Auschwitz

5 röster
33170 visningar
uppladdat: 2008-04-20
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Innehållsförteckning:

1.Inledning
2.Första transporten
3.Ny fånge till Auschwitz
4.Levnadsvillkor
5.Dödssätt/Tortyr
6.Slutet på Auschwitz
7.Egna åsikter

Inledning:
Arbeit macht frei, (Arbete ger frihet) det är texten som står vid huvudingången till Auschwitz 1. Kriget hade gått bra för nazisterna och de hade nu bestämt sig för att skaffa ett effektivare sätt att utrota judarna på. De tog så mycket tid att skjuta alla på gatan så man bestämde sig för att samla alla på en och samma plats för att tortera dem till döds. Lägret började byggas av SS i början av 1940. De byggdes i staden Oświęcim i Polen. Detta var den perfekta staden eftersom den låg en bit bort ifrån de större städerna. Detta gjorde att man inte störde civilbefolkningen alltför mycket. Man kom snabbt igång med bygget till det som skulle bli ett av de värsta dödsläger i historien. Rudolf Höss blev utsedd till att styra Auschwitz 1. Det första han fick göra var att skaffa fram 1100 meter taggtråd som skulle omringa lägret.

Första transporten:
Den 14 april 1940 kom den första transporten med fångar till Auschwitz 1. De transporterades med tåg in till lägret. Transporten bestod av 728 polacker som snabbt utökades till 23 000. De dröjde inte lång tid innan mer än hälften var döda. Året därpå hade Heinrich Himmler hunnit fram till Auschwitz. Det var då han bestämde att dödsprocessen skulle ökas. 30 000 fångar hade totalt dött i Auschwitz. Men de räckte inte för Himmler. Han ville se 70 000 till som skulle avlida i lägret. Men han fick många människor emot sig, som ifrågasatte hans vilja. Himmler svarade att ”Motiven är viktigare än era invändningar”, Och Himmlers vilja gick igenom. År 1942 var 50 % av fångarna judar. Resten var handikappade, politiska fångar eller homosexuella.

Ny fånge till Auschwitz:
De allra flesta transporterna anlände på dagen. Om det var så att man anlände på natten så fick man vänta tills nästa morgon innan man registrerades, och blev utsläppt bland de andra fångarna.
Det började med att männen fick ställa sig i ett led och kvinnorna i ett. Barnen fick sedan välja om det ville stå med mamman eller pappan. De valde oftast pappans led för de trodde att männen skulle få det bättre än kvinnorna. Men så var de oftast inte. Ställde man sig i kvinnans led så kunde man hamna i ett såkallat familjeläger där man hade det betydligt bättre. Längst fram i ledet stod en doktor som avgjorde om man var arbetsduglig eller inte. Om man inte ansågs vara det så fick man gå direkt till gaskammaren dit de flesta kvinnor hamnade. Om man var dvärg, tvilling eller liknande så tog de med fången till en barrack där de utförde olika experiment på dem. De fångar som ansågs arbetsdugliga fick gå vidare till steg 2. Där fick de lämna ifrån sig sina id-handlingar och de lilla de ägde. De enda de fick behålla var den näsduk och männen fick även behålla ett bälte. I nästa rum fick de sitt hår avrakat av andra fångar. Det beskrivs som obehagligt eftersom allting skulle gå mycket snabbt och rakbladen var dåligt slipade. På så sätt fick många fångar infektioner och sår. De använde bara ett desinfektionsmedel efter rakningen för att rena ev. raksår. Nazisterna sparade sedan allt hår och alla fångarnas kläder, glasögon mm. Ibland använde de håret och sydde kläder av det. Allting finns bevarat än idag. När jag var där var det en obehaglig känsla. Håret, alla proteser, Man började må illa. Det luktade verkligen dött därinne.
När det gick vidare från rakningen så fick de helt oförberett klä av sig alla sina kläder inför varandra och inför SS- soldaterna. Det var dags att duscha. Vattentemperaturen var inte reglerad utan hoppade mellan skållande hett och iskallt. Efter de att de hade duschat så fick de varsin blankett där de skulle skriva sina personuppgifter. År 1941 kom man med ett nytt sätt att registrera fångarna på. Man tatuerade in ett nummer på vänster underarm som ersatte deras namn. Man tog även och fotade fångarna från tre olika vinklar. Eftersom det var så många som dog i Auschwitz så hann inte alla fotas. Men de bilderna som de fick sattes upp på väggarna inne i barackerna. Under bilderna stod de fångens namn, ankomst till Auschwitz och när fången hade avlidit. Det var en skrämmande bild att se så många fångar. Det var ett helt rum med bara barn. I det sista rummet de fick kliva in i så fick de nya kläder. Alla kläder såg likadana ut. De var som en blå-vit randig pyjamas med ett par träskor till. Eftersom det var allt de fick ha på sig så drabbades de mycket hårt av kylan på vintern.
Efter registreringen hade de mycket svårt att känna igen varandra efter som ingen hade hår på huvudet och alla hade likadana kläder. Efter en viss tid så rasade alla i vikt, och man kunde inte alls se någon skillnad på varandra längre.

Levnadsvillkor:
Fångarna som levde i Auschwitz hade det mycket svårt. De levde främst i träbaracker men vissa levde även i tegelbaracker. Det var främst kvinnor och barn som levde i tegelbarackerna. De var 413 kvm stora och hade 17 igenbommade fönster. Det fanns totalt 180 sängar i varje tegelbarack och i dem sov de ca 700 personer varje natt. Sängarna var gjorda av tegel och sovytan var på 4 kvm. Träbarackerna var något mindre, och i dem kunde de bo 500-800 människor. Att ha vanliga fönster där inne kom inte på frågan. Istället hade man takfönster. Det fanns ingen isolering och det gjorde att många svaga människor frös ihjäl inne i barackerna. Sängarna inne i träbarackerna var hemska. De var som tre lutande hyllplan över varandra. Dels för att de skulle få plats så många som möjligt i en säng. Men även för att den som låg i mitten skulle få de andras tyngd över sig, och inte känna hur hungrig han var. Eftersom de låg så många i en säng så var de inte bara att vända sig om hur som helst, utan alla var tvungna att vända sig om samtidigt. Det ledde till att många bröt nacken när alla inte vände sig om. Att ha tillgång till vatten, mat eller toalett inne i barackerna
var ytterst otänkbart. Fångarna fick mat 1-2 gånger per dag. Det kunde vara lite vitkålssoppa, 300g bröd eller 100g saltat fläsk. Maten var motbjudande men fångarna insåg snabbt att om de inte åt maten som serverades skulle de dö. Att gå på toaletten var tillåtet, men endast två gånger per dag, på bestämda tider. Toaletterna var bara som en jättelång bänk med hål i. När vi var där så berättade dem att de endast var i ett fåtal sekunder som de fick sitta på toaletten, 20 sekunder på morgonen och 30 sekunder på kvällen. Därför var det ytterst plågsamt att ha diarré, som många hade. Någon hygien fanns inte. Därför spred sig många sjukdomar i och med toaletterna. SS insåg att det skulle vara farligt att rensa toaletterna på grund av alla sjukdomar. Därför lät de fångarna rensa toaletterna. Många fångar fick i och med det tuberkulos, som är en mycket farlig sjukdom. Den orsakade svår hosta och feber. Lungorna blev mycket svaga och man rasade i vikt. Men när de gick så långt så att en SS soldat insjuknade så skaffade man reningsverk.
En överlevande fånge från Auschwitz berättar om en annan sjukdom som många drabbades av. Han beskriver den som oerhörd obehaglig. Det var nämligen små maskar som åt på människornas hud. Han berättade att han hade en kompis som han hjälpte varje kväll. Han hjälpte honom att rensa bort flera hundratals maskar från hans hud. Men de spred sig snabbt och han avled sedan när maskarna nådde hans lungor.

Inte nog med att fångarna hade de jobbigt, de skulle jobba också, hela tiden! De matades med nya meningslösa jobb gång på gång. Bara de hade något att göra. De kunde få jobb som ex. gräva ett hål i marken, eller bära timmerstockar. SS hade enkelt kunnat använda verktyg eller häst för att flytta stockarna, men de var fångarnas jobb. Vissa fångar kunde få lite bättre jobb. Jobb de kallade för Kanada. De kunde vara att sortera de nyanlända fångarnas saker. Det skulle göras eftersom allting skulle sparas. Jobbet kallades för Kanada just för att de var tvungna att bära vackra klänningar och klackskor under order av SS. De tvingades ha på sig detta på grund av att det var humor för Höss och Himmler. Alla skulle jobba ständigt. En arbetsdag varade i 10-12 timmar. Det var viktigt att fångarna skulle jobba för att de inte skulle kunna protestera. Om en fånge inte jobbade så straffades han/hon hårt, oftast genom döden.

Dödssätt/ Tortyr:
Att de dödade fångarna förstod alla, men det alla inte vet är hur de egentligen gick till. Det första stora utrotningssättet var genom att ställa upp människorna mot den såkallade dödsväggen. Man tog sedan och sköt dem. SS satte upp trä runt om så att inte skotten skulle studsa tillbaka på dem. Att se den här väggen på riktigt var jätteäckligt. Man kan inte riktigt inse att de har dödats så många människor genom den väggen. Den finns kvar än idag. När vi var där så fanns det några olika ställen där man kunde lägga blommor, ett av de ställena var vid dödsväggen.Den såkallade dödsväggen var ett bra sätt att döda fångarna på. Men när Himmler gick förbi väggen för att studera allting så var de dags att byta utrotningsmetod. De skvätte nämligen upp hjärnsubstans på hans jacka, detta gjorde honom alldeles skakig och man behövde ett annat sätt att döda fångarna på.

Tre läkare kom till Auschwitz år 1941. De kom dit för ett speciellt ärende, de skulle titta på sjuka fångar. De träffade aldrig varandra och de träffade heller aldrig fångarna. Men de fick se en rapport om fången och genom den bestämma om fången skulle dö eller inte. Hade två av dem kryssat i ”död” rutan så var saken avgjord. Fångarna togs då med till ett ställe en bit utanför Auschwitz där de ställdes i ett rum och kvävdes av kolioxid från bilars avgaser.
efter de dröjde inte lång tid förens Karl Fritz hade kommit till lägret med en kemikalie som kallas Zyklon B. Den skulle nu användas i 5 olika gaskammare i Auschwitz. Gaskammare 2 och 3 var under marken och Zyklon B hälldes ner från ett hål i taket. Rummet var 210 kvm och såg ut som ett duschrum. Gaskammare 4, 5 stod i markhöjd. Där hälldes giftet ner från sidan. Det var andra fångar som fick ta av örhängen, smycken osv. på dem som skulle in i gaskammaren. De var som en liten egen grupp och hölls ifrån de andra fångarna. De kom ungefär en ny arbetare till den gruppen varje dag. De arbetarna kallades Sonderkommandot. Det var ett slitsamt jobb och det dog ca 1 arbetare varje dag. Enligt Rudolf Höss så skickades 50-70 % av fångarna direkt till gaskammarna. De krävdes 57 kg Zyklon B för att döda 1500 människor. Man dödade ca 2000 människor varje omgång. De tog 15-20 min innan alla hade avlidit.
Att vara inne i gaskammaren var en mycket obehaglig känsla. Jag mådde väldigt dåligt när jag såg alla rivmärken längst väggarna och alla inskrivna namn. Jag såg riktigt hur de hade försökt att dra sig upp mot taket. Det gjorde att jag mådde riktigt illa. I gaskammarna var de flest människor som dog, det var klart det bästa sättet att utrota fångarna på. De gick snabbt och det var många som dog. Men de var inte de värsta, man testade också olika experiment på fångar. Carl Clauberg var en professor som fick i uppdrag av Höss att hitta ett steriliseringssätt för kvinnor utan kirurgiskt ingrepp. Han fick i slutet av 1942 tillgång till två salar i barack 10 där han utförde sina experiment. Det var främst på kvinnor som hade fött ett barn och fortfarande menstruerade. Han såg till så att deras äggstockar täpptes igen. Många kvinnor tog han död på efter operationen, men många släpptes även ut bland de andra fångarna. De som överlevde bieffekterna dödades ofta för en obduktion. Men det var inte allt. Höss hade många andra sätt att tortera fångarna på. Ett sätt var bland annat att hänga upp fångarna i en balk med händerna bak vridna. Man vred sedan armarna ur led. Sedan fick de hänga där tills de svalt ihjäl eller frös ihjäl. Detta var som de flesta andra dödssätt mycket plågsamt.
Någonting som Höss också gjorde var att stänga in en fånge ensam i ett rum med endast ett litet hål som släppte in syre och ljus, ett så kallat mörkerrum. När någon satt i ett mörkerrum på vintern så snöade det lilla hålet ofta igen och det gjorde att man sakta kvävdes till döds.
Det fanns även 4 ståceller i Auschwitz. De gick till så att 4 fångar skickades in i en ståcell. De fick precis plats alla fyra så ingen kunde sitta ner. Detta gjorde att fångarna kunde stå upp flera dagar i rad, utan någon sömn och utan någon mat. De kunde sedan bli utsläppta och tvingade att jobba i 10- 12 timmar som de andra fångarna.
De torterade även barn i Auschwitz. De ställde vissa barn rygg mot rygg och sydde sedan ihop armarna med varandra. Detta var väldigt plågsamt och orsakade infektioner eftersom det inte fick något att rena såren med. Något de också gjorde var att sätta en spruta i nacken på barnen. Ingen vet vad den innehöll, man vet bara vad den fick för konsekvenser. Barnen fick hög feber och började spy. Vissa tappade senare rösten och många blev handikappade till 2/3 av kroppen. Vissa fick även svåra epilepsianfall.

Slutet på Auschwitz:
I slutet av 1944 så upphörde massmorden på Auschwitz och den sista transporten av judar anlände den 5 januari 1945. Bara några dagar senare så flydde Höss. Röda armen närmade sig nämligen. Alla fångar som fanns i lägret var tvungna att vandra mot tyskland mot ett nytt koncentrationsläger. Men många sköts på vägen dit och många dog på grund av utmattning och vattenbrist. Den 27 januari 1945 så befriades de allierade trupperna och de fångarna som var kvar i Auschwitz befriades. Dvs. de fångarna som var för svaga för att gå med till Tyskland. De var 7000 fångar sammanlagt.

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Auschwitz

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2008-04-20]   Auschwitz
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=9665 [2023-02-05]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×