Auschwitz

En sann händelse i tiden.

Det var mitt under brinnande krig, i maj månad 1944, som en ung kvinna vid namn Helga Schuts försökte att ta sig till sin lägenhet i Berlins innerstad. Helga bodde i en liten tvårummare på andra våningen i en byggnad i Berlins innerstad.

I samband med att Helga hade varit på väg hem från sitt arbete så bombades staden av bombflyg. Det i sig var inget ovanligt. När hon låste upp och öppnade dörren så kom Helga in i hallen. Där till vänster fanns en liten klädhängare där besökare kunde hänga upp sina kläder. Längre in på vänster sida fanns en spegel och under spegeln stod ett litet men dock underbart bord. På bordet stod det ett fotografi på Helgas föräldrar. På höger sida fanns en garderob som hon hängde in sin kappa och sjal i. Därefter fortsatte hon längre in i hallen och gick in i köket. Köket var inte större än hallen och Helga lämnade sin handväska på bänken. I köket fanns det inte mer än två stolar och ett bord. Hon vände sig om och gick rakt fram och kom då in i vardagsrummet. Vardagsrummet innehöll ännu mindre möbler än köket, en säng och en fåtölj var det enda som fanns. Alla fönstren i lägenheten var täckta av tjocka mörkläggningsgardiner. Detta på grund av att det inte fick komma ut något ljus på kvällar och nätter som de allierade kunde se från luften och sedan kunde släppa sina bomber utifrån. Detta resulterade i att lägenheten alltid låg i ett dunkel oavsett vilken tid på dygnet det var. Helga sjönk ner i den mjuka fåtöljen med en djup suck.

Efter tio minuter så var det någon som bankade på dörren till lägenheten och ropade att hon skulle öppna dörren. Helga reste sig snabbt från fåtöljen och gick ut i hallen. Innan hon han fram till dörren så ropade rösten igen "SS officerare, öppna dörren, annars slår vi in den". Helga öppnade snabbt dörren och utanför står det två stycken SS officerare i glänsande uniformer. Den äldsta av männen säger att hon skall följa med på förhör. Han tar sedan tag i hennes arm och leder henne ut ur lägenheten, ner i trapphuset och in i bilen som väntar på gatan.

Resan går genom Berlins gator som är kantade av spökliga, sönderbombade hus. Det ligger massor av bråte både bredvid vägen men även mitt i. Fordonet får då köra runt och i långa krokar för att ta sig vidare. Efter ca tretti minuters körning stannar fordonet framför en ingång till en bunker. Den äldste av officerarna säger att hon skall följa med och tar återigen henne i armen och leder henne in i bunkern.

Helga leds in i ett rum där hon får sätta sig på en stol. Rummet är inte större än trekvadratmeter. Rummet är spartanskt inrett med två stolar och ett bord. I taket hänger det en lampa som lyser med ett matt sken. Väggarna är av betong och gråmålade. Luften är rå och kall. Mannen lämnar henne ensam.

En stund senare kommer det in tre män, alla högre officerare, som börjar förhöra henne om vart någonstans hon var i måndags kväll mellan sex och åtta på kvällen. Efter en liten stund så börjar männen att bli närgångna och den ena börjar slita av henne kläderna. Dom andra männen följer efter, dock efter en viss tvekan. Männen blir mer och mer hårdhänta och uppspelta. Helga upplever händelsen som om männen försöker våldta henne. Plötsligt så kommer det in en annan man i rummet. Mannen stänger dörren och vrålar "Vad håller ni på med, UT UR RUMMET" kommenderar mannen. Dom tre männen reagerar blixtsnabbt och försvinner ut ur rummet. Mannen som har kommit in i rummet har svarta stövlar av läder som blänker även i det svaga ljus som finns inne i rummet. Byxorna är sandbruna med perfekta pressveck. I midja sitter ett bälte i svart läder med ett bältesspänne som ser ut som en örn. Upptill är mannen klädd i en sandbrun skjorta med massa medaljer på vänster sida. Det är totalt tre stycken medaljer som hänger på bröstet. Håret är kammat i en snedbena som ligger åt vänster. Mannen har även en mustasch som är lika mörk som natten. Efter en stund så ser Helga vem mannen är! Nämligen Adolf Hitler.

Adolf avvaktar utan att säga någonting en stund. Under tiden rättar Helga till sina kläder så gott det går. Adolf ber så hemskt mycket om ursäkt för sina officerares uppträdande. Han försäkrar henne om att ingen av dom inblandade officerarna kommer att gå ostraffade från denna händelse. Han undrar även om det är någonting som han kan göra för henne. Hon säger att det är det inte. Adolf lämnar information om hur kvinnan kan kontakta honom i framtiden, detta för att Adolf insisterar på att han är skyldig henne en tjänst. Adolf lämnar rummet och efter ytterligare tio minuter kommer det två stycken andra SS officerare som säger att hon skall köras hem till sin lägenhet igen.

Hon förs ut ur rummet i en korridor där det hänger lampor på rad i taket med sladdar emellan. Väggarna är ojämna, den grå färgen finns även på dessa väggar. Det är fem dörrar på varje sida av gången. Männen pekar på sista dörren på vänster hand och hon går sakta och osäkert mot dörren. Plötsligt öppnas dörren. Dom går in i ett litet rum med en dörr på motsatta sidan. Den dörren står öppen. Männen och Helga går ut ur bunken och in i bilen som står och väntar på att få köra henne hem. Hemma så går hon in och lägger sig på sängen och somnar på direkten.

Dagarna efter så stannar Helga hemma i lägenheten detta trots att hon skulle behöva gå ut och hämta förnödenheter. Dagarna går långsamt och hon ligger i sängen och tänker mycket på händelsen i bunkern. Trots att hon hade givit upp hoppet, innan Adolf Hitler steg in i rummet så kan hon inte förstå att allting nu är över, att hon har överlevt. Helga tycker att det är nog med att leva under trycket av alla bombningar som pågår både dag och natt, dag ut och dag in, vecka ut och vecka in. Helga hoppas på ett slut på detta elände.

På tredje dagen, kliver Helga upp som vanligt klockan kvart i fem och börjar sina sysslor, med att gör i ordning sig och äta frukost. Till frukost plockar Helga fram bröd, brödet ser ut som ett mörkt bröd med nötter i, det är bark som är blandat med degen. Detta för att dryga ut degen. På brödet breder hon lite smör. Ransoneringen gör att lite smör kan man unna sig ungefär var tredje dag, Helga tyckte att detta var en sådan dag. Till brödet dricker hon vatten. Vattnet smakar lite unket, och hon inser att hon får lov att hämta nytt under dagen.

Mitt i frukosten, ringer det på dörren. Helga rycker till. Hon tvekar innan hon reser på sig och går mot hallen och ytterdörren. Hjärtat bultar hårt i hennes bröst. Pulsen slår som en hammare och ju närmare dörren hon kommer så blir det mer och mer öronbedövande. Hon sträcker sig mot dörrhandtaget. Sluter sin högra hand runt det svala och silverfärgade handtaget. Hon trycker ner handtaget och öppnar dörren!.

Samtidigt som hon öppnar dörren lägger hon märke till att mannen som står utanför har en väska snett över axeln, över bröstkorgen och ner över höger höft. På själva bandet mitt på bröstkorgen är det ett mässingsspänne. Helga lyfter blicken och mannen hälsar artigt och förklarar att han kommer från Berlins Telegrafiska Byrå. Mannen frågar efter Helga Schuts. Helga nickar, mannen räcker fram en bricka med ett papper på. Helga skall skriva under att hon har mottagit telegrammet. När det är gjort så str&aum...