Andra världskriget

2 röster
12682 visningar
uppladdat: 2007-05-27
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Krigets förlopp

Andra världskriget blev om möjligt än mer omfattande än det första.
Under första världskriget hade krigsskådeplatsen varit i Europa och ute på
Atlanten, men under det andra världskriget var även Afrika och Asien platser
för avgörande militära uppgörelser. Under det första världskriget hade de
traditionella reglerna för krigsutbrott följts, men nu utfärdades ofta
formella krigsförklaringar först efter att aktivt krig inletts mellan två
stater eller inte alls.

Världskriget utbröt när Tyskland den 1/9 anföll Polen, och
Storbritannien och Frankrike två dagar senare till stöd för Polen
förklarade krig mot Tyskland. Kort efteråt gick Australien, Canada, Nya
Zeeland m.fl. in i kriget på Storbritanniens sida. Kriget utvidgades när
Tyskland anföll Danmark och Norge den 9/4 1940 samt Belgien, Nederländerna
och Luxemburg 10/5 samma år. Alla de anfallna länderna utom Danmark blev
bundsförvanter till Storbritannien. Danmark accepterade efter kortvarigt
motstånd och protester den tyska ockupationen. Italien som i krigets
inledning förklarat sig som en icke krigförande makt anslöt sig den 10/6
till Tyskland, tillsammans med Tysklands övriga bundsförvanter kallades de
för axelmakterna. Frankrike ingick efter militärt nederlag den 25/6 1940
vapenstillestånd med Tyskland. I London organiserades under de Gaulles
ledning "Fria fransmäns råd". De förklarade att de fortsatte kriget mot
Tyskland.

Den 22/6 anföll Tyskland Sovjetunionen. Sovjet anslöt sig där av till
de allierade. Nya stater anslöt sig till axelmakterna. När
tyskland anfallit Sovjetunionen ställde sig snart Ungern till dess sida mot
Sovjetunionen. De ansåg sig dock inte vara i krig mot de allierade. Något
senare tillkännagav Rumänien att även de på samma sätt som Ungern anslutit
sig till Tyskland mot Sovjetunionen. Storbritannien ändrade snart på detta
genom att förklara krig mot Ungern och Rumänien, de övriga allierade
följde snart efter.

I slutet av 1941 blev kriget universellt. Detta genom att Japan den
7/12 anföll den amerikanska flottan i Pearl Harbour. Utspelet följdes av
formella krigsförklaringar till USA och Storbritannien. Kina som sedan 1937
legat i krig med Japan anslöt sig nu till de allierade och förklarade krig
mot Tyskland och Italien. Genom dessa händelser blev tre stormakter
indragna i kriget, Japan på axelmakternas sida, Kina och USA på de
allierades sida. Att Tyskland och Italien förklarade krig mot USA visade på
att världskriget utkämpades mellan två stora block, axelmakterna mot de
allierade.
USA följdes vid inträdet i kriget av många amerikanska republiker,
bl.a. Cuba, Nicaragua och Honduras. I december avbröt Mexico, Colombia och
Venezuela sina diplomatiska förbindelser med axelmakterna. De följdes snart
av flera främst sydamerikanska nationer.



Den 3/9 1943 hoppade Italien av axelmakterna och försökte
ansluta sig till de allierade. Under året 1944 kom endast ett nytt land med i kriget. Det var
Liberia som 27/1 förklarade Tyskland och Japan krig. Frankrike som sedan
den 11/11 1942 varit ockuperat av Tyskland, anslöts efter de allierades
invadering av landet under Fria fransmäns råds ledning. Flera länder som
tidigare tillhört axelmakterna tog nu avstånd från denna sammanslutning och
gick över på de allierades sida. Rumänien kapitulerade den 23/8 och
förklarade krig mot Tyskland. Bulgarien övergick efter hot från Sovjet-
unionen till de allierade och förklarade även de krig mot Tyskland. Ungern
ville på samma sätt bryta med axelmakterna och ingå vapenstillestånd med de
allierade. För att hindra en sådan utveckling tog tyskarna genom en
militärkupp kontrollen över landet. Hitler mötte dock motstånd i östra
Ungern där de ungerska trupperna under general Miklós vägrade att erkänna
den nya regering som tyskarna tillsatt. Tillsammans med de framryckande
ryssarna förklarade han Tyskland krig och ställde sig till de allierade.

Under våren 1945 förklarade en lång rad stater krig mot Tyskland och
Japan. För Tysklands del avslutades ny kriget genom kapitulation. Detta
fastställdes den 7/5 1945. Mot Japan fortsatte kriget och nya stater anslöt
sig. Under dessa förutsättningar såg Japan ingen annan utväg än att följa
tysklands exempel och kapitulera.

Mellan 1946 och 1947 hölls en fredskonferens i Paris. Denna konferens
följde endast Italien, Ungern, Rumänien, Bulgarien och Finland. Ett
slutligt undertecknande på fredsavtalet länderna emellan skrevs på den
10/2 1947. I San Francisco undertecknades den 8/9 1951 ett fredsfördrag av
Japan och 49 allierade stater. Några direkta fredsfördrag mellan Tyskland
och Österrike och de allierade skrevs aldrig. Inget datum kan sättas som
slut för andra världskriget, endast vapenstillestånd och det faktum att
relationerna fiendemakterna emellan normaliserades.

I andra världskriget var flertalet självständiga stater inblandade. I
Europa stod endast Portugal, Schweiz, Spanien, Island, Eire och Sverige
utanför striderna, de tre först nämnda förklarade sig dock 1940 som icke
krigförande makt på axelmakternas sida. Av ickeeuropeiska länder som kunde
betraktas som självständiga stod bara Afghanistan helt utanför kriget.



Antisemitismen under andra världskriget

Nationalsocialisterna propaganda för antisemitismen gav inget
nämnvärt politiskt inflytande under 1920-talets senare del. Vid
riksdagsvalet 1928 vann de endast 12 mandat. Trots det svaga politiska
stödet hade propagandan indirekt stärkt antisemitismen. Den ekonomiska kri-
sen 1930 blev en succé för dem. 1933 nådde Nationalsocialisterna med Hitler
som ledare riksdagsställning och snart var de ensamma herrar över tyskland.

Direkt efter det att Hitler gripit makten genomfördes en utrensning
av judar ur statlig tjänst. Han förbjöd också all anställning av judar i
statlig tjänst. Man stiftade lagar som skulle begränsa judarnas fria
yrkesval. Den 1/4 1933 utfördes en bojkott mot judiska affärer.
Bojkotten avslutades samma dag men fortsatte i det tysta och ledde till att
många judiska företag fick avvecklas. Judarna berövades på olika sätt på
sina poster. En social deklassering genomfördes av judarna och de utsattes
för hån och övergrepp av den tyska befolkningen. Fram tills denna tid hade
alla judefientlighet aktioner letts av det nationalsocialistiska partiet,
men i september 1935 gjorde staten sina första riktiga ingripanden.

Nu antogs Nürnberglagarna. Genom dessa lagar berövades judarna sitt tyska
medborgarskap, judarna förbjöds att knyta äktenskapliga eller
utomäktenskapliga förbindelser med tyskar och det förbjöds att anställa
tyska hembiträden. 1938 gick Nationalsocialisterna över till allmänt och
öppet våld. Systematiskt plundrades judiska hem över hela Tyskland.
Hundratals synagogor brändes ned till grunden och i massor fördes judar
till de första koncentrationslägren eller förmåddes att utfattiga lämna
Tyskland. Vidare uteslöts judarna från affärsliv och hantverk, stängdes ute
från den allmänna fattigvården och förbjöds att beträda allmänna bad,
parker och lokaler.

På våren 1939 tvingades de arbetslösa judarna till hårt
arbete. De hänvisades till bestämda kvarter som de inte fick lämna. År
1941 blev alla judar tvingade att bära den gula Davidsstjärnan som
kännetecken. Målet för den politik som fördes var att skilja judarna från
det tyska folket i överenskommelse med den raslära som
Nationalsocialisterna gjort till sin. Den skulle också leda till att inom
Tyskland pressa ned judarna till ett föraktat pariaskikt eller tvinga dem
att utvandra. De metoder man tillgrep för att nå sitt mål hade många
slående likheter med medeltidens judeförföljelse och hade delvis direkt
kopierade mönster från densamma.



Den expansion tyskarna genomförde under
andra världskriget ledde till att de antisemitiska åtgärderna överfördes
till bl.a. Österrike, Polen och Nederländerna. I Italien infördes till följd
av vänskapsförbindelserna med Tyskland samma undantagslagar som i Tyskland
fast något mildare.

Krigsutbrottet 1939 ledde till en ytterligare skärpning av de
antisemitiska aggressionerna inom Tyskland. Hitler utpekade i sina tal
judendomen som andra världskrigets egentliga anstiftare. De anklagades för
att genom kriget förgöra Tyskland och det tyska folket. I Tyskland och de
tyskockuperade områdena blev tvångsåtgärderna för judarna allt hårdare. Det
planerades att man skulle koncentrera judarna till Lublin, 20 mil sydöst om
Warszawa. Dit deporterades sedan ca 50000 judar. Man koncentrerade sedan
många judar i de polska storstädernas välövervakade ghetton och i
koncentrationsläger. Vart de än kom var judarnas ranson alltid mindre. De
sammanfösta judarna levde i svält och kyla under sämsta tänkbara hygieniska
förhållanden. De tvingades dock till hårt arbete. Hitler hade nu skapat
förhållanden som såg ut att vara svåra att förvärra.

Den 31/1 1942 förklarade Hitler, i ett tal, att andra världskriget skulle leda till
judarnas förintelse och att den stund snart skulle komma då världens fiende
nummer ett hade spelat ut sin roll. Därefter genomfördes fram till
krigsslutet en utrotningskampanj vilken obestridligen kan betecknas som det
största illdådet i historien. Judarna flyttades österut från sina
boplatser. Under transporterna var förhållandena bedrövliga och många dog
under dessa. De metoder som använts i de polska uppsamlingsställena
skärptes nu och det gjorde att dödstalet steg ofantligt. På vissa håll
byggdes "likfabriker", främst gaskamrar där judarna systematiskt mördades.
Beräkningar om hur många judar som dog under tiden fram till 1945 är osäkra
men talet uppskattas till ca 5-6 miljoner, av dessa skulle ca 1,5 miljoner
ha ha dödats genom organiserade mord.



Svenska hjälpinsatser under kriget

En omfattande hjälpverksamhet för krigets offer bedrevs under världskriget.
I detta hjälparbete deltog staten, städer och landskommuner, de stora
svenska ekonomiska, politiska och sociala organisationerna samt hela
svenska folket. Nya tillfälliga hjälporganisationer skapades vid sidan av
de redan etablerade stora organisationerna som Röda korset. Den första
stora aktionen startades omedelbart efter det tyska anfallet mot Norge.
Olika svenska hjälporganisationer samlades i ett gemensamt organ,
Norgehjälpen. Vid Norgehjälpens sida gjordes insatser av det svenska
näringslivets organisationer och av Röda korset. Man organiserade
bespisningar för hundratusentals barn och gamla, upprättade sjukhus och
barnhem. Genom statliga bidrag, lån och andra bidrag kunde ett stort antal
norska flyktingar omhändertas i Sverige. Även från andra länder mottogs
flyktingar.

Vid krigets slut fanns det 200,000 utlänningar i Sverige.
Danska flyktingar kom främst efter septemberkrisen 1943 och finska vid
brytningen med Tyskland 1944. Planering för svenska hjälpåtgärder utomlands
vid krigets slut startades tidigt. 1944 bildades "Svenska kommittén för
internationell hjälpverksamhet" (SIH). Dess huvuduppgift var att leda den
statliga hjälpverksamheten och att samordna den enskilda. Förberedelser
inför krigsslutet gjordes genom att lägga upp lager över livsmedel och
sjukvårdsmaterial. Man gav också order om ökad tillverkning av läkemedel.
1946 tillkom "Europahjälpen", ett samarbetsorgan för de svenska riks- och
hjälporganisationerna. De samlade in kläder och livsmedel för vidare frakt
runt om i Europa. Röda korset organiserade krigsfångeutväxling via Göteborg
och Trelleborg.

Vid årsskiftet 1944/45 fick Röda korset tillåtelse av den
tyska regeringen att sammanföra alla danska och norska fångar i de tyska
koncentrationslägren till en plats. Detta tyska medgivande utvidgades och
tillsammans med en del andra fångar fick 20000 norska och danska fångar
föras till Sverige. Senare fick svenska staten motta ytterligare 10000 svårt sjuka
koncentrationslägerfångar för vård i Sverige.

Vid det direkta krigsslutet kunde de planerade hjälpaktionerna genomföras. Med hjälp av
pengar från en frivillig insamling kunde barnsjukhus byggas i Oslo och
andra större norska städer. Leveranser av Sjukvårdsmaterial och Läkemedel
kom igång snabbt till ett stort antal krigsdrabbade länder. Under vinter
1945/46 startades bespisningar i Centraleuropa för flera hundra tusen
barn. En världsomfattande antituberkuloskampanj påbörjades av det
skandinaviska Röda korset. Totalt kostade hjälpen ca två miljarder kronor
att genomföra.






Några resultat av andra världskriget

Det huvudsakliga resultatet av kriget var krossandet av axelmakterna.
De motsättningar som funnits mellan alliansen och axelmakterna löstes, men
ersattes av motsättningar mellan axelmakternas stater.

Stora områden i östra tyskland övertogs av Polen och Sovjetunionen.
Sovjet övertog även stora landområden i östra Polen. Det ledde till att
hela Polen försköts västerut och Sovjetunionen gj...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Andra världskriget

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2007-05-27]   Andra världskriget
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=8281 [2024-06-14]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×