Burma, konflikter

12 röster
14546 visningar
uppladdat: 2008-02-07
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
BURMA

Inledning

Jag har valt att skriva om konflikterna i Burma. Jag vet inte så mycket mer om det än det jag har sett på nyheterna och läst i tidningen i augusti och september 2007 när de var demonstrationer på olika platser i Burma.

Jag vet att det är en konflikt mellan militären och folket och att buddistnunnor och munkar har protesterat mot orättvisorna.

Jag har valt Burma för att det är en aktuell konflikt vilket jag personligen tycker är mycket intressantare än att sitta och läsa om något gammalt krig för åttio år sedan.
Att de är buddister och också en av anledningarna till att jag valde just den här konflikten.
Jag tycker om buddismen och håller med om mycket som den står för.
Buddistnunnor och munkar är bland de fredligaste i världen och jag vill veta vilken ondska som kan bråka med dem.



Frågeställning

Jag vill ta reda på :

Bakgrunden till konflikterna i Burma,
Hur och när allting började,
Vad som har hänt sedan dess,
Vilka som är iblandade,
Och vem Aung San Suu Kyi är.



Metod


För att ta reda på detta har jag använt mig av olika sidor på Internet.
Jag har läst gamla artiklar från augusti och september och kollat på och spelat in gamla nyhetssändningar.
Jag har också läst boken Burma En resa i diktaturens skugga skriven av Jesper Bengtsson.
Där får man följa med honom när han resa igenom Burma i det svensk/amerikanska missionärsparet Ola och Minnie Hansson’s fotspår.

Resultat

Burma blev självständigt från Storbritannien 1948 och blev då en förbundsrepublik.
En militärkupp genomfördes 2 mars 1962 ledd av general Ne Win och landet har sedan dess styrts av olika militärjuntor.

1998 bröt stora protester ut mot militärjuntan ut i Burma. Aung San Suu Kyi, vars far var Aung San som kämpade för självständighet från det Brittiska kolonialstyret, återvände från 30 år i exil och ledde demonstrationerna.
Militären svarade hårt. Ungefär 3000 människor mördades och Ang San Suu Kyi sattes i husarrest 1989.
Saw Maung blev ledare för juntan och han utlovade fria val. Det första och enda fria valet skedde 1990 då Aung San Suu Kyi som var ledare för partiet NLD (Nationella demokratiska förbundet) vann.
Men valet ogiltigförklarades av juntan och de fortsatte att styra landet.

Ang San Suu Kyi har varit fri ungefär fem av de senaste sjutton åren och sitter fortfarande i husarrest. 1991 fick hon Nobels Fredspris i sin frånvaro.

1989 bytte militärregimen namn på Burma till Myanmar men motståndare till militären kallar fortfarande landet för Burma. FN använder det officiella namnet Myanmar, EU säger Burma/Myanmar. Land som Sverige, USA och Storbritannien använder Burma.

2006 utnämnde militären Naypyidaw, en stad de själva byggt, till ny huvudstad istället för Rangoon.

Sedan valet har landet varit ett land i misär. Burma är mycket fattigt och räknas till ett av världens minst utvecklad länder.
Men så skulle det inte behöva vara. Burma är rikt på naturtillgångar som teakträ, ädelstenar, pärlor, olja och naturgas, men militären roffar åt sig de mesta av inkomsterna.
Ädelstenar tillexempel, bryts av tvångsarbetare och bland dem barn i Burmas gruvor och säljs på ädelstensauktioner för billiga summor. Efter det byter de ägare 4-6 gånger och stiger i pris med 20-30 % varje gång. Blir de bra kan de tillslut säljas dyrare per kvadrat än en diamant, ofta här hos oss i väst.
Förr så hade Burma en ädelstensauktion om året, nu är det tre stycken. På den senaste auktionen i november 2007 kom 1500 utländska köpare från mer än 20 länder, trots uppmaningar om bojkott.

Militären som styrs av Högsta ledningen som är ett råd med 12 generaler där Than Shwe, som är 75 år gammal är ordförande och stadschef, kontrollerar också de stora företagen som är gravt misskötta. Militären är också inblandad i smugglingen av heroin.
De tvingar också folk till att utföra omänskliga arbeten tillexempel som bärare åt militären då man får bära tunga vapen och ammunition hela dagarna utan nästan någon mat alls eller att bygga vägar eller andra saker.
De förföljer, fängslar och torterar eller dödare oppositionella.
Bönder misshandlas och får sin mark konfiskerad.
– De sparkade ner mig från min traktor. När jag låg utsträckt på marken hoppade en soldat på min arm så att den bröts, sen lämnade de mig bara där, berättare en bonde som tvingades arbeta för militären.

De gör detta för att bryta ner de etniska minoriteterna.

Det finns inget fungerade system för att fördela välstånd.
Trots att malaria, tuberkulos och hiv/aids är utbredda sjukdomar i Burma och att faktumet att invånarnas ovishet leder till spridning av dessa går knappt 1 % av BNP till undervisning och så lite som 0,7 % till sjukvård samtidigt som 40 % av stadsbudgeten går till försvaret.

På grund av dessa dåliga villkor i Burma flyr många till grannlandet Thailand där de lever som illegala flyktingar. Men de får det inte mycket bättre där.
De får ingen rätt till sjukvård och barnen får inte gå i skolan. De får inte resa fritt och det är nästan omöjligt att få arbetstillstånd. För att inte skickas hem igen tvingas de att arbeta hårt i fabriker de flesta timmarna på dygnet där de blir inlåsta på kvällarna för att de inte ska komma ut.
Människohandel och prostitution i gränsområdet är så utbrett att det har blivit en av Burmas största exportframgångar.
Noi, en tidigare prostituerad burmesisk flicka berättar om hur hon såldes av sina föräldrar till en ”rik man”. Han hade lovat henne att hon skulle få jobba som servitris på en av hans restauranger i Thailand.
När de kommit över gränsen fortstod Noi att hon hade blivit lurad och att hennes föräldrar antagligen varit med i spelet. I Thailand såldes hon vidare till en bordell som betalade fem gånger så mycket som hennes föräldrar hade fått. Hon låstes in i ett rum på några kvadratmeter med en hård säng som ända möbel.
Under en vecka turades 4-5 män om att våldta henne för att bryta ner hennes motståndskraft. En av männen var polis, och delägare i bordellen. Sedan släpptes hon ut ur cellen men fick inte lämna huset.
Hon tvingades att ha sex med 10-15 män varje dag. De flesta krävde att slippa kondom och tjejerna har varken rätt eller möjlighet att säga ifrån.
Hon befann sig illegalt i Thailand och vågade inte fly. Hon var rädd för myndigheterna och bordellägarnas straff. Efter tre år fick hon mer frihet och en dag rymde hon därifrån.
Hon kom i kontakt med ett center för flickor som sluppit undan prostitution. Där lärde hon sig läsa, skriva, väva och laga mat. Nu har hon precis fått sitt första jobb i köket på ett hotell.

Noi’s berättelse är inte unik. Tusentals flickor har det på samma sätt precis just nu.



I augusti 2007 chockhöjde regimen priserna på bensin och diesel med nära 50 % och priserna på gas som driver de flesta bussar ökade med ungefär 500 %.
Det gjorde att de fattiga burmeserna inte längre hade råd att ta sig till jobbet.
Höjningen drev också på en redan skyhög inflation och priserna på ris och olja och andra viktiga råvaror höjdes.
Detta och kanske också konventet som kom ut våren 2007 gjorde så att människorna i Burma fick nog.
I konventet stod att Burma garanterat kommer att styras av militären i all framtid.

Den 21 och 22 augusti gjorde ett fåtal personer uppror mot makthavarna. Minst 18 personer häktades och bland dem var Paw U Tun och Ko Ko Gyi som var ordförande och viceordförande i studentorganisationen All Burma Federation Of Student Unions under demonstrationerna 1988.

Den första större demonstrationen genomfördes i staden Pakkoku den 5 september. Då var det några hundra munkar som vandrade längst gatorna.
Gummikulor och slag med bambukäppar var svaret från polisen.
Deras våld fick fler och fler nunnor och munkar att gå ihop och demonstrera.

Det mest känslosamma ögonblicket var när några hundra munkar vandrade upp längst University Avenue i Rangoon där Ang San Suu Kyi sitter inspärrad i sitt hem. Området är vanligtvis väldigt hårt bevakat men just denna gången hände något oförklarligt.
Soldaterna öppnade vägspärrarna och släppte in munkarna. En stor folksamling stod på gatan utanför såg på. De höll varandras händer och lyfte dem mot himmelen.
Utanför Aung San Suu Kyi’s hus mötte munkarna henne. Inga ord sades.
Men munkarna och folket utanför kunde se att hon grät. Med handflatorna mot varandra och lätt bugning med huvudet hälsade hon dem.
Munkarna sjönk ner på knä och bad tillsammans med henne.
Då hade Ang San Suu Kyi inte fått visa sig offentligt på fyra år.

Genom att be tillsammans med henne visade munkarna att de fortfarande ser henne som landets rättmätige ledare. Detta var ett hårt slag mot juntan som fruktar henne och hennes stöd hos folket.

Snart spred sig demonstrationerna till större städer och i slutet på september samlades 100 000 tals människor i Burmas största stad Rangoon. De sjöng metta sutta som är buddismens ord för villkorslös kärlek och godhet.
Då hade regimen stängt ner Internet och det mobila nätet för att Burma inte skulle kunna ha kontakt med omvärlden.
De hade även insatt ett nattligt utegångsförbud och förbud mot att samlas mer än fem personer på offentliga platser.

Till slut sattes armen in. De jagade, misshandlade och fängslade demonstranter. De var inte lika brutala som 1988 men människor dödades.
Enligt juntan dog 20 stycken människor och endast 90 stycken av de ungefär 3000 människor som fängslades sitter kvar i fängelset.
Människorättsorganisationen Human Right Watch rapporterar att antalet döda och saknade är många fler.
Hundratals människor och många munkar saknas av sina familjer och 50 kloster står tomma.

Rapporter från människor som sluppit ur fängelset berättar hemska historier om överfulla och ohygieniska fängelsen. Fångarna misshandlas och torteras varje dag och bristen på vatten, mat och medicin är stor. Sjukdomar sprids snabbt.

Ett skrämmande exempel är Majoren Hla Win som fick order att göra en razzia mot två munkkloster och ta med sig flera hundra munkar på 15 lastbilar, döda dem och gömma kropparna långt inne i djungeln.
Det positiva var dock att han inte klarade av att utföra den ordern och flydde till Norge.
Vi får hoppas på att fler inom militären gör samma sak så att juntan rasar samman inifrån.
Men fritänkande i militären är långt ifrån vanligt. De flesta soldater rekryteras när de är unga och hålls sedan ifrån resten av samhället. De flyttas hela tiden runt i landet för att de inte ska hinna knyta några vänskapsband med civilbefolkningen.

Den 2 oktober började människor i Burma återgå till sina arbeten.
Fortfarande står de där med usla villkor och ingen rätt alls att uttrycka sina åsikter.
Burma får inte glömmas bort igen. Bara för att de inte längre sker några demonstrationer så finns orättvisorna kvar och vi måste uppmärksamma dem får att få ett slut på detta.



Reflektion
Jag har kommit fram till att Burma är ett land i ett enormt lidande. Här i Sverige är det svårt att förstå att det finns länder som befinner sig i ett sådant tillstånd.
Av det jag såg på tv och läste i tidningar i september förstod jag inte hur stort och allvarligt det var.
Jag förstod inte då att 100 000 tals människor demonstrerade för att få leva sina egna liv.

Att sätta ord på mina känslor och åsikter om det hela är något jag finner svårt. Att mina systrar och bröder i Burma ska behöva leva sådana liv för att militären ska ha det gott känns rent ut sagt för jävligt. Och det ordet är inte starkt nog.
Jag kan inte för mitt liv förstå vad som driver människor som kan göra sånt här mot sina egna.

De flesta i militären är till råga på allt troende buddister. Hur kan en troende buddist skjuta ner sina heliga kvinnor och män?
Hur kan en bror skjuta ner sin bror?
Det är frågor jag inte kan svara på. Och skulle jag fråga dem skulle de antagligen svara pengar.
Men jag skulle ändå inte förstå hur man kan ge ett sådant lidande och ta så många vackra liv för något så simpelt som pengar.
Det militären gör går emot allt som buddismen står för och jag tycker att de ska skämmas som kallar sig själva för buddister.

Pengar är så farligt. Det kan göra människor sinnessjuka. För militärjuntan i Burma är definitivt sinnessjuk.
Men jag tycker så synd om dem, som tror att pengar kan göra dem lyckliga. För alla vill väl vara lyckliga?
De måste ju tro att genom att få pengar kan de köpa saker som skänker dem lycka.
För varför skulle de annars vilja köpa saker?
Pengar och materiella saker skänker inte lycka.
Kärlek, godhet och harmoni skänker lycka.
Militärjuntan borde kidnappas och sättas på ett behandlingshem där de lär sig om sig själva och deras inre jag. Där de kan bli hela lyckliga godhjärtade människor.
Och sedan kan de få komma tillbaka och göra Burma till en demokrati.

Att de har satt Ang San Suu Kyi i husarrest gör mig galen. Hur kan de tro att de har rätt att tvinga en oskyldig frihetskämpe att inte lämna sitt eget hus?

Och att omvärlden inte agerar mer förstår jag verkligen inte. Vart är människorna med makt, som skulle kunna påverka? Varför gör ingen någonting?
USA handlar inte längre med Burma, vilket jag tycker är bra. Men få andra länder gör någonting.
Skulle alla klippa av all handel med Burma skulle de inte klara sig.
Vill världen inte få ett stopp på det här?
Detta får mig att vilja bli en väldigt mäktig människa, bara för att kunna påverka situationen i världen.
Om jag var Bush, Jintao eller till och Reinfeldt skulle jag komma på något smart sätt att använda min makt så att Burma fick ett demokratiskt styre.
Jag tycker att demokrati och yttrandefrihet borde vara en världslag.
Jag skulle i alla fall inte bara kunna sitta där och se på när juntan sakta men säkert tar kol på Burmas befolkning.
Jag känner att jag inte bara kan sitta här, även fast jag inte har så mycket makt. Men jag vet att ett som är säkert är att jag inte kommer att kunna glömma Burma och vad som dagligen sker där.
Jag kommer att göra allt jag kan för att få det uppmärksammat.
Folk får inte glömma. Våra vänner som vi inte känner i Burma behöver all hjälp de kan få, och det är våran plikt som medmänniskor att hjälpa dem.

Jag har kollat igenom nyhetssändningarna från Burma i september och jag fick en klump i halsen men också ett litet leende när jag såg på när buddistmunkarna vandrade barfota i regnet, med sina vinröda skynken hårt lindade omkring sig i ett liv där de sagt ifrån sig alla materiella ting för att uppnå sann lycka, för frihet och rättvisa i sitt eget ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Burma, konflikter

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2008-02-07]   Burma, konflikter
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=9199 [2024-04-19]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×