi rycks med i hans känslosvall när han observerat eller varit med om olika händelser ute i omvärlden.

Syftet med boken är, enligt min mening, att väcka en inre debatt hos läsaren. Vi ställs inför samma moraliska dilemma som Doktor Glas i boken; kan det vara rätt att döda en annan människa?
Svaret ges och ges inte ...