Romarriket

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Rom Bildades

Romariket började år 753, på sju stycken kullar vid floden Tibern. När Romariket var som störst var det utsträckt över nästan hela Europa och sträckte sig ända till Asien och Afrika. Det fanns fullt med olika folkslag, däribland greker, syrier, judar egypter och afrikaner. Det hela Romariket började med att en kung, som hade en dotter, blev lurad av sin elaka bror, så att hon blev prästinna. Hans dotter, hans enda barn, blev förd till gudinnan Vestas Tempel. Där var hon tvungen att vara oskuld, annars skulle hon få dödsstraff. Men krigsguden mars förförde hans dotter, som födde tvillingar. Straffet för det blev att hon skulle bli inmurad i templet och hennes tvillingar sattes i floden Tibern. Sedan hittade en varginna tvillingarna och gav dem mat och mjölk. Efter det överlevde tvillingarna. Till varginnans bo kom en herde och tog ut bröderna därifrån. Deras namn blev Romulus och Remus. Medans Romulus och Remus växte jagades deras pappa bort från kungaplatsen och hans elake bror, som blev kungen efter det, försökte döda pojkarna. De blev stora och starka män som sedan dödade de den elake kungen, och sedan fick deras morfar kungaplatsen. Nu kommer kullarna in i bilden igen. Romulus gjorde en stad, som hette Rom, och kullen fick heta Palatinen.
Romulus hade gjort en linje på vart murarna skulle gå, men Remus bara drev med Romulus, och hoppade ut och in, ut och in i deras nya rike. Romulus blev så förbannad att han högg ner sin bror och skrek: Så ska det gå med alla som försöker ta sig över mina murar. Alla barnen från Rom fick lära sig detta om sin stad. Fast efter att arkeologer har visat utgrävningar och med dem fått reda på hur det egentligen var. Det var bönder och herdar som hade bosättigt sig på tre av de sju kullarna med hyddor. Där uppe var folk säkra när Tibern svämmade över. Det fanns en ö mitt i floden, som man kunde komma till om man vadade över. Dit gick folk för att göra affärer med varandra med järn, salt, fisk och bröd. Det blev en marknadsplats och det blev efter ett tag, Forum, Roms mest berömda torg.


Forum Romanum

Som jag skrev tidigare, så fanns det många folkslag på den Italienska halvön. Latinarna/Romarna, som bodde i Rom och runt Rom, pratade latin. Etruskerna bodde norr om Rom och deras kungar härskade över romarna. Etruskerna visade romarna hur man byggde hus och broar av sten, de lärde dem också att läsa och skriva. På Sicilien, ön som ligger söder i Italien, var det många stadsstater. Romarna kopierade mycket från grekerna. De kopierade grekernas religion, vetenskap, teatrar böcker med mera. Romarna, var mycket barbariska och ville ha mer makt och land, så de anföll sina läromästare. De attackerade etruskerna och etruskerna gjorde mycket motstånd med sina murar, men ändå så tog romarna över det norra Italien. Efter det tog romarna sig söderut och erövrade grekernas stadsstater. 500 år sedan bönderna bosättigt sig på de tre kullarna, hade romarna tagit över hela Italien. Romarna tog över alla folkslag, ett efter ett. Efter det att romarna hade tagit över grekernas stadsstäder, tog romarna över grekernas handels båtar. Men det blev ett problem när romarna tog över grekernas båtar, de fick karthagerna som fiender. 264 år F. Kr. började romarna gå till attack mot Karthagerna nere vid Sicilien.
Romarna var tvungna att gå till attack på vatten, mot sin vilja, för att först ta över några handels båtar. Romarna var inte duktiga på att bygga skepp, men medans de var i Sicilien hittade de ett strandsatt skepp, som de senare kunde kopiera. Efter att de hade kopierat gjorde de en hel flotta, som sedan attackerade karthagerna på Sicilien. En man som hette Hannibal, svor på att han skulle hämnas och började förbereda för krig. Han rustade upp ett antal Elefanter och gav sig av. Han och hans trupp fick vandra genom alperna, där några elefanter avled av köld och hunger. När Hannibal och hans trupp väl nådde sitt mål, vann de många strider mot romarna. Hannibal hade förlorat det mesta av sin trupp, så han väntade i Romarriket i 15 hela år, väntande på sin brors förstärkningar. Men romarna visste att Hannibal väntade, så romarna seglade till anfall från Sicilien till Afrikanska delen av Karthago. Medans de attackerade blev Hannibal och hans trupp tillbaka kallade till Karthago.
Vid Zama, söder om Karthagos huvudstad, där det avgörande kriget utkämpades, ca år 202 f. Kr. Det blev romarna som kom därifrån med seger och karthagerna, som blev av med sina kolonilotter på Spanien och överlämna största delen av sin flotta och betala krigsskadestånd i 50 år. Efter att det blivit fred med karthagerna, så gav sig romarna vidare mot Makedonien och de grekiska stadsstaterna. För att förstöra grekernas handel, tillfångatog romarna 1000 ledande personer från staden Korint. Grekerna gjorde uppror och då blev romarna arga, så de attackerade romarna staden Korint och förstörde staden, 146 år F. Kr. Romarna erövrade sedan stora delar av Spanien och lite av Asiens kust. Romarna härskade över hela Medelhavet och kallade de ”Mare Nostrum”. Översatt på svenska: ”Vårt Hav.”
Förutom att romarna hade attackerat staden Korint, attackerade de samtidigt karthagerna för att de såg karthagerna som ett hot. De attackerade karthagerna för att de hade attackerat romarnas ena stad Numiden. Det var tredje gången romarna förklarade krig mot det väldigt försvagade fiende. Karthagerna valde att kämpa emot romarna och lyckades i 3 år, innan den 6 dygnslångvariga krigsperioden tog slut på karthagerna. De överlevande från karthagernas sida såldes som slavar. De plundrade hela staden och plöjde upp jorden där, sedan strödde de salt över det så att ingen kunde växa där igen.


De Inhemska Bråken

I Romarriket var det katastrof, de rika blev rikare och de fattiga blev fattigare. Männen blev allt färre. Inhemska bråk bröt ut bland familjerna. Plejber, de icke egendesägande, och partriciser, de egendesägande, började bråka om att Plejberna, som inte fick så många rättigheter, ställde några krav. Kraven var: Att få gifta sig i varandras familjer; rätt att bli vald till konsul och rätt att stifta lagar. Efter krigen fick de rika så mycket land, att fattiga folken var i vägen. Två bröder, Tiberius och Gajus Gracchus, försökte ändra på de orättvisa markfördelningarna. Tiberius sökte hjälp hos senatorn och försökte övertala honom att dela med sig av sitt land. Men båda bröderna misslyckades och nästa man som kom för att försöka rädda plejberna, var Marius. Han kom upp med att plejberna också skulle få vara soldater och jobba i armen, och på det sättet tjäna pengar. Innan var det bara partriciser som fick vara med i armen. Marius skapade alltså jobb åt plejberna genom armen. Marius gav folket jobb och löner, men efter att man slutat sin krigstjänst så fick man en egen gård att bruka. Efter det visste Marius att de var ”hans män”, alltså att de var bakom honom och stötte honom. Så att när det var val kunde de hjälpa honom.


Julius Caesar

Marius dog 86 f kr. Han hade varit väldigt framgångsrik när det gällde general men inte klarat sig speciellt bra när det gällde politiken i Rom. Marius släkting, Julius Caesar, tog efter Marius och blev en skicklig general, men också en slipad politiker. Caesar hade studerat grekisk talekonst. Han visste hur man skulle få folk att applådera och skratta, så han var en bra talare. Caesar slösade mycket pengar på Roms fattiga folk. Han hade cirkusföreställningar för de fattiga. Det kostade mycket men de var ett smart drag av Caesar. Han blev populär och folk började rösta på honom. Det var så många som röstade på honom så att han blev konsul. Caesar fick befälet över en hel armé, som han, under åtta års tid, tog över hela Gallien, som ligger ungefär där Frankrike idag, med. Han tog guld, silver och slavar och fick råd att satsa mer pengar på Rom, så att han skulle kunna bli mer populär.


Diktator på livstid

Stormännen i Rom ville stoppa Caesar, därför gav senaten order om att han skulle komma tillbaka till Rom och lämna sin armé i Frankrike. Det gjorde Caesar, men han tog med sin trogna armé med sig tillbaka. Det var strängt förbjudet för att senaten hade sagt åt honom att lämna sin trupp där. När Caesar kom tillbaka till Rom med sin armé, blev det inbördeskrig. Men Caesar gick inte att stoppa. Caesars vänner i senaten valde honom till diktator. Inte på ett halvår som man ska göra enligt lagen, utan på livstid.


Diktatorn Styr

Caesar ville vara den mest populäre, den som hade mest makt och den främste. Men han använde också sin makt till att ställa allt i ordning i riket. Tusentals fattiga och arbetslösa skickades till Spanien och Africa där de fick sina egna jordbruk. Caesar styrde bara i några år, och hans flesta planer hann aldrig bli genomförda. Det han gjorde bra som än finns idag, var att sätta in skottåret. Några astronomer från romarriket hade kommit upp med att året var 365 dagar och en fjärdedel. Det accepterade Caesar och la det på sin kalender.


Diktatorns Död

Caesar anklagades för att han själv gjort sig till diktator på livstid, och för det hatade många i senaten honom. En dag när senaten skulle ha möte, gick Caesar som vanligt till sin stol, men precis när han skulle sätta sig kom en man fram till honom. Han frågade en fråga till Caesar, som vände sig om för att svara på frågan. Men innan Caesar hade svarat hade mannen redan huggit Caesar med en dolk. Efter mannen huggit Caesar ett fåtal gången kom de andra männen från Senaten och fortsatte att hugga Caesar. För att skydda sig en sista gång svepte Caesar sin mantel, men det hjälpte inte. Många stormän var väldigt nöjda med Caesars död, men ändå så var de skrämda. Hela staden var i skräck, för att de inte visste vem som skulle betala för vad männen hade gjort mot Caesar. När Caesar skulle begravas var det fullt med folk på gatorna. Caesar bars på en bår. Man kunde se blodfläckarna på Caesars mantel, och om man stog när nog, kunde man se hålen i hans kläder efter mördarnas dolkar.


Inbördeskrig!

När Caesar lades ner på bår på Forum Romanum, steg en av Caesars närmaste vänner, Antonius, fram och höll i ett gripande tal. Han läste sedan ur Caesars testamente och Caesar, som varit generös mot folket innan hans död, anordnat fester åt folket, var generös mot folket efter sin död också. Hans trädgårdar, som han hade ägt vid Tibern, gav till folket. Det blev en allmän park. Han bestämde också att alla romerska medborgare skulle få en summa pengar också. Efter att Antonius höll sitt tal, skrek en man från folkmassan: ”Död åt mördarna”. Efter ett ögonblick hade hela folkmassan börjat dragits åt mördarnas hus. Facklor flög genom luften, och med ens, hade
folket förstått att ett inbördeskrig hade startat.


Octavianus

Det mesta av Caesars förmögenhet hade gått till Octavianus. Octavianus var Caesars yngre släckting. Han var bara 18 år. När han fått reda på att han fått så mycket pengar, reste han hem från Grekland, där han studerade. Han tog kontakt med en av Caesars soldater, som sedan gav honom ett löfte, att hjälpa honom. Octavianus utnyttjade smart det nya inbördeskriget. Först gick han till Caesars vän, Antonios, och tillsammans med Antonios drev de som mördade Caesar att begå självmord. De skrämde bort några fiender från senaten också. När nästa omgång av inbördeskriget hade brytigt ut, angrep Octavianus Antonios, som efter det begick självmord. Efter det var Octavianus Roms mäktigaste man. Men Octavianus var smart, för att han inte kallade sig själv för diktator, efter vad som hänt mot Caesar.
Han skulle egentligen kalla sig för diktator, för det var ju han, men han var så rädd att han skulle förlora makten han fått så snabbt. Istället för att kalla sig diktator, nämnde han sig själv till alla viktiga ämbeten.


Från Ung Octavianus till Vuxen Augustus

Octavianus var väldigt artig mot männen i Senaten, och medans han satt där, artig och snäll, rensade han ut Antonius vänner och alla andra motståndare i tystnad. Över alla Romarrikets arméer var han befälhavare, men behövde några livvakter. Enligt gamla lagar var det olagligt av en general att ta in trupper inom stadens murar, men Octavianus, som alltid följt lagarna, löste problemet smart. Livvakterna fick bära fredliga mantlar över sina glänsande rustningar. De flesta i Senaten var smarta och välutbildade, så de genomskådade enkelt Octavianus plan, men Octavianus var så skicklig och hänsynslös, så de vågade inte kritisera honom. Istället för att kritisera Octavianus, gav de honom ett nytt namn. Augustus, som betyder den vördnadsvärde, alltså ”den som ska hedra och vörda” fick Octavianus som nytt namn.


Den förste kejsaren

Augustus kallade sig själv för Caesar, som hans släkting och föregångare hette. Härskarna efter honom kallade sig också för Caesar. Så istället för att folk använde kung, Rex på latin, använde de kejsare, som var Caesar på latin. Caesar på svenska blir kejsare, Kaiser på tyska och tsar på ryska. Augustus gjorde historia, han var störst av alla kungar som funnits i Rom, men ändå så aktade han sig för att kalla sig kung. Han tog bara på sig de kläder hans egen familj hade tillverkat, och hans hus var inte så stort. Till och med rika romare hade större hus än Augustus. Augustus var väldigt sparsam, men inte när det gällde att roa folket i Rom. Det sägs att det har dödats 10 000 gladiatorer och 3 500 rovdjur som hetsats mot varann under hans tid. Medans Augustus var kejsare, hände något som startade vårat räknande när det gällde tid. Jesus föddes 14 år innan Augustus dog, och man kan räkna med att Augustus inte hade hört talas om Jesus. Jesus föddes i Romarrikets östra utkant, i den obetydliga staden Betlehem i en fattig familj. Augustus hade annat att göra, nämligen att bestämma om hela världen skulle skatteskrivas.


Augustus, Fredmakaren

Efter att Augustus blivit kejsare, började en period av fred inom Romarriket som skulle vara i 200 år, den romerska freden. Augustus skickade arméerna runt om i riket för att de skulle vakta gränserna. Och därefter byggde han vägnätet över stora delar av Romarriket, vilket underlättade handeln, resandet och postgången. Så uppstod talesättet ”Alla Väger bär till Rom”. Därefter krävde Augustus att alla skatteskyldiga personer skulle registreras.


Augustus blir Gud

Rom blev finare och finare för varje år som gick med nya tempel, teatrar och torg. Den vackraste byggnaden Panteon, gudarnas tempel. Efter det kunde Augustus skryta: ”Jag fann en stad av tegel men lämnar efter mig en stad av marmor.” Det var under Augustus tid man uppfann akvedukter, som ledde fram färskvatten till de största städerna. Den långa freden Augustus hade skapat skapade lugn och ro i riket. När Augustus dött bestämde man att man skulle göra honom till en gud. De följande kejsarna upphöjdes som gudar redan innan de hade dött.


De Första Kristna

Jesus, som blev korsfäst av romerska soldater, anklagad för att han har utnämnt dig till judarnas kung, blev ett förräderi mot kejsaren. Det kan man läsa i det nya testamentet. Man kan också läsa att Paulus, den romerska ämbetsmannen, hade många församlingar för kristna i många städer i Jesus, som blev korsfäst av romerska soldater, anklagad för att han har utnämnt dig till judarnas kung, blev ett förräderi mot kejsaren. Det kan man läsa i det nya testamentet. Man kan också läsa att Paulus, den romerska ämbetsmannen, hade många församlingar för kristna i många städer runt östra Medelhavet. Men i Rom grundades också kristna församlingar. Men de som blev kristna var tvungna att hålla det hemligt och gudstjänsterna hölls i underjordiska gravkamrar som kallas katakomber. Kejsaren sa att de skulle ha honom som gud, men de vägrade så de straffades därför med döden.


Galna Kejsare

Efter att Caesar och Augustus hade dött så blev det fyra andra kejsare från deras släkt. Vissa från den romerska tiden hade jämfört Augustus och Caesar med de fyra andra kejsarna, och ordet för dessa kejsare blev ”Galna och Odugliga.” Men den här bedömningen är kanske inte helt sann, för att de beror på vem som skrev det också. Det kan ju ha varit kejsarnas fiender och ovänner som spridit en massa rykten om kejsarna och deras familjer. Forskarna idag har en väldigt positiv bild av de forna kejsarna, förutom Nero.


Nero, skådespels älskaren

Nero, som regerade 54-68 e Kr. är den mest omskrivna kejsaren av de alla romerska kejsare. Han blev mest känd för sitt slöseri och sin grymhet. Nero älskade att tävla och kolla på hästkapplöpningarna på Circus miximus. Då och då uppträdde han som kusk, vilket var vanhedrade för en kejsare. Ännu värre var att han själv uppträdde som skådespelare och sångare på teatrar. Folk blev mutade för att de skulle applådera och han vann alla hästkapplöpningar för att inte någon vågade vinna över kejsaren. När Rom brann, när stora ställen av staden brann, satt han på ett tak iklädd sin teaterkostym. Han sjöng och spelade cittra medans han njöt av människornas skriv där nere i eldhavet. Vissa säger att det var Nero som beordrade sina soldater att tända på husen med brandfacklor. Det var tusentals personer som omkom i branden, och efter det skyllde Nero allt på de kristna. Nero var mycket känslolös, han lät mörda sin mamma, sin bror, sin hustru och fler personer som hotade eller kritiserade honom. Fler och fler romare började tröttna på hans grymheter och hans slöseri, så en armé tågade mot Rom för att störta honom. Nero och hans vänner flydde ut på landet. Därför tog han självmord med en darrande hand, så en slav fick hjälpa honom att stöta kniven mot halsen, det skriver ett ögonvittne.


Kejsardömets storhetstid

Efter att Nero hade störtats, återställdes ordningen av två dugliga kejsare som var spanjorer, Trajanus som härskade år 98-117 och Hadrianus som härskade år 117-138. Båda kejsarna var noga med att hålla vakt på gränserna på riket, så att främmande folk inte skulle komma in. Det nuvarande Rumänien erövrades, och gränserna till norra Europa var floderna Rhen och Donau. På gränserna fanns det vaktande soldater såklart och legioner, arméavdelningar, utkikstorn och vallgravar. En legion bestod av ca. 5 000 soldater. I norra England hade romarna byggt en stor mur, för att skydda sig mot skottarna. Rester av den finns även idag. Runt fästningarna växte det upp städer och marknader där romerska och germanska köpmän handlade med varann. Städerna Köln, Mainz, Wien och Regensburg var från början sådana romerska fästningar. Från folken i norr, germanerna, köpte romarna skinn, bärnsten och slavar. De flesta av dessa slavar kom från Norden. Från Afrika köpte de elfenben, från Indien köpte de kryddor och från Kina köpte de silke. Romarna sålde själva glas, tyger, vin och olivolja. Annars betalade de med silvermynt. Sådana mynt finns just nu på museum, men man kan hitta på Gotland också om man har väldigt mycket tur.


Fester och Nöjen – Rom världens huvudstad

Att hålla folkmassorna på gott humör i en stad som Rom, det var svårt. Men ändå så lyckades kejsarna fixa det, kejsarna gav de till och med gratis bröd och gratis skådespel. Proletärerna, som var runt 200 000 personer, fick några speciella mynt av kejsaren, som de sedan kunde köpa bröd med. Kejsaren delade ut dessa en gång i månaden. Rom var världens feststad, där det var mer än 183 dagar fest på året, gratis underhållning och mycket
mer. Allt detta, i en och samma stad.


Familjen och Hemmet

I början var det romerska familjelivet och det grekiska familjelivet väldigt lika. Men under kejsartiden förändrades de romerska kvinnorna väldigt mycket. Flickorna i de rika familjerna fick lära sig skriva, tala, läsa på latin och grekiska. Allt detta fick de lära sig för att de skulle kunna hjälpa barnen med läxorna de fick från skolan. Och för att männen skulle visa upp sina kvinnor. Men kvinnorna hade ingen politisk makt, men de fick röra sig fritt och träffa andra män så de påverkade politiken något.


Romarriket Splittras

Efter att Hadrianus dog år 138 e Kr. så gick de romerska riket sakta och sakta mot sin undergång. Det fanns väldigt många orsaker, och här är de största: Många kejsare var odugliga, Legionerna vid gränserna tillsatte sina egna kejsare som förde krig mot varandra, gränsbevakningen försvagades och germanerna tog sig in i Romarriket och att folk började invandra. Detta förstörde hela Romarriket. Rom, som hade tidvis sex olika kejsaer som krigade mot varandra. Kejsaren som segrade i kriget hette Konstantin, försökte att göra kristendeen till statsreligionen. Det var ett försök att ena landet, men han blev dödad för det. År 395 så blev riket två delar, Västromerska riket och Östromerska riket. Båda hade var sin kejsare.


Germanska folkvandringen – Rom förstörs

Under slutet av 300-talet så ryckte hunnerna in i Europa. Hunnerna var ett asiatiskt ryttarfolk, och de skrämde germanerna i nuvarande Tyskland att fly i panik till Västrom. År 410 förstörde de och plundrade staden Rom och 476 störtade de den västromerske kejsaren. I historia kallas detta den germanska folkvandringen. Men Östrom fanns kvar i nära 1000 år till.


Utvecklingen av Ekonomin i Romarriket

I staden Rom var ekonomin en väldigt viktig del, och den höjde bönderna med sina jordbruk. Bönderna odlade mest vete och korn för att tillverka bröd. De odlade oliver och citrusfrukter och sedan såklart vin. Efter att bönderna odlat allt detta gick de till handelstorget de hade. Där bytte de saker med varandra. Efter det att folk börjat handla med varandra började också staden bli hel. Staden skulle heta Rom. Denna stad blev centrum i stadsstater med stora handelstorg. Rom började också kriga med andra stadsstater, om kontrollen över handeln i Medelhavet. Romarna fick efter många krig många slavar, som de kunde använda till jordbruket och hantverken. Romarna fortsatte med detta jordbrukssystem, som de mycket väl använder idag, fast utan slavar. Efter att romarna administrerat en välorganiserad krigsarmé, ägde de hela Medelhavet och områden runt Medelhavet. Handeln skedde på en stor båt som fraktade varor runt hela Medelhavet och på några av floderna. Då växte städerna. Efter det fick folket betala skatter så att riket kunde höja sin ekonomi.

Utvecklingen av P...