Kristendomen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det svenska ordet "kristendom" kommer från Kristus, som är en försvenskning (via latinet) från det grekiska ordet Christos, som betyder "den Smorde", alltså betecknar samma sak som "Messias".
Gamla testamentet är viktigt för kristendomen och de tio budorden av central betydelse.
Grundtanken i kristendomen kan sägas vara:
”Människan förmår inte av egen kraft komma till Gud. Till sin hjälp har hon budorden och alla de olika profeternas utsagor, men hon orkar ändå inte själv. Eftersom Gud är kärleksfull bestämmer han sig i stället för att komma till människan.
Gud, som är ande, träder alltså in i materien eller köttet och det gör han i form av sin enfödde son Jesus. I sonens gestalt tar han på sig den skuld människan bär på (syndabockstanken)
och gör det därmed möjligt för människan att komma till Gud.”
– Citat från bibeln, hämtat på bibelsajten.
Och utifrån detta perspektiv så fick jag en helt ny syn på kristendomen. Och började fundera på följande frågor:

1. Vad är innebörden av budorden? Och vad är bibeln?
2. Är gud kärleksfull?
3. Hur påverkas en kristen troende i vardagen av sin religion?

1. Innebörden av Budorden:

Både kristendomen och judendomen ser detta som en gudomlig "grundlag" för hela mänskligheten som existerat sedan tidernas begynnelse och kommer att bestå i evighet. Faktum är att de flesta västländers lagar baseras på de tio buden - och jag tror att alla instämmer i att om vi följde dessa enkla regler, då skulle vi inte ha några samhällsproblem längre. Om vi följde de tio budorden skulle vi ha en värld där människan tog hand om naturen och vårdade den och där alla resurser ägnas åt att skapa en livsduglig miljö för alla. En värld där konflikter blev lösta i samförstånd. En värld utan rasism, destruktiv nationalism, våld, förtryck, terror eller brottslighet av något slag.
Hur kan jag säga så? Därför att i själva verket tycker jag budorden handlar om den gyllene regeln som också förekommer i bibeln.
Den gyllene regeln är en etisk grundsats som återfinns hos Konfucius år
500 f.Kr. och som fått sitt mest kända uttryck i Matteusevangeliet 7:12:
"Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra
för dem".
Men för att hålla oss till vad som är verkligt så fungerar det inte på det här ”enkla” sättet. Därför att vad som annars kan kallas ”synder” är vad jag ofta, inte jämt, kallar för ”Den mänskliga faktorn”
1. Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himmelen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem.
2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn.
3. Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete.
4. Hedra din far och din mor.
5. Du skall inte mörda.
6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.
7. Du skall inte stjäla.
8. Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.
10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller till hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

Inom Kristendomen, lever man ett kristligt liv om man lever efter dessa.
Men vad innebär detta då? Kommer att vara kritisk men jag kan nästan bli arg över att religion ibland används för att rätta andra människors beteenden. Det står ju faktiskt inte så tydligt vad som menas i vart och ett av dessa budord. Och vems sanning av Buden ska vara den rätta och riktiga? Den som läst bibeln flest gånger?
1. Vara trogen din gud. Varför? Varför, tillåta människan att enbart tro på en gud. Kan inte människan få tror på en högremakt gestaltade av deras själatro. Inom Kristendomen är det okristligt.
2. Bra, av ladda inte ordets betydelse. Men är inte detta lika viktigt med ord som förlåt och kärlek. Brukas de alltid rätt i bibeln?
3. Inte arbeta på den sjunde dagen. Läkare osv. då? Visserligen kan jag tycka att denna punkt är bra i vårt moderna samhälle, med all stress som finns. Nämnvärt är också att den finns ingenting som säger att söndagen är den sjunde dagen. Eller hur man räknade timmar och dagar då.
4. Ja, det är ju de som gett dig liv och tack vare dem du lever. Men det är ju lika viktigt att hedra obiologiska föräldrar. Tänker på adopterade barn, eller barn som på något annat sätt haft andra föräldrar än sina biologiska.
5. Nej, självklart inte! Men vart går gränsen för mord? Tänker på abort. Undrar bara vem som har rätt att bestämma om sådan.
6. Nej, men vad är ett brott, och vart går denna gräns.
7. Nej. Jag håller med.
8. Vems verklighet är den sanna? Det är inte alltid glasklart.
9 & 10. Du ska inte ha begär. Hm, får jag inte känna olika känslor, även om jag inte lever ut dem?


Bibeln
Den ömsesidiga kärleken mellan Gud och människor är det centrala i kristen tro överallt i världen. Bibeln är de kristnas centrala text. Den innehåller två delar: det gamla testamentet och det nya testamentet. Det gamla testamentet beskriver skapelsen, upprättandet av de tio budorden och Guds löfte att sända en frälsare, Messias, för att leda hans folk. Det nya testamentet vittnar om löftets uppfyllelse och innehåller de fyra evangelierna som handlar om frälsarens, Jesus, liv. Evangelierna återger Jesus liv, död och uppståndelse.

2. Är gud Kärleksfull?
Den här Guden kan vara god men han har inte lika nära förhållande till sina människor som de andra västliga religionerna, han är dock rättvis.
Gud skapade människan till sin avbild, vi fick fri vilja och redan i urtiden valde vi att inte lyda Gud. Det nära förhållandet mellan Gud och människan bröts. Att läsa i bibeln eller höra i kyrkan:
Jesus gjorde så att förhållandet mellan Gud och människorna återupptogs.
Men på vems villkor handlar det om då? Guds förlåtelse och sedan tillbaka till hans syn om hur livet bör levas. Eller rättare sagt folkets syn på hur religionen tycker att vi ska leva.
Vi använder traditionerna Jul/Påsk? Går på högmässan? Gifter oss i kyrkan, döper oss konfirmerar oss och begraver oss. Nu gör ju inte alla kanske detta men de som gör. Gör de det för att gör kristna handlingar? Knappast är min åsikt.
Det är sant, att i kristendomens namn har mycket sagts och också mycket gjorts som inte har någonting att göra med kristendomens innersta väsen. Detta beror på, att maktutövarna och med dem många andra har använt kristendomen som medel för själviska ändamål, när ondskans särdrag (stolthet, själviskhet, maktlystnad olydnad mot Gud) har fått styra dessa människor. Men varför ser det så ut då? Vill gud att vi gräver oss en egen grav. Eller att vi förintar allt ont själva, och vi är då bara hans redskap att göra det?
En sak har jag lagt märke till i olika diskussioner: Även om en del motsätter sig religioner av princip, är det dock många, som har en respektfull inställning till religioner - utom när det gäller levande kristen tro. Varför? Har vi fått den rätta uppfattningen av vad kristendom egentligen är?
Varför görs det så många ensidiga utredningar med avsikt, att urvattna Bibelns budskap? Varför dras de troendes fel fram i rampljuset, förstoras och generaliseras?
Listan skulle kunna åtskilligt förlängas.
Är detta för att vi tycker att gud är en elak figur? Eller för att vi inte förstår vad som egentligen menas med texterna i bibeln? Eller har feltolkningar fört oss bakom ljuset och skapat avsky till kristendomen? Tänk t.ex. på hur Knutby församlingen tolkade bibeln.
Vad tycker jag?
Jag tror säkert att Gud är en älskande gud. Gud är inte lika förlåtande som andra gudar. Sedan kan jag tycka att hans sätt att vara älskande kan vara en aning fördömande.
Det tycker jag ju givetvis ifrån mina tolkningar av bibeln, sen om det är rätta och sanna, har egentligen ingen betydelse. Då tron är något högst individuellt.

3. Hur påverkas en kristen troende i vardagen av sin tro?
Kristna har fått de tio budorden att leva efter och följa i sin vardag.
De bör gå till kyrkan i alla fall på söndagar.
Olikt många andra religioner så har vi inget förbud mot viss mat eller viss klädsel.
En kristen bör be och tacka för den mat den givits och varje kväll innan sänggåendet.
På kvällen kan lämpligt vara den gamla svenska barn bönen Gud som haver ("Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, lyckan går – du förbliver Fader vår. Amen”).
Därefter be mer fritt för att få sova gott under natten och bli friska, om någon är sjuk.
Som barn till föräldrar med kristen tro är antagligen kyrkans barntimmar också något som är aktue...